Plenarhandling

 

5.3.2014                                                                                                                  B7‑0229/2014

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen

om EU:s strategi för Arktis

( 2013/2595(RSP) )

Véronique De Keyser, Libor Rouček, Liisa Jaakonsaari, Jens Nilsson, Ivari Padar

för S&D-gruppen

 

B7‑0229/2014

Europaparlamentets resolution om EU:s strategi för Arktis

( 2013/2595(RSP) )

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sina tidigare resolutioner om Arktis, särskilt resolutionen av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna[1], och EES gemensamma parlamentarikerkommittés rapport av den 28 oktober 2013 om politiken för Arktis,

–       med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 26 juni 2012 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Europeiska unionens politik för den arktiska regionen: framsteg sedan 2008 och vägen framåt (JOIN(2012)0019), och av de medföljande arbetsdokumenten om en inventering av verksamheten inom ramen för utformningen av en EU-politik för Arktis (Inventory of activities in the framework of developing a European Union Arctic Policy) ( SWD(2012)0182 ) och om rymden och Arktis (Space and the Arctic) ( SWD(2012)0183 ),

–       med beaktande av den muntliga frågan med debatt av den 9 april 2013 ( O-000042/2013 ),

–       med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén EU:s politik för Arktis som ett redskap för att möta de nya globala utmaningarna i området – det civila samhällets ståndpunkter,

–       med beaktande av Arktiska rådets Kirunadeklaration av den 15 maj 2013,

–       med beaktande av partnerskapet EU–Grönland 2007–2013 och av fiskepartnerskapsavtalet mellan EU och Grönland, som trädde i kraft den 1 januari 2013 och gäller i 3 år,

–       med beaktande av EU:s forsknings- och innovationsprogram Horisont 2020 för perioden 2014–2020,

–       med beaktande av Arktiska rådets ordförandeskaps program, Nordiska ministerrådets arktiska samarbetsprogram och Barents euroarktiska råds program,

–       med beaktande av deklarationen på tjugoårsdagen av Barents euro-arktiska samarbete, vilken utfärdades i Kirkenes den 3–4 juni 2013,

–       med beaktande av de respektive nya och uppdaterade nationella strategierna och policydokumenten om frågor som rör Arktis från Finland, Sverige, Danmark och Grönland, Norge, Ryssland, Förenta staterna, Kanada samt Tyskland och Storbritannien,

–       med beaktande av de uttalanden som antogs vid det parlamentariska forumet för den nordliga dimensionen i Tromsø i februari 2009 och februari 2011,

–       med beaktande av det gemensamma uttalandet från det tredje ministermötet inom ramen för den förnyade nordliga dimensionen, vilket hölls i Bryssel den 18 februari 2013,

–       med beaktande av de respektive uttalandena, dels från den nionde arktiska parlamentariska konferensen, som hölls i Bryssel den 13–15 september 2010, dels från den tionde arktiska parlamentariska konferensen, som hölls i Akureyri den 5–7 september 2012,

–       med beaktande av Nordiska rådets rekommendationer från 2012,

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/30/EU av den 10 juni 2013 om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs[2],

–       med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020[3],

–       med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030[4],

–       med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 3 oktober 2013 i mål C‑585/11P, och av den 25 april 2013 i mål T-526/10 angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 av den 10 augusti 2010 om genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter[5],

–       med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) panelrapport av den 25 november 2013 European Communities – measures prohibiting the importation and marketing of seal products, kapitlen 1.3.5 (där det preliminära utslaget avkunnats den 29 januari 2013) samt av EU:s anmälan om överklagande till WTO:s permanenta överprövningsorgan den 29 januari 2014,

–       med beaktande av rapport 2009:2 från Nordregio Strong, Specific and Promising Towards a Vision for the Northern Sparsely Populated Areas in 2020,

–       med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant sommaren 2012 innebär ett ytterligare framsteg.

B.     I sin muntliga fråga med debatt den 9 april 2013 uppfordrade parlamentet kommissionen och rådet att mer ingående bemöta de begäranden och slutsatser som ingick i parlamentets resolution från 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna och att lägga fram en klar syn på politiken, sektorsanknutna prioriteringar och mål och konkreta åtgärder för genomförandet av en heltäckande EU-strategi för Arktis.

C.     Rådet har ännu inte offentliggjort sina slutsatser om det gemensamma meddelandet från kommissionen och Europeiska utrikestjänsten från sommaren 2012.

