Plenarhandling

 

13.1.2014                                                                                                                B7‑0016/2014

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av uttalanden av rådet och kommissionen

enligt artikel 110.2 i arbetsordningen

om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU

( 2013/2960(RSP) )

Rebecca Harms, Daniel Cohn-Bendit, Jean Lambert, Elisabeth Schroedter, Judith Sargentini, Franziska Keller, Marije Cornelissen, Hélène Flautre, Malika Benarab-Attou

för Verts/ALE-gruppen

 

B7‑0016/2014

Europaparlamentets resolution om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU

( 2013/2960(RSP) )

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen[1],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier[2],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen[3] och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen[4],

–   med beaktande av kommissionsledamot László Andors uttalande av den 1 januari 2014 om upphörandet av begränsningar av den fria rörligheten för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien,

–   med beaktande av kommissionens uttalande av den 25 november 2013 om upprätthållandet av den fria rörligheten för personer,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden av den 15 januari 2014 om respekt för den grundläggande rätten till fri rörlighet i EU,

–   med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Principen om fri rörlighet för personer är en grundläggande rättighet för alla unionsmedborgare i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Fri rörlighet är ett av EU:s centrala värden, varigenom medborgarna ges möjlighet att välja var de vill bo och arbeta, vilket leder till rörlighet och utveckling på arbetsmarknaden, i utbildningssystemet och i andra sammanhang.

C. Fri rörlighet för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar underlättar rörlighet, men ger inte fler rättigheter än rätten att stanna och uppehålla sig högst tre månader i en annan medlemsstat.

D. Den fria rörligheten för arbetstagare innebär både rättigheter och skyldigheter, och den kan inte betraktas som obegränsad.

E.  Den fria rörligheten inom EU för personer som söker möjligheter och ett nytt liv beror delvis på fattigdom i vissa områden i EU.

F.  Fattigdom kan vara en anledning för människor att lämna sina länder och söka möjligheter inom EU. Medlemsstaterna bör inrikta sig på att minska fattigdomen i hela EU. Fattigdom i sig får aldrig vara en orsak till att man utvisar eller skickar tillbaka en person från en medlemsstat till en annan.

G. Fattigdomsminskning är ett särskilt mål för Europeiska socialfonden och i Europa 2020‑strategin och det ankommer på medlemsstaterna att använda medlen i samband därmed för detta ändamål.

H. Principen om icke-diskriminering och likabehandling på arbetsmarknaden är en central princip som måste respekteras fullt ut.

I.   Medlemsstaterna har haft tillräckligt med tid på sig att anpassa sina sociala trygghetssystem till arbetskraftens fria rörlighet i EU, särskilt de som använt sig av övergångsperioden.

1.  Europaparlamentet framhåller att principen om fri rörlighet är grundläggande för alla EU‑medborgare och att inga undantag från EU-lagstiftningen om denna grundläggande rättighet kan accepteras.

2.  Europaparlamentet beklagar den mycket negativa och oberättigade fokuseringen på de s.k. bördorna till följd av den fria rörligheten som flera europeiska ledare uttryckt tiden innan övergångsperioden för Bulgarien och Rumänien löpte ut.

3.  Europaparlamentet motsätter sig starkt den hållning som dessa europeiska ledare intar när de kräver förändringar och begränsning av den fria rörligheten för medborgare. Parlamentet betonar att begränsning av rättigheterna för en grupp medborgare utestänger och pekar ut den gruppen, vilket av EU ses som orättvis behandling, leder till risk för att dessa grupper angrips av främlingsfientliga krafter och får vidare konsekvenser för uppkomsten av rasism och främlingsfientlighet i alla medlemsstater.

4.  Vissa politiska partier hävdar att migration är en börda för de nationella systemen för social välfärd och att så kallad välfärdsturism är ett allvarligt hot mot medlemsstaternas sociala system, något som Europaparlamentet anser vara felaktigt. Kommissionen har begärt att de medlemsstater som hävdar att en sådan börda föreligger ska styrka detta, men parlamentet betonar att ingen av dem har gjort det.

5.  Europaparlamentet påpekar att det i direktiv 2004/38/EG redan föreskrivs en begränsning genom att personer måste bevisa att de har tillräckliga resurser så att de inte blir en börda för de sociala biståndssystemen i värdmedlemsstaten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att arbetsrätten efterlevs till fullo, så att alla arbetstagare i EU garanteras likabehandling. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste göra allt de kan för att få ett stopp för utnyttjandet av utsatta arbetstagare, och att detta stöder sund konkurrens mellan företagen samt rättvisa arbetsmarknader.

7.  Europaparlamentet medger att det förekommer problem i vissa områden, när grupper med mycket fattiga människor från andra medlemsstater har kommit dit, och att detta skapar spänningar för städerna i fråga. Parlamentet konstaterar att många lokala myndigheter och lokalsamhällen har arbetat konstruktivt för att finna lösningar på problemen.

8.  Europaparlamentet anser emellertid att sådana spänningar kan och bör hanteras både genom hjälp till de enskilda berörda personerna och genom stöd till regionerna i fråga, bl.a. genom Europeiska socialfonden.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stå upp för arbetstagarnas rätt till fri rörlighet, en grundläggande rättighet som bör vila på anständiga sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter samt kraftfull tillämpning av arbetsrätten.

10. Europaparlamentet betonar att om EU-medborgare arbetar eller uppehåller sig sida vid sida bör deras rättigheter och skyldigheter inte bero av deras nationalitet.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på alla sätt bekämpa fattigdomsmotiverad migration inom EU, utan att undergräva principen om fri rörlighet för personer och deras familjemedlemmar.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att utländska EU-arbetstagare och nationella arbetstagare behandlas lika.

13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

[1] EUT L 141, 27.5.2011, s. 1.
[2] EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
[3] EUT L 284, 30.10.2009, s. 1.
[4] EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.