Plenarhandling
4.2.2015 B8‑0127/2015
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
om åtgärder mot terrorism
Birgit Sippel, Jörg Leichtfried, Claude Moraes, Enrique Guerrero Salom, Juan Fernando López Aguilar, Miriam Dalli, Ana Gomes, Christine Revault D’Allonnes Bonnefoy, Viorica Dăncilă
för S&D-gruppen
Europaparlamentets resolution om åtgärder mot terrorism
( 2015/2530(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 7 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget) och artiklarna 4, 16, 20, 67, 68, 70, 71, 72, 75, 82, 83, 84, 85, 86, 87 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 47–50, 52 och 53,
– med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar[1],
– med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder[2],
– med beaktande av yttrande 01/2014 från arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter (den s.k. artikel 29-gruppen) över tillämpning av principerna om nödvändighet och proportionalitet samt uppgiftsskydd inom brottsbekämpningssektorn,
– med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)[3],
– med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU‑medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor[4],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF[5],
– med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om att förnya strategin för inre säkerhet i EU[6],
– med beaktande av kommissionens meddelande Resultattavla för rättskipningen i EU: Ett verktyg för att främja effektiva domstolsväsen och tillväxt ( COM(2013)0160 ),
– med beaktande av kommissionens antikorruptionsrapport för EU av den 3 februari 2014,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 19 januari 2015 om bekämpning av terrorism, framför allt dess beslut att förbättra informationsutbytet med partnerländerna och främja ett förstärkt samarbete med arabländer och Medelhavsländer, inklusive ett samförståndsavtal med Arabförbundet,
– med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, antagen den 25 juni 2012,
– Med beaktande av domstolens dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C‑293/12 och C-594/12, Digital Rights Ireland Ltd och Seitlinger m. fl. samt av parlamentets rättstjänst yttrande om tolkningen av denna dom[7],
– med beaktande av resolution 2178(2014) som antogs av FN:s säkerhetsråd den 24 september 2014,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Terrorism, radikalisering och våldsbejakande extremism är några av de huvudsakliga hoten mot vår säkerhet och våra friheter. Europeiska unionen och dess medlemsstater har ett gemensamt ansvar för skyddet av unionsmedborgarna.
B. Respekten för de grundläggande rättigheterna utgör ett väsentligt inslag i en framgångsrik politik för terrorismbekämpning.
C. Sedan händelserna den 11 september 2001 har ett flertal svåra terrorangrepp på europeisk mark, senast i januari 2015, starkt påverkat känslan av säkerhet bland unionsmedborgarna och dem som är bosatta i unionen.
D. Terrorangrepp runtom i världen och de förluster av civila liv de ger upphov till är en källa till stark oro också inom EU.
E. I våra dagar innefattar hotet från terroristerna också statsstödd och statssponsrad terrorism, ekonomisk terrorism, informationsterrorism och informationskrig samt it‑angrepp.
F. Den ökande rasismen, också i form av antisemitism och islamofobi, späder ytterligare på osäkerhetskänslan bland unionsmedborgarna.
G. Sedan händelserna den 11 september 2001 har EU infört 239 åtgärder mot terrorism: 26 handlingsplaner och strategidokument, 25 förordningar, 15 direktiv, 11 rambeslut, 25 beslut, 1 gemensam åtgärd, 3 gemensamma ståndpunkter, 4 resolutioner, 111 slutsatser från rådet och 8 internationella överenskommelser[8],
H. Det behövs ovillkorligen en enhetlig juridisk definition av begreppet ”terrorism”, av omsorg om rättssäkerheten.
I. Det behövs ovillkorligen en enhetlig juridisk definition av begreppet ”profilering”, baserad på relevanta standarder för grundläggande rättigheter och personuppgifter, för att minska osäkerheten om vad som är förbjudet och vad som inte är det.
J. Enligt sifferuppgifter från Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej) råder det avsevärda skillnader i fråga om hur mycket medlemsstaterna investerar i sina straffrättsliga system[9].
1. Europaparlamentet uttrycker sitt djupa beklagande till offren för den senaste tidens terrorangrepp i Paris, i regionen Ile-de-France och runtom i världen, samt till deras anhöriga.
