Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

 

2016/0225(COD)

23.3.2017

***I

FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en unionsram för vidarebosättning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014

( COM(2016)0468 – C8-0325/2016 – 2016/0225(COD) )

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Malin Björk

 

PR_COD_1amCom

 

 

Teckenförklaring

  *  Samrådsförfarande

  ***  Godkännandeförfarande

  ***I  Ordinarie lagstiftningsförfarande (första behandlingen)

  ***II  Ordinarie lagstiftningsförfarande (andra behandlingen)

  ***III  Ordinarie lagstiftningsförfarande (tredje behandlingen)

 

(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.)

 

 

 

 

 

Ändringsförslag till ett förslag till akt

När parlamentets ändringsförslag utformas i två spalter gäller följande:

 

Text som utgår markeras med fetkursiv stil i vänsterspalten. Text som ersätts markeras med fetkursiv stil i båda spalterna. Ny text markeras med fetkursiv stil i högerspalten.

 

De två första raderna i hänvisningen ovanför varje ändringsförslag anger vilket textavsnitt som avses i det förslag till akt som behandlas. Om ett ändringsförslag avser en befintlig akt som förslaget till akt är avsett att ändra innehåller hänvisningen även en tredje och en fjärde rad. Den tredje raden anger den befintliga akten och den fjärde vilken bestämmelse i denna akt som ändringsförslaget avser.

 

När parlamentets ändringsförslag utformas som en konsoliderad text gäller följande:

 

Nya textdelar markeras med fetkursiv stil. Textdelar som utgår markeras med symbolen ▌eller med genomstrykning. Textdelar som ersätts anges genom att ny text markeras med fetkursiv stil och text som utgår stryks eller markeras med genomstrykning.

Sådana ändringar som endast är tekniska och som gjorts av de berörda avdelningarna vid färdigställandet av den slutliga texten markeras däremot inte.

 

 

 

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION  5

MOTIVERING  69

 

 

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en unionsram för vidarebosättning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014

( COM(2016)0468 – C8-0325/2016 – 2016/0225(COD) )

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet ( COM(2016)0468 ),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 78.2 d och g i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0325/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 januari 2017[1],

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 8 februari 2017[2],

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet ( A8-0000/2017 ).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

Förslag till förordning

Skäl 1a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(1a)  Vidarebosättning avser urval av, beviljande av inresa för och transport av tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd från ett land där de ansökt om skydd till ett annat land i syfte att bevilja dem internationellt skydd och åstadkomma en hållbar lösning för dem. Vidarebosättning är en väletablerad solidaritetshandling – baserad på humanitära behov – gentemot länder som hyser flyktingar. Vidarebosättning är en mekanism med tre funktioner som är kopplade till och kompletterar varandra: den är ett skyddsverktyg, den utgör en hållbar lösning och den bygger på delat ansvar.

Or. en

 

Ändringsförslag    2

Förslag till förordning

Skäl 1b (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(1b)  UNHCR har genom sin stadga och genom resolutionerna från FN:s generalförsamling fått i uppdrag att genomföra vidarebosättning som en hållbar lösning för personer i utdragna flyktingsituationer. UNHCR:s expertis på området bygger på årtionden av arbete och ett brett stöd runt om i världen för nämnda uppdrag. UNHCR:s kompetenser på detta område bör vara en källa till stöd för medlemsstaternas vidarebosättningsprogram och för unionsramen för vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    3

Förslag till förordning

Skäl 1c (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(1c)  Enligt artikel 78.1 i EUF-fördraget ska unionen utforma en politik avseende asyl som överensstämmer med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951, med protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning och med andra tillämpliga fördrag. Dessa fördrag bygger på artikel 14 i 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som erkänner rätten för var och en att i andra länder söka asyl från förföljelse. Vidarebosättning kommer inte att ersätta spontana inresor för asylsökande till unionen.

Or. en

 

Ändringsförslag    4

Förslag till förordning

Skäl 1d (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(1d)  Vidarebosättning utgör en laglig möjlighet och bör som sådan kompletteras med andra lagliga möjligheter, däribland återförening med familjen i vid bemärkelse, visering av humanitära skäl, humanitära inreseprogram, privata sponsorprogram och arbetskraftsmigration.

Or. en

 

Ändringsförslag    5

Förslag till förordning

Skäl 1e (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(1e)  Unionsramen för vidarebosättning bör bygga på humanitära behov, bidra till att de globala vidarebosättningsbehoven tillgodoses samt avhjälpa utdragna flyktingsituationer. Den bör anpassas till redan befintliga strukturer för vidarebossättning, framför allt de årliga trepartsförhandlingarna om vidarebosättning, i syfte att gradvis stegra medlemsstaternas kollektiva vidarebosättningsinsatser för att nå åtminstone 25 procent av de globala vidarebosättningsbehoven, i enlighet med vad som anges i UNHCR:s årliga prognos över det globala behovet av vidarebosättning.

Or. en

Motivering

Europe has 23.8% of the world's GDP, yet EU Member States host only around 8% of the world's refugees. This places a disproportionate burden on developing countries, which host the vast majority. 22 European countries resettled 13,040 persons in 2015 (9,629 to 17 EU Member States), with Europe contributing, on average, approximately 10 per cent to global resettlement intakes over the past five years. By contrast, that same year, the U.S. resettled 69,933 refugees. In order for an EU Resettlement Framework to add value, it needs to increase both the quality and the quantity of resettlement to the Union. If we want to reduce the need for dangerous journeys, reduce loss of lives and reliance on smuggling networks, this will only become a reality when the number of places offered is credible and meaningful. Therefore, the rapporteur suggests to clearly align the Union Framework to already existing and successful structures, and to increase the number of resettlement places reflecting the EUs responsibility as a global region with the capacity to do so. The will from Member States to contribute to global resettlement needs is clear as more and more Member States are starting national resettlement programmes for the first time. The Union Resettlement Framework should be a stepping stone to increasing our collective effort.

 

Ändringsförslag    6

Förslag till förordning

Skäl 1f (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(1f)  Unionsramen för vidarebosättning bör stödja och uppmuntra medlemsstaternas – nya eller äldre – vidarebosättningsprogram, gradvis stegra medlemsstaternas kollektiva vidarebosättningsinsatser samt stödja och underlätta mottagande och integration av vidarebosatta personer.

Or. en

 

Ändringsförslag    7

Förslag till förordning

Skäl 1g (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(1g)  New York-deklarationen om flyktingar och migranter1a uppmanar eftertryckligen stater att stegra vidarebosättningsinsatserna samt utgår ifrån en vittomspännande åtgärdsplan för flyktingar enligt vilken stater ska sträva efter att erbjuda vidarebosättningsplatser och andra lagliga möjligheter i en omfattning som skulle göra det möjligt att tillgodose de årliga vidarebosättningsbehov som fastställts av FN:s flyktingkommissariat.

 

__________________

 

1a http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/71/L.1.

Or. en

 

Ändringsförslag    8

Förslag till förordning

Skäl 4

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(4)  Den 15 december 2015 riktade kommissionen en rekommendation om ett frivilligt humanitärt mottagandesystem tillsammans med Turkiet29 till medlemsstaterna och associerade stater, i vilken den rekommenderade deltagande stater att ta emot personer som fördrivits till följd av konflikten i Syrien och som är i behov av internationellt skydd. Enligt uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016 kommer ett frivilligt humanitärt mottagandesystem att aktiveras när de irreguljära gränspassagerna mellan Turkiet och EU upphör eller åtminstone har minskat kraftigt och varaktigt. Medlemsstaterna kommer att delta i systemet på frivillig grund.

utgår

__________________

 

29 C(2015) 9490.

 

Or. en

Motivering

Uttalandet från EU och Turkiet och dess 1:1-system har blivit mycket kritiserade och ifrågasatta av människorättsaktörer. Uttalandet har gjort att tiotusentals flyktingar hamnat i ett rättsligt limbo i en situation i Grekland som präglas av förfärliga förhållanden. Därför anser föredraganden att hänvisningen till uttalandet från EU och Turkiet är olämplig i samband med den framåtblickande ram för vidarebosättning som syftar till att placera EU på den internationella scenen som en viktig aktör.

 

Ändringsförslag    9

Förslag till förordning

Skäl 5

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(5)  Enligt uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016 ska alla nya irreguljära migranter som passerar gränsen från Turkiet till de grekiska öarna från och med den 20 mars 2016 återsändas till Turkiet. För varje syrier som återsänds till Turkiet från de grekiska öarna, kommer en annan syrier att vidarebosättas från Turkiet till unionen enligt FN:s kriterier för utsatthet. I maj 2016 enades medlemsstaterna och de till Dublinförordningen associerade staterna och Turkiet om standardrutiner för genomförandet av detta vidarebosättningssystem.

utgår

Or. en

Motivering

Återsändande av flyktingar från Grekland till Turkiet i enlighet med uttalandet från EU och Turkiet och dess 1:1-system undergräver internationell rätt, vilket framhållits av Amnesty och andra människorättsgrupper. Turkiet betraktas inte som ett säkert land och inte heller som ett land med ett välfungerande asylsystem. Det är därför olämpligt att hålla fast vid detta förfarande inom ramen för ett solitt vidarebosättningsprogram som bygger på internationell asylrätt.

 

Ändringsförslag    10

Förslag till förordning

Skäl 8

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(8)  Med utgångspunkt i befintliga initiativ bör unionen fastställa en stabil och pålitlig ram för vidarebosättning av personer i behov av internationellt skydd som ska genomföras i enlighet med unionens årliga planer för vidarebosättning och unionens riktade vidarebosättningsprogram som effektivt följer upp medlemsstaternas konkreta åtaganden.

(8)  Med utgångspunkt i befintliga initiativ och i överensstämmelse med befintliga internationella vidarebosättningsstrukturer bör unionen fastställa en stabil och pålitlig ram för vidarebosättning av personer i behov av internationellt skydd som ska genomföras i enlighet med unionens planer för vidarebosättning och unionens riktade vidarebosättningsprogram som effektivt följer upp medlemsstaternas konkreta åtaganden och anpassas till UNHCR:s årliga prognos över det globala behovet av vidarebosättning, så som den presenteras vid de årliga trepartsförhandlingarna om vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    11

Förslag till förordning

Skäl 9

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(9)  En sådan ram är en nödvändig del av en väl förvaltad migrationspolitik för att minska skillnaderna mellan nationell praxis och nationella förfaranden för vidarebosättning, ge tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd en laglig och säker inresa till medlemsstaternas territorium, bidra till att minska risken för en omfattande irreguljär tillströmning av tredjelandsmedborgare och statslösa personer till medlemsstaternas territorium och därigenom minska trycket till följd av spontana inresor på medlemsstaternas asylsystem, vara ett uttryck för solidaritet med länder i regioner till vilka eller inom vilka ett stort antal personer i behov av internationellt skydd har fördrivits genom att bidra till att minska trycket på dessa länder, bidra till att uppnå unionens utrikespolitiska mål genom att öka unionens inflytande gentemot tredjeländer samt bidra effektivt till globala vidarebosättningsinitiativ genom att tala med en röst i internationella forum och med tredjeländer.

(9)  En sådan ram är en nödvändig del av ett väl förvaltat gemensamt europeiskt asylsystem som stöder och utvidgar redan befintliga nationella vidarebosättningsprogram, stöder och bidrar till nya nationella vidarebosättningsinsatser, för tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd möjliggör en laglig och säker inresa till medlemsstaternas territorium, bidrar till tillhandahållande av skydd och hållbara lösningar med avseende på behoven för ett ökande antal tredjelandsmedborgare och statslösa personer, är ett uttryck för solidaritet med länder och regioner till vilka eller inom vilka ett stort antal personer i behov av internationellt skydd har fördrivits genom att bidra till att minska trycket på dessa länder samt bidrar effektivt till globala vidarebosättningsinitiativ genom att tala med en röst i internationella forum. Vidarebosättning som kombineras med utvecklingsåtgärder och utvecklingspolitik kan effektivt bidra till att minska spänningarna och avhjälpa utdragna flyktingsituationer i tredjeländer.

