Plenarhandling
11.9.2012 B7‑0457/2012
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av frågan för muntligt besvarande B7‑0360/2012
i enlighet med artikel 115.5 i arbetsordningen
om förslag om en europeisk bankunion (EB)
(20122729(RSP))
Sharon Bowles
för utskottet för ekonomi och valutafrågor
Europaparlamentets resolution om förslag om en europeisk bankunion
(2012 2729/2599(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rapporten från Europeiska rådets ordförande av den 26 juni 2012 ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”,
– med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 28–29 juni 2012,
– med beaktande av uttalandet från eurotoppmötet den 29 juni 2012,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 oktober 2009 om en europeisk ram för gränsöverskridande krishantering inom banksektorn ( COM(2009)0561 ),
– med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2010 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande krishantering inom banksektorn[1],
– med beaktande av G20-ledarnas uttalande vid toppmötet i Pittsburgh den 25-25 september 2009 om gränsöverskridande avvecklingar och systemviktiga finansinstitut,
– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ[2],
– med beaktande av förslaget av den 6 juni 2012 till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av ett ramverk för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 82/891/EG, 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG och 2011/35/EG samt förordning (EU) nr 1093/2010 ( COM(2012)0280 ).
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut[3],
– med beaktande av rekommendation nr 13 i rapporten från den högnivågrupp för finansiell tillsyn som leddes av Jacques de Larosière och som överlämnades till kommissionens ordförande Barroso den 25 februari 2009, där gruppen rekommenderade att man skulle införa en sammanhängande och fungerande rättslig ram för krishantering i EU,
– med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet[4], i synnerhet rekommendation 6,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd[5],
– med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1096/2010 av den 17 november 2010 om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet[6],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG[7],
– med beaktande av betänkandet från parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet ( A7-0166/2010 ),
– med beaktande av skrivelserna från utskottet för ekonomi och valutafrågor till både kommissionen och de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) om ESA-myndigheternas oberoende,
– med beaktande av samförståndsavtalet av den 1 juni 2008 om samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter, centralbanker och EU:s finansministerier när det gäller gränsöverskridande finansiell stabilitet[8],
– med beaktande av förslaget av den 20 juli 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag ( COM(2011)0452 ),
– med beaktande av förslaget av den 20 juli 2011 till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten att driva verksamhet i kreditinstitut och tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat ( COM(2011)0453 ),
– med beaktande av rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga[9], rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag[10] och rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 om delning av aktiebolag[11],
– med beaktande av lagstiftningsresolutionen av den 16 februari 2012 om insättningsgarantisystem (omarbetning)[12],
– med beaktande av Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juli 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG om system för ersättning till investerare[13],
– med beaktande av yttrandet av den 31 augusti 2011 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till budgetskottet om ”Parlamentets ståndpunkt om förslaget till budget för 2011 med rådets ändringar – alla avsnitt” ( 2011/2020(BUD) ),
– med beaktande av frågan till kommissionen om förslagen till en europeisk bankunion ( O‑000151/2012 – B7 0360/2012),
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I sitt uttalande från toppmötet i Pittsburgh den 24-25 september 2009 begärde G20-ledarna att en överenskommelse om gränsöverskridande avvecklingar och systemviktiga finansinstitut skulle uppnås före utgången av 2010.
B. Det är avgörande att alla ansträngningar görs för att stabilisera de europeiska finansmarknaderna och bryta kopplingen mellan banker och statspapper och börja röra sig mot en verklig ekonomisk och monetär union.
C. Redan i juli 2010 identifierade parlamentet – i sin resolution om gränsöverskridande krishantering inom banksektorn och i sitt betänkande om Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet – olika förslag till lösningar på gränsöverskridande krishanteringsfrågor, nämligen en integrerad tillsynsmekanism, reformen av mekanismen för insättningsgarantisystem och inrättandet av en europeisk stabilitetsfond.
D. För banker i euroområdet skulle ESM, efter ett ordinarie beslut, kunna rekapitalisera banker direkt.
E. Europeiska rådet och rådet håller till slut på att komma fram till samma slutsatser som parlamentet när det gäller behovet av ett mer integrerat tillsynssystem och begär nu att det ska inrättas en bankunion genom att skapa en gemensam övervakningsmekanism tillsammans med ett insättningsgarantisystem och ett avvecklingssystem.
F. För den demokratiska legitimiteten i processen som leder till att en sådan bankunion inrättas är det avgörande att parlamentet involveras fullt ut, vilket klart och tydligt sägs i samband med den fjärde ”byggstenen” i ovannämnda rapport från Herman Van Rompuy, nämligen att stärka den demokratiska legitimiteten och ansvarsskyldigheten.
G. Parlamentet har genom medbeslutandeförfarandet varit fullt involverat i inrättandet av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS), inbegripet inrättandet av en europeisk bankmyndighet.
H. Stick i stäv med dessa principer och också med kommissionens initiativrätt har Europeiska rådet begärt att kommissionen ska lägga fram ett förslag om en gemensam tillsynsmekanism som har artikel 127.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som enda rättslig grund, vilket därmed berövar parlamentet dess lagstiftningsrätt i inremarknadsfrågor som annars hanteras genom medbeslutande.
I. Att enbart involvera medlemsstaterna i förfarandet skulle knappast göra förfarandet snabbare och effektivare utan snarare sända en negativ signal till allmänheten vid en tidpunkt då det finns bred uppslutning kring större öppenhet och demokratiskt stöd.
1. Europaparlamentet upprepar att i kristider måste gemenskapsmetoden alltid ha företräde, eftersom det är det enda sättet att säkerställa att unionen går starkare ur krisen.
2. Europaparlamentet uppmanar de politiska ledarna att främja demokratisk legitimitet i alla EU-frågor.
3. Europaparlamentet betonar hur nödvändigt det är att höja den demokratiska legitimiteten när det gäller den föreslagna bankunionen och gemensamma tillsynsmekanismen genom att fullt ut involvera parlamentet som medlagstiftare.
4. Europaparlamentet betonar behovet av att vederbörligen beakta de möjliga ömsesidiga spridningseffekterna av bankunionen i euroområdet för alla medlemsstater utanför euroområdet.
5. Europaparlamentet betonar att det kommer att beakta förslag om bankunionen som ett paket i händelse av att lagstiftning som antagits genom medbeslutandeförfarandet därigenom skulle ändras.
6. Europaparlamentet betonar att alla stora förändringar i tillsynen, inbegripet överföringar till andra institutioner, i motsvarande mån måste åtföljas av ökad transparens och ansvarsskyldighet från dessa institutioner gentemot parlamentet, som måste ha full frågerätt och fullständiga befogenheter när det gäller utnämningar och budgetförfaranden.
7. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Europeiska rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.