2. Europaparlamentet betonar att strategier för skydd av och stöd till offren och deras anhöriga måste tas med som ett väsentligt led i kampen mot terrorismen och uppmanar därför alla medlemsstater att korrekt tillämpa direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem.
3. Europaparlamentet fördömer skarpt och kategoriskt alla terrordåd, liksom också främjande av terrorism, förhärligande av dem som medverkar i terrorism samt förespråkande av extremistiska våldsideologier, oavsett var någonstans i världen de utspelar sig eller förespråkas. Parlamentet betonar att det inte finns någon frihet utan säkerhet och ingen säkerhet utan frihet.
4. Europaparlamentet bekräftar än en gång att terrorismen i alla sina former utgör ett av de allvarligaste hoten mot internationell fred och säkerhet och att alla terrordåd, oavsett när och av vem de begås är brottsliga handlingar som inte går att berättiga, oavsett motiv.
5. Europaparlamentet bekräftar än en gång sin fasta föresats att upprätthålla medborgarnas grundläggande rätt till säkerhet och frihet.
6. Europaparlamentet bekräftar än en gång sin fasta föresats att upprätthålla yttrandefrihet, grundläggande rättigheter, demokrati, tolerans och rättsstatsprincipen.
7. Europaparlamentet poängterar framför allt att EU och dess medlemsstater och partnerländer måste grunda sin strategi mot internationell terrorism på rättsstatsprincipen och respekten för grundläggande rättigheter, såsom det fastställts i unionens regelverk om grundläggande rättigheter och i internationell människorättslagstiftning. Parlamentet betonar därtill att EU:s externa åtgärder mot internationell terrorism bör syfta till att förebygga, motverka och lagföra terrorism.
8. Europaparlamentet påpekar att förövarna av terrorangrepp ofta redan är kända av säkerhetsmyndigheterna och har varit föremål för undersökningar och övervakningsåtgärder. Parlamentet uttrycker oro över den utsträckning i vilken befintliga uppgifter om dessa personer kan ha utbytts mellan olika säkerhetsmyndigheter och, vid behov, med kolleger från andra medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra informationsutbytet i insatserna mot terrorism, både sinsemellan och, vid behov, med tredjeländer, och effektivt använda EU:s databaser genom ett utökat samarbete med EU-organ.
9. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillförsäkra ett fullständigt samarbete med specialiserade organ, framför allt Eurojust och Europol, för att ge bästa möjliga stöd åt pågående utredningar av terrorangrepp i Europa och oroar sig över att medlemsstaterna lär överföra endast 50 procent av sin information om terrorism och organiserad brottslighet till Europol och Eurojust.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att genomföra en heltäckande utvärdering av EU:s terrorbekämpningsåtgärder och åtgärder med anknytning till dem, särskilt av hur medlemsstaterna genomför dem i lagstiftning och praxis, samt av i vilken utsträckning medlemsstaterna samarbetar med EU-organ på detta område, framför allt Europol och Eurojust, med en tillhörande bedömning av vilka luckor som återstår att täppa till, varvid medlemsstaterna bör använda det förfarande som föreskrivs i artikel 70 i EUF-fördraget och offentliggöra utvärderingen tillsammans med den europeiska säkerhetsagendan i maj 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilka eventuella luckor som kan kvarstå på lagföringens område.
11. Europaparlamentet efterlyser en stark demokratisk och juridisk tillsyn över politiken för terrorismbekämpning och över underrättelsetjänsternas arbete. Parlamentet påpekar att det måste råda en klar skillnad mellan brottsbekämpande verksamhet och underrättelseverksamhet och betonar att sådana åtgärder mot terrorism som visat sig onödiga, ineffektiva eller oproportionerliga måste undersökas och rättas till och att nya former av demokratisk tillsyn måste utvecklas på grundval av de befogenheter som Europaparlamentet och de nationella parlamenten fått genom Lissabonfördraget. Parlamentet håller fast vid att sådana åtgärder och överenskommelser måste vara förenade med tidsfristklausuler eller klausuler om ny tillståndsprövning med jämna mellanrum.
12. Europaparlamentet anser att man ovillkorligen måste arbeta för ett harmoniserat tillvägagångssätt runtom i EU i fråga om nya straffbara handlingar med anknytning till den oroväckande företeelsen att unionsmedborgare reser utomlands för att utbildas hos och kämpa för terroristorganisationer.
