Plenarhandling
9.3.2012 B7‑0150/2012
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av frågan för muntligt besvarande B7‑0106/2012
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
om rättslig utbildning ( 2012/2575(RSP) )
Klaus-Heiner Lehne
för utskottet för rättsliga frågor
Juan Fernando López Aguilar
för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Europaparlamentets resolution om rättslig utbildning ( 2012/2575(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 81 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilka det ska beslutas om åtgärder i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att säkerställa ”stöd till utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet”,
– med beaktande av sin resolution av den 10 september 1991 om inrättandet av en europeisk rättsakademi[1], sin ståndpunkt av den 24 september 2002 om antagandet av rådets beslut om inrättande av ett europeiskt nätverk för rättslig utbildning[2], sin resolution av den 9 juli 2008 om den nationella domarens roll i det europeiska rättssystemet[3], och sin rekommendation av den 7 maj 2009 till rådet om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning[4],
– med beaktande av kommissionens meddelande om en handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet[5],
– med beaktande av sin resolution of av den 25 november 2009 om Stockholmsprogrammet[6],
– med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om rättslig utbildning[7],
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2011 ”Skapa förtroende för en EU-övergripande rättvisa – en ny dimension för den europeiska rättsliga utbildningen”[8],
– med beaktande av det pilotprojekt om rättslig utbildning som parlamentet föreslog 2011,
– med beaktande av den komparativa studie om rättslig utbildning i medlemsstaterna som parlamentet beställde från Europeiska rättsakademin i samarbete med det europeiska nätverket för rättslig utbildning,
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I den ovan nämnda studien undersökte man den verksamhet som erbjuds på detta område av nationella skolor för rättsliga utbildningar, bland annat vilken typ av utbildning som erbjöds, relevanta förutsättningar och budgetresurser, också i avsikt att ta reda på vilka behov som fanns och föreslå förbättringar och bästa metoder. Studien omfattar resultat från en ingående enkät där fler än 6 000 domare och åklagare i medlemsstaterna deltog, och fokuserar på deras erfarenhet av utbildningen i EU-rätt och deras förslag på förbättringar.
B. Rättslig utbildning bör egentligen kallas ”rättsliga studier” för att ta fasta på särarten i den ständiga intellektuella utveckling som domare måste genomgå och på att domarna själva är bäst lämpade att tillhandahålla dessa rättsliga studier.
C. För närvarande är utbildningsutbudet långt ifrån tillräckligt för att uppfylla kommissionens mål, nämligen att utbildningarna bör vara tillgängliga för hälften av EU:s rättstillämpare.
D. I studien anges språkbarriärer, bristen på information (i rätt tid) om de program som finns, det faktum att programmen inte alltid är anpassade till domarnas behov samt domarnas höga arbetsbelastning och bristen på lämplig finansiering bland skälen till att relativt få av de personer som svarat har genomgått utbildning i EU-rätt (53 procent och endast en tredjedel av dem under de senaste 3 åren).
E. Det vore klokt, också ur budgetsynpunkt mot bakgrund av nuvarande budgetåtstramningar, att ta vara på befintliga institutioner, särskilt nationella skolor för rättslig utbildning, men även universitet och yrkesorganisationer, när det är fråga om den nationella lagstiftningens aspekter på uppbyggandet av en europeisk rättskultur. På så sätt kan medlemsstaternas bästa metoder fastställas samt främjas och spridas inom hela EU. Vad angår utbildningen i EU-rätt bör Europeiska rättsakademin fortsätta att fylla sin funktion.
F. Som parlamentet redan har påpekat måste ett europeiskt rättsligt område bygga på en gemensam rättskultur bland rättstillämpare, rättsväsendet och åklagare, som inte endast grundar sig på EU-lagstiftningen utan också har utvecklats genom ömsesidig kunskap om och förståelse för de nationella rättssystemen, en grundlig modernisering av universitetens kursplaner, utbyten, studiebesök och gemensamma utbildningsprogram med aktivt stöd från Europeiska rättsakademin, det europeiska nätverket för rättslig utbildning och Europeiska rättsinstitutet.
G. Rättslig utbildning bör kopplas till en debatt om domstolsväsendets traditionella roll och moderniseringen av det, hur det kan öppnas och vidga sina vyer. Där bör också språkundervisning och främjande av studier av komparativ och internationell rätt ingå.
H. En gemensam rättskultur måste också skapas bland domare genom att man använder stadgan för grundläggande rättigheter, det arbete som utförts av Europarådets Venedigkommission med mera för att främja grundläggande värderingar inom rättsyrket med hjälp av diskussioner om, och fastställande av en gemensam yrkesetik, rättsstatliga principer och principerna för att utnämna och välja ut domare samt för att förhindra politisering av rättsväsendet och därmed främja det ömsesidiga förtroende som krävs för att det gemensamma rättsliga området ska bli verklighet.
