Plenarhandling
17.12.2014 B8‑0375/2014 }
B8‑0379/2014 } RC1
GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION
i enlighet med artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
PPE ( B8‑0375/2014 )
S&D ( B8‑0376/2014 )
ECR ( B8‑0377/2014 )
ALDE ( B8‑0379/2014 )
om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela
( 2014/2998(RSP) )
Cristian Dan Preda, Jaromír Štětina, Luis de Grandes Pascual, Elmar Brok, Davor Ivo Stier, Bogdan Brunon Wenta, Francisco José Millán Mon, Lorenzo Cesa, Tunne Kelam, Monica Macovei, Franck Proust, Andrej Plenković, Jarosław Wałęsa, Giovanni La Via, Dubravka Šuica, Jeroen Lenaers, Lara Comi, Tomáš Zdechovský, Seán Kelly, Csaba Sógor, Andrzej Grzyb, Eduard Kukan, Pál Csáky, Pavel Svoboda, Michaela Šojdrová, David McAllister, Marijana Petir, Elisabetta Gardini, Gabrielius Landsbergis
för PPE-gruppen
Josef Weidenholzer, Francisco Assis, Pier Antonio Panzeri, Elena Valenciano, Ramón Jáuregui Atondo, Enrico Gasbarra, Krystyna Łybacka, Alessia Maria Mosca, Nicola Danti, Michela Giuffrida, Javi López, Nicola Caputo, Liisa Jaakonsaari, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Andi Cristea, Marc Tarabella, Marlene Mizzi, Miriam Dalli, Kashetu Kyenge, Doru-Claudian Frunzulică, Juan Fernando López Aguilar, Vilija Blinkevičiūtė, Carlos Zorrinho, Ana Gomes, Miroslav Poche, Neena Gill
för S&D-gruppen
Charles Tannock, Mark Demesmaeker, Ryszard Czarnecki, Arne Gericke
för ECR-gruppen
Fernando Maura Barandiarán, Dita Charanzová, Beatriz Becerra Basterrechea, Frédérique Ries, Louis Michel, Ramon Tremosa i Balcells, Marielle de Sarnez, Pavel Telička, Izaskun Bilbao Barandica, Ivo Vajgl, Juan Carlos Girauta Vidal, Renate Weber, Johannes Cornelis van Baalen, Gérard Deprez, Ivan Jakovčić, Antanas Guoga, Martina Dlabajová, Petras Auštrevičius, Javier Nart, Jozo Radoš, Marietje Schaake
för ALDE-gruppen
Europaparlamentets resolution om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela
( 2014/2998(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Venezuela, bland annat resolutionerna av den 24 maj 2007 om fallet med TV-kanalen ”Radio Caracas Televisión” i Venezuela[1], av den 23 oktober 2008 om den politiska brännmärkningen i Venezuela[2], av den 7 maj 2009 om fallet med Manuel Rosales i Venezuela[3], av den 11 februari 2010 om Venezuela[4], av den 8 juli 2010 om Venezuela, särskilt fallet Maria Lourdes Afiuni[5], av den 24 maj 2012 om Venezuelas eventuella utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna[6] och av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela[7],
– med beaktande av pressmeddelandena från den höga representanten/kommissionens vice ordförande, Catherine Ashton, av den 28 mars 2014 och den 15 april 2014 om situationen i Venezuela,
– med beaktande av yttrandet av den 26 augusti 2014 från arbetsgruppen för frågor om godtyckliga frihetsberövanden (FN:s generalförsamling, kommissionen för de mänskliga rättigheterna),
– med beaktande av uttalandet från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 20 oktober 2014 om frihetsberövandet av demonstranter och politiker i Venezuela,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Venezuela har anslutit sig till,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Den ekonomiska krisen, den omfattande korruptionen, den kroniska bristen på basvaror, våldet och de politiska motsättningarna har utlöst fredliga protester mot president Nicolás Maduros regering. Protesterna inleddes i februari 2014 och pågår alltjämt. Demonstranterna har bemötts med oproportionerlig makt- och våldsanvändning av polis, medlemmar av Nationella gardet och våldsamma och okontrollerade väpnade regeringstrogna trupper. Enligt lokala och internationella organisationer väntar över 1 700 demonstranter på rättegång, 69 sitter kvar i fängsligt förvar och minst 40 människor har dödats i protesterna. Deras mördare har fortfarande inte ställts till svars. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter bekräftar att det tagit emot rapporter om över 150 fall av misshandel i häkte, däribland tortyr. Enligt flera källor fortsätter säkerhetsstyrkornas förföljelse av den demokratiska oppositionen.