Or. en

 

Ändringsförslag    12

Förslag till förordning

Skäl 10

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(10)  För att bidra till att minska risken för en omfattande irreguljär tillströmning av tredjelandsmedborgare och statslösa personer till medlemsstaternas territorium, för att visa solidaritet med länder i regioner till vilka eller inom vilka ett stort antal personer i behov av internationellt skydd har fördrivits genom att hjälpa till att minska trycket på dessa länder, och bidra till att uppnå unionens utrikespolitiska mål, bör regioner eller tredjeländer från vilka vidarebosättning ska ske passa in i en skräddarsydd insats med tredjeländer för att bättre hantera migration i enlighet med kommissionens meddelande av den 7 juni 2016 om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan32.

utgår

__________________

 

32 COM(2016) 377 final.

 

Or. en

Motivering

Several stakeholders such as UNHCR, IOM, ECRE, IRC, Caritas, Red Cross, Amnesty International and many more have voiced their concerns about linking resettlement with third countries cooperation in asylum and migration matters as this moves away from resettlement as a protection tool to provide assistance to the most vulnerable refugees. The rapporteur strongly believes that the humanitarian essence of resettlement must be safeguarded, and that resettlement must continue to be based on the needs of the most vulnerable refugees. Determining geographical priorities based on third countries cooperation in the area of migration and leveraging resettlement to reach foreign policy objectives would de facto jeopardize a humanitarian, needs-based and international protection approach.

 

Ändringsförslag    13

Förslag till förordning

Skäl 11

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(11)  För att minska skillnaderna mellan nationell praxis och nationella förfaranden för vidarebosättning bör gemensamma standardförfaranden och gemensamma urvalskriterier och uteslutningsgrunder fastställas, liksom en gemensam skyddsstatus som beviljas vidarebosatta personer.

(11)  För att skapa en unionsram för vidarebosättning och stärka och stödja ökat deltagande från medlemsstaternas sida bör gemensamma standardförfaranden och gemensamma urvalskriterier och uteslutningsgrunder fastställas.

Or. en

Motivering

Although it is important to create incentives for MS to participate in the Union Framework, it is also important that this Framework does not discourage potential national efforts by enforcing common procedures, eligibility criteria or exclusion grounds on national programmes. Participation in the Union Resettlement Framework will be increased gradually by the added value that the programme will provide, and by the pooling of expertise and resources. Furthermore, the basis of resettlement as a durable solution is that states are expected to provide resettled persons with permanent residence. Therefore, it is vital that MS are able to issue residence permits that are more favourable than those suggested in Regulation (EU) No XXX/XXX [Qualification Regulation].

 

Ändringsförslag    14

Förslag till förordning

Skäl 12

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(12)  De gemensamma standardförfarandena bör bygga på befintlig erfarenhet av och standarder för vidarebosättning i medlemsstaterna, i synnerhet standardrutinerna för genomförandet av vidarebosättningsprogrammet med Turkiet enligt uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016. Unionsramen för vidarebosättning bör möjliggöra användning av två typer av standardförfaranden för vidarebosättning.

(12)  De gemensamma standardförfarandena bör bygga på befintlig erfarenhet av och standarder för vidarebosättning i medlemsstaterna och UNHCR. Unionsramen för vidarebosättning bör möjliggöra användning av ett ordinarie förfarande, ett påskyndat förfarande och ett förfarande för krissituationer.

Or. en

 

Ändringsförslag    15

Förslag till förordning

Skäl 13

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(13)  Båda typerna av förfarande består av följande steg: identifiering, registrering, bedömning och beslut.

(13)  Samtliga tre förfarandetyper bör bestå av följande steg: identifiering, begäranden i samband med specifika fall, bedömning, beslut och registrering.

Or. en

 

Ändringsförslag    16

Förslag till förordning

Skäl 15

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(15)  Ett påskyndat förfarande bör inrättas med samma nivå på säkerhetskontroller som för det ordinarie förfarandet. Emellertid bör bedömningen av tredjelandsmedborgares eller statslösa personers behov av internationellt skydd vid ett påskyndat förfarande begränsas till en bedömning av om de uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande utan bedömning av deras rätt till flyktingstatus.

(15)  Ett påskyndat förfarande bör inrättas med samma nivå på säkerhetskontroller som för det ordinarie förfarandet. Emellertid bör det vara möjligt att begränsa bedömningen av tredjelandsmedborgares eller statslösa personers behov av internationellt skydd vid ett påskyndat förfarande till en bedömning av om de uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande utan bedömning av deras rätt till flyktingstatus.

Or. en

 

Ändringsförslag    17

Förslag till förordning

Skäl 15a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(15a)  Ett påskyndat förfarande bör inrättas med samma nivå på säkerhetskontroller som för det ordinarie förfarandet. Vid förfarandet för krissituationer bör emellertid begärandena från UNHCR:s sida i fråga om brådskande vidarebosättningsfall eller krissituationer i detta sammanhang bli föremål för en påskyndad bedömning av de krav och urvalskriterier som fastställs i artikel 5.

Or. en

Motivering

Ett införande av en särskild kvot och ett särskilt förfarande för krissituationer inom unionens vidarebosättningsplan skulle fungera som ett sätt att reagera på brådskande fall och krissituationer i detta sammanhang runt om i världen, för vilka det i nuläget råder en betydande brist på tillgängliga platser.

 

Ändringsförslag    18

Förslag till förordning

Skäl 16

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(16)  Vidarebosättningsförfarandet bör slutföras så snart som möjligt för att motverka att personer i behov av internationellt skydd använder irreguljära sätt att resa in i Europeiska unionen för att söka skydd. Samtidigt bör det säkerställas att medlemsstaterna har tillräckligt med tid för en fullständig och adekvat undersökning av varje enskilt fall. Tidsfristerna bör motsvara vad som är nödvändigt för att utföra de olika typerna av bedömningar för det ordinarie och det påskyndade förfarandet.

(16)  Vidarebosättningsförfarandet bör slutföras så snart som möjligt för att minska behovet för personer i behov av internationellt skydd att använda irreguljära sätt att resa in i Europeiska unionen för att söka skydd. Samtidigt bör det säkerställas att medlemsstaterna har tillräckligt med tid för en fullständig och adekvat undersökning av varje enskilt fall. Tidsfristerna bör motsvara vad som är nödvändigt för att utföra de olika typerna av bedömningar för det ordinarie och det påskyndade förfarandet samt för förfarandet för krissituationer.

Or. en

 

Ändringsförslag    19

Förslag till förordning

Skäl 17

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(17)  Alla personuppgifter som samlas in för vidarebosättningsförfarandet bör lagras under en period på högst fem år från och med dagen för vidarebosättning. Med tanke på att tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som redan har vidarebosatts av en medlemsstat eller som under de senaste fem åren vägrade att vidarebosättas till en medlemsstat bör uteslutas från vidarebosättning till en annan medlemsstat, bör denna period anses vara en nödvändig period för lagring av personuppgifter, inklusive fingeravtryck och ansiktsbilder.

(17)  Alla personuppgifter som samlas in för vidarebosättningsförfarandet bör lagras under en period på högst fem år från och med dagen för vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    20

Förslag till förordning

Skäl 19

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(19)  Det finns ingen subjektiv rättighet till vidarebosättning.

utgår

Or. en

Motivering

Det står inte klart vad som är målet med denna formulering och varför det skulle vara nödvändigt att ha med den här.

 

Ändringsförslag    21

Förslag till förordning

Skäl 20

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(20)  För att möjliggöra komplettering av reglerna för det förfarande som ska tillämpas vid unionens riktade vidarebosättningsprogram, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att anpassa förfarandet till omständigheterna i det tredjeland från vilket vidarebosättning sker såsom att bestämma tredjelandets roll i förfarandet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 201633. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med att förbereda delegerade akter.

utgår

__________________

 

33 EUT L123, 12.05.2016, s. 1.

 

Or. en

Motivering

Det står inte klart vad som skulle kunna vara målet med dessa delegerade akter och vilken räckvidd de skulle ha, särskilt när det gäller bedömningen av och beslut i fråga om ett vidarebosättningsfall, och varför detta inte skulle kunna uppnås bättre på andra sätt. Det ordinarie förfarandet ger medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet för att anpassa förfarandet på det sätt som krävs för att med framgång genomföra artikel 10.1–10.4.

 

Ändringsförslag    22

Förslag till förordning

Skäl 20a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(20a)  I syfte att komplettera denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa unionens plan för vidarebosättning, med angivande vartannat år av det målantal personer som ska vidarebosättas, närmare uppgifter om medlemsstaternas såväl deltagande i planen som bidrag till det målantal personer som ska vidarebosättas samt övergripande geografiska prioriteringar. I syfte att komplettera denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa unionens riktade vidarebosättningsprogram, med angivande av exakt det antal personer som ska vidarebosättas i förhållande till medlemsstaternas målantal och deltagande, i överensstämmelse med unionens plan för vidarebosättning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

Or. en

 

Ändringsförslag    23

Förslag till förordning

Skäl 21

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(21)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionsramen för vidarebosättning bör genomförandebefogenheter ges till rådet för att fastställa unionens årliga vidarebosättningsplan, fastställa det högsta totala antalet personer som ska vidarebosättas, detaljer om medlemsstaternas deltagande i planen och deras bidrag till det totala antalet personer som ska vidarebosättas, samt övergripande geografiska prioriteringar.

utgår

Or. en

 

Ändringsförslag    24

Förslag till förordning

Skäl 22

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(22)  Dessa befogenheter bör utövas på ett förslag från kommissionen om det totala antalet personer som ska vidarebosättas och övergripande geografiska prioriteringar. Kommissionen bör lägga fram sitt förslag samtidigt som sitt förslag till utkastet till unionens årliga budget. Rådet bör sträva efter att anta förslaget inom två månader. Kommissionen och rådet bör ta hänsyn till diskussionerna i högnivåkommittén för vidarebosättning.

utgår

Or. en

 

Ändringsförslag    25

Förslag till förordning

Skäl 23

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(23)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av unionsramen för vidarebosättning bör kommissionen ges befogenhet att fastställa unionens riktade vidarebosättningsprogram där det fastställs exakt hur många av det totala antalet personer som ska vidarebosättas och medlemsstatens deltagande, i linje med unionens årliga plan för vidarebosättning. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter34. Granskningsförfarandet bör användas för att fastställa unionens riktade vidarebosättningsprogram med tanke på att dessa system har betydande konsekvenser. Kommissionen bör sträva efter att fastställa unionens riktade vidarebosättningsprogram så snart som möjligt efter det att unionens årliga plan för vidarebosättning antagits och vid behov under den period som omfattas av unionens årliga vidarebosättningsplan. Kommissionen bör ta hänsyn till diskussionerna i högnivåkommittén för vidarebosättning.

utgår

__________________

 

34 EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

 

Or. en

 

Ändringsförslag    26

Förslag till förordning

Skäl 23a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(23a)  Kommissionen bör när den vartannat år utarbetar unionens plan för vidarebosättning bygga sitt arbete på samråden med högnivåkommittén för vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    27

Förslag till förordning

Skäl 24

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(24)  I vart och ett av unionens riktade vidarebosättningsprogram bör det fastställas vilka standardförfaranderegler som ska gälla för dess genomförande. Det bör dessutom ange lokala samarbetsarrangemang, där och när detta är lämpligt för att underlätta dess genomförande.

(24)  I vart och ett av unionens riktade vidarebosättningsprogram bör det fastställas vilka standardförfaranderegler som ska gälla för dess genomförande. Det bör dessutom ange lokala samarbetsarrangemang, där och när detta är lämpligt för att underlätta dess genomförande, framför allt med UNHCR, IOM, Europeiska unionens asylbyrå och andra relevanta organisationer.

