Plenarhandling
25.1.2012 B7‑0017/2012
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
om Iran och landets kärntekniska program ( 2012/2512(RSP) )
Johannes Cornelis van Baalen, Marietje Schaake, Alexander Alvaro
för ALDE-gruppen
Europaparlamentets resolution om Iran och landets kärntekniska program ( 2012/2512(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av uttalandet från Catherine Ashton, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, för E3+3:s räkning efter samtalen med Iran i Istanbul den 21 och 22 januari 2011,
– med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 november 2011 om Iran,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om den islamiska republiken Iran, särskilt resolutionerna av den 10 februari 2010 och den 10 mars 2011,
– med beaktande av Irans åtagande att respektera fördraget om icke-spridning av kärnvapen, nödvändigheten för alla stater som är parter i fördraget att till fullo uppfylla alla sina skyldigheter och rättigheten för de stater som är parter att, i enlighet med artiklarna I och II i fördraget, utveckla forskningen, produktionen och användningen av kärnenergi för fredliga syften utan åtskillnad,
– med beaktande av resolutionen från IAEA:s styrelse (GOV/2006/14) i vilken det konstateras att en lösning på frågan om kärntekniken i Iran skulle bidra till de globala icke-spridningsansträngningarna och till uppnåendet av målet om ett Mellanöstern fritt från massförstörelsevapen, inbegripet deras bärare,
– med beaktande av IAEA:s rapport av den 8 november 2011 till styrelsen om tillämpningen i den islamiska republiken Iran av NPY-säkerhetskontrollavtalet (avtalet som avser Norge, Polen och Jugoslavien) och relevanta bestämmelser i säkerhetsrådets resolutioner,
– med beaktande av relevanta FN-resolutioner, inbegripet resolutionerna 1696 (2006), 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008), 1835 (2008), 1887 (2009) och 1929 (2010) samt uttalandet från ordföranden i FN:s säkerhetsråd av den 29 mars 2006 (S/PRST/2006/15), vars bestämmelser Europaparlamentet ånyo bekräftar,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Man bör genom politiska och diplomatiska ansträngningar få till stånd en förhandlingslösning som garanterar att Irans kärntekniska program uteslutande har fredliga syften. I detta avseende bör man notera Turkiets och Brasiliens ansträngningar att nå en överenskommelse med Iran om forskningsreaktorn i Teheran, genom vilken man skulle kunna stärka förtroendet.
B. Det konstateras i rapporten att Iran fortsätter sin verksamhet för anrikning och upparbetning av kärnmaterial, trots att säkerhetsrådet i flera av sina resolutioner ålägger landet att upphöra med sådan verksamhet. Fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (icke-spridningsfördraget) utesluter dock inte anrikningsverksamhet i sig i de stater som är parter i fördraget, och Irans anrikningsprogram bryter därför inte mot icke‑spridningsfördraget.
C. Iran har meddelat att Fordo-anläggningen kommer att tas i bruk i februari och anrika uran till 20 procent, och har dessutom bekräftat att inspektörer från IAEA förväntas anlända till anläggningen i slutet av januari för att inspektera den under en månad.
1. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Iran att omedelbart upphöra med att utveckla anrikningsteknik som går långt utöver vad som behövs för att säkra en trygg bränsleförsörjning för civila ändamål och som inte respekterar den internationella oron över hemliga militära avsikter.
2. Europaparlamentet erkänner att sanktioner och diplomatiska åtgärder skulle kunna bidra till att få den iranska regeringen att acceptera och respektera FN:s resolutioner och att man därmed skulle kunna undvika militära ingripanden; man bör minnas att dessa sanktioner inte hittills lett till de resultat som man internationellt hade önskat. Parlamentet beklagar djupt att Kina och Ryssland för närvarande vägrar stödja sanktioner mot Iran i FN:s säkerhetsråd.
3. Europaparlamentet begär att sanktioner eller restriktiva åtgärder ska vara målinriktade och stå i proportion till sitt syfte och vara inriktade på att endast påverka den ansvarsskyldiga eliten i repressiva eller brottsliga regimer samt ansvariga icke-statliga aktörer i sönderfallande stater, så att man så långt det är möjligt minimerar de negativa konsekvenserna för civilbefolkningen, särskilt de mest sårbara. (Watson-betänkandet om EU:s restriktiva åtgärder)
4. Europaparlamentet påminner dock om att Iran är part i icke-spridningsavtalet – i motsats till vissa andra stater som förfogar över kärnvapen – och i denna egenskap tillåter att IAEA inspekterar de kärnanläggningar vars existens landet erkänner.
5. Europaparlamentet konstaterar med stor oro att Iran har uppfört en anrikningsfabrik i Qom, vilket står i strid med landets skyldighet att upphöra med all anrikningsverksamhet.
6. Europaparlamentet framhåller åter sin beslutsamhet att stärka IAEA:s behörighet och stöder starkt den roll som innehas av IAEA:s styrelse samt lovordar IAEA för dess ansträngningar att hitta lösningar på olösta frågor i anslutning till Irans kärntekniska program.
7. Europaparlamentet uppmanar kraftfullt Iran att till fullo samarbeta med IAEA när det gäller alla olösta frågor, i synnerhet sådana frågor som gett upphov till oro för att Irans kärntekniska program eventuellt har militära dimensioner, och utan dröjsmål ge tillgång till alla de platser, all den utrustning samt alla de personer och handlingar som IAEA begär, och betonar vikten av att garantera att IAEA har alla nödvändiga resurser och befogenheter för att fullgöra sitt uppdrag i Iran.
8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, IAEA:s generaldirektör, Mashrekländernas regeringar och parlament, Gulfstaternas samarbetsråd, Israel, Palestina, Irak, Turkiet samt den islamiska republiken Irans regering och parlament.