Plenarhandling

 

23.11.2009                                                                                                              B7‑0168/2009

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

om FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning

James Nicholson

för ECR-gruppen

 

B7‑0168/2009

Europaparlamentets resolution om FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget,

–    med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om stigande priser på livsmedel[1] och sin resolution av den 22 maj 2008 om stigande livsmedelspriser i EU och i utvecklingsländerna[2],

–    med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika[3],

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna ( KOM(2008)0450 ),

–    med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”De stigande livsmedelspriserna – Riktlinjer för EU:s agerande” ( KOM(2008)0321 ),

–    med beaktande av betänkandet om den gemensamma jordbrukspolitiken och den globala livsmedelstryggheten (McGuinness-betänkandet) ( 2008/2153(INI) ,

–    med beaktande av slutsatserna från 1996 års världstoppmöte om livsmedelsfrågor,

–    med beaktande av jordbruksprognosen ”Agricultural Outlook 2008–2017”, utgiven av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

–    med beaktande av rekommendationerna från den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling spelar (IAASTD),

–    med beaktande av resultatet av den så kallade hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

–    med beaktande av de pågående WTO-förhandlingarna om utvecklingsrundan från Doha,

–   med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet,

–    med beaktande av förklaringen från världstoppmötet i Rom den 16–18 november 2009 om tryggad livsmedelsförsörjning,

–    med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

 

A.  Världens befolkning förväntas överstiga 9 miljarder människor 2050, samtidigt som efterfrågan på livsmedel kommer att ha fördubblats. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) räknar med att den globala jordbruksproduktionen måste öka med 70 % fram till dess. Detta måste ske samtidigt som användningen av vatten och bekämpningsmedel minskar, liksom tillgången till jordbruksmark, på grund av klimatförändringarnas effekter.

 

B.   Europeiska unionen är världens största givare av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. På internationell nivå har den andel av biståndet som anslås till jordbruket, framför allt av EU, dock minskat oavbrutet sedan 1980-talet.

 

C.  Allra värst drabbar den aktuella krisen låginkomsthushåll både i EU och i utvecklingsländerna, där den andel som hushållen avsätter för livsmedel uppgår till mellan 60 % och 80 % av de totala inkomsterna, i jämförelse med EU, där denna siffra i genomsnitt uppgår till mindre än 20 %.

 

D.  EU är alltjämt en betydande livsmedelsproducent som globalt står för 17 % av veteproduktionen, 25 % av mjölkproduktionen, 13 % av fjäderfäproduktionen, 20 % av grisköttsproduktionen och 30 % av nötköttsproduktionen. EU är emellertid också en stor importör av jordbruksprodukter, eftersom unionen är långt ifrån självförsörjande i fråga om många jordbruksråvaror.

 

E.   De höga foderpriserna medför ökade produktionskostnader, vilket riskerar att reducera produktionen av animalieprodukter, för vilka efterfrågan ökar och förväntas att fortsätta öka, framför allt i tillväxtekonomierna.

 

F.   Dramatiska fluktuationer i råvarupriserna kan bli ett allt tydligare och vanligare kännetecken för den globala marknaden. Högre livsmedelspriser betyder dock inte automatiskt högre jordbruksinkomster, framför allt på grund av den hastighet med vilken jordbrukets insatskostnader ökar och den allt större skillnaden mellan produktionskostnader och konsumentpriser.

 

G.  Världens livsmedelslager har minskat till kritiskt låga nivåer, från ett lager som kunde trygga livsmedelsförsörjningen under ett år efter andra världskriget till ett lager som hade räckt endast 57 dagar under 2007 och ett lager som hade räckt endast 40 dagar under 2008.

 

H.  Dessa och andra faktorer har fått omedelbara och allvarliga konsekvenser för ett stort antal människor. Globalt sett har livsmedelspriskrisen drivit ytterligare miljontals människor in i fattigdom och hungersnöd. Denna utveckling har underblåst upplopp och oroligheter runtom i världen och lett till ökad instabilitet i länder och regioner i hela världen.