Or. en

 

Ändringsförslag    28

Förslag till förordning

Skäl 25

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(25)  Vidarebosatta personer bör beviljas internationellt skydd. Därför bör de bestämmelserna om innehållet i internationellt skydd som finns i asylregelverket tillämpas från och med den tidpunkt då vidarebosatta personer anländer till medlemsstaternas territorium, inklusive reglerna för att avskräcka från sekundär förflyttning av personer som beviljats internationellt skydd.

(25)  Vidarebosatta personer bör beviljas internationellt skydd i syfte att uppnå en hållbar situation. Därför bör de bestämmelser om innehållet i internationellt skydd som finns i asylregelverket tillämpas från och med den tidpunkt då vidarebosatta personer anländer till medlemsstaternas territorium.

Or. en

 

Ändringsförslag    29

Förslag till förordning

Skäl 25a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(25a)  Vidarebosatta personer bör ha samma tillgång till integrationsåtgärder som andra som åtnjuter internationellt skydd i enlighet med kapitel VII avsnitt III i [skyddsförordningen]. Medlemsstaterna får göra deltagande i sådana integrationsåtgärder obligatoriskt endast om dessa åtgärder är lättillgängliga, finns att tillgå och är kostnadsfria.

Or. en

 

Ändringsförslag    30

Förslag till förordning

Skäl 27

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(27)  Med tanke på UNHCR:s expertis vad gäller de olika formerna av inresemöjligheter för personer i behov av internationellt skydd från tredjeländer, till vilka de har fördrivits, till medlemsstater som är villiga att ta emot dem, bör UNHCR fortsätta spela en viktig roll i de vidarebosättningsinsatser som utförs under unionsramen för vidarebosättning. Förutom UNHCR bör andra internationella aktörer såsom Internationella organisationen för migration (IOM) uppmanas att bistå medlemsstaterna i genomförandet av unionsramen för vidarebosättning.

(27)  Med tanke på UNHCR:s expertis vad gäller de olika formerna av inresemöjligheter för personer i behov av internationellt skydd från tredjeländer, till vilka de har fördrivits, till medlemsstater som är villiga att ta emot dem, bör UNHCR vara huvudansvarigt för hänvisning av personer som är berättigade till vidarebosättning som utförs inom unionsramen för vidarebosättning. Förutom UNHCR bör andra internationella aktörer såsom Internationella organisationen för migration (IOM) uppmanas att bistå medlemsstaterna i genomförandet av unionsramen för vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    31

Förslag till förordning

Skäl 28

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(28)  [Europeiska unionens asylbyrå] bör bistå medlemsstaterna i genomförandet av unionsramen för vidarebosättning i enlighet med sitt mandat.

(28)  [Europeiska unionens asylbyrå] bör bistå medlemsstaterna i genomförandet av unionsramen för vidarebosättning i enlighet med sitt mandat och på begäran av medlemsstaterna.

Or. en

Motivering

Europeiska unionens asylbyrå kan spela en viktig roll i att öka och främja medlemsstaternas vidarebosättningskapacitet och deras bidrag till unionens vidarebosättningsinsatser, i enlighet med det som anges i artiklarna 10 och 12.

 

Ändringsförslag    32

Förslag till förordning

Skäl 29

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(29)  En högnivåkommitté för vidarebosättning bör inrättas för att möjliggöra omfattande samråd med alla berörda parter om genomförandet av unionsramen för vidarebosättning.

(29)  En högnivåkommitté för vidarebosättning bör inrättas för att möjliggöra omfattande samråd med alla berörda parter om genomförandet av unionsramen för vidarebosättning. Denna kommitté bör anpassa sitt arbete efter arbetet inom internationella strukturer för vidarebosättning, särskilt de årliga trepartsförhandlingarna om vidarebosättning och UNHCR:s årliga prognos över det globala behovet av vidarebosättning. Högnivåkommittén för vidarebosättning bör fastställa de centrala delarna i unionens plan för vidarebosättning och i unionens olika, riktade vidarebosättningsprogram.

Or. en

 

Ändringsförslag    33

Förslag till förordning

Skäl 31

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(31)  Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att anta eller genomföra nationella vidarebosättningsprogram, vilka inte äventyrar möjligheterna att uppnå unionens mål enligt denna förordning, till exempel om de bidrar med ett ytterligare antal vidarebosättningsplatser till unionens riktade vidarebosättningsprogram som inrättats enligt denna förordning vilket går utöver deras bidrag till det maximala antalet personer som ska vidarebosättas enligt unionen årliga vidarebosättningsplan.

(31)  Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att anta eller genomföra nationella vidarebosättningsprogram.

Or. en

 

Ändringsförslag    34

Förslag till förordning

Artikel 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Genom denna förordning inrättas en unionsram för vidarebosättning för beviljande av inresa för tredjelandsmedborgare och statslösa personer till medlemsstaternas territorium i syfte att bevilja dem internationellt skydd.

Genom denna förordning inrättas en unionsram för vidarebosättning för beviljande av inresa för tredjelandsmedborgare och statslösa personer till medlemsstaternas territorium i syfte att bevilja dem internationellt skydd och åstadkomma en hållbar lösning för dem.

Or. en

 

Ändringsförslag    35

Förslag till förordning

Artikel 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

I denna förordning avses med vidarebosättning beviljande av inresa för tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd från ett tredjeland, till vilket eller inom vilket de har fördrivits, till medlemsstaternas territorium i syfte att bevilja dem internationellt skydd.

I denna förordning avses med vidarebosättning urval av, beviljande av inresa för och transport av tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd från ett tredjeland, till vilket eller inom vilket de har fördrivits, till en medlemsstat i syfte att bevilja dem internationellt skydd och åstadkomma en hållbar lösning för dem.

Or. en

 

Ändringsförslag    36

Förslag till förordning

Artikel 3 – stycke 3 – led a

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  sörja för lagliga och säkra inresor för tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd till medlemsstaternas territorium,

(a)  sörja för lagliga och säkra transporter och inresor för tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd till medlemsstaternas territorium i syfte att åstadkomma en hållbar lösning för dem,

Or. en

 

Ändringsförslag    37

Förslag till förordning

Artikel 3 – stycke 3 – led aa (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(aa)  bidra till skydd av och hållbara lösningar för de mest utsatta tredjelandsmedborgarna och statslösa personerna i behov av internationellt skydd, däribland personer i utdragna flyktingsituationer,

Or. en

 

Ändringsförslag    38

Förslag till förordning

Artikel 3 – stycke 3 – led b

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  bidra till att minska risken för en omfattande irreguljär tillströmning av tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd till medlemsstaternas territorium,

utgår

Or. en

Motivering

Enligt artikel 78.1 i EUF-fördraget ska unionen utforma en politik avseende asyl som överensstämmer med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951, med protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning och med andra tillämpliga fördrag. Dessa fördrag bygger på artikel 14 i 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som erkänner rätten för var och en att i andra länder söka asyl från förföljelse. Vidarebosättning får inte ersätta spontana inresor för asylsökande till Europeiska unionen.

 

Ändringsförslag    39

Förslag till förordning

Artikel 3 – stycke 3 – led ba (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(ba)  gradvis stegra medlemsstaternas kollektiva vidarebosättningsinsatser samt stödja och underlätta mottagande och integration av vidarebosatta personer,

Or. en

 

Ändringsförslag    40

Förslag till förordning

Artikel 3 – stycke 3 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  bidra till internationella vidarebosättningsinitiativ.

(c)  bidra till internationella vidarebosättningsinitiativ, också genom strategisk användning av vidarebosättning, särskilt i utdragna flyktingsituationer.

Or. en

Motivering

The strategic use of resettlement has been defined by UNHCR as follows: “The planned use of resettlement in a manner that maximizes the benefits, directly or indirectly, other than those received by the refugee being resettled. Those benefits may accrue to other refugees, the hosting State, other States or the international protection regime in general.” The strategic use of resettlement should, for the purposes of this Framework, be understood as the use of resettlement in a in a manner that deliberately enhances protection on a broader scale. For UNHCR this has meant, for example, improving the protection conditions in the country of asylum, such as mitigating the risk of refoulement, or ensuring that appropriate documents are issued to asylum-seekers and refugees (e.g. Egypt, Turkey) or that UNHCR has access to refugees in detention (e.g. China and Libya). The strategic use of resettlement should not be understood as a tool for migration control. Potential difficulty in assessing the strategic use of resettlement in a specific situation should not be the basis for excluding a region or a country.

 

Ändringsförslag    41

Förslag till förordning

Artikel 4 – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Vid fastställandet av de regioner eller tredjeländer från vilka vidarebosättning ska ske enligt unionsramen för vidarebosättning, i enlighet med de genomförandeakter som avses i artiklarna 7 och 8, ska följande faktorer beaktas:

Vid fastställandet av de regioner eller tredjeländer från vilka vidarebosättning ska ske enligt unionsramen för vidarebosättning, i enlighet med de delegerade akter som avses i artiklarna 7 och 8, ska följande faktorer beaktas:

Or. en

 

Ändringsförslag    42

Förslag till förordning

Artikel 4 – led a

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  Antalet personer i behov av internationellt skydd som fördrivits till eller inom ett tredjeland och all vidare förflyttning för dessa personer till medlemsstaternas territorium.

(a)  Det globala behovet av vidarebosättning enligt UNHCR:s dokument med en prognos över det globala behovet av vidarebosättning, med angivande av de mest utsatta flyktingarna i behov av vidarebosättning världen över.

Or. en

 

Ändringsförslag    43

Förslag till förordning

Artikel 4 – led b

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  Komplementaritet med ekonomiskt och tekniskt stöd till tredjeländer till vilka eller inom vilka personer i behov av internationellt skydd har fördrivits.

utgår

Or. en

Motivering

Detta led omfattas av ändringsförslaget till led d i denna artikel.

 

Ändringsförslag    44

Förslag till förordning

Artikel 4 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  Unionens övergripande förbindelser med det tredjeland eller de tredjeländer från vilket eller vilka vidarebosättning sker och med tredjeländer i allmänhet.

utgår

Or. en

Motivering

Several stakeholders such as UNHCR, IOM, ECRE, IRC, Caritas, Red Cross, Amnesty International and many more have voiced their concerns about linking resettlement with third countries cooperation in migration matters as this moves away from resettlement as a protection tool to provide assistance to the most vulnerable refugees. The rapporteur strongly believe that the humanitarian essence of resettlement must be safeguarded, and that resettlement must continue to be based on the needs of the most vulnerable refugees. It is worth noting that UNHCR already views resettlement as the last alternative, meaning that when they assess a case all other alternatives have already been reviewed. Determining geographical priorities based on third countries cooperation in the area of migration and leveraging resettlement to reach foreign policy objectives would de facto jeopardize a humanitarian, needs-based and international protection approach.

 

Ändringsförslag    45

Förslag till förordning

Artikel 4 – led d – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d)  Ett tredjelands faktiska samarbete med unionen vad gäller migration och asyl, inbegripet i fråga om att

(d)  Strategisk användning av vidarebosättning, i syfte att kollektivt tillhandahålla lösningar och förbättra skyddsmiljön och säkerhetssituationen i tredjeländer, också genom utveckling av ett effektivt asylsystem och utvecklingspolitiska åtgärder.

