Plenarhandling

 

15.7.2014                                                                                                                B8‑0068/2014

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

om aggressionsbrott

( 2014/2724(RSP) )

Helmut Scholz, Miloslav Ransdorf, Dimitrios Papadimoulis, Marie‑Christine Vergiat

för GUE/NGL-gruppen

 

B8‑0068/2014

Europaparlamentets resolution om aggressionsbrott

( 2014/2724(RSP) )

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av FN-stadgan,

–       med beaktande av artikel 5 i Romstadgan, enligt vilken aggressionsbrott är ett av de centrala brott som faller inom Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion,

–       med beaktande av Kampalaändringarna till Romstadgan, vilka antogs vid den översynskonferens som ägde rum i Kampala, Uganda, 2010, med särskild hänvisning till resolution RC/Res. 6 som avser aggressionsbrott,

–       med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp och hänvisningen i detta beslut till Kampalaändringarna,

–       med beaktande av den ändrade handlingsplan som antogs den 12 juli 2011 i linje med rådets beslut 2011/168/Gusp,

–       med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2010 om konferensen om översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala, Uganda[1],

–       med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter[2],

–       med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter[3],

–       med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter[4],

–       med beaktande av den resolution som antogs av det Latinamerikanska parlamentets generalförsamling den 19 och 20 oktober 2013 Promotion of the International Criminal Court and Ratification of Kampala Amendments (AO/2013/07XXIX),

–       med beaktande av den resolution som antogs av församlingen av parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen den 27 november 2013 Strengthening of the International Criminal Court and the Assembly of States Parties, som innehåller en uppmaning till framtida parter att ratificera stadgan i dess ändrade form, en uppmaning till samtliga parter att överväga en ratificering av ändringarna samt ett erkännande av de ratificeringar som nyligen gjorts av ett antal parter (ICC-ASP/12/Res.8),

–       med beaktande av den handbok om ratificering och genomförande av Kampalaändringarna till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som tagits fram av Furstendömet Liechtensteins ständiga representation vid FN, Global Institute for the Prevention of Aggression och Liechtensteins institut för självbestämmande (Liechtenstein Institute on Self-Determination) vid Princetonuniversitetet,

–       med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     Om Kampalaändringarna till Romstadgan avseende aggressionsbrott ratificeras av minst 30 stadgeparter och om stadgeparterna efter den 1 januari 2017 fattar ett beslut med två tredjedels majoritet kommer det att kunna inrättas ett permanent system för internationellt straffrättsligt ansvarsutkrävande.

B.     Att staterna ratificerar de två Kampalaändringarna och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer ytterligare att bidra till att de som begår sådana brott inte längre kan göra det ostraffat.

C.     ICC:s jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att stärka rättsstatsprincipen på internationell nivå och den internationella freden och säkerheten genom att verka avskräckande när det gäller olaglig våldsanvändning. Därmed kommer den proaktivt att bidra till att förhindra sådana brott och konsolidera varaktig fred.

D.     Att Kampalaändringarna ratificeras och att ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer att bidra till skyddet av de mänskliga rättigheterna genom att aggressionshandlingar kriminaliseras. Dessa står alltid i början av orsakskedjan vid grova människorättskränkningar och allvarliga brott mot internationell humanitär rätt.

E.     Kampalaändringarna är helt förenliga med FN-stadgan i och med att de endast kriminaliserar de allvarligaste formerna av olaglig våldsanvändning, dvs. de former som genom sin ”natur, betydelse och omfattning” utgör en uppenbar kränkning av FN-stadgan. När ICC aktivt kan börja utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott kommer det att bidra till att Romstadgan blir allmängiltig, eftersom ett flertal stater kan ha ett intresse av att ratificera den kompletterade Romstadgan, inberäknat Kampalaändringarna, vilket också gagnar deras nationella politiska mål att förhindra den olagliga användningen av våld mot dem.

1.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att först ratificera ändringen och att sedan effektivt stödja det beslut som kommer att göra det möjligt för ICC att aktivt utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrott och som församlingen av parter i Romstadgan kommer att fatta så snart de nödvändiga 30 ratificeringarna har uppnåtts.

2.      Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att snabbt anpassa sin nationella lagstiftning till Kampalaändringarnas definitioner liksom till andra skyldigheter enligt Romstadgan, i syfte att möjliggöra nationella utredningar och åtal av brotten i medlemsstaterna, och att samarbeta med domstolen.

3.      Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i arbetet mot folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott och efterlyser att bekämpandet av straffrihet för grova människorättskränkningar ska utgöra en prioritering för EU liksom för medlemsstaterna i deras externa verksamhet.

4.      Europaparlamentet understryker vikten av principen om Romstadgans allmängiltighet, och uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att aktivt främja anslutning till och ratificering av den ändrade stadgan samt ratificeringen av de två Kampalaändringarna. Parlamentet framhåller att ratificeringen och genomförandet av Romstadgan bör utgöra ett viktigt mål för EU i dess förbindelser med andra partner, särskilt Förenta staterna, Kina, Ryssland och Israel.

5.      Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i framtiden förnya sitt engagemang för och verksamhet i ICC, inbegripet genom finansiellt stöd.

6.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och Europeiska utrikestjänsten.

[1] EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 78.
[2] EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.
[3] EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 8.
[4] Antagna texter, P7_TA(2013)0575