D.     Parlamentet har genom sin delegation för förbindelserna med Schweiz och Norge, till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Island och till EES gemensamma parlamentarikerkommitté aktivt deltagit i arbetet i den ständiga kommittén för parlamentariker i den arktiska regionen.

E.     Danmark, Finland och Sverige är arktiska länder, och både Finland och Sverige ligger delvis norr om polcirkeln. EU:s enda urbefolkning, samerna, lever i de finska och svenska arktiska regionerna och i Norge och Ryssland.

F.     Norge är en engagerad och tillförlitlig partner som är associerad med EU genom EES och Schengenavtalet.

G.     Arktis är en bebodd region med suveräna stater. I den europeiska delen av Arktis finns det moderna industrisamhällen, landsbygd och samhällen med urbefolkning. Att dessa regioner aktivt får medverka med att utforma EU:s politik för Arktis är väsentligt för att det ska gå att utverka legitimitet, ömsesidig förståelse och lokalt stöd för EU:s engagemang i Arktis.

H.     EU har länge varit engagerat i Arktis genom sin involvering i politiken för den nordliga dimensionen med Ryssland, Norge och Island, i Barentssamarbetet och särskilt i Barents euroarktiska råd och Barents regionala råd, i de strategiska partnerskapen med Kanada, Förenta staterna och Ryssland samt genom sitt deltagande som aktiv ad hoc-observatör i Arktiska rådet.

I.      Arktiska rådet beslutade i Kiruna den 15 maj 2013 att ställa sig gynnsamt till EU:s ansökan om att få bli permanent observatör. Bland villkoren för detta märks att frågan om förbud mot sälprodukter måste lösas mellan EU och Kanada. Nu håller EU och Kanada på att lösa den frågan. EU arbetar redan i dag som permanent observatör i Arktiska rådet.

J.      EU och dess medlemsstater ger ett stort bidrag till forskningen i Arktis. EU stöder större forskningsprojekt i området genom sina program, bland annat det nya ramprogrammet Horisont 2020, liksom också genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och detta blir till nytta inte minst för invånarna och näringslivet i länderna i Arktis.

K.     Enligt uppskattning finns omkring en femtedel av världens oupptäckta kolväteresurser i Arktis. Det krävs dock en grundligare undersökning för att man mer exakt ska kunna fastställa hur mycket gas och olja det finns i Arktis och var fyndigheterna befinner sig, samt vilka tekniska resurser som behövs för att utvinningen ska kunna ske under betryggande förhållanden samt om den kunde ske med fullständiga garantier för befolkningen i miljöhänseende och socialt sett och hur ekonomiskt lönsamt och miljöriktigt det vore att utvinna dessa tillgångar. I det här sammanhanget måste man också beakta säkerhetsfrågor i samband med oljeprospektering och oljeutvinning och vilka konsekvenser denna verksamhet skulle få för de bräckliga ekosystemen och den biologiska mångfalden i Arktis.

L.     FN:s havsrättskonvention erbjuder den juridiska ramen för hur områdena i Ishavet ska förvaltas, också på ställen som inte står under någon nationell överhöghet.

M.    Det växande intresset för den arktiska regionen bland aktörer från länder utanför Arktis, till exempel Kina, Japan, Indien och andra asiatiska länder, deras anslag till finansiering av polarforskning och inte minst att Sydkorea, Kina, Japan, Indien och Singapore fått sin ställning som observatörer i Arktiska rådet bekräftad visar att Arktis geopolitiska betydelse blir allt större på global nivå.

N.     Garantier för hållbar utveckling i Arktis förutsätter att ekonomiska investeringar och ekonomisk utveckling åtföljs av forskning och utveckling, konsekvensbedömningar och skydd av ekosystemen.

O.     Det är fortfarande en högprioriterad fråga hur man med hjälp av hållbar utveckling ska kunna förena eventuella ekonomiska möjligheter och intressen med sociokulturella, ekologiska och miljörelaterade utmaningar och detta kommer också till synes i de arktiska staternas nationella strategier för Arktis.