Or. en

Motivering

The strategic use of resettlement has been defined by UNHCR as follows: “The planned use of resettlement in a manner that maximizes the benefits, directly or indirectly, other than those received by the refugee being resettled. Those benefits may accrue to other refugees, the hosting State, other States or the international protection regime in general.” The strategic use of resettlement should, for the purposes of this Framework, be understood as the use of resettlement in a strategic manner to enhance protection on a broader scale. For UNHCR this has meant, for example, improving the protection conditions in the country of asylum, such as mitigating the risk of refoulement, or ensuring that appropriate documents are issued to asylum-seekers and refugees (e.g. Egypt, Turkey) or that UNHCR has access to refugees in detention (e.g. China and Libya). The strategic use of resettlement should not, in any way, be understood as a tool for migration control. Potential difficulty in assessing the strategic use of resettlement in a specific situation should not be the basis for excluding a region or a country.

 

Ändringsförslag    46

Förslag till förordning

Artikel 4 – led d – led i

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

i)  minska antalet tredjelandsmedborgare och statslösa personer som irreguljärt passerar gränsen in på medlemsstaternas territorium och som kommer från det tredjelandet,

utgår

Or. en

Motivering

Several stakeholders such as UNHCR, IOM, ECRE, IRC, Caritas, Red Cross, Amnesty International and many more have voiced their concerns about linking resettlement with third countries cooperation in border control matters as this moves away from resettlement as a protection tool to provide assistance to the most vulnerable refugees. The rapporteur strongly believe that the humanitarian essence of resettlement must be safeguarded, and that resettlement must continue to be based on the needs of the most vulnerable refugees. Determining geographical priorities based on third countries cooperation in the area of migration control and leveraging resettlement to reach foreign policy objectives would de facto jeopardize a humanitarian, needs-based and international protection approach. Spontaneous arrivals will not be stopped by resettlement, and the only way to reduce the need for people to use irregular ways is to increase resettlement numbers and provide other legal pathways such as humanitarian visas, extended family reunification, humanitarian admission programmes, etc.

 

Ändringsförslag    47

Förslag till förordning

Artikel 4 – led d – led ii

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

ii)  skapa förutsättningar för användning av begreppen första asylland och säkert tredjeland för återsändande av asylsökande som irreguljärt har passerat gränsen in på medlemsstaternas territorium och som kommer från eller har en koppling till det berörda tredjelandet,

utgår

Or. en

Motivering

Several stakeholders such as UNHCR, IOM, ECRE, IRC, Caritas, Red Cross, Amnesty International and many more have voiced their concerns about linking resettlement with third countries cooperation in asylum and migration matters as this moves away from resettlement as a protection tool to provide assistance to the most vulnerable refugees. The rapporteur strongly believe that the humanitarian essence of resettlement must be safeguarded, and that resettlement must continue to be based on the needs of the most vulnerable refugees. Determining geographical priorities based on third countries cooperation in the area of migration and asylum and leveraging resettlement to reach foreign policy objectives would de facto jeopardize a humanitarian, needs-based and international solidarity and protection approach.

 

Ändringsförslag    48

Förslag till förordning

Artikel 4 – led d – led iii

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

iii)  öka kapaciteten för mottagning och skydd av personer i behov av internationellt skydd som vistas i det landet, inklusive genom att utveckla ett effektivt asylsystem, eller

utgår

Or. en

Motivering

Detta led omfattas av ändringsförslaget till led d i denna artikel.

 

Ändringsförslag    49

Förslag till förordning

Artikel 4 – led d – led iv

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

iv)  öka andelen återtagande av tredjelandsmedborgare och statslösa personer som vistas irreguljärt på medlemsstaternas territorium genom att ingå och effektivt genomföra återtagandeavtal.

utgår

Or. en

Motivering

Several stakeholders such as UNHCR, IOM, ECRE, IRC, Caritas, Red Cross, Amnesty International and many more have voiced their concerns about linking resettlement with third countries cooperation in asylum and migration matters as this moves away from resettlement as a protection tool to provide assistance to the most vulnerable refugees. The rapporteur strongly believe that the humanitarian essence of resettlement must be safeguarded, and that resettlement must continue to be based on the needs of the most vulnerable refugees. Determining geographical priorities based on third countries cooperation in the area of migration and leveraging resettlement to reach foreign policy objectives would de facto jeopardize a humanitarian, needs-based and international protection approach.

 

Ändringsförslag    50

Förslag till förordning

Artikel 4 – led e

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(e)  Omfattningen av och innehållet i tredjeländers åtaganden om vidarebosättning.

utgår

Or. en

 

Ändringsförslag    51

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Följande tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses uppfylla kraven för att omfattas av unionens riktade vidarebosättningsprogram som inrättats i enlighet med artikel 8:

Endast följande tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses uppfylla kraven för att omfattas av unionens riktade vidarebosättningsprogram som inrättats i enlighet med artikel 8:

Or. en

 

Ändringsförslag    52

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led a – led i

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  i) tredjelandsmedborgare som på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där de är medborgare eller den del av landet där de tidigare var varaktigt bosatta, och som inte kan eller, på grund av sin fruktan, inte vill begagna sig av det landets skydd, eller statslösa personer som befinner sig utanför det land där de tidigare hade sin vanliga vistelseort eller den del av landet där de tidigare var varaktigt bosatta, av samma skäl som nämnts ovan, inte kan eller på grund av sin fruktan, inte vill återvända dit eller vistas där, eller, om detta inte är tillämpligt,

(a)  i) tredjelandsmedborgare som på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, kön, könsidentitet, könsuttryck, religion, nationalitet, sexuell läggning, politisk åskådning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där de är medborgare eller den del av landet där de tidigare var varaktigt bosatta, och som inte kan eller, på grund av sin fruktan, inte vill begagna sig av det landets skydd, eller statslösa personer som befinner sig utanför det land där de tidigare hade sin vanliga vistelseort eller den del av landet där de tidigare var varaktigt bosatta, av samma skäl som nämnts ovan, inte kan eller på grund av sin fruktan, inte vill återvända dit eller vistas där, eller, om detta inte är tillämpligt,

Or. en

 

Ändringsförslag    53

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  tredjelandsmedborgare och statslösa personer som omfattas av minst en av följande kategorier:

(b)  tredjelandsmedborgare och statslösa personer som uppfyller kriterierna i led a och dessutom omfattas av minst en av följande kategorier:

Or. en

 

Ändringsförslag    54

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – led i – strecksats 4

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

–  personer med rättsligt och/eller fysiskt skyddsbehov,

–  personer med rättsligt och/eller fysiskt skyddsbehov, inklusive personer som riskerar att avvisas,

Or. en

Motivering

Anpassning till lydelsen i UNHCR:s kriterier för begäranden om vidarebosättning.

 

Ändringsförslag    55

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – led i – strecksats 6

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

–  socioekonomiskt sårbara personer;

utgår

Or. en

 

Ändringsförslag    56

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – led i – strecksats 6a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

–  personer som befinner sig i utdragna flyktingsituationer och för vilka inga andra förutsebara alternativa hållbara lösningar finns att tillgå;

Or. en

 

Ändringsförslag    57

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – led ii – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

ii)  familjemedlemmar till tredjelandsmedborgare eller statslösa personer eller unionsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat:

ii)  för fall där det inte finns några andra lagliga kanaler för inresa till Europeiska unionens territorium, inbegripet enligt rådets direktiv 2003/86/EG1a, familjemedlemmar till tredjelandsmedborgare eller statslösa personer eller unionsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat:

 

__________________

 

1a Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).

Or. en

 

Ändringsförslag    58

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – led ii – strecksats 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

–  make/maka eller hans/hennes ogifta partner i en stadigvarande relation, om lag eller praxis i den berörda medlemsstaten behandlar ogifta par på samma sätt som gifta enligt dess lagstiftning om tredjelandsmedborgare eller statslösa personer,

–  make/maka eller hans/hennes ogifta partner i en stadigvarande relation,

Or. en

 

Ändringsförslag    59

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – led ii – strecksats 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

–  underåriga barn till sådana par som avses i första strecksatsen eller till tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som ska vidarebosättas, på villkor att de är ogifta, oavsett om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning;

–  underåriga barn till sådana par som avses i första strecksatsen eller till tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som ska vidarebosättas, oavsett om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning,

Or. en

Motivering

Även om föredraganden förstår att avsikten med denna lydelse är att inte stödja barnäktenskap, riskerar den samtidigt att ytterligare bestraffa offer för barnäktenskap genom att neka dem vidarebosättning.

 

Ändringsförslag    60

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led b – led ii – strecksats 3

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

–  fadern, modern eller någon annan vuxen som ansvarar för ogifta underåriga barn som ska vidarebosättas, enligt lag eller praxis i den medlemsstat där den vuxna befinner sig,

–  fadern, modern eller någon annan vuxen som ansvarar för underåriga barn som ska vidarebosättas, enligt lag eller praxis i den medlemsstat där den vuxna befinner sig,

Or. en

Motivering

Även om föredraganden förstår att avsikten med denna lydelse är att inte stödja barnäktenskap, riskerar den samtidigt att ytterligare bestraffa offer för barnäktenskap genom att neka dem vidarebosättning.

 

Ändringsförslag    61

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte omfattas av artikel 1D i Genèvekonventionen från 1951, om skydd eller bistånd från andra organ eller kontor inom Förenta nationerna än FN:s flyktingkommissariat (UNHCR),

(c)  tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som uppfyller kriterierna i leden a och b och som dessutom, enligt artikel 1D andra stycket i Genèvekonventionen från 1951, har rätt att åtnjuta de i den konventionen stadgade förmånerna,

Or. en

Motivering

Article 1D of the 1951 Geneva Convention contains both an exclusion and an inclusion clause. It excludes from the scope of that convention those persons who are at present receiving protection or assistance from an organ or agency of the United Nations other than UNHCR. It follows from the clear wording of Article 1D of the Geneva Convention that only those persons who have actually availed themselves of the assistance provided by UNRWA come within the clause excluding refugee status set out therein, which must, as such, be construed narrowly and cannot therefore also cover persons who are or have been eligible to receive protection or assistance from that agency. The second paragraph of Article 1D of the Geneva Convention includes persons for whom protection or assistances as referred to in the exclusion clause has ceased for any reason. The aim of Article 1D of the Geneva Convention is to avoid overlapping competencies between UNRWA and UNHCR, and, in conjunction with UNHCR’s Statute, ensures the continuity of protection and assistance to Palestinian refugees as necessary. For the purpose of this Framework, reference is only made to Paragraph 2 of Article 1D, i.e. the inclusion clause.

 

Ändringsförslag    62

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 1 – led d

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d)  tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som av de behöriga myndigheterna i det land där de befinner sig eller har bosatt sig inte har tillerkänts de rättigheter och skyldigheter som följer med medborgarskap i det landet eller rättigheter och skyldigheter som motsvarar dessa.

utgår

Or. en

Motivering

Detta led avser artikel 1E i Genèvekonventionen, som är en uteslutningsklausul. Det står därför inte klart vad målet är med att ha med det bland urvalskriterierna för denna ram.

 

Ändringsförslag    63

Förslag till förordning

Artikel 5 – stycke 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska se till att familjer hålls samlade vad gäller de personer som avses i led b ii.

Medlemsstaterna ska se till att familjer hålls samlade inom ramen för alla vidarebosättningsmetoder.

Or. en

 

Ändringsförslag    64

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led a – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  Personer avseende vilka det finns rimliga skäl att anta att

(a)  Personer avseende vilka det finns allvarliga skäl att anta att

Or. en

Motivering

Anpassning till lydelsen i artikel 1F i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning.

 

Ändringsförslag    65

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led a – led ii

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

ii)  de har begått ett allvarligt brott,

ii)  de har begått ett allvarligt icke-politiskt brott,

Or. en

Motivering

Anpassning till lydelsen i artikel 1F i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning.