I. Det måste upprättas nätverk mellan domare från olika kulturer, och samordningen av de nätverk som finns måste förbättras för att skapa sammanhängande cirklar. Här räcker det inte bara med elektronisk kommunikation, utan det måste finnas forum där domare kan ta kontakt med varandra och det är viktigt att domare från domstolarna i Luxemburg och Strasbourg involveras i detta.
J. De rättsliga studierna kan inte begränsas till enbart materiell rätt och processrätt; domare måste även ges utbildning som är kopplad till deras rättsutövning samt i det hantverk som det innebär att vara domare.
1. Samtidigt som Europaparlamentet erkänner att direkta kontakter är det bästa alternativet anser det i beaktande av budgetåtstramningarna liksom av de svar som domare angav i studien, att sådan utbildning och rådgivning också skulle kunna tillhandahållas via internet (videokonferenser, kurser via nätet, webbsändningar) och genom utbyten. Parlamentet noterar att domarna begär att utbildningsprogrammen ska utvärderas ytterligare och anpassas efter deras behov, samtidigt som de verkar föredra interaktiv utbildning där de kan utbyta erfarenheter och diskutera fallstudier framför klassiska undervisningsformat av ”top-down”-karaktär.
2. Europaparlamentet anser att en ytterligare målsättning vore att samordna den utbildning som tillhandahålls av befintliga skolor för rättslig utbildning och underlätta och främja dialog och yrkesmässiga kontakter.
3. Europaparlamentet konstaterar att flerspråkig utbildning är viktigt, eftersom det enligt studien endast är relativt liten andel domare som behärskar ett främmande språk tillräckligt bra för att kunna delta aktivt i rättslig utbildning i andra medlemsstater.
4. Europaparlamentet anser att ett sätt att lösa dessa problem (kostnader, språkundervisning, kostnadseffektivitet) vore att man utnyttjade modern teknik och finansierade utvecklingen av applikationer (”appar”) utformade efter Apples Itunes U. Dessa ”appar” skulle förberedas av de nationella skolorna, Europeiska rättsakademin, universitet och andra som tillhandahåller utbildning och skulle bestå av kurser, med videomaterial, inbegripet språkundervisning (med särskild tonvikt vid juridisk terminologi) och undervisning om nationella rättssystem, särskilda rättsförfaranden osv., och de skulle vara gratis för domare.
5. Europaparlamentet anser att ett framgångsrikt deltagande i sådana kurser skulle kunna fungera som en Erasmus för domare och som en introduktion till kurser utomlands.
6. Europaparlamentet anser att dessa ”appar ” också skulle kunna göras tillgängliga för rättstillämpare, yrkesorganisationer, universitetsanställda och juridikstudenter för en blygsam summa och att utvecklingen och tillverkningen av dem skulle ge skjuts åt ekonomin och sysselsättningen till en relativt låg kostnad.
7. Europaparlamentet anser att det pilotprojekt som presenterats av Luigi Berlinguer och Erminia Mazzoni och som ska löpa under 2012 främst bör syfta till att ta fram och utveckla bästa metoder för hur tillgången till EU-lagstiftning och lämplig utbildning inom ramen för de nationella domstolsväsendena och skolorna ska organiseras. Parlamentet anser bland annat att EU bör uppmuntra medlemsstaterna att ta efter framgångsrika institutioner, t.ex. de samordnare för EU-lagstiftning som finns i Italien och Nederländerna inom det nationella domstolsväsendet, och främja utbildning av sådana samordnare och i övrigt underlätta deras arbete på EU-nivå.
8. Europaparlamentet anser att det i pilotprojektet bör ingå en arbetsgrupp bestående av nationella och europeiska utbildningsanordnare samt aktörer utanför domstolarna, som skulle arbeta med att fastställa en rad tematiska grupper av de EU-lagstiftningsfrågor som verkar vara mest relevanta för det dagliga domstolsarbetet, såväl i praktiska frågor (hur man översänder en begäran om förhandsavgörande, hur man får tillträde till EU:s lagstiftningsdatabaser etc.) som i sakfrågor.
9. Europaparlamentet anser att pilotprojektet skulle kunna samordna a) utbyte av rådgivning och kunskaper om enskilda rättssystem mellan de enskilda skolorna för rättslig utbildning, med utgångspunkt från de befintliga nätverken och resurserna, och b) formell utbildning och åtgärder för att skapa förtrogenhet med utländska rättssystem.
10. Europaparlamentet föreslår avslutningsvis att kommissionen anordnar ett årligt forum där domare inom alla högre nivåer på rättsområden där nationella och gränsöverskridande tvistefrågor ofta uppkommer kan diskutera en eller flera aktuella rättsliga domäner som ur ett rättsperspektiv framstår som kontroversiella eller särskilt svåra, för att uppmuntra till diskussion och till att det knyts kontakter, skapas kanaler för kommunikation och uppnås ömsesidighet vad gäller förtroende och förståelse. Parlamentet anser att detta forum även skulle kunna ge behöriga myndigheter, utbildningsanordnare och sakkunniga, däribland universitet och yrkesorganisationer, en möjlighet att diskutera strategier för rättslig utbildning och juridikutbildningens framtid i Europa.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.