Plenarhandling
10.9.2013 B7‑0413/2013
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
om situationen i Syrien
( 2013/2819(RSP) )
Charles Tannock, Geoffrey Van Orden, Nirj Deva, Adam Bielan
för ECR-gruppen
Europaparlamentets resolution om situationen i Syrien
( 2013/2819(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) tidigare resolutioner om Syrien, senast resolutionen av den 22 juli 2013,
– med beaktande av de tidigare uttalandena om Syrien från kommissionens vice ordförande/den höga representanten,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om Syrien, särskilt resolutionerna 67/262 av den 15 maj 2013, 66/253B av den 3 augusti 2012 och 66/253 av den 16 februari 2012,
– med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2013 om situationen för syriska flyktingar i grannländerna[1],
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005, och särskilt resolutionens punkter 138–140 om ansvaret att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten,
– med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem,
– med beaktande av protokollet om förbud mot användning i krig av kvävande, giftiga eller andra gaser samt av bakteriologiska stridsmedel, som undertecknades i Genève den 17 juni 1925,
– med beaktande av konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring, som undertecknades i London, Moskva och Washington den 10 april 1972,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter och det tillhörande fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter samt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, i vilka Syrien är part,
– med beaktande av rapporterna om Syrien av den 4 juni, 22 mars och 5 februari 2013 från den oberoende internationella undersökningskommissionen som FN:s människorättsråd inrättade den 22 augusti 2011,
– med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om en ny respons på ett grannskap i förändring från kommissionen och den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,
– med beaktande av den sammanfattande rapporten från den första internationella givarkonferensen för Syrien på hög nivå, som hölls i Kuwait den 30 januari 2013,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Oroligheterna och blodspillan i Syrien är nu inne på sitt tredje år, och det finns inga tydliga eller omedelbara tecken på att striderna kommer att upphöra.
B. Inre oroligheter och de syriska myndigheternas brutala förtryck av det syriska folket har dragit in landet i ett inbördeskrig, som i sin tur riskerar att leda till en mer utbredd regional konflikt.
C. Mer än 100 000 syrier har dödats sedan stridheterna inleddes.
D. Det totala antalet registrerade syriska flyktingar överstiger nu två miljoner, och omkring fyra miljoner syrier är internflyktingar.
E. President Assad har upprepade gånger ignorerat oräkneliga uppmaningar från det internationella samfundet om att sätta stopp för det fruktansvärda våldet i Syrien.
F. Våldet, t.ex. användningen av tungt artilleri och granatattacker mot befolkade områden, har ständigt ökat, liksom de fasansfulla mord som begås av den syriska armén, landets säkerhetsstyrkor, Shabiha och olika oppositionsgrupper.
G. Flera massakrer och massavrättningar med direktriktad eld (närskott) mot män, kvinnor och barn har ägt rum.
H. Tortyren, massarresteringarna och den utbredda förstörelsen av befolkade områden har ökat dramatiskt de senaste månaderna.
I. FN:s flyktingkommissarie har framhållit att konflikten i Syrien är mycket mer än en humanitär kris och att den riskerar att sprida sig i regionen och växa till en politisk, säkerhetsmässig och humanitär katastrof som fullständigt skulle överstiga det internationella samfundets insatskapacitet.
J. Dagligen flyr tusentals syrier stridigheterna till omkringliggande länder för att söka säkerhet och skydd, men hamnar i stället i en fortsatt utsatt situation i flyktingläger.
K. De länder som har drabbats hårdast av konflikten i och flyktingströmmarna från Syrien är Jordanien, Libanon och Turkiet.
L. Den 21 augusti 2013 anfölls östra Ghouta, varefter invånarna omedelbart meddelade om symtom som kramper, kvävningsattacker och förlust av muskelkontroll till följd av att kemiska vapen använts.
M. Uppskattningsvis 1 300 människor dog i attacken, bland dem cirka 400 barn, och hundratals skadades, i ett område som redan bombats dagligen av regimens styrkor. Enligt rapporter från centret för dokumentation av våld i Syrien blev det nu omöjligt att få fram ens de mest grundläggande förnödenheterna till hundratusentals invånare.