EU och Arktis

1.      Europaparlamentet påminner om att man den 20 januari 2011 antog en resolution om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna, och välkomnar det gemensamma meddelandet av den 26 juni 2012 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Parlamentet bekräftar åter sin hållning att eftersom tre av EU:s medlemsstater – Danmark, Finland och Sverige – är arktiska länder, och eftersom Norge och Island ingår i EES och Schengenområdet, så har EU ett befogat intresse i kraft av sina rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt, sitt engagemang för miljö- och klimatpolitik och annan politik och sin finansiering, forskningsverksamhet och ekonomiska intressen, inklusive sjöfart och förvaltning av naturresurser. Parlamentet påminner dessutom om att EU har stora arktiska landområden i Finland och Sverige som bebos av EU:s enda urbefolkning, samerna.

2.      Europaparlamentet rekommenderar att det inrättas en mekanism där man tillsammans med regionala, lokala och till urbefolkningen hörande aktörer kan ha ett regelbundet utbyte av synpunkter och samråd kring frågor som berör Arktis, för att underlätta den ömsesidiga förståelsen.

3.      Europaparlamentet noterar Arktiska rådets Kirunadeklaration från maj 2013 med dess beslut om att EU och andra enheter bestående av stater ska få bli permanent observatör. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att gå vidare med att tillsammans med Kanada lösa den fortfarande aktuella frågan om förbud mot sälprodukter och vederbörligen informera parlamentet om hur arbetet förlöper.

4.      Europaparlamentet påminner om den roll som EU och dess medlemsstater spelar som aktiva medlemmar i andra organisationer av betydelse för Arktis, såsom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Parlamentet påpekar att EU:s institutioner måste lägga om sin verksamhet så att tyngdpunkten kommer att vila på de områden som berör EU:s och dess medlemsstaters politiska, miljörelaterade eller ekonomiska intressen. Parlamentet framhåller framför allt att man måste hålla EU:s och de europeiska Arktisstaternas och Arktisregionernas intresse i minnet när man använder, ändrar eller utvecklar EU-program eller EU-politik som påverkar eller kan påverka Arktis, så att programmen och politiken blir till nytta för Arktis i dess helhet.

5.      Europaparlamentet betraktar Barents euroarktiska råd (Barentsrådet) som ett viktigt centrum för samarbete mellan Danmark, Finland, Norge, Ryssland, Sverige och kommissionen. Parlamentet noterar Barentsrådets arbete på området för hälsa, samhällsfrågor, utbildning, forskning, energi, kultur, ungdomsfrågor, små och medelstora företag och turism. Parlamentet noterar även den rådgivande roll som arbetsgruppen för urbefolkningar (WGIP) har inom Barentsrådet.

6.      Europaparlamentet erinrar om vilket bidrag EU ger till forskning och utveckling och om hur ekonomiska aktörer som är registrerade och bedriver verksamhet enligt unionslagstiftningen engagerat sig i Arktis.

7.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur Galileoprojektet eller projekt såsom global övervakning för miljö och säkerhet, som kan inverka på Arktis, kan utvecklas för att möjliggöra säkrare och snabbare sjöfart i arktiska vatten, och på det sättet investera i att göra framför allt Nordostpassagen säkrare och mera farbar, för att bidra till att man bättre än tidigare skulle kunna förutse hur isarna rör sig, bättre än tidigare skulle kunna kartlägga den arktiska havsbottnen och förstå de processer som är relevanta för områdets geodynamik.

8.      Europaparlamentet betonar att kompetenscentrum är en förutsättning för säkerhet, katastrofberedskap och räddningsanläggningar. Parlamentet rekommenderar att EU aktivt bidrar till utvecklingen av sådana centrum.

9.      Europaparlamentet välkomnar att Arktiska rådets medlemsstater genomfört sjöräddningsavtalet (Search and Rescue Agreement) och avtalet om upprensning efter oljeutsläpp (Oil Spill Response Agreement). Parlamentet beklagar dock att det inte ingår några särskilda bindande gemensamma normer i avtalet.

10.    Europaparlamentet betonar att det behövs ett bindande instrument om förebyggande av oljeföroreningar.

11.    Europaparlamentet understryker behovet av ett aktivt engagemang från EU:s sida i alla relevanta arbetsgrupper i Arktiska rådet samt i regionala och internationella organisationer, såsom IMO och konventionen om biologisk mångfald.

12.    Europaparlamentet välkomnar de nya strategierna för Arktis som nyligen offentliggjorts av EU:s medlemsstater och hoppas att de kommer att leda till mer konkret engagemang i Arktis.