 

I.       Enligt aktuella beräkningar från organisationer som bekämpar svält i världen lider i dag en person av fem i utvecklingsländerna av undernäring och kronisk hunger, och varje dag dör över 30 000 barn i världen av hunger och fattigdom.

 

J.    God hälsa är en förutsättning för utveckling och ekonomiskt välstånd, eftersom ohälsa skapar enorma sociala och ekonomiska bördor för familjer och för samhället i stort. Tillgång till säkert dricksvatten, sanitära anläggningar och livsmedelstrygghet är av stor betydelse för hälsofrämjandet över hela världen.

 

K.  Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle till mer än 70 % av arbetskraften i utvecklingsländerna och till mer än 80 % i många afrikanska länder. Landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central betydelse för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt.

 

L.   Traditionellt finansierar EU ca 10 % av världens utvecklingsbistånd, jämsides med medlemsstaternas bidrag. Denna siffra bekräftas av det nuvarande bidraget via olika gemenskapsinstrument (cirka 1,8 miljarder euro, varav 1 miljard via den nya snabbinsatsmekanismen för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna och resten via de befintliga instrumenten för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd.)

 

M.  Enligt FAO skulle det räcka att investera 30 miljarder euro per år för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, som 2050 kommer att uppgå till 9 miljarder invånare.

 

N.  De gällande internationella och regionala överenskommelserna har visat sig otillräckliga för att normalisera marknadsförsörjningen och handeln. Detta beror framför allt på att det inom jordbrukssektorn alltjämt finns betydande hinder för internationell handel, vilket tydligt framgår av de protektionistiska åtgärder som många länder vidtagit för att bemöta den senaste tidens stigande livsmedelspriser. Den senaste tidens ökning av livsmedelspriserna måste få regeringar runtom i världen att vakna upp och inse att jordbruksproduktionen inte kan tas för given och att orimliga handelshinder väsentligen bidrar till att göra den globala försörjningen i fråga om jordbruksprodukter ineffektiv.

 

1.   Europaparlamentet konstaterar att tryggad livsmedelsförsörjning inte är samma sak som självförsörjning. Detta innebär att en ökning av den globala produktionen visserligen måste uppmuntras men att ett effektivt tillhandahållande av jordbruksprodukter till konsumenter världen över fortsatt måste vara en topprioritering.

 

2.   Europaparlamentet konstaterar att jordbruk tillsammans med handel, invandring och fiske är områden där EU:s politik direkt påverkar utvecklingsländerna. Vi måste därför ständigt försöka se till att dessa politikområden är så utvecklingsvänliga som möjligt och göra dem förenliga med utvecklingssamarbetet.

 

3.   Europaparlamentet framhåller att hundratals miljoner fattiga lever i områden med stor utsatthet för naturkatastrofer och att hänsyn även måste tas till vilka följder sådana katastrofer får för jordbruksproduktionen. Den globala uppvärmningen kan komma att öka både frekvensen och styrkan hos sådana katastrofer och eventuellt leda till ökade påfrestningar på hälso- och sjukvård, livsmedelsproduktion och vatten samt till storskalig migration och hot mot säkerheten. Parlamentet poängterar att hantering av katastrofrisker bör vara en integrerad del av utvecklingsplaneringen snarare än en rent humanitär fråga.

 

4.   Europaparlamentet framhåller att livsmedelstrygghet, god hälsa samt tillgång till dricksvatten och sanitära anläggningar är högprioriterade faktorer i utformningen av framtidens politik, eftersom dessa är förutsättningar för utveckling och ekonomiskt välstånd.