Ett heltäckande grepp på insatserna mot radikalisering och terrorism
13. Europaparlamentet påpekar att varje medlemsstat redan har relevant terrorbekämpningslagstiftning och åtgärder med anknytning till den:
– Passagerares passuppgifter (systemet för förhandsinformation om passagerare) kontrolleras redan mot databaser över kända brottslingar och personer som inte kan tillåtas inresa).
– De rättsvårdande myndigheterna kan komma åt telefonuppgifter och passageraruppgifter om misstänkta personer eller rentav grupper av misstänkta personer, när de har anknytning till ett konkret hot.
– I Schengeninformationssystemet föreskrivs det att personer kan övervakas diskret samt snabbt gripas och utlämnas om de innebär ett hot mot säkerheten, avser att begå ett brott eller är brottsmisstänkta.
Parlamentet uppmanar de rättsvårdande myndigheterna överallt i EU att göra fullt bruk av dessa möjligheter och utöka sitt samarbete, bland annat genom att inrätta gemensamma utredningsgrupper samt med bistånd av sådana EU-organ som Europol, Eurojust och Europeiska polisakademin (Cepol).
14. Europaparlamentet anser att EU i kampen mot grov och organiserad internationell brottslighet bör prioritera insatserna mot den olagliga handeln med eldvapen och anser att samarbetet bör stärkas framför allt i fråga om mekanismer för informationsutbyte och möjligheterna att spåra och förstöra förbjudna vapen. Parlamentet anser ytterligare att medlemsstaterna strikt bör rätta sig efter den gemensamma ståndpunkten om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (2008/944/Gusp) och efterlyser en översyn av eldvapendirektivet (direktiv 91/477/EEG, ändrat genom direktiv 2008/51/EG).
15. Europaparlamentet uppmanar till korrekt genomförande av direktiven mot penningtvätt så att nätverk och organisationer som finansierar terrorister och sysslar mot brottslig verksamhet ska kunna identifieras på ett tidigt stadium.
16. Europaparlamentet påpekar att det redan nu går att, utgående från den aktuella hotnivån, under en viss tid, längsmed vissa rutter eller vid vissa gränsövergångsställen göra målinriktade kontroller av personer som använder sig av rätten till fri rörlighet, i samband med att de överskrider yttre gränser. Parlamentet håller fast vid att medlemsstaterna bör använda det befintliga Schengenregelverket på ett fullständigt och bättre sätt och anslå nödvändiga resurser till det, i stället för att försöka återinföra kontroller vid gränserna på ett sätt som inte är möjligt i dagens läge.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att formellt se över EU:s förslag om register över passagerarnamn, mot bakgrund av de kriterier som fastställts av domstolen i dess dom om direktivet om lagring av uppgifter. Parlamentet uppmanar sin rättstjänst att göra en liknande översyn inom sex veckor efter antagandet av denna resolution och uppmanar med kraft medlemsstaterna och EU-institutionerna att se över systemen för tillstånd till civila privatflygplan att komma in i Schengenområdet.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se efter vilka faror som följer av att flera medlemsstater antagit en politik för beviljande av viseringar på förmånliga villkor, som gör det möjligt för brottsliga organisationer att komma in och etablera sig och som kan tjäna terroristernas syften.
19. Europaparlamentet betonar att terrorismbekämpningsåtgärder som begränsar de grundläggande friheterna på internet måste vara nödvändiga och proportionerliga och följa unionslagstiftningen och medlemsstaternas lagstiftning samt att de framför allt måste bygga på en adekvat definition av begreppet terrorism, något som vi saknar i dag. Parlamentet framhåller dessutom att brottsligt innehåll bör avlägsnas med stöd av domstolsbeslut och inte genom att tjänsteleverantörer på internet agerar polis på eget bevåg.
20. Europaparlamentet avvisar tanken på att krypteringsförbud skulle vara ett sätt att bekämpa terrorism. Parlamentet upprepar att kryptering av kommunikationer överlag bör främjas, också av e-post och SMS-meddelanden[10]. Parlamentet påpekar att ett krypteringsförbud vore till skada för skyddet av personuppgifter som överförs via kommunikationsnät samt kommersiella och finansiella nät, liksom också för skyddet av myndigheternas infrastruktursystem och kritiska infrastruktursystem, så att de skulle stå öppna för avlyssning för brottsliga och andra syften.