13.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett närmare samarbete med Island på områden av gemensamt intresse såsom utveckling av sjöfarten och förnybar energi, och till fullo utnyttja befintliga instrument och främja samarbete mellan europeiska och isländska aktörer inom forskning och mellan företag, och på så sätt säkerställa att europeiska intressen inte kommer till korta i denna strategiskt viktiga region.

14.    Europaparlamentet välkomnar att det förbereds ett arktiskt företagsråd som ska vara knutet till Arktiska rådet och ha en rådgivande funktion, och framhåller den stora andel europeiska företag och institut som bidrar till och investerar i Arktis. Parlamentet anser att aktörer från företagsvärlden, inte bara från de tre EU-medlemsstaterna som har områden inom Arktis utan också från andra (observatörs)stater, bör delta effektivt, i och med att många företag i dag är globala.

15.    Europaparlamentet välkomnar arbetet med gräsrotsinitiativ som kan säkerställa ett balanserat och långsiktigt engagemang från företag inom och utanför EU, och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur man kan stödja europeiska företag som arbetar för en hållbar och långsiktigt balanserad socioekonomisk utveckling av Arktis.

16.    Europaparlamentet understryker att det behövs dialog och partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna så att man kan utforma effektiva europeiska investeringar i utveckling och samarbete och dessutom gripa sig an framtidens globala utmaningar för framstegen i Arktis och inte minst för att man ska kunna ta till vara hela den utvecklingspotential som finns i området.

17.    Europaparlamentet inser att de relevanta kunskaperna om mineralutvinning och bearbetning i dag inte motsvarar de behov som förutses uppkomma i framtiden, i takt med att regionen utvecklas vidare. Parlamentet hävdar att aktörerna i Arktis kan utbyta information och kunskaper tvärs över fackområdesgränserna genom att delta i gemensamma projekt på europeisk nivå såsom innovationspartnerskapet om råvaror och framhåller att EU måste beakta att den råvaruinriktade verksamheten måste bli till nytta på det lokala planet och accepteras där.

18.    Med tanke på den enorma mängd vetenskaplig, ekonomisk och civil verksamhet som bedrivs i synnerhet i den europeiska delen av Arktis och Barentsregionen och utanför dessa områden, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att utarbeta metoder som syftar till ett bättre utnyttjande av befintliga EU-resurser och ett säkerställande av rätt avvägning mellan skydd och utveckling av den arktiska regionen när man kanaliserar EU-medel till Arktis.

19.    Europaparlamentet hävdar ytterligare att nuvarande program måste samordnas bättre (t.ex. Interreg IV, Norra periferiprogrammet, programmet Kolarctic, Östersjöprogrammet och den blåa tillväxtstrategin) och att det behövs bidrag till finansiering av partnerskap inom den nordliga dimensionen, såsom miljöpartnerskapet för den nordliga dimensionen och Partnerskapet för transport och logistik inom den nordliga dimensionen eller finansieringsramen för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, för att medlen ska kunna kanaliseras effektivt, liksom också att det måste fastställas klara prioriteringar för investeringarna i engagemanget inom Arktis. Parlamentet föreslår att det utformas en plattform för kommissionen och utrikestjänsten, med uppgift att konsekvent kanalisera medlen för Arktis.

20.    Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för och uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta arbetet med att inrätta EU:s centrum för information om Arktis som ett nätverksinitiativ med ett permanent kontor i Rovaniemi, som ett led i den förberedande åtgärden om en strategisk miljöbedömning av utvecklingen av Arktis, som understöddes av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i deras gemensamma uttalande från 2012 och som genomförts av Arktiska centret vid Lapplands universitet tillsammans med ett nätverk av europeiska spetsforskningscentrum för Arktis. Målet är att åstadkomma effektiv tillgång till information om Arktis, dialoger på alla nivåer och kommunikation i syfte att ta till vara information och kunskap till nytta för hållbarheten i Arktis.

21.    Europaparlamentet ser med tanke på detta fram emot resultaten av det 18 månader långa projektet med den förberedande åtgärden om en strategisk miljöbedömning av utvecklingen av Arktis, avsedda att offentliggöras nu i vår. Parlamentet uppmanar EU att därefter snabbt gå vidare med att inrätta EU:s centrum för information om Arktis.

22.    Europaparlamentet uppmanar än en gång EU att arbeta mera intensivt inom den bilaterala diplomatin med staterna i Arktis, vid sidan om de multilaterala åtagandena om samarbete.