 

5.   Europaparlamentet konstaterar att den långvariga underinvesteringen i jordbruk och landsbygdsutveckling har fått konsekvenser som ytterligare förvärrats av bland annat livsmedelskriser samt finansiella och ekonomiska kriser. Framsteg har förvisso gjorts, men de övergripande insatserna har hittills inte lett fram till uppfyllandet av millenniemålen och de åtaganden som gjorts vid världstoppmötena om livsmedelsfrågor. Parlamentet konstaterar att kollektiva åtgärder måste vidtas för att vända denna trend.

 

6.   Europaparlamentet bekräftar att den globala livsmedelsförsörjningen är en ytterst brådskande fråga för EU och efterlyser omedelbara och enhetliga åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen för EU:s medborgare och globalt. Parlamentet anser det viktigt att värdesätta alla typer av jordbruks- och livsmedelsproduktion i världen och framhåller att konsumenterna måste ha tillgång till livsmedel till skäliga priser.

7.   Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att arbeta tillsammans för att WTO:s Doharunda ska kunna avslutas framgångsrikt och anser att ett avtal på multinationell nivå är av vital betydelse för att säkerställa en gynnsam utveckling inom utvecklingsländernas jordbrukssektorer.

8.   Europaparlamentet framhåller den gemensamma jordbrukspolitikens betydelse som ett medel att trygga livsmedelsproduktionen i EU. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken har tryggat EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning samtidigt som den bidragit till skydd och förbättring av landsbygdsmiljön och EU:s livsmedelsproduktionsstandarder, som är de högsta i världen.

9.   Europaparlamentet framhåller att priserna på jordbrukråvaror har fluktuerat kraftigt sedan 2007. Från mitten av 2007 till mitten av 2008 steg priserna kraftigt, varpå även konsumentpriserna steg kraftigt. Denna kraftiga råvaruprisökning följdes sedan plötsligt av en kraftig prisminskning.

 

10. Europaparlamentet noterar med oro de ökade kostnaderna för jordbruksinsatsvaror (prishöjningar för gödselmedel, frön och bränslen), som har lett till en kostnadsökning som inte har kompenserats på samma sätt för alla jordbrukare (särskilt inom uppfödningssektorn) och som allvarligt undergrävt alla möjligheter till ökade jordbruksinkomster till följd av högre råvaru- och livsmedelspriser. Detta i sin tur urholkar motivationen att öka produktionen. Parlamentet oroar sig över att de dramatiska prishöjningarna för insatsvaror kan komma att leda till underutnyttjande och eventuellt minskad produktion, vilket kommer att förvärra livsmedelskrisen i Europa och i världen.

 

11. Europaparlamentet konstaterar på nytt att EU:s jordbruk globalt sett står för 17 % av veteproduktionen, 25 % av mjölkproduktionen och 30 % av nötköttsproduktionen. Bevarandet av lönsamma jordbruksföretag i EU kommer att vara av yttersta vikt för livsmedelsförsörjningen i världen under de närmaste åren, särskilt med tanke på de troliga följderna av klimatförändringarna, som kommer att göra EU till en av världens viktigaste jordbruksregioner.

 

12. Europaparlamentet pekar på de långsiktiga strukturella orsakerna bakom den senaste tidens prishöjningar på jordbruksråvaror, bland annat den konstant ökande globala efterfrågan och de stadigt minskande investeringarna i jordbruksproduktionen. Bland dessa faktorer har de stigande energipriserna, i synnerhet oljepriserna, haft avgörande inverkan på världens jordbruksproduktion (på grund av ökade produktions- och distributionskostnader) och på förekomsten av livsmedelskriser i fattiga länder (på grund av transportkostnaderna i dessa länder).

 

13. Europaparlamentet konstaterar att försörjningen av en global befolkning på över 9 miljarder år 2050 kommer att kräva att jordbruksproduktionen stiger med 70 % fram till dess, samtidigt som användningen av mark, vatten och bekämpningsmedel minskar.

 

14. Europaparlamentet framhåller att den gemensamma jordbrukspolitiken bör anpassas ytterligare för att tillgodose livsmedelsbehoven i Europa och världen och för att jordbrukarna ska kunna dra större nytta av den ökande globala efterfrågan.