B. Yttrandefriheten och rätten att delta i fredliga demonstrationer är demokratins hörnstenar och erkänns i Venezuelas författning. Jämlikhet och rättvisa för alla är en omöjlighet utan respekt för varje medborgares grundläggande fri- och rättigheter. Flera rapporter bekräftar att medierna i allt högre grad utsätts för censur och hot. Under sin 70:e generalförsamling i Santiago (Chile) tillkännagav interamerikanska pressförbundet (IAPA) att Venezuela ökar trycket på oberoende medier, och uppmanade samtidigt Venezuela att respektera yttrandefriheten och varnade för ytterligare förluster av demokratiska friheter.
C. Oppositionsledaren Leopoldo López blev godtyckligt frihetsberövad den 18 februari 2014 anklagad för sammansvärjning, uppvigling till våldsamma demonstrationer, mordbrand och skadegörelse. Sedan frihetsberövandet har han utsatts för fysisk och psykisk tortyr och placerats i isoleringscell. Oppositionsborgmästarna Daniel Ceballos och Vincenco Scarano och polisen Salvatore Lucchese arresterades för underlåtelse att sätta stopp för protesterna och det civila upproret i sina städer och har alla dömts till flera års fängelse. Juan Carlos Caldera, Ismael García och Richard Mardo, kongressledamöter för oppositionen, har blivit föremål för utredningar och rättegångar som syftar till att få dem avstängda och diskvalificerade från kongressen.
D. Studentledare som Sairam Rivas – ordförande för studentcentrumet vid fakulteten för socialt arbete vid Venezuelas centraluniversitet – Cristian Gil och Manuel Cotiz har med orätt hållits kvar i byggnader tillhörande Venezuelas underrättelsetjänst i över 120 dagar och utsatts för tortyr och misshandel i samband med de protester som pågick mellan februari och maj 2014, anklagade för uppvigling till brott och användande av underåriga för att begå brott.
E. Den 20 oktober 2014 uttryckte FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad Al Hussein, oro över frihetsberövandet av demonstranter och krävde att alla som frihetsberövats för att ha utövat sin rätt till fredliga protester ska försättas på fri fot. Den 8 oktober 2014 betecknade FN:s arbetsgrupp för frågor om godtyckliga frihetsberövanden frihetsberövandet av Leopoldo López som olagligt, godtyckligt och politiskt motiverat och begärde att López och alla andra som alltjämt sitter godtyckligt frihetsberövade ska försättas på fri fot.
F. Venezuelas regering har ett särskilt ansvar att efterleva rättsstatsprincipen och folkrätten, med tanke på att landet sedan den 16 oktober 2014 är icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd.
G. I sin nyligen framlagda rapport om Venezuela uttalade Förenta nationernas kommitté mot tortyr uttryckligen oro för den förhärskande straffriheten, mot tortyren och misshandeln av politiska fångar, den överdrivna maktanvändningen, samtycket till och delaktigheten i regeringstrogna väpnade gruppers handlingar, de godtyckliga frihetsberövandena och frånvaron av grundläggande processuella garantier. I rapporten krävde kommittén ett omedelbart frigivande av alla som sitter godtyckligt frihetsberövade, däribland Leopoldo López and Daniel Ceballos – som arresterades för att ha utövat sin rätt att uttrycka sig och protestera fredligt – och uttryckte vidare oro över angrepp mot journalister och människorättsaktivister, utomrättsliga avrättningar och den fullständiga frånvaron av ett oberoende rättsväsen.
H. José Miguel Insulza, generalsekreterare för Amerikanska samarbetsorganisation (OAS), har krävt att de som fängslats för sitt deltagande i protesterna ska försättas på fri fot. Den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har uttryckt djup oro över situationen för föreningsfriheten och yttrandefriheten i Venezuela.
I. Venezuelas beslut att frånträda den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna började gälla den 10 september 2013. Till följd av denna åtgärd kan Venezuelas medborgare och invånare inte väcka talan vid den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
J. María Corina Machado, den ledamot av nationalförsamlingen som hade fått flest röster i Venezuela, avsattes olagligt och godtyckligt i mars 2014. Hon fråntogs sitt mandat och stängdes ute från parlamentet av nationalförsamlingens talman Diosdado Cabello, som anklagade henne för förräderi eftersom hon i Amerikanska samarbetsorganisationens ständiga råd hade kritiserat de omfattande och systematiska brotten mot de mänskliga rättigheterna i Venezuela.
K. Under sin politiska och parlamentariska karriär har María Corina Machado utsatts för en rad rättsprocesser, politisk förföljelse, hot, påtryckningar, trakasserier och till och med fysiskt våld från regeringstrogna i nationalförsamlingens kammare. Hon åtalades nyligen för försök till mord på republikens president, Nicolás Maduro och riskerar upp till 16 års fängelse.