23.    Europaparlamentet hävdar att det behövs bättre samordning inom EU:s institutioner mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, framför allt med tanke på att frågor som berör Arktis har en sektorsövergripande karaktär.

24.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och lägga fram en framsynt, helhetsbetonad och hållbar socioekonomisk strategi och miljöstrategi för EU:s engagemang i Arktis, och se till att EU:s intressen och intressena hos de europeiska stater som har områden i Arktis beaktas när politik som har ett inflytande på Arktis utvecklas, ändras och uppdateras.

25.    Europaparlamentet understryker att det behövs en nära samordning – också i finansieringshänseende – mellan å ena sidan EU:s politik för Arktis och åtgärderna inom den och å andra sidan politiken för den nordliga dimensionen, med tillhörande partnerskap. Parlamentet påminner EU att se till att det anslås tillräckliga medel för att politiken för den nordliga dimensionen ska bli ändamålsenlig och framgångsrik.

26.    Europaparlamentet understryker i anslutning till detta vikten av vissa prioriteringar för Arktis, såsom en välfungerande infrastruktur och logistik, utveckling av Arktis, uppmuntran till investeringar i sakkunskap om kalla klimat, med tillhörande miljövänlig teknik, samt stöd till företagande på det regionala planet och i landsbygden, framför allt till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar EU att göra mera för att integrera sådana prioriteringar för Arktis i sin Europa 2020-strategi för tillväxt och i program såsom Horisont 2020 och Innovationsunionen, liksom också i andra av unionens forskningsprogram.

27.    Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av EU:s regionalpolitik och sammanhållningspolitik, Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och programmet Interreg för denna region som ligger längst i norr inom EU, också med tanke på det interregionala och gränsöverskridande samarbetet.

28.    Europaparlamentet uppmanar EU till ökade investeringar i samarbetsinitiativ i Arktis, framför allt i projekt inom Partnerskapet för transport och logistik inom den nordliga dimensionen för att sammanbinda regionen kring Barents hav med sina rika naturtillgångar med marknaderna i Europa.

29.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en handlingsplan för att definiera konkreta åtgärder för ett enhetligt genomförande av en EU-strategi för Arktis, såväl som nuvarande Arktis-relaterade strategier och program, för att frågor som rör den arktiska regionen ska hanteras konsekvent.

30.    Europaparlamentet framhåller att en EU-strategi för Arktis förutsätter lämpligt budgetstöd för att kunna fungera. Parlamentet ber kommissionen se till att budgetresurserna för åtgärder och program med inriktning på Arktis samordnas effektivt, med tydliga budgetposter för Arktis och en separat rubrik i nästa EU-budget, för att EU:s politik för Arktis ska genomföras på ett trovärdigt sätt.

31.    Europaparlamentet väntar fortfarande på rådets slutsatser om det gemensamma meddelandet från kommissionen och Europeiska utrikestjänsten från sommaren 2012.

Hållbar socioekonomisk utveckling och begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i den arktiska regionen

32.    Europaparlamentet erinrar om sin resolution från 2011 och betonar att klimatförändringar i Arktis har en global inverkan, samt att inte bara länderna kring norra polcirkeln utan också EU och andra industrimakter kommer att få spela en viktig roll för att minska den förorening av Arktis som orsakas av den ökande verksamheten där. Parlamentet påpekar att klimatförändringarna i Arktis allvarligt kommer att påverka kustområdena i Europa och på andra ställen samt sektorer i Europa som är beroende av klimatet, bland annat jordbruk och fiske, energi, renskötsel, jakt, turism och transport.

33.    Europaparlamentet understryker att man måste erkänna både riskerna och de totala konsekvenserna för miljön och ekosystemet när man dryftar frågan om gas- och oljeprospektering i Arktis. Parlamentet understryker att Arktis ställer olje- och gasborrningen inför utmaningar i särklass som inte bör underskattas och erkänner de aktuella diskussionerna mellan staterna i Arktis om förbud mot olje- och gasborrning inom vissa delar av Arktis.

34.    Europaparlamentet anser att det behövs mer information om Arktis marina ekosystem, klimatförändringarnas effekter och olje- och gasborrningens konsekvenser för Norra ishavets unika arter innan man fortsätter prospektera efter olja och gas i Arktis. Parlamentet yrkar på att borrningen i forsknings- och produktionssyfte inte får fortsätta förrän institutioner, organisationer och organ med relevant sakkunskap omprövat villkoren för framtida borrningsverksamhet.