 

15. Europaparlamentet framhåller vikten av att samarbeta internationellt och av att avstå från unilaterala åtgärder som strider mot internationell rätt och FN-stadgan och som äventyrar livsmedelsförsörjningen.

 

16. Europaparlamentet håller med FAO om att de länder som är nettoimportörer av livsmedel drabbas hårdast av prishöjningarna och att många av dessa länder hör till världens minst utvecklade. Parlamentet konstaterar än en gång att fattigdom och beroende av livsmedelsimport är de centrala orsakerna till osäker livsmedelsförsörjning.

 

17. Europaparlamentet oroas av den pågående globala finanskrisen. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur jordbrukssektorn kan påverkas av finanskrisen och att ta upp förslag som kan garantera stabilitet inom sektorn, även när det gäller tillgång till lån och kreditgarantier.

 

18. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken nu och även efter 2013 är en hörnsten i EU:s politik för en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser att fungerande ekosystem, bördig odlingsmark, stabila vattenresurser och ett mångsidigt jordbruk är en förutsättning för en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt.

19. Europaparlamentet konstaterar på nytt att tryggad livsmedelsförsörjning är ett nationellt ansvar och att alla planer för att åtgärda en bristfällig livsmedelsförsörjning måste fastställas, utarbetas och ledas på nationell nivå och bygga på samråd med alla centrala aktörer. Tryggad livsmedelsförsörjning har hög prioritet och detta bör återspeglas i de nationella programmen och budgetarna.

 

20. Europaparlamentet stöder livsmedels- och jordbruksforskning, bland annat forskning om olika sätt att anpassa sig till och begränsa klimatförändringarna, och stöder även tillgång till forskningsresultat och teknik på nationell, regional och internationell nivå. Parlamentet är positivt till att nationella forskningssystem, särskilt i Afrika, utbyter information och bästa praxis. Även kunskaper bör utbytas. Parlamentet anser att nationell jordbruksstatistik måste förbättras, liksom systemen för tidig varning och prognostisering vad gäller bristfällig livsmedelsförsörjning och osäkerhet, detta för att få till stånd en god grund för politik och strategier på jordbruksområdet.

 

21. Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt åtagande till förmån för investeringar i teknik och innovation inom jordbruket och jordbruksproduktionen.

 

22. Europaparlamentet framhåller vikten av offentligt finansierad forskning som bidrar till att främja livsmedelsförsörjningen. Parlamentet efterlyser investeringar, inte enbart i forskning om ny enskild teknik, utan även om omfattande jordbrukssystem som gagnar en tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. Parlamentet betonar i detta sammanhang den framträdande roll som t.ex. en europeisk teknikplattform kan spela för ekologisk jordbruksforskning på detta område.

23. Europaparlamentet anser att ett allvarligt hinder för ökad jordbruksproduktion i utvecklingsländerna är småbrukarnas bristfälliga tillgång till lån och mikrokrediter för investeringar i bättre frön, gödselmedel och bevattningsanläggningar. Parlamentet lyfter dessutom fram frågan om lånegarantier, som i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att undersöka möjligheter att ta fram program för lokala livsmedelsproducenter i utvecklingsländerna med lånegarantier för att främja tillgången till lån och mikrokrediter.

 

24. Europaparlamentet konstaterar att antalet unga jordbrukare stadigt går ner. Parlamentet efterlyser mer stöd för att uppmuntra unga att ge sig in i jordbruket och begär att de får tillgång till finansiellt stöd.

 

25. Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare jordbruksforskning för att förbättra jordbrukets produktivitet på ett hållbart sätt och uppmanar medlemsstaterna att i detta sammanhang till fullo utnyttja möjligheterna inom sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling.

 

26. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

 

 

[1] EUT C 263E, 16.10.2008, s. 621.
[2] Antagna texter, P6_TA(2008)0229
[3] Antagna texter, P6_TA(2007)0577