N. Flera oberoende källor bekräftar att kemiska vapen användes i attacken mot östra Ghouta.
O. Bruket av kemiska vapen är en krigsförbrytelse enligt Genèveprotokollet och stadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
P. Även om Syrien tillhör den handfull länder som ännu inte undertecknat FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen kan man hävda att konventionens bestämmelser ändå ska tillämpas i enlighet med internationell sedvanerätt.
Q. En grupp av vapeninspektörer från FN tillbringade fyra dagar i Syrien för att undersöka om kemiska vapen hade använts den 21 augusti 2013 i östra Ghouta. Deras mandat var att utvärdera om kemiska vapen hade använts, inte vem förövarna kunde ha varit.
R. Den 27 augusti 2013 utfärdade Arabförbundet ett uttalande som fördömde den syriska regimen och anklagade president Assad för folkmord. I osedvanligt kraftiga ordalag sades det i uttalandet att regimen är till fullo ansvarigt för detta fula brott och krävdes det att alla som är skyldiga till detta avskyvärda brott ska ställas inför internationella domstolar.
S. Den 30 augusti 2013 misslyckades FN:s säkerhetsråd med att nå en överenskommelse om de nödvändiga interventionsåtgärderna mot president Assads brott mot internationella normer i den syriska krisen.
T. I Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter[2] fastställs klart och tydligt följande: Parlamentet understryker att ”skyddsansvaret” bör betraktas som ett sätt att värna om människors säkerhet. Parlamentet anser att konceptet ”skyddsansvar” förstärker varje regerings ansvar för att skydda de egna medborgarna genom att det betonas att det är staten som har det primära ansvaret för att förhindra att befolkningen utsätts för folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Då regeringar är oförmögna eller ovilliga att erbjuda sådant skydd anser parlamentet emellertid att ansvaret för att vidta lämpliga åtgärder övergår till att bli ett kollektivt ansvar för hela det internationella samfundet. Parlamentet konstaterar vidare att sådana åtgärder måste vara både förebyggande och reaktiva, och att militära tvångsåtgärder endast ska tillgripas som en absolut sista utväg.
1. Europaparlamentet beklagar det våld, det hot och den tortyr som de som är inblandade i den interna konflikten i Syrien utövat mot män, kvinnor och barn.
2. Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag massakrerna på civila med kemiska vapen den 21 augusti 2013. Parlamentet konstaterar med stor oro att detta är det mest omfattande massmord som förövats med kemiska vapen alltsedan den attack som Saddam Husseins trupper utförde och som dödade runt 5 000 irakiska kurder i Halabja i norra Irak 1988. Parlamentet understryker att det enligt internationell rätt är olagligt att använda kemiska vapen, att brott måste få allvarliga påföljder och att Syrien är ett av mycket få länder som inte är part till den internationella konventionen om förbud mot kemiska vapen. Däremot är Syrien part till 1925 års Genèveprotokoll som förbjuder användningen av kemiska vapen.
3. Europaparlamentet anser att användningen av kemiska vapen, som tillsammans med kärnvapen och biologiska vapen är massförstörelsevapen, måste bemötas, och att det internationella samfundet, företrädelsevis under FN:s ledning, bör överväga olika alternativ enligt internationell rätt för hur det ska bemöta attacken som gjordes den 21 augusti.
4. Europaparlamentet anser att det internationella samfundet har en moralisk plikt att reagera för att skydda civilbefolkningen och att undvika risken för att kemiska vapen eller andra massförstörelsevapen används på nytt i konflikten.
5. Europaparlamentet uppmanar FN att snarast möjligt utföra en ingående utredning av massakrerna i Syrien den 21 augusti 2013 och avgöra ansvarsfrågan.
6. Europaparlamentet beklagar att FN:s säkerhetsråd inte lyckats vidta åtgärder som svar på Syrienkrisen.
7. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen FN:s säkerhetsråd att diskutera massmordet i Syrien och överträdelsen av internationella konventioner på grundval av slutsatserna från FN:s expertpanel och omedelbart vidta åtgärder mot användningen av kemiska vapen i Syrien.
8. Europaparlamentet uppmanar särskilt Ryssland och Kina, att i egenskap av ständiga medlemmar av FN:s säkerhetsråd, ta sitt ansvar och möjliggöra en gemensam ståndpunkt och en lösning av krisen i Syrien. Parlamentet beklagar att Ryssland och Kina i egenskap av ständiga medlemmar av FN:s säkerhetsråd upprepade gånger inlagt veto i frågor som rört situationen i Syrien och på så sätt hindrat världssamfundet från att införa fred och säkerhet i området såsom FN-stadgan kräver.