35.    Europaparlamentet erinrar sig oljeutsläppet från Deepwater Horizon i Mexikanska golfen och påminner om att man måste göra allt för att en liknande miljökatastrof inte ska inträffa i EU:s vatten.

36.    Europaparlamentet inser att smältande is och högre temperaturer inte bara kan tvinga urbefolkningarna att flytta och därmed hotar deras sätt att leva, utan också skapar möjligheter till ekonomisk utveckling i Arktis.

37.    Europaparlamentet uppmanar EU att göra allt som står i dess makt för att näringsverksamhet på ett hållbart sätt ska kunna förenas med bärkraftiga lösningar för skydd och utveckling av samhälle, ekosystem och miljö.

38.    Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att utvecklade och hållbara samhällen med hög livskvalitet får finnas kvar i Arktis och att EU kan fylla en viktig funktion i det här avseendet. Parlamentet uppmanar med tanke på detta EU till intensivare arbete för ekosystembaserad förvaltning, multilateralt samarbete, kunskapsbaserat beslutsfattande och nära samarbete med lokala invånare och urbefolkningar.

39.    Europaparlamentet konstaterar att invånarna och de styrande i Arktis önskar att med suveräna rättigheter och tillhörande ansvar fortsättningsvis ha en hållbar ekonomisk utveckling och samtidigt skydda urbefolkningarnas traditionella försörjningskällor och de arktiska ekosystemens väldigt känsliga karaktär.

40.    Europaparlamentet erkänner att havet kring Nordpolen är internationellt vatten.

41.    Europaparlamentet beklagar dock, med tanke på liknande lagstiftning i Förenta staterna, hur unionslagstiftningens förbud mot sälprodukter påverkat vissa delar av befolkningen och framför allt urbefolkningarnas kultur och näringsfång, något som blivit ett hinder för EU:s engagemang i Arktis. Parlamentet uppmanar därför kommissionen med kraft att undersöka olika sätt att anpassa eller reformera denna lagstiftning och få den att passa ihop med behoven hos unionens partner i Arktis.

42.    Europaparlamentet erkänner den grundläggande vikten av riktlinjer för regionalstöd, med hjälp av vilka regioner i Arktis med särdrag och särskilda utmaningar kan fortsätta att använda lämpliga mekanismer för att sporra till innovation och hållbar tillväxt.

43.    Europaparlamentet bekräftar sina utsagor om urbefolkningars rättigheter i allmänhet och om samernas rättigheter i synnerhet, eftersom de är EU:s enda urbefolkning, och uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta utreda hur de ska kunna få sina röster hörda och sina erfarenheter beaktade inom EU:s politiska beslutsfattande. Parlamentet föreslår i detta sammanhang stöd till att det i Bryssel inrättas en oberoende representation för urbefolkningar och betonar att en politik inriktad på en positiv utveckling av livsmiljöer i området även främjar verksamheter med särskild hänsyn till de lokala urbefolkningarnas möjligheter att utveckla sin kultur, sitt språk och sina seder, som kan skilja sig från områdets övriga samhälle.

44.    Europaparlamentet erkänner att det är av grundläggande betydelse med en EU-politik som förstärker institutioner för högre utbildning och forskning inom området för att utveckla den innovativa miljön och mekanismerna för tekniköverföring. Parlamentet understryker att man måste stödja utvecklingen av samarbetsnätverk mellan institutioner för högre utbildning inom och utanför regionen samt erbjuda möjligheter till finansiering av forskning, framför allt inom områden där regionen bevisligen gjort bra ifrån sig, för att på det sättet åstadkomma en hållbar ekonomisk utveckling i Arktis.

45.    Europaparlamentet understryker vikten av att de nya internationella handelslederna över havet i Arktis är trygga och säkra, särskilt med tanke på EU och dess medlemsstaters ekonomier och det faktum att dessa länder kontrollerar 40 procent av den internationella handelssjöfarten. Parlamentet välkomnar det arbete som bedrivs inom Internationella sjöfartsorganisationen för att slutföra en bindande kod för polarsjöfart. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att upprätta nära kontakter med europeiska forskningsinstitut, transportföretag och försäkringsbolag för att garantera att ny teknik och erfarenheter tas i beaktande. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater aktivt bör upprätthålla principen om det fria havet och rätten till fri passage genom internationella vatten. Parlamentet uppmuntrar till samarbete inom såväl forskning som investeringar i syfte att utveckla en robust och säker infrastruktur för fartygsrutterna i Arktis.