 

Ändringsförslag    66

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led b

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  Personer avseende vilka det finns rimliga skäl att anta att de utgör en fara för samhället, allmän ordning, säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser för den medlemsstat som behandlar vidarebosättningsakten, även när en andra medlemsstat har krävt att den medlemsstat som behandlar vidarebosättningsakten ska konsultera denna andra medlemsstat vid behandlingen i samband med särskilda tredjelandsmedborgare eller statslösa personer eller särskilda kategorier av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer, och när denna andra medlemsstat har gjort invändningar mot deras vidarebosättning på dessa grunder.

utgår

Or. en

Motivering

According to Article 78(1) TFEU, the Union’s asylum policy must be in accordance with the Geneva Convention of 28 July 1951 and the Protocol of 31 January 1967 relating to the status of refugees, and other relevant treaties. Since the term exclusion has a distinct meaning in the context of international refugee protection, which strictly relates to individuals who may be undeserving of international protection, the rapporteur has chosen to follow the exclusion clauses as set out in Article 1(F) of the Geneva Convention. Additional exclusion clauses such as this one blurs the lines between exclusion and ineligibility.

 

Ändringsförslag    67

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led ba (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(ba)  Tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som av de behöriga myndigheterna i det land där de befinner sig eller har bosatt sig har tillerkänts de rättigheter och skyldigheter som är förbundna med medborgarskap i det landet eller rättigheter och skyldigheter som motsvarar dessa.

Or. en

Motivering

Anpassning till lydelsen i artikel 1E i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning.

 

Ändringsförslag    68

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  Personer som finns upptagna på en spärrlista i Schengens informationssystem eller i en nationell databas i en medlemsstat i syfte att vägras inresa.

utgår

Or. en

Motivering

According to Article 78(1) TFEU, the Union’s asylum policy must be in accordance with the Geneva Convention of 28 July 1951 and the Protocol of 31 January 1967 relating to the status of refugees, and other relevant treaties. Since the term exclusion has a distinct meaning in the context of international refugee protection, which strictly relates to individuals who may be undeserving of international protection, the rapporteur has chosen to follow the exclusion clauses as set out in Article 1(F) of the Geneva Convention. Additional exclusion clauses such as this one blurs the lines between exclusion and ineligibility.

 

Ändringsförslag    69

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led d

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d)  Personer som olagligen har vistats, olagligen rest in eller försökt att olagligen resa in på medlemsstaternas territorium under de senaste fem åren före vidarebosättning.

utgår

Or. en

Motivering

According to Article 78(1) TFEU, the Union’s asylum policy must be in accordance with the Geneva Convention of 28 July 1951 and the Protocol of 31 January 1967 relating to the status of refugees, and other relevant treaties. Since the term exclusion has a distinct meaning in the context of international refugee protection, which strictly relates to individuals who may be undeserving of international protection, the rapporteur has chosen to follow the exclusion clauses as set out in Article 1(F) of the Geneva Convention. Additional exclusion clauses such as this one blurs the lines between exclusion and ineligibility. Furthermore, persons are often compelled to undertake irregular journeys because of their vulnerability and the lack of a foreseeable alternative durable solution. Excluding persons for that very reason runs a high risk of excluding people in dire need of protection. In addition, a person’s protection situation can change under a period of five years, e.g. a war could outbreak in his/her country or the person could be forced into a marriage, such a broad exclusion hamper to take into account the new situation of the person and could lead to a denial of protection.

 

Ändringsförslag    70

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led e

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(e)  Personer som redan har vidarebosatts av en annan medlemsstat som ett led i genomförandet av denna förordning, slutsatserna från företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet 11097/15 av den 20 juli 2015, uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016, kommissionens rekommendation C(2015) 9490 av den 15 december 2015, eller ett nationellt vidarebosättningsprogram.

(e)  Personer som redan har vidarebosatts av en annan medlemsstat som ett led i genomförandet av denna förordning, slutsatserna från företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet 11097/15 av den 20 juli 2015, eller ett nationellt vidarebosättningsprogram.

Or. en

 

Ändringsförslag    71

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – led f

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(1f)  Personer som medlemsstaterna under de senaste fem åren före vidarebosättningen har vägrat att vidarebosätta i enlighet med denna punkt.

utgår

Or. en

Motivering

Medlemsstaterna kan ha mycket specifika skäl att neka vidarebosättning av en person. Personen kan t.ex. ha ett medicinskt tillstånd som av olika skäl inte kan behandlas i medlemsstaten i fråga. Detta bör inte utgöra skäl för att utesluta utsatta personer från samtliga medlemsstater.

 

Ändringsförslag    72

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Tredjelandsmedborgare eller statslösa personer kan uteslutas från unionens riktade vidarebosättningsprogram som inrättats i enlighet med artikel 8, om ett av de skäl för uteslutning som avses i punkt 1 a eller 1 b gäller vid en första anblick.

utgår

Or. en

 

Ändringsförslag    73

Förslag till förordning

Artikel 7 – rubriken

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Unionens årliga plan för vidarebosättning

Unionens tvååriga plan för vidarebosättning

Or. en

 

Ändringsförslag    74

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  På grundval av ett förslag från kommissionen ska rådet anta en årlig plan för vidarebosättning för unionen under året före det år då den ska genomföras.

1.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter vartannat år i enlighet med artikel 14 med avseende på att komplettera denna förordning för att fastställa en plan för vidarebosättning för unionen, i enlighet med följande punkter.

Or. en

Motivering

Artiklarna 7 och 8 nära kopplade till varandra som tekniska förfaranden innan vidarebosättning äger rum. Föredraganden föreslår att artiklarna ändras för att bättre spegla detta, genom att föreslå delegerade befogenheter för båda artiklarna. Utöver att vara ett klargörande skulle denna ändring öka insynen i de tekniska förfarandena samt säkerställa ett ökat inflytande från medlemsstaternas sida med avseende på de riktade programmen, vilket anses viktigt eftersom det är medlemsstaterna som kommer att genomföra dem.

 

Ändringsförslag    75

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

1a.  Unionens planer för vidarebosättning ska bygga på såväl samråden med högnivåkommittén för vidarebosättning som UNHCR:s årliga prognos över det globala behovet av vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    76

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Unionens årliga plan för vidarebosättning ska innehålla följande:

2.  Unionens plan för vidarebosättning ska innehålla följande:

Or. en

 

Ändringsförslag    77

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led a

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  Det maximala totala antalet personer som ska vidarebosättas.

(a)  Ett målantal personer som ska vidarebosättas vilket ska uppgå till minst 25 procent av det globala behovet av vidarebosättning enligt den årliga prognosen.

Or. en

Motivering

Europe has 23.8% of the world's GDP, yet EU Member States host only around 8% of the world's refugees. This places a disproportionate burden on developing countries, which host the vast majority. 22 European countries resettled 13,040 persons in 2015 (9,629 to 17 EU Member States), with Europe contributing, on average, approximately 10 per cent to global resettlement intakes over the past five years. By contrast, that same year, the U.S. resettled 69,933 refugees. In order for an EU Resettlement Framework to add value, it needs to increase both the quality and the quantity of resettlement to the Union. If we want to reduce the need for dangerous journeys, reduce loss of lives and reliance on smuggling networks, this will only become a reality when the number of places offered is credible and meaningful. Therefore, the rapporteur suggests to increase the number of resettlement places reflecting the EUs responsibility as a global region with the capacity to do so.

 

Ändringsförslag    78

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led b

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  Information om medlemsstaternas deltagande i unionens årliga plan för vidarebosättning och deras bidrag till det totala antalet personer som ska vidarebosättas.

(b)  Information om medlemsstaternas deltagande i unionens plan för vidarebosättning och deras bidrag till det totala antalet personer som ska vidarebosättas.

Or. en

 

Ändringsförslag    79

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  Övergripande geografiska prioriteringar.

(c)  Övergripande geografiska prioriteringar baserat på UNHCR:s dokument med en prognos över det globala behovet av vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    80

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – led ca (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(ca)  En outnyttjad kvot för krissituationer, i enlighet med vad som avses i artikel 11a, för att ta hänsyn till brådskande fall och krissituationer oberoende av de geografiska prioriteringar som fastställts enligt led c.

Or. en

Motivering

Ett införande av en särskild kvot för krissituationer inom unionens vidarebosättningsplaner utan koppling till prioriterade regioner eller befolkningar skulle fungera som ett sätt att reagera på brådskande fall och krissituationer i detta sammanhang runt om i världen, för vilka det i nuläget råder en betydande brist på tillgängliga platser.

 

Ändringsförslag    81

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer unionens riktade vidarebosättningsprogram i överensstämmelse med unionens årliga plan för vidarebosättning som antagits i enlighet med artikel 7. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

1.  Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14 med avseende på att komplettera denna förordning för att fastställa unionens riktade vidarebosättningsprogram i överensstämmelse med unionens plan för vidarebosättning som antagits i enlighet med artikel 7, i överensstämmelse med punkt 2.

Or. en

Motivering

Artiklarna 7 och 8 nära kopplade till varandra som tekniska förfaranden innan vidarebosättning äger rum. Föredraganden föreslår att artiklarna ändras för att bättre spegla detta, genom att föreslå delegerade befogenheter för båda artiklarna. Utöver att vara ett klargörande skulle denna ändring öka insynen i de tekniska förfarandena samt säkerställa ett ökat inflytande från medlemsstaternas sida med avseende på de riktade programmen, vilket anses viktigt eftersom det är medlemsstaterna som kommer att genomföra dem.

 

Ändringsförslag    82

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2 – led b

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b)  Det exakta antalet personer som ska vidarebosättas av det maximala totala antal som anges i unionens årliga plan för vidarebosättning enligt artikel 7.2 a och uppgifter om medlemsstaternas deltagande i det riktade vidarebosättningsprogrammet.

(b)  Det exakta antalet personer som ska vidarebosättas av det målantal som anges i unionens plan för vidarebosättning enligt artikel 7.2 a och uppgifter om medlemsstaternas deltagande i det riktade vidarebosättningsprogrammet.

Or. en

 

Ändringsförslag    83

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  En specificering av de regioner eller tredjeländer från vilka vidarebosättning ska ske i enlighet med artikel 4.

(c)  En specificering av de regioner eller tredjeländer från vilka vidarebosättning ska ske enligt artikel 7.2 c och i enlighet med artikel 4.

Or. en

 

Ändringsförslag    84

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2 – led d

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d)  Vid behov uppgifter om lokal samordning och praktiska samarbetsarrangemang mellan medlemsstaterna, med stöd av [Europeiska unionens asylbyrå] i enlighet med artikel 12.3, och med tredjeländer, UNHCR eller andra partner.

(d)  Vid behov uppgifter om lokal samordning och praktiska samarbetsarrangemang mellan medlemsstaterna, med stöd av UNHCR och, på begäran av medlemsstaterna, [Europeiska unionens asylbyrå] i enlighet med artikel 12.3, och med tredjeländer eller andra partner.

Or. en

 

Ändringsförslag    85

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2 – led e

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(e)  En beskrivning av den särskilda grupp eller grupper av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer för vilka unionens riktade vidarebosättningsprogram ska gälla.

(e)  En beskrivning av den särskilda grupp eller de särskilda grupper av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer – baserat på UNHCR:s publikation med en prognos över det globala behovet av vidarebosättning och på grundval av de kategorier för begäranden om vidarebosättning som anges i artikel 5 b i – för vilka unionens riktade vidarebosättningsprogram ska gälla.

Or. en

 

Ändringsförslag    86

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2 – led f

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(f)  Uppgifter om huruvida det ordinarie förfarandet enligt artikel 10 eller det påskyndade förfarandet enligt artikel 11 ska tillämpas, och vid behov specifikationer om hur identifieringen och bedömningen av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska genomföras och tidsramen för beslut om vidarebosättning.

(f)  Uppgifter om huruvida det ordinarie förfarandet enligt artikel 10 eller det påskyndade förfarandet enligt artikel 11 ska tillämpas.

Or. en

Motivering

Medlemsstaterna är ansvariga för att genomföra programmen, och därmed bör det vara medlemsstaterna som anger hur identifieringen och bedömningen ska genomföras. Tidsramen för beslut omfattas redan av led g i denna artikel.

