Plenarhandling
30.3.2011 B7‑0228/2011
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av uttalandena av rådet och kommissionen
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
om FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna
Nirj Deva, Jan Zahradil
för ECR-gruppen
Europaparlamentets resolution om FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av att FN 1971 erkänt de minst utvecklade länderna såsom ”den fattigaste och svagaste delen” av det internationella samfundet,
– med beaktande av de av Ecosocs kommitté för utvecklingspolitik fastställda identifieringskriterierna för minst utvecklade länder,
– med beaktande av resultaten från FN:s högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen i september 2010,
– med beaktande av handlingsprogrammet från Bryssel (Brysselprogrammet) för de minst utvecklade länderna, vilket antogs vid FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna, i Bryssel i maj 2001,
– med beaktande av att det övergripande målet för det tioåriga programmet är att avsevärt minska extrem fattigdom och hunger genom målinriktade ingripanden i områden med anknytning till varandra,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings beslut från 2008 om att sammankalla FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna,
– med beaktande av att man vid den ovannämnda konferensen kommer att göra en bedömning av Brysselprogrammets resultat, eftersom programmet löper ut, och föreslå nya åtgärder för bemötande av de nya utmaningar mot utvecklingen som de minst utvecklade länderna konfronteras med, bland dem klimatförändringarna, livsmedels- och energifrågor samt den ekonomiska och finansiella krisen,
– med beaktande av att man vid den ovannämnda konferensen kommer att dela med sig av exempel på bästa praxis och lärdomar som dragits, kartlägga hinder och uppbromsande faktorer, tillsammans med nödvändiga åtgärder, kartlägga nya utmaningar för de minst utvecklade länderna och erforderliga åtgärder, åter bekräfta det världsomfattande åtagandet att åtgärda de minst utvecklade ländernas särskilda behov, uppbåda ytterligare internationella stödåtgärder samt utforma och anta ett förnyat partnerskap,
– med beaktande av det pågående förberedelsearbetet inför den ovannämnda konferensen på nationell, regional och internationell nivå,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner A/RES/63/227, A/RES/64/213 och A/C.2/65/L.55 om de minst utvecklade länderna,
– med beaktande av Ecosocs resolution om genomförandet av åtgärdsprogrammet för de minst utvecklade länderna 2001–2010 (E/2009/31),
– med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport om genomförandet av åtgärdsprogrammet för de minst utvecklade länderna under decenniet 2001–2010 A/65/80),
– med beaktande av det arbete som sedan 2002 gjorts av kontoret för FN:s generalsekreterares höga representant i frågor som gäller de länder som är minst utvecklade, utan förbindelse med havet och de små östaterna (OHRLLS),
– med beaktande av Almatyprogrammet för utvecklingsländer utan förbindelse med havet samt av Barbadosprogrammet och Mauritiusstrategin för utvecklingsländer som är små östater,
– med beaktande av rapporterna från FN:s grupp av framträdande personligheter (Eminent Persons Group) inför FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna,
– med beaktande av EU:s initiativ ”Allt utom vapen”,
– med beaktande av de nya ursprungsreglerna inom EU:s system för allmänna tullförmåner från och med den 1 januari 2011,
– med beaktande av initiativet om insyn i utvinningsindustrins verksamhet,
– med beaktande av skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt),
– med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 16 februari 2011 om EU:s ståndpunkt inför FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna den 9−13 maj 2011,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. De 48 minst utvecklade länderna är de fattigaste och mest sårbara länderna i det världssamfundet.
B. Världssamfundet har inrättat tre handlingsprogram sedan 1981 för att mobilisera globalt stöd för socioekonomisk utveckling i de minst utvecklade länderna.
C. FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna kommer att hållas i Istanbul i Turkiet den 9–13 maj 2011. Vid konferensen kommer det att göras en helhetsbedömning av hur Brysselprogrammet genomförts samt antas ett nytt handlingsprogram som kommer att ge resultat under perioden 2011–2020.
D. Vid den ovannämnda konferensen kommer man att göra en kartläggning av politiken och av de utmaningar som de minst utvecklade länderna kommer att konfronteras med under nästa årtionde samt åter bekräfta det världsomfattande åtagandet att bemöta de minst utvecklade ländernas behov.
E. Ytterligare resurser måste uppbådas till stöd för de minst utvecklade länderna och det måste utformas ett nytt partnerskap mellan de minst utvecklade länderna och deras partner inom utvecklingen.
F. Mellan 2000 och 2010 steg indexet för mänskliga utveckling endast från 0,34 till 0,39 i genomsnitt och genomsnittligen är de minst utvecklade länderna på väg med att uppnå endast två av de sju indikatorerna för millennieutvecklingsmålen. Dessa indikatorer hänför sig till fattigdom, kost, utbildning, dödlighet bland barn under fem år, spädbarnsdödlighet, dricksvatten och avloppsförsörjning.
G. Det offentliga utvecklingsbiståndet har visserligen ökat avsevärt, men biståndet ligger fortfarande långt under det mål som uppställts i Brysselprogrammet och flertalet minst utvecklade länder konfronteras fortfarande med extrem fattigdom, brist på infrastruktur, brist på produktionskapacitet och stigande arbetslöshet.