46.    Europaparlamentet uppmanar länderna i regionen att se till att alla nuvarande och eventuella framtida transportvägar är öppna för internationell sjöfart samt att inte införa några ensidiga godtyckliga bördor, varken ekonomiska eller administrativa, som kan hindra sjöfarten i Arktis, med undantag för internationellt överenskomna åtgärder som syftar till att öka säkerheten eller miljöskyddet.

47.    Europaparlamentet konstaterar att det behövs infrastruktur för att sammanlänka Arktis med resten av Europa för att framtidens företagsutveckling ska lyckas. Parlamentet understryker framför allt vikten av sammanlänkningar via de relevanta transeuropeiska transportnäten i de nordligaste regionerna, såsom länken till Narviks hamn och Bottniska korridoren.

48.    Europaparlamentet noterar den senaste tidens prospekteringsverksamhet inom de europeiska delarna av Arktis och i Barents hav och framhåller det bilaterala samarbetet mellan Norge och Ryssland, där syftet är att tillämpa de allra mest högtstående tekniska standarder som finns på området för miljöskydd i samband med prospekteringen efter olja och gas i Barents hav. Parlamentet betonar framför allt vikten av den kontroversiella utvecklingen av ny teknik som tagits fram just för den arktiska miljön, till exempel installationsteknik under havsbotten.

49.    Europaparlamentet erinrar om att EU är en storkonsument av naturgas från Arktis och framhåller vikten av naturgas som kommer från säkra leveranskällor och som producerats med iakttagande av striktaste möjliga normer, eftersom den hjälper oss att klara övergången till en framtida ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet stöder tanken på att man måste gå stegvis och försiktigt fram vid utvecklingen av energiresurser i Arktis och framhåller att omständigheterna i de olika regionerna i Arktis är högst olika och regionerna således måste behandlas skilt för sig.

50.    Europaparlamentet erinrar om att folken i Arktis själva har rätt att bestämma sina näringsfång och erkänner deras önskan om en hållbar utveckling av regionen. Parlamentet ber kommissionen rapportera om vilka EU-program som skulle kunna användas för att stödja en sådan långsiktig och balanserad hållbar utveckling samt att ta fram olika sätt att bidra mera konkret till förverkligandet av detta önskemål.

51.    Europaparlamentet anser att för att kunna fastställa varje plats särskilda potential och utveckla lämpliga utvecklingsstrategier med hänsyn till regionala skillnader krävs det en allomfattande process med stöd på nationell nivå och på EU-nivå. Parlamentet anser att man genom partnerskap och dialog mellan alla berörda myndighetsnivåer kan garantera att politiken kan genomföras på den mest effektiva nivån.

52.    Europaparlamentet noterar Grönlands nya regerings prioriteringar och ber kommissionen undersöka hur EU:s program skulle kunna bidra till en hållbar utveckling av Grönland och samtidigt också se till att banden med Danmark och Europa som helhet kan främja en utveckling som är till nytta på lång sikt för både Grönlands folk och EU:s aktörer. Parlamentet uppmanar med kraft både kommissionen och medlemsstaterna att se strategiskt på Grönlands framtid och utvecklingen av landets resurser, och samtidigt se till att Europa verkligen deltar, för att bidra till en hållbar utveckling för Grönland.

53.    Europaparlamentet uttrycker sin oro över vilken högst begränsad framgång den avsiktsförklaring haft som kommissionens vice ordförande undertecknade med Grönland, jämfört med hur snabbt asiatiska länder engagerat sig i Grönland och förberett investeringar där. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att också bedriva samordning med näringslivet i Europa för att garantera EU:s långsiktiga intressen och utnyttjandet av dess kapacitet för att bidra till hållbar utveckling på lång sikt.

54.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till regeringarna och parlamenten i länderna i den arktiska regionen.

 

[1] EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 71.
[2] EUT L 178, 28.6.2013, s. 66.
[3] Antagna texter, P7_TA(2012)0146
[4] Antagna texter, P7_TA(2014)0094
[5] EUT L 216, 17.8.2010, s. 1.