9. Europaparlamentet har tagit del av Arabförbundets uttalande av den 27 augusti 2013 där den uppmanar den del av det internationella samfundet som är företrätt i FN:s säkerhetsråd att dra ett streck över interna meningsskiljaktigheter och vidta åtgärder mot dem som begått detta brott, för vilket den syriska regimen är ansvarig.
10. Europaparlamentet understryker att situationen i Syrien påkallar ett konsekvent och enhetligt tillvägagångssätt från de Nato-allierades, EU-medlemsstaternas och det vidare internationella samfundets sida. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att bedöma vilka åtgärder EU skulle kunna vidta för att stödja de demokratiska styrkorna i den syriska oppositionen, möjliggöra dialog och en gemensam strategi med andra medlemmar av det internationella samfundet, inbegripet Arabförbundet, samt ge ytterligare humanitärt bistånd till folket i Syrien och grannländerna.
11. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet och alla aktörer i den syriska konflikten att vidta åtgärder för att sammankalla Genève II-konferensen i en gemensam önskan om att finna en politisk lösning på stridigheterna i Syrien. Parlamentet uppmuntrar dessutom det internationella samfundet att lägga fram konkreta planer för en demokratisk övergång i Syrien efter Assad.
12. Europaparlamentet kräver att en internationell undersökningskommission ska inrättas och att den, vid sidan av FN:s vapeninspektörer, ska beviljas tillträde, inte bara för att dokumentera och bekräfta att kemiska vapen använts utan också för att fastställa vem som är ansvarig för den brottsliga användningen av kemiska vapen.
13. Europaparlamentet kräver att de som är skyldiga för brott mot mänskligheten och för omfattande, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna ska ställas inför rätta och att FN:s säkerhetsråd ska överlämna dessa personer till åklagarmyndigheten så att de skyldiga kommer att åtalas efter en rättegång vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag.
14. Europaparlamentet uttrycker djup oro över den pågående humanitära krisen i Syrien och dess konsekvenser för grannländerna. Parlamentet ser också med oro på att de massiva strömmarna av flyktingar från Syrien fortsätter att öka.
15. Europaparlamentet beklagar att G20-toppmötet nyligen i S:t Petersburg inte lyckades nå en överenskommelse om ett gemensamt internationellt svar på attacken med kemiska vapen den 21 augusti i Syrien.
16. Europaparlamentet berömmer de insatser som regeringarna i Syriens grannländer, framför allt Turkiet och Libanon, har gjort för att ge humanitär hjälp till syriska flyktingar. Parlamentet är medvetet om att detta har medfört ett större tryck på dessa länders befintliga tjänster och budgetar, och uppmanar därför det internationella samfundet att bistå dessa länder.
17. Europaparlamentet delar den oro som FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälpsamordnare uttryckt om att det blir de vanliga människorna som får betala priset för misslyckandena att få slut på en konflikt som fram till dags dato resulterat i två miljoner flyktingar och 100 000 döda.
18. Europaparlamentet konstaterar att president Assad, som den syriska statens konstitutionella och rättsliga överhuvud, har det yttersta ansvaret för de väpnade styrkornas agerande i Syrien. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft president Assad att erkänna att det syriska folket har förkastat hans regim och att avgå för landets bästa och för folkets enhet.
19. Europaparlamentet uppmanar alla i Syrien att respektera principerna för mänskliga rättigheter och demokrati och att samarbeta med världssamfundet för att få en fredlig lösning på konflikten.
20. Europaparlamentet är medvetet om det brådskande behovet av att inrikta internationella och regionala insatser på att lösa krisen i Syrien. Parlamentet fortsätter enträget att uppmana alla medlemmar i FN:s säkerhetsråd att axla sitt ansvar i fråga om krisen, och uppmanar dessutom med kraft alla de länder som aktivt främjar en lösning på krisen att stödja dessa ansträngningar. Processen bör utgå från principerna i Genèvekommunikén av den 30 juni 2012 och FN:s säkerhetsråds resolution 2042.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Arabförbundets generalsekreterare, Arabrepubliken Syriens regering och parlament samt regeringarna och parlamenten i Syriens grannländer.