Plenarhandling
19.10.2011 B7‑0537/2011
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
i enlighet med artikel 90.2 i arbetsordningen
om begäran om ett yttrande från domstolen över huruvida avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet är förenligt med fördragen
Cornelia Ernstk, Kyriacos Triantaphyllides
för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentets resolution med begäran om ett yttrande från domstolen över huruvida avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet är förenligt med fördragen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), särskilt punkterna 6 och 11,
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (09825/2011),
– med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet,
– med beaktande av kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer ( KOM(2010)0492 ),
– med beaktande av sina resolutioner av den 14 februari 2007 om SWIFT, PNR-avtalet och den transatlantiska dialogen om dessa frågor[1], av den 22 oktober 2008 om utvärderingen av avtalet mellan Australien och EU om passageraruppgifter (PNR)[2], av den 5 maj 2010 om inledandet av förhandlingar om avtal om passageraruppgifter med Förenta staterna, Australien och Kanada[3] samt av den 11 november 2010 om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer[4],
– med beaktande av yttrandena av den 19 oktober 2010 från Europeiska datatillsynsmannen om meddelandet från kommissionen om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer[5] och av den 15 juli 2011 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Australien om behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet[6],
– med beaktande av yttrande 7/2010 av den 12 november 2010 från artikel 29-gruppen angående kommissionens meddelande om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer,
– med beaktande av artikel 16 i EUF-fördraget och artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7…/2011),
– med beaktande av artikel 90.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. En europeisk rättslig ram som möjliggör överföring av passageraruppgifter inrättades genom rådets beslut 2008/651/Gusp/RIF av den 30 juni 2008 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av ett avtal mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet (nedan kallat avtalet).
B. Eftersom den enhällighet som krävdes för ingåendet av avtalet inte kunde uppnås inom rådet, började det tillämpas provisoriskt från den 30 juni 2008 och endast i 17 EU‑medlemsstater.
C. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 måste rådet få parlamentets godkännande innan det kan ingå nya PNR-avtal.
D. Rådet begärde parlamentets godkännande av ett nytt PNR-avtal med Australien den 15 februari 2010.
E. Den 5 maj 2010 antog Europaparlamentet en resolution om att skjuta upp omröstningen om godkännandet, vilket försenade ingåendet av avtalet och ledde till att kommissionen och Australien inledde nya förhandlingar i januari 2011.
F. Kommissionen paraferade ett nytt avtal och översände den 19 maj 2011 en rekommendation till rådet om att det skulle ingå avtalet, som rådet därefter undertecknade den 29 september 2011. Samma dag mottog parlamentet rådets begäran om godkännande.
G. Enligt artikel 1 är det klara syftet med avtalet att fastställa de villkor under vilka PNR‑uppgifter får överföras och användas samt det sätt på vilket uppgifterna ska skyddas.
1. Europaparlamentet anser att det är rättsligt osäkert om utkastet till avtal respekterar EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd, och det är därför tveksamt om det är förenligt med fördragen i detta avseende. Parlamentet ifrågasätter dessutom valet av rättslig grund, det vill säga att man valt artiklarna 82.1 d och 87.2 a i EUF-fördraget (straffrättsligt samarbete och polissamarbete) och inte artikel 16 i EUF-fördraget (uppgiftsskydd).
2. Europaparlamentet beslutar att begära ett yttrande från domstolen om avtalets förenlighet med fördragen.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen för kännedom och att vidta de åtgärder som krävs för att få ett sådant yttrande från domstolen.