Plenarhandling

 

25.1.2011                                                                                                                B7‑0078/2011

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

om situationen i Tunisien

Hélène Flautre, Franziska Brantner, Nicole Kiil-Nielsen, Barbara Lochbihler, Cahterine Grèze, Frieda Brepoels, Daniel Cohn-Bendit

för Verts/ALE-gruppen

 

B7‑0078/2011

Europaparlamentets resolution om situationen i Tunisien

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska unionen och Tunisien, som trädde i kraft den 1 mars 1998,

 

–    med beaktande av kommissionens meddelande om den europeiska grannskapspolitiken av den 12 maj 2004 och dess handlingsplan för EU och Tunisien, som trädde i kraft den 4 juli 2005,

 

–    med beaktande av sitt betänkande om människorätts- och demokratiklausulen i Europeiska unionens avtal, som antogs den 16 februari 2006,

 

–    med beaktande av rådets riktlinjer för skydd av människorättsförsvarare, som antogs i juni 2004 och uppdaterades i december 2008,

 

–    med beaktande av rapporten från den periodiska allmänna utvärdering av Tunisien av den 10 april 2008 som genomförts av FN:s råd för mänskliga rättigheter,

 

–    med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 8 och 9 december 2008 om ökade bilaterala förbindelser mellan EU och partnerna i Europa,

 

–    med beaktande av Europeiska unionens förklaring till följd av det åttonde sammanträdet i associeringsrådet EU–Tunisien den 11 maj 2010,

 

–    med beaktande av uppföljningsrapporten om Tunisien av den 12 maj 2010,

 

–    med beaktande av sitt betänkande om Europeiska unionens politik till förmån för människorättsförsvarare, som antogs den 14 maj 2010,

 

–    med beaktande av sina tidigare resolutioner om människorättssituationen i Tunisien, särskilt sina resolutioner av den 29 september 2005, den 15 december 2005 och den 15 juni 2005,

 

–    med beaktande av de gemensamma uttalandena av den höga representanten, Catherine Ashton, och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik, Štefan Füle, av den 10 och 17 januari 2011,

 

–    med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

 

A.  Mohammed Bouazizis desperata handling att den 17 december 2010 tända eld på sig själv i Sidi Bouzid har utlöst en folklig resning som kräver en genomgripande politisk förändring i Tunisien.

 

B.   Den fredliga proteströrelsen har spridit sig i hela Tunisien och har bemötts med våld av ordningsmakten, vilket krävt fler än hundra människoliv. Man har använt eldvapen mot demonstranter, utfört summariska avrättningar, gjort godtyckliga gripanden, torterat förvarstagna och med våld låtit människor försvinna.

 

C.  President Ben Ali avgick den 14 januari 2011 och ersattes definitivt i enlighet med artikel 57 i Tunisiens konstitution. I detta sammanhang kan man notera arméns nyckelroll, dels när det gäller skyddet av demonstranterna och befolkningen, dels i fråga om stöd till förändringarna.

 

D.  Den tidigare presidenten Ben Alis milisstyrkor fortsätter att sprida skräck bland befolkningen och begå en rad övergrepp. De förblir således en verklig fara för hela befolkningen.

 

E.   Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Tunisien styrs sedan den 17 juli 1995 av ett associeringsavtal som innehåller en människorättsklausul och sedan den 4 juli 2005 av en handlingsplan som, inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, grundas på att man på ett ömsesidigt erkänt sätt håller sig till gemensamma värden som omfattar demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och respekt för de mänskliga rättigheterna, i enlighet med artiklarna 8 och 21 i EU-fördraget.

 

F.   Europeiska unionen är oförmögen att utveckla en riktig, samstämd och effektiv utrikespolitik gentemot sina partner. Mekanismerna för samarbete mellan EU och Tunisien är svaga. Det understryks på nytt att Europaparlamentet krävt att människorättsklausulerna i associeringsavtalen systematiskt ska åtföljas av en effektiv mekanism för genomförande av dessa klausuler.

 

G.  Den pågående översynen av grannskapspolitiken måste ovillkorligen och systematiskt omfatta de värden och principer som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget, möjliggöra en ökad vaksamhet när det gäller respekten för dessa värden, innefatta tydliga och exakta utvärderingsmekanismer som kan åtfölja verkligen reformer när det gäller respekten för och främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati, en hållbar utveckling inom ekonomi, samhälle och miljö och införa en villkorsklausul för tilldelning av framskriden ställning.

 

1.   Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det tunisiska folket som, drivet av sin legitima demokratiska strävan, har fört sitt land mot en historisk politisk vändpunkt genom att göra slut på 23 års diktatur. I detta sammanhang välkomnar parlamentet det tunisiska folkets mod och beslutsamhet under dessa fyra veckor med fredliga manifestationer och understryker den viktiga roll som kvinnorna har spelat. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens familjer.

 

2.   Europaparlamentet välkomnar och stöder med kraft den demokratiska övergångsprocessen i Tunisien och efterlyser bildandet av en övergångsregering som står öppen för det civila samhällets olika delar och åtnjuter befolkningens förtroende. Det är diskutabelt att personer som är symboler för Ben Alis regim kvarstår på kungliga ministerposter, särskilt i inrikesministeriet.