H. Den finansiella och ekonomiska krisen, livsmedelsförsörjningskrisen, råvarumarknaderna och energikrisen har visat hur ytterligt sårbara de minst utvecklade länderna är för yttre påfrestningar och dessutom påvisat svagheten i de internationella stödåtgärderna.
I. Endast tre länder – Botswana, Kap Verde och Maldiverna – har lyckats lämna gruppen minst utvecklade länder under det senaste årtiondet.
J. I de pågående förberedelserna inför FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna medverkar en bred uppsättning berörda parter och en mekanism för samråd, nationellt och regionalt, samt med parlament, det civila samhället och den privata sektorn.
K. Parlamentens arbete inför den ovannämnda konferensen kommer att nå sin höjdpunkt i det parlamentariska forumet den 8 maj 2011 i Istanbul.
L. EU är den största givaren och ökade sitt offentliga utvecklingsbistånd med 78 procent, från 8,3 miljarder euro 2000 till 14,7 miljarder euro 2009.
M. EU måste uppbåda resurser och bistå med genomförandet av det nya handlingsprogrammet.
N. EU måste följa en effektiv gemensam ståndpunkt om FN:s fjärde konferens om de minst utvecklade länderna.
O. EU bör inte tillåta den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen att inkräkta på utvecklingspartnerskapet med de minst utvecklade länderna.
1. Europaparlamentet betonar att EU:s bistånd till de minst utvecklade länderna i huvudsak bör inrikta sig på förmögenhetsbildning och marknadsekonomisk utveckling, eftersom detta är grundläggande förutsättningar för att fattigdomen ska kunna utrotas.
2. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att fortsätta gå i spetsen för stödet till de minst utvecklade länderna, genom att fullgöra sina åtaganden i fråga om marknadstillträde, handelsliberalisering och skuldlättnader, genom att åter bekräfta vikten av att målet om ett offentligt utvecklingsbistånd på mellan 0,15 och 0,20 procent av bruttonationalinkomsten till de minst utvecklade ländernas nås och för detta ändamål uppbåda resurser på hemmaplan och samtidigt göra dessa medel effektivare och öka insynen i dem.
3. Europaparlamentet betonar sin egen roll samt sin nyckelroll vid antagandet av EU:s utvecklingsbudget. Parlamentet är därför övertygat om att det behöver få medverka närmare vid utarbetandet av EU:s utvecklingsstrategi och anser att det också måste inrättas en mekanism för tillbakarapportering.
4. Europaparlamentet påpekar att ekonomisk tillväxt måste prioriteras på grund av dess centrala betydelse för att de minst utvecklade länderna ska kunna utvecklas och för att fattigdomen i dem överlag ska kunna minskas.
5. Europaparlamentet efterlyser minskade handelshinder och handelssnedvridande subventioner för att de minst utvecklade ländernas andel av världshandeln ska öka. I WTO:s Doha-utvecklingsrunda gick man in för att avskaffa exportsubventionerna för jordbruksprodukter och detta bör förverkligas med det snaraste.
6. Europaparlamentet anser att den fjärde konferensen om de minst utvecklade länderna bör vara resultatorienterad, med tydliga mål och indikatorer som baseras på en effektiv och transparenta övervaknings- och uppföljningsmekanismer.
7. Europaparlamentet uppmanar med kraft till att tonvikten läggs vid att länderna kan arbeta sig upp från kategorin minst utvecklade länder samt till att resultaten från toppmötet om millennieutvecklingsmålen i september 2010 tas som en ram för att påskynda fattigdomsutrotningen och åstadkomma en hållbar ekonomisk tillväxt med plats för alla, tillsammans med kapacitetsuppbyggnad och god samhällsstyrning.
8. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att ta ett mera samordnat grepp på problematiken för att åtgärda och förebygga de grundläggande konfliktorsakerna i de minst utvecklade länderna samt stödja deras arbete med att tillägna sig den kapacitet som behövs för uppbyggnad av fredliga och demokratiska stater.
9. Europaparlamentet uppmanar med kraft G20 att prioritera fortsatta åtgärder mot prissvängningarna på livsmedel samt inom politiken för att trygga livsmedelsförsörjningen och att bidra till att marknaderna ytterligare öppnas för de minst utvecklade länderna.
10. Europaparlamentet påpekar att de minst utvecklade länderna måste få ökad kapacitet att konfronteras med klimatförändringarna, genom uppmuntran till tekniköverföring och skärpta insatser i överensstämmelse med anpassningsramen från Cancun samt ekologiskt hållbar politik i överensstämmelse med Köpenhamnsöverenskommelsen.
11. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess partner bland de minst utvecklade länderna att förbättra mekanismerna för samarbete i frågor om god samhällsstyrning, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
12. Europaparlamentet påpekar att utvecklingsländerna måste få hjälp med effektivare skattesystem och sund skatteförvaltning. Parlamentet anser att EU:s bidrag till skattereform bör inriktas på att undersöka hur de minst utvecklade länderna kan bredda skattebasen och öka skatteintäkterna.
13. Europaparlamentet understryker att utvecklingsbiståndet måste effektiveras, i överensstämmelse med Parisdeklarationen och handlingsprogrammet från Accra.
14. Mot bakgrund av Lissabonfördragets bestämmelser och det beslut som rådet godkände i maj 2005 efterlyser Europaparlamentet konsekvens i politiken för handels- och utvecklingssamarbete, klimatförändringar, transport, energi, tryggad livsmedelsförsörjning, migration och den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.