 

Ändringsförslag    87

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Vidarebosättningsförfarandena enligt artiklarna 10 och 11 ska tillämpas på tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som har gett sitt samtycke till att vidarebosättas och som därefter inte har återtagit sitt samtycke, och inte vägrat vidarebosättning till en viss medlemsstat.

Vidarebosättning enligt denna förordning ska tillämpas på tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som har gett sitt samtycke till att vidarebosättas.

Or. en

Motivering

Det är förvirrande att det i denna artikel förtecknas skäl för uteslutning, eftersom dessa skäl hanteras i artikel 6.

 

Ändringsförslag    88

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1 – stycke 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Vid genomförandet av ett av unionens riktade vidarebosättningsprogram ska medlemsstaterna identifiera tredjelandsmedborgare eller statslösa personer och bedöma om dessa tredjelandsmedborgare eller statslösa personer omfattas av tillämpningsområdet för ett av unionens riktade vidarebosättningsprogram.

Vid genomförandet av ett av unionens riktade vidarebosättningsprogram ska medlemsstaterna primärt förlita sig på identifieringen av och begärandena om fall från UNHCR:s sida. Andra aktörer som utför identifiering kan vara medlemsstater eller relevanta organisationer.

 

Medlemsstaterna ska därefter bedöma om dessa tredjelandsmedborgare eller statslösa personer omfattas av tillämpningsområdet för ett av unionens riktade vidarebosättningsprogram. Medlemsstaterna kan begära stöd från [Europeiska unionens asylbyrå].

Or. en

 

Ändringsförslag    89

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

För genomförandet av det ordinarie förfarandet kan medlemsstaterna begära att UNHCR eller, i tillämpliga fall, [Europeiska unionens asylbyrå] eller relevanta internationella organ gör en fullständig bedömning av

 

(a)   om de omfattas av unionens riktade vidarebosättningsprogram, och

 

(b)   om de tillhör en av de kategorier för begäranden om vidarebosättning som anges i artikel 5 b i, samt skälen till bedömningen.

 

Medlemsstaterna kan även begära att UNHCR gör en fullständig bedömning av huruvida tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som hänvisas till dem av UNHCR räknas som flyktingar i den mening som avses i artikel 1 i Genèvekonventionen från 1951.

Or. en

Motivering

För att förtydliga texten har artikel 10.8, med några ändringar, flyttats till och slagits samman med artikel 10.1, där förfarandet beskrivs närmare.

 

Ändringsförslag    90

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1 – stycke 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna kan bland annat ge företräde till tredjelandsmedborgare eller statslösa personer med

utgår

”a:   familjeband till tredjelandsmedborgare eller statslösa personer eller unionsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat,

 

(b)   sociala eller kulturella band, eller andra egenskaper som kan underlätta integrationen i den deltagande medlemsstaten, under förutsättning att detta är utan diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller tro, politisk eller annan åsikt, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, utan att det påverkar skillnader i behandling som krävs för den bedömning som avses i första stycket,

 

(c)   särskilt behov av skydd eller som är särskilt sårbara.

 

Or. en

Motivering

Preferential treatment of any particular class or group of refugees, for whatever reason, will come at the expense of appropriate treatment for other persons who, from an objective humanitarian perspective, are equally deserving. The international community has therefore laid down, in the Geneva Convention of 28 July 1951 Relating to the Status of Refugees, binding rules of international humanitarian law that delineate who, in what circumstances, is to be treated as a refugee and how they are to be cared for. All EU Member States are signatories to that Convention. With this background, it is directly unsuitable to include "integration potential" in this Regulation.

 

Ändringsförslag    91

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  När medlemsstaterna har identifierat tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska de registrera följande information för de personer som de har för avsikt att genomföra vidarebosättningsförfarandet för:

utgår

(a)   Namn, födelsedatum, kön, nationalitet och andra personuppgifter.

 

(b)   Fingeravtryck av alla fingrar och en ansiktsbild på varje tredjelandsmedborgare eller statslös person som är minst sex år gammal.

 

(c)   Typ och nummer på något av tredjelandsmedborgarens identitets- eller resedokument.

 

(d)  Registreringsdatum, plats där registreringen utfördes, och vilken myndighet som utförde registreringen.

 

Ytterligare uppgifter som är nödvändiga för genomförandet av punkterna 3 och 4 kan också inhämtas då registreringen sker.

 

Or. en

Motivering

Denna punkt flyttas till efter punkterna 3 och 4 eftersom det krävs en bedömning på grundval av urvalskriterierna och skälen för uteslutning innan man registrerar personer som kan komma att bli föremål för beviljande. Annars finns det en risk för registrering av fall som aldrig skulle kunna bli föremål för beviljande, vilket i sin tur ger upphov till både onödiga administrativa bördor för medlemsstaterna och falska förhoppningar.

 

Ändringsförslag    92

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 3 – stycke 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Medlemsstaterna ska göra denna bedömning på grundval av skriftlig bevisning inklusive, i förekommande fall, information från UNHCR om huruvida tredjelandsmedborgarna eller de statslösa personerna uppfyller kraven för flyktingstatus eller på grundval av en personlig intervju eller en kombination av båda.

Medlemsstaterna ska göra denna bedömning i synnerhet på grundval av skriftlig bevisning inklusive, i förekommande fall, information från UNHCR om huruvida tredjelandsmedborgarna eller de statslösa personerna uppfyller kraven för flyktingstatus eller på grundval av en personlig intervju eller en kombination av båda.

Or. en

Motivering

Med en uttömmande förteckning över hur medlemsstaterna ska göra bedömningen riskerar man att bryta mot principen om fritt åberopande av bevisning och fri prövning av bevisning.

 

Ändringsförslag    93

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 4

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4.  Medlemsstaterna ska fatta beslut om vidarebosättning av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer på grundval av den bedömning som avses i punkt 3 så snart som möjligt och senast åtta månader efter deras registrering. Medlemsstaterna kan förlänga denna tidsfrist på åtta månader med en period på högst fyra månader, då det gäller komplexa sakfrågor eller rättsliga frågor.

4.  Medlemsstaterna ska fatta beslut om vidarebosättning av tredjelandsmedborgare eller statslösa personer på grundval av den bedömning som avses i punkt 3 så snart som möjligt och senast åtta månader efter deras registrering. Medlemsstaterna kan förlänga denna tidsfrist med en period på högst fyra månader, då det gäller komplexa sakfrågor eller rättsliga frågor.

Or. en

 

Ändringsförslag    94

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 4a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

4a.  Om ett positivt beslut har fattats ska medlemsstaterna, i förekommande fall, registrera följande information för de personer som de har för avsikt att genomföra vidarebosättningsförfarandet för:

 

(a)   Namn, födelsedatum, kön och nationalitet.

 

(b)   Fingeravtryck av alla fingrar och en ansiktsbild på varje tredjelandsmedborgare eller statslös person.

 

(c)   Typ och nummer på något av tredjelandsmedborgarens identitets- eller resedokument.

 

(d)   Registreringsdatum, plats där registreringen utfördes, och vilken myndighet som utförde registreringen.

Or. en

Motivering

Detta är den ursprungliga punkt 2 (med några smärre ändringar), som vi har flyttat till efter punkterna 3 och 4 eftersom det krävs en bedömning på grundval av urvalskriterierna och skälen för uteslutning innan man registrerar personer som kan komma att bli föremål för beviljande. Annars finns det en risk för registrering av fall som aldrig skulle kunna bli föremål för beviljande, vilket i sin tur ger upphov till både onödiga administrativa bördor för medlemsstaterna och falska förhoppningar.

 

Ändringsförslag    95

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 5 – stycke 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Vid utgången av denna period ska medlemsstaterna radera uppgifterna. Medlemsstaterna ska radera uppgifter om en person som har erhållit medborgarskap i en medlemsstat före utgången av denna period så snart medlemsstaten får veta att personen i fråga har fått sådant medborgarskap.

Vid utgången av denna period ska medlemsstaterna radera uppgifterna. Medlemsstaterna ska radera uppgifter om en person som har erhållit medborgarskap i en medlemsstat före utgången av denna period.

Or. en

 

Ändringsförslag    96

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 6

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6.  Om ett negativt beslut fattas ska ingen vidarebosättning av personen i fråga ske.

6.  Om ett negativt beslut fattas ska ingen vidarebosättning av personen i fråga ske till den medlemsstat som fattat beslutet. Skälet för avslag ska meddelas UNHCR eller andra organisationer som begärt uppföljning, beroende på vad som är lämpligt.

Or. en

Motivering

UNHCR uppmuntrar länderna att meddela sina skäl för avslag, vilka skulle kunna ha en anknytning till andra frågor än urvalskriterierna. Ett meddelande om medlemsstaternas bevekelsegrunder gör det möjligt för UNHCR att t.ex. räta ut befintliga frågetecken, överväga en ny begäran till ett annat vidarebosättningsland (även tredjeländer) eller göra en uppföljning av andra skyddsrelaterade frågor, beroende på vad som anses nödvändigt.

 

Ändringsförslag    97

Förslag till förordning

Artikel 10 – stycke 7 – led a

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a)  bevilja flyktingstatus, om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen i fråga uppfyller kraven för flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande, om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen i fråga uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande. Medlemsstaten ska underrätta den berörda tredjelandsmedborgaren eller den berörda statslösa personen om detta beslut. Beslutet om att bevilja flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska ha samma effekt som ett beslut om att bevilja flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande enligt artiklarna 13 och 19 i förordning (EU) XXX/XXX [skyddsförordningen], när personen i fråga har rest in på en medlemsstats territorium,

(a)  bevilja flyktingstatus, om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen i fråga uppfyller kraven för flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande, om tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen i fråga uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande. Medlemsstaten ska underrätta den berörda tredjelandsmedborgaren eller den berörda statslösa personen om detta beslut och informera vederbörande om de rättigheter som denna status medför. Beslutet om att bevilja flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska ha samma effekt som ett beslut om att bevilja flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande enligt förordning (EU) XXX/XXX [skyddsförordningen], när personen i fråga har rest in på en medlemsstats territorium, och medlemsstaterna får utfärda uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare på förmånligare villkor, i enlighet med vad som avses i artikel 13 i rådets direktiv 2003/109/EG1a.

 

__________________

 

1a Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.

Or. en

Motivering

Grunden för vidarebosättning som en hållbar lösning är att länderna förväntas ge de vidarebosatta personerna permanent uppehållstillstånd. En ettårig, treårig eller rentav femårig vistelse kan inte betraktas som en hållbar lösning. Därför är det av avgörande betydelse att medlemsstater som så önskar får utfärda uppehållstillstånd på förmånligare villkor än dem som föreslås i förordning (EU) nr XXX/XXX [skyddsförordningen].

 

Ändringsförslag    98

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 7 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c)  erbjuda tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ett informationsprogram före avresan som kan innehålla information om deras rättigheter och skyldigheter, språkkurser och information om hur medlemsstaten fungerar socialt, kulturellt och politiskt.

(c)  erbjuda tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ett informationsprogram före avresan som kan innehålla information om deras rättigheter och skyldigheter, språkkurser och information om hur medlemsstaten fungerar socialt, kulturellt och politiskt. Dessa program får tillhandahållas efter inresan.

Or. en

 

Ändringsförslag    99

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 8

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

8.  För genomförandet av det ordinarie förfarandet kan medlemsstaterna, innan de identifierar tredjelandsmedborgare eller statslösa personer, begära att UNHCR eller, i förekommande fall, [Europeiska unionens asylbyrå] eller relevanta internationella organ, hänvisar tredjelandsmedborgare eller statslösa personer till dem, för vilka dessa enheter har gjort en fullständig bedömning av

utgår

(a)   om de omfattas av unionens riktade vidarebosättningsprogram, och

 

(b)  om de tillhör en av de grupper av utsatta personer som anges i artikel 5.b i.