L. Rättsväsendets funktion som en oberoende del landets styre har inte upprätthållits. Det är inte troligt att man inom detta rättssystem på ett oberoende sätt kan undersöka och döma i mål som rör anklagelser mot oppositionen.
M. Endast med respekt för grundläggande fri- och rättigheter och en konstruktiv dialog som präglas av respekt och tolerans kan landet ta sig ur denna allvarliga kris och klara av framtida svårigheter.
N. I april 2014 inledde regeringen och oppositionen förhandlingar om protesterna. Förhandlingarna kallades ”Mesa de Diálogo”, men avbröts dessvärre en månad senare utan att ha gett några resultat.
O. Venezuela är det land som har de största energitillgångarna i Latinamerika. Folket i Venezuela lider av stora brister på grundläggande förnödenheter, livsmedelspriserna har fördubblats och man har infört livsmedelsransonering. Oljepriserna fortsätter att falla kraftigt, vilket förvärrar lågkonjunkturen och utgör ett hot mot landets känsliga, oljeberoende ekonomi.
P. Statens misslyckande att upprätthålla lag och ordning har lett till att Venezuela har blivit ett av världens mest våldsamma länder. Den pågående politiska och ekonomiska krisen i Venezuela har enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå bidragit till ett kraftigt ökat antal mord och kraftigt ökad osäkerhet för invånarna.
1. Europaparlamentet är djupt oroat över den allt sämre situationen i Venezuela och fördömer fängslandet av fredliga demonstranter, studenter och oppositionsledare. Parlamentet kräver att dessa godtyckligt frihetsberövade personer frisläpps omedelbart, i enlighet med kraven från flera FN-organ och internationella organisationer.
2. Europaparlamentet fördömer med kraft den politiska förföljelsen och förtrycket av den demokratiska oppositionen, kränkningarna av yttrande- och demonstrationsfriheten samt censureringen av medier och internet.
3. Europaparlamentet fördömer med kraft användandet av våld mot demonstranter och uttrycker sitt uppriktiga deltagande med offrens familjer. Parlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att utreda dessa brott och ställa de ansvariga inför rätta, utan någon möjlighet till straffrihet.
4. Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att föra en fredlig dialog som når ut till alla segment i det venezuelanska samhället för att identifiera frågor som enar parterna och tillåta politiska aktörer att diskutera de allvarliga problem som hotar landet. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att undvika en fortsatt upptrappning av våldet och påminner regeringen i Venezuela om att en konstruktiv dialog förblir omöjlig så länge oppositionens ledare fortsätter att vara godtyckligt fängslade.
5. Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att omgående avväpna och upplösa de okontrollerade och väpnade regeringsvänliga föreningarna och grupperna samt att sätta stopp för deras straffrihet.
6. Europaparlamentet påminner regeringen i Venezuela om dess ansvar att se till att alla rättegångar lever upp till internationella normer. Parlamentet påminner om att respekten för maktfördelningsläran är grundläggande i en demokrati och att myndigheterna inte får använda rättssystemet som ett redskap för politisk förföljelse och förtryck av den demokratiska oppositionen. Parlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att dra tillbaka sina ogrundade anklagelser och arresteringsorder mot oppositionella politiker samt begär att de ska garantera säkerheten för alla landets invånare, oberoende av deras politiska åsikter eller tillhörighet.
7. Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att följa sin egen författning och sina internationella åtaganden om att respektera rättsväsendets oberoende, yttrande-, förenings-, och mötesfriheten samt den politiska mångfalden, eftersom dessa utgör hörnstenar i demokratin, samt att se till att människor inte bestraffas för att ha utövat sin rätt att hålla fredliga möten och yttra sig.
8. Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att respektera de mänskliga rättigheterna och effektivt utreda påstådda brott mot dem samt att skapa en miljö där försvarare av de mänskliga rättigheterna och oberoende icke-statliga organisationer kan utföra sitt legitima arbete och främja mänskliga rättigheter och demokrati.
9. Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och EU:s delegation, samt medlemsstaternas delegationer, att fortsätta att observera utredningarna och domstolsprocesserna mot oppositionella ledare.
10. Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att inleda en stark och öppen dialog med Europeiska unionen om de mänskliga rättigheterna.
11. Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och unionens höga representant/vice ordföranden för kommissionen, Federica Mogherini, att kräva ett omedelbart frisläppande av de demonstranter som godtyckligt har suttit fängslade sedan protesterna inleddes.
12. Europaparlamentet upprepar sina krav på att snarast möjligt skicka en tillfällig delegation från Europaparlamentet för att bedöma situationen i Venezuela och föra en dialog med alla parter som är inblandade i konflikten.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.