 

3.   Europaparlamentet gläder sig över de inledande beslut som fattats när det gäller att frige politiska fångar och samvetsfångar, upplösa informationsministeriet, garantera yttrandefriheten, erkänna samtliga oppositionspartier och ge enskilda organisationer möjlighet att registrera sig.

 

4.   Europaparlamentet välkomnar att det inrättats tre nationella kommittéer för händelserna efter den 17 december 2010, kampen mot korruption och reformen av institutioner och lagar. Deras arbete ingår till fullo i processen för omdaning och demokratisering av landet, och parlamentet önskar att deras rekommendationer beaktas i samband med de kommande reformerna av lagstiftningen och institutionerna.

 

5.   Europaparlamentet anser att det är av stor vikt att dessa kommittéer ska kunna vara sammansatta av oberoende personer med ursprung i det civila samhället, ha verkliga undersökningsbefogenheter, kunna räkna med att alla statliga organ samarbetar med dem och förfoga över tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att fungera effektivt. Det är nödvändigt att dessa kommittéer kan dra nytta av sakkunskapen hos och stöd från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och de relevanta mekanismerna inom FN.

 

6.   Europaparlamentet understryker vikten av att skapa de nödvändiga förutsättningarna för fria och insynsvänliga parlaments- och presidentval, som hålls under internationell övervakning, inom rimlig tid. Detta skulle göra det möjligt att skapa en verkligt demokratisk miljö som överensstämmer med internationell standard.

 

7.   Europaparlamentet betonar betydelsen av att man stöder uppkomsten av ett oberoende rättsväsen och inrättar en process för rättvisa under övergångsfasen.

 

8.   Europaparlamentet uppmanar rådet, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att ge allt sitt stöd åt den pågående demokratiska övergångsprocessen och ge politiskt och finansiellt stöd åt det civila samhället och de reformer som behövs för landets demokratisering, särskilt när det gäller yttrandefrihet, åsiktsfrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet och ett oberoende rättsväsen.

 

9.   Europaparlamentet efterlyser en nyorientering av handlingsplanen i riktning mot ett program för stöd åt den demokratiska övergången, särskilt genom en förstärkning av de program som är avsedda för det civila samhället inom samtliga befintliga finansieringsinstrument och vid behov genom humanitär hjälp. I detta sammanhang behövs en ökning av gemenskapsmedlen för Tunisien. Parlamentet understryker vikten av att stödja de organisationer som arbetar för att främja kvinnors rättigheter och efterlyser en konferens om kvinnorna och den demokratiska övergången under ledning av Catherine Ashton.

 

10. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att fullt ut stödja inrättandet av och arbetet i de tre nationella kommittéerna.

 

11. Europaparlamentet stöder förslaget från EU:s höga representant, Catherine Ashton, och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik, Štefan Füle, om att ge omedelbart valstöd och uppmanar dem att inte begränsa sig till valrörelsen utan beakta nödvändigheten av att följa demokratiseringsprocessen. Parlamentet uppmanar med kraft EU att spela en proaktiv roll i detta sammanhang.

 

12. Europaparlamentet insisterar på att alla förhandlingar som påbörjats med den tidigare regimen avbryts i avvaktan på fria och demokratiska val.

 

13. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att anta sanktioner mot de personer som berikat sig på Tunisiens tillgångar, särskilt ett förbud mot viseringar, och uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att se till att frysa tillgångarna för familjen Ben Ali och dess släktingar och återlämna olagligt förvärvade tillgångar till Tunisien.

 

14. Europaparlamentet uppmanar företrädarna för EU och för medlemsstaterna att se till att alla aspekter i den demokratiska övergången införlivas i den diplomatiska dialog de för. I detta sammanhang kräver parlamentet att EU:s och medlemsstaternas företrädare i Tunis ska kunna gestalta de nya politiska villkoren och åtnjuta stöd och förtroende från förändringens aktörer. I detta syfte uppmanar parlamentet EU att utse ett särskilt sändebud för Tunisien.

 

15. Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen att dra lärdom av exemplet Tunisien och se över sin politik för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter för att ge det civila samhället en central roll i denna politik, samtidigt som man överväger inrättandet av en mekanism för genomförande av människorättsklausulen. Parlamentet insisterar på att översynen av grannskapspolitiken hädanefter ska prioritera ett effektivt genomförande av målen i fördraget och dess artikel 21 samt utvärderas med kriterierna om rättsväsendets oberoende, respekten för de grundläggande friheterna, mångfald inom pressen, pressfrihet och kampen mot korruptionen som måttstock.

 

16. Europaparlamentet kräver att det ska inrättas en interinstitutionell arbetsgrupp, som även omfattar företrädare för Europaparlamentet, med målet att omdefiniera de prioriterade åtgärder som ska stödjas under de närmaste månaderna och att, alltefter behov, nyorientera medlen i de olika finansiella instrument för yttre bistånd som hittills använts i Tunisien.

 

17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Tunisiens övergångsregering, alla aktörer inom förändringsarbetet och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.