 

Medlemsstaterna kan även begära att UNHCR till fullo bedömer huruvida tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som hänvisas till dem av UNHCR räknas som flyktingar i den mening som avses i artikel 1 i Genèvekonventionen från 1951.

 

Medlemsstaterna kan även begära att bland andra de kriterier som anges i punkt 1 a–c beaktas.

 

Or. en

Motivering

Denna punkt har flyttats till och slagits samman med artikel 10.1 eftersom båda beskriver förfarandet.

 

Ändringsförslag    100

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 9

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

9.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med förfarandet i artikel 14 för att komplettera de delar som anges i punkterna 1–4 i syfte att vid behov anpassa vidarebosättningsförfarandet till omständigheterna i det tredjeland från vilket vidarebosättning sker.

utgår

Or. en

Motivering

Det står inte klart vad som skulle kunna vara målet med dessa delegerade akter och vilken räckvidd de skulle ha, särskilt när det gäller bedömningen av och beslut i fråga om ett vidarebosättningsfall, och varför detta inte skulle kunna uppnås bättre på andra sätt. Artikel 10 ger medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet för att anpassa förfarandet på det sätt som krävs för att med framgång genomföra punkterna 1–4.

 

Ändringsförslag    101

Förslag till förordning

Artikel 11 – stycke 1 – led 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(1)  inte bedöma om tredjelandsmedborgare eller statslösa personer uppfyller de krav som avses i artikel 5 a i,

(Berör inte den svenska versionen.)

Or. en

 

Ändringsförslag    102

Förslag till förordning

Artikel 11 – stycke 1 – led 4

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(4)  bevilja berörda tredjelandsmedborgare eller statslösa personer status som subsidiärt skyddsbehövande.

(Berör inte den svenska versionen.)

Or. en

 

Ändringsförslag    103

Förslag till förordning

Artikel 11a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Artikel 11a

 

Förfarande för krissituationer

 

Om kommissionens delegerade akt för antagande av en unionsplan för vidarebosättning – i händelse av fall där de omedelbara säkerhetsriskerna för vissa personer eller deras allvarliga medicinska tillstånd kräver ett omgående avlägsnande av dem från de hotande förhållandena inom mycket kort tid – föreskriver ett förfarande för krissituationer vilket inte har någon anknytning till specifika regioner eller befolkningar, genom undantag från artikel 10, ska medlemsstaterna

 

1)   åta sig att inrätta ett skyndsamt förfarande för brådskande fall och krissituationer, om ett sådant förfarande inte redan finns att tillgå,

 

2)   ange ett specifikt antal platser – utan anknytning till specifika regioner eller befolkningar – som kan bli föremål för tillämpning av detta förfarande,

 

3)   från UNHCR motta begäranden om brådskande fall eller krissituationer i fråga om vidarebosättning av personer för vilka de omedelbara säkerhetsriskerna eller vars allvarliga medicinska tillstånd kräver ett avlägsnande av dem från de hotande förhållandena inom mycket kort tid,

 

4)   fatta beslut om huruvida flyktingarna eller de statslösa personerna uppfyller de krav och urvalskriterier som i enlighet med artikel 5 fastställts inom denna ram,

 

5)   sträva efter att fatta beslut inom två veckor efter begäran i fråga om ett fall och säkerställa omedelbar transport av tredjelandsmedborgaren eller den statslösa personen.

Or. en

Motivering

Ett införande av en särskild kvot och ett särskilt förfarande för krissituationer inom unionens vidarebosättningsplaner utan koppling till prioriterade regioner eller befolkningar skulle fungera som ett sätt att reagera på brådskande fall och krissituationer i detta sammanhang runt om i världen, för vilka det i nuläget råder en betydande brist på tillgängliga platser.

 

Ändringsförslag    104

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  För att underlätta genomförandet av unionens riktade vidarebosättningsprogram ska medlemsstaterna utse nationella kontaktpunkter och de kan besluta att utse sambandsmän i tredjeländer.

1.  För att underlätta genomförandet av unionens riktade vidarebosättningsprogram ska medlemsstaterna utse nationella kontaktpunkter och kan besluta att utse sambandsmän i tredjeländer. Medlemsstaterna kan stödjas av [Europeiska unionens asylbyrå] och i förekommande fall använda befintliga strukturer för operativt samarbete i fråga om vidarebosättning.

Or. en

 

Ändringsförslag    105

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 3

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  För genomförandet av unionens riktade vidarebosättningsprogram, och i synnerhet för att genomföra informationsprogram före avresa, hälsokontroller för att fastställa om berörda personer är i stånd att resa, researrangemang och andra praktiska arrangemang kan medlemsstaterna få hjälp av partner i enlighet med lokala arrangemang för samordning och praktiskt samarbete för unionens riktade vidarebosättningsprogram som fastställts i enlighet med artikel 8.2.d.

3.  För genomförandet av unionens riktade vidarebosättningsprogram, och i synnerhet för att genomföra informationsprogram före avresa, hälsokontroller för att fastställa om berörda personer är i stånd att resa, researrangemang och andra praktiska arrangemang kan medlemsstaterna få hjälp av Internationella organisationen för migration (IOM) och andra partner i enlighet med lokala arrangemang för samordning och praktiskt samarbete för unionens riktade vidarebosättningsprogram som fastställts i enlighet med artikel 8.2 d.

Or. en

 

Ändringsförslag    106

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  En högnivåkommitté för vidarebosättning ska inrättas, bestående av företrädare för Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och medlemsstaterna. [Europeiska unionens asylbyrå], UNHCR och IOM kan bjudas in. Företrädare för Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ska bjudas in till att delta i mötena i högnivåkommittén för vidarebosättning, om de har meddelat sin avsikt att associeras till genomförandet av unionens årliga plan för vidarebosättning.

1.  En högnivåkommitté för vidarebosättning ska inrättas, bestående av företrädare för Europaparlamentet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, UNHCR, [Europeiska unionens asylbyrå], IOM och andra relevanta organisationer från det civila samhället. Företrädare för Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ska bjudas in till att delta i mötena i högnivåkommittén för vidarebosättning, om de har meddelat sin avsikt att associeras till genomförandet av unionens årliga plan för vidarebosättning.

 

Till följd av de årliga trepartsförhandlingarna om vidarebosättning och UNHCR:s publikation med en prognos över det globala behovet av vidarebosättning ska högnivåkommittén för vidarebosättning sammanträda för att fastställa de centrala delarna i unionens plan för vidarebosättning och i unionens olika, riktade vidarebosättningsprogram.

Or. en

 

Ändringsförslag    107

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10.9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7 och 8 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och med den … [dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fyra år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Or. en

Motivering

Kommissionens förslag innehåller en tillsvidaredelegering av befogenhet. Att i stället välja en bestämd tidsperiod (fyra år) som kan förlängas genom tyst medgivande skulle möjliggöra en skyldighet att rapportera senast nio månader före utgången av perioden på fyra år, varvid båda medlagstiftarna kan få en överblick och göra en bedömning av hur delegeringen av befogenhet fungerat i praktiken.

 

Ändringsförslag    108

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 3

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10.9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7 och 8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

Or. en

 

Ändringsförslag    109

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 6

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 10.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7 och 8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Or. en

 

Ändringsförslag    110

Förslag till förordning

Artikel 15

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 15

utgår

Kommittéförfarande

 

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

 

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

 

Or. en

 

Ändringsförslag    111

Förslag till förordning

Artikel 16

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ska inbjudas att associera sig till genomförandet av unionens årliga plan för vidarebosättning. De centrala delarna av denna förordning, särskilt de som rör vidarebosättningsförfarandet och rättigheter och skyldigheter för vidarebosatta personer, ska vederbörligen beaktas i denna associering.

Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ska inbjudas att associera sig till genomförandet av unionens plan för vidarebosättning. De centrala delarna av denna förordning, särskilt de som rör vidarebosättningsförfarandet och rättigheter och skyldigheter för vidarebosatta personer, ska vederbörligen beaktas i denna associering.

Or. en

 

Ändringsförslag    112

Förslag till förordning

Artikel 17 – led 2 – led a

Förordning (EU) nr 516/2014

Artikel 2 – led a

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”a:  vidarebosättning: beviljande av inresa för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer i behov av internationellt skydd från ett tredjeland, till vilket eller inom vilket de har fördrivits, till en av medlemsstaternas territorium i syfte att bevilja dem internationellt skydd.

”a:  vidarebosättning: urval av, beviljande av inresa för och transport av tredjelandsmedborgare och statslösa personer i behov av internationellt skydd från ett land där de ansökt om skydd till en medlemsstat i syfte att bevilja dem internationellt skydd och åstadkomma en hållbar lösning för dem.

Or. en

Motivering

Ändringen innebär en anpassning till artikel 2 i denna ram.

 

Ändringsförslag    113

Förslag till förordning

Artikel 17 – led 2 – led a

Förordning (EU) nr 516/2014

Artikel 2 – led ab

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”ab:  unionens riktade vidarebosättningsprogram: ett riktat unionsprogram för vidarebosättning, som inrättats i enlighet med artikel 15.2 i [förordning (EU) nr XXX/XXX (förordning om ramen för vidarebosättning)].

”ab:  unionens riktade vidarebosättningsprogram: ett riktat unionsprogram för vidarebosättning, som inrättats i enlighet med artikel 8 i [förordning (EU) nr XXX/XXX (förordning om ramen för vidarebosättning)].

Or. en

 

Ändringsförslag    114

Förslag till förordning

Artikel 17 – led 3

Förordning (EU) nr 516/2014

Artikel 17 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Utöver de anslag som beräknas i enlighet med artikel 15.1 a, ska medlemsstaterna för varje person som vidarebosatts i enlighet med ett riktat unionsprogram för vidarebosättning få ett schablonbelopp på 10 000 euro.

1.  Medlemsstaterna ska, utöver sina anslag, som ska beräknas i enlighet med artikel 15.1 a, vartannat år få ett tilläggsbelopp enligt artikel 15.2 b, baserat på ett schablonbelopp på 6 000 euro för varje vidarebosatt person. Schablonbeloppet ska ökas till 10 000 euro för varje person som vidarebosatts i enlighet med ett riktat vidarebosättningsprogram.

Or. en

Motivering

Även om det bör finnas någon form av incitament för medlemsstaterna att delta i unionsramen för vidarebosättning, bör nationella vidarebosättningsinsatser inte motarbetas. Med detta ändringsförslag försöker föredraganden finna en balans mellan dessa båda mål.

 

Ändringsförslag    115

Förslag till förordning

Artikel 18 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1.  Kommissionen ska senast den 31 december 2018 rapportera till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av denna förordning.

1.  Kommissionen ska senast den … [ett år efter ikraftträdandet] rapportera till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av denna förordning.

Or. en

 

Ändringsförslag    116

Förslag till förordning

Artikel 18 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen och [Europeiska unionens asylbyrå] den information som behövs för att utarbeta rapporten enligt punkt 1, utöver informationen till [Europeiska unionens asylbyrå] vad gäller antalet tredjelandsmedborgare och statslösa personer som faktiskt vidarebosatts per vecka i enlighet med artikel 22.3 i [förordning (EU) nr XXX/XXX (Dublinförordningen)].

2.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen och [Europeiska unionens asylbyrå] den information som behövs för att utarbeta rapporten enligt punkt 1, utöver informationen till [Europeiska unionens asylbyrå] vad gäller antalet tredjelandsmedborgare och statslösa personer som faktiskt vidarebosatts i enlighet med artikel 22.3 i [förordning (EU) nr XXX/XXX (Dublinförordningen)].

Or. en

 

 

 

 

 

MOTIVERING

Varje dag tvingas 34 000 män, kvinnor och barn att lämna sina hem på grund av konflikter, förföljelse, våld och människorättskränkningar. Denna siffra har stigit stadigt år efter år. Totalt har fler än 65 miljoner människor flytt för sina liv, varav två tredjedelar utgörs av internflyktingar och en tredjedel av flyktingar. 12,4 miljoner människor beräknas ha fördrivits bara under 2015. Med allt högre siffror och avsaknaden av pauser i de konflikter och det våld som lett till denna situation, finns det ett akut behov av ändamålsenligare, varaktiga lösningar globalt.

 

Genèvekonventionen: Ett folkrättsligt instrument från tiden efter andra världskriget

Till följd av andra världskriget insåg många länder att det fanns ett stort behov att främja och i ytterligare utsträckning inrätta folkrättsliga instrument. Ett av målen var att skapa ett internationellt instrument som skulle säkerställa att personer i behov av internationellt skydd beviljades skydd. I Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning har världssamfundet fastställt bindande bestämmelser inom internationell humanitär rätt vilka avgör vem som ska behandlas som flykting, under vilka omständigheter detta ska ske och hur personerna ska tas om hand. Samtliga EU-medlemsstater är parter i den konventionen. Samtidigt som Europeiska unionen i sig inte är part i konventionen, föreskrivs det uttryckligen i artikel 63.1 i EG-fördraget att den gemensamma asylpolitiken ska antas i enlighet med 1951 års konvention och 1967 års protokoll.

FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) inrättades 1950, i andra världskrigets spår, för att hjälpa miljontals människor som flytt eller förlorat sina hem. UNHCR fungerar som väktare för 1951 års konvention och dess protokoll från 1967. UNHCR är en central global aktör som tillhandahåller stöd till länder som hyser flyktingar samt hjälper länder med deras politiska svarsåtgärder. För att Europeiska unionen ska kunna intensifiera sitt arbete i fråga om flyktingskydd och vidarebosättning är det av avgörande betydelse att man bygger vidare på UNHCR:s arbete.

 

Vidarebosättning: en säker och laglig väg för internationellt skydd

Det gemensamma europeiska asylsystemet, som för närvarande är föremål för en översyn, tar itu med olika beståndsdelar, såsom ett ökat delat ansvar för att välkomna flyktingar, mottagningsförhållanden, gemensamma förfaranden samt bestämmelser om urvalskriterier. Det finns emellertid en klyfta när det gäller arbetet med att komma till rätta med behovet av säkra och lagliga inresor till EU.

Man har i Europaparlamentets resolutioner under åren vid upprepade tillfällen efterlyst ökade och ändamålsenligare möjligheter till säker och laglig inresa till EU. Detta har också efterlysts av Europeiska kommissionen, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s flyktingkommissarie, FN:s särskilda rapportör för migranters mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt ett stort antal aktörer från det civila samhället. Vid ett FN-toppmöte om flyktingar och migranter, och vid ett toppmöte om flyktingar sammankallat av president Obama i september 2016, efterlystes också säkra och lagliga vägar, inbegripet vidarebosättning.

Även om vidarebosättning har en del gemensamt med kanaler för migration, rör det sig i grund och botten om en annan mekanism. Vidarebosättning måste därför erkännas som ett komplement till, och inte en ersättning för, andra lagliga möjligheter till internationellt skydd, däribland visering av humanitära skäl, återförening med familjen i vid bemärkelse och humanitära inreseprogram.

UNHCR har genom sin stadga och genom resolutionerna från FN:s generalförsamling fått i uppdrag att genomföra vidarebosättning som en av tre hållbara lösningar. Den officiella definitionen av ”vidarebosättning” i UNHCR:s handbok om vidarebosättning (UNHCR Resettlement Handbook) lyder som följer:

Vidarebosättning avser urval och transport av flyktingar från ett land där de ansökt om skydd till ett tredjeland som har accepterat att ta emot dem – som flyktingar – med permanent uppehållstillstånd. Denna ställning säkerställer skydd mot avvisning och ger en vidarebosatt flykting och vederbörandes familj eller anhöriga tillgång till rättigheter som motsvarar de rättigheter som landets medborgare har. Vidarebosättning medför även en möjlighet att i slutändan bli naturaliserad medborgare i vidarebosättningslandet.

Vidarebosättning är genom sin utformning ett verktyg för att tillhandahålla flyktingar skydd och en hållbar lösning. Det är mot denna bakgrund som FN:s flyktingkommissarie, Internationella organisationen för migration, Europeiska rådet för flyktingar och fördrivna, Internationella räddningskommittén, Caritas, Röda korset, Amnesty International och många andra berörda parter anser att åtgärder för att koppla vidarebosättning till samarbete med tredjeländer i migrationsfrågor inte är ett hållbart alternativ. Sådana åtgärder skulle innebära att man fjärmade sig från vidarebosättning som ett verktyg för skydd av de mest utsatt flyktingarna. Vidarebosättning måste fortsatt bygga på behoven hos de mest utsatta flyktingarna. Det är värt att lägga märke till att UNHCR redan ser vidarebosättning som en sista utväg, vilket innebär att de – när de gör en bedömning av ett visst fall – redan tittat på andra hållbara lösningar. Fastställande av geografiska prioriteringar baserat på samarbete med tredjeländer i migrationsfrågor samt ett villkorande av vidarebosättning för att uppnå utrikespolitiska mål skulle därför de facto äventyra en humanitär, behovsbaserad strategi som syftar till att tillhandahålla internationellt skydd. På samma sätt är det mycket viktigt att unionsramen anpassas till UNHCR när det gäller de urvalskriterier som används inom vidarebosättningsprogram.

 

En unionsram som kompletterar internationella strukturer för vidarebosättning

I syfte att säkerställa att unionsramen stärker de globala vidarebosättningsinsatserna samt bidrar till upprätthållande av folkrätten, måste vidarebosättning underbyggas av skyddshänsyn med avseende på de berörda personerna. En unionsram för vidarebosättning bör bygga på humanitära behov, bidra till att det globala behovet av vidarebosättning tillgodoses samt avhjälpa utdragna flyktingsituationer. Av detta skäl bör ramen anpassas till redan befintliga internationella strukturer för vidarebosättning för att komplettera de befintliga insatserna, ytterligare kunna stärka EU-medlemsstaternas deltagande i vidarebosättning och – framför allt – fungera på plats i praktiken. Detta kommer att säkerställas på följande sätt:

o  UNHCR:s funktion som huvudansvarig institution för hänvisande av vidarebosättningsfall till medlemsstaterna bekräftas (artikel 10). Detta innebär inte att medlemsstaterna eller andra relevanta organisationer inte kan göra sådana hänvisningar, utan återger bara hur vidarebosättning redan sker på plats. Det säkerställs emellertid samtidigt att det finns skyddsgarantier och att man undviker överlappande förfaranden eller strukturer.

o  Geografiska prioriteringar (artiklarna 4 och 7) bör bygga på den publikation med en prognos över det globala behovet av vidarebosättning som UNHCR ger ut årligen. Detta är den källa där vi kan hitta de mest ingående bedömningarna av var behovet av vidarebosättning är mest akut runt om i världen, och denna publikation bör utgöra tydlig vägledning för unionsramen för vidarebosättning.

o  Funktionen för högnivåkommittén för vidarebosättning bör tydligare anpassas till befintliga strukturer. Till följd av de årliga trepartsförhandlingarna om vidarebosättning ska högnivåkommittén för vidarebosättning sammanträda för att fastställa de centrala delarna i unionens plan för vidarebosättning och i de olika vidarebosättningsprogrammen. Medlemskapet i högnivåkommittén för vidarebosättning har breddats för att säkerställa ökad insyn och högre kvalitet.

 

En unionsram som ökar antalet vidarebosatta

Europa har 23,8 procent av världens BNP (enligt OECD:s uppgifter från 2014), och ändå hyser EU-medlemsstaterna bara cirka 8 procent av världens flyktingar. Detta innebär en oproportionell börda för utvecklingsländerna, som hyser en överväldigande majoritet av flyktingarna. 22 europeiska länder vidarebosatte 13 040 personer under 2015 (9 629 till 17 EU-medlemsstater), och Europa bidrog i genomsnitt med cirka 10 procent till det globala vidarebosättningsmottagandet under de senaste fem åren. I kontrast till detta vidarebosatte Förenta staterna samma år (2015) 69 933 flyktingar.

EU-medlemsstaterna har visat en ovilja att skapa adekvata lagliga och säkra möjligheter till inresa till regionen. Till följd av detta tvingas människor som är på resande fot, i brist på andra alternativ, att vända sig till smugglare och ge sig ut på farliga och irreguljära resor. En situation där vi kan minska behovet av farliga resor, begränsa antalet dödsfall och fasa ut beroendet av smugglingsnätverk kommer att bli verklighet först när antalet platser som tillhandahålls är trovärdigt och meningsfullt. Unionsramen för vidarebosättning bör sikta på en vidarebosättningsgrad som uppgår till minst 25 procent av det globala behovet av vidarebosättning enligt den årliga prognosen. 2017 skulle detta innebära cirka 250 000 människor.

En unionsram som stöder nationella program

De EU-medlemsstater som sjösatt framgångsrika vidarebosättningsprogram bör uppmuntras att fortsätta och utvidga sitt arbete, dela med sig av sina erfarenheter och bidra till gemensamma resurser. De EU-medlemsstater som just håller på att inleda sina första vidarebosättningsprogram bör ges allt det stöd som krävs för att deras första försök ska bära frukt och bli en framgång. De EU-medlemsstater som har begränsad erfarenhet av vidarebosättning – eller som inte har någon erfarenhet alls på detta område – behöver ta fram stabila strukturer som kan hjälpa dem att inleda arbetet, inbegripet utbyte av bästa metoder med andra medlemsstater samt operativt och tekniskt stöd, även från [Europeiska unionens asylbyrå]. Om unionsramen för vidarebosättning tvingar fram gemensamma förfaranden, urvalskriterier eller skäl för uteslutning också för nationella program, riskerar den att avskräcka från nationella vidarebosättningsinsatser.

Samtidigt står det klart att vi måste skapa incitament för medlemsstaterna att delta i unionsramen för vidarebosättning. Som en välavvägd lösning med avseende på dessa båda mål föreslås det att medlemsstaterna behåller de 6 000 euro per vidarebosatt person som de erhåller från Amif, och behåller den större summan på 10 000 euro per vidarebosatt person när medlemsstaterna väljer vidarebosättning inom unionsramen.

 

En unionsram som tillhandahåller en hållbar lösning

Grunden för vidarebosättning som en hållbar lösning är att de mottagande länderna förväntas ge de vidarebosatta personerna permanent uppehållstillstånd. Ingen kan se en ettårig eller treårig vistelse som en hållbar lösning. Därför är det av avgörande betydelse att medlemsstaterna har möjlighet att utfärda uppehållstillstånd på förmånligare villkor än dem som föreslås i [skyddsförordningen]. I detta avseende föreslås det att medlemsstaterna får utfärda uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare på förmånligare villkor, i enlighet med vad som avses i artikel 13 i rådets direktiv 2003/109/EG, ändrat genom direktiv 2011/51/EU [direktivet om varaktig bosättning].

 

A Common European Asylum System must have several safe and legal pathways

Our common asylum system cannot continue to exclusively focus on making it as hard as possible for people fleeing to reach the territory of the European Union. Safe and legal pathways, together with good reception and integration structures, is absolutely vital for a functioning European asylum system. The right to asylum and international law must be respected. It is not a choice that Member States can opt-out of. A robust Union Resettlement Framework that ensures added quality and quantity to already existing European resettlement efforts is one fundamental part of such a system – but must be coupled with other legal pathways as well. The European Union must step up our common efforts and prove that our continent and our Union can take our fair share of the global responsibility.

 

 

 

[1] Ännu ej offentliggjort i EUT.
[2] Ännu ej offentliggjort i EUT.