21. Europaparlamentet uppmanar till ett snabbt antagande av uppgiftsskyddspaketet, också genom att det i rådet antas en allmän riktlinje som stämmer överens med de miniminormer som fastställs i direktiv 95/46/EG.
22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka det ömsesidiga rättsliga samarbetet på grundval av de EU-instrument som finns att tillgå, framför allt det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), den europeiska arresteringsordern och den europeiska utredningsordern, och samtidigt respektera proportionerligheten och grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt komma överens om alla åtgärder som föreslagits i enlighet med färdplanen för processuella rättigheter, och därefter, såsom nästa steg, fatta beslut om förhållanden i häkten och fängelser.
23. Europaparlamentet betonar att det är vedertaget faktum att fängelser fungerar som härdar för radikalisering och extremistiska åsikter och uppmanar medlemsstaterna att satsa mer, både i form av kapital och personella resurser, på att få sina fångvårdsväsen, och överlag sina straffrättsliga system, att inrikta sig på att rehabilitera förbrytare och hjälpa dem att komma ifrån brott och våldsbejakande extremism i stället för att sjunka ännu djupare in i dem.
24. Europaparlamentet framhåller att man med hjälp av ekonomisk politik och socialpolitik kan bidra till att minska utanförskap, segregation och konsekvenserna av snabba samhällsekonomiska förändringar, som ger upphov till bitterhet som ofta utnyttjas av våldsbenägna extremister. Parlamentet efterlyser därför politiska lösningar med syfte att finna nya sätt att främja ekonomisk och social delaktighet, integration och jämlikhet.
25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa på utbildningsupplägg som främjar aktning för människovärdet, tolerans och lika möjligheter och minskar den sociala diskrimineringen från en tidig ålder. Parlamentet betonar att detta också innefattar att lärarna måste få utbildning om sociala frågor och mångfald.
26. Europaparlamentet varnar för att bristen på långsiktiga utsikter till följd av fattigdom, arbetslöshet och social utestängning kan få personer att känna sig maktlösa och rentav hänge sig åt destruktiv självhävdelse genom att gå med i jihadistorganisationer eller högerextremistiska rörelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att minska fattigdomen, ge utsikter till sysselsättning och låta både enskilda människor och befolkningsgrupper känna att de har egenmakt och är respekterade.
27. Europaparlamentet betonar att diskriminering kan förstärka beteendemönster av radikalisering och våld. Parlamentet framhåller att normerna för jämlikhet och icke-diskriminering måste kompletteras av särskilda politiska strategier med åtgärder mot alla former av rasism, också antisemitism och islamofobi och hatpropaganda. Parlamentet ber därför kommissionen att grundligt pröva om det eventuellt behövs en översyn av rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, för att man mer effektivt ska kunna ta itu med spridningen av grova former av hatpropaganda, särskilt mot religiösa eller andra minoriteter i EU.
28. Europaparlamentet befarar att vissa tillvägagångssätt som tagits i bruk efter händelserna den 11 september 2001, framför allt rasprofilering, kan få oproportionerliga konsekvenser för de befolkningsgrupper de inriktas på.
29. Europaparlamentet betonar att det är livsviktigt att man i de enskilda medlemsstaterna inleder och förstärker samarbete med de relevanta befolkningsgrupperna, både för att man ska kunna identifiera specifika risker och som ett led i allmänna strategier mot radikalisering. Parlamentet betonar att det behövs kraftfulla satsningar på sådana program och uttrycker sitt stöd till program där etniska och religiösa minoriteter får egenmakt så de kan bidra till att förbättra sina respektive befolkningsgruppers sociala och ekonomiska ställning på medellång till lång sikt, både på lokal och på regional nivå. Parlamentet påpekar här att radikaliseringen i EU inte begränsar sig till vissa etniska eller religiösa grupper.
30. Europaparlamentet understryker att det behövs mer specialiserade åtgärder mot problemet med att unionsmedborgare reser ut för att kämpa i utländska terroristorganisationer. Parlamentet betonar att det visserligen kan bli aktuellt med lagföring i somliga fall, men att andra åtgärder bör tillämpas för att förhindra radikalisering, för att avbryta det resande som företas av europeiska och andra utländska kombattanter och för att ta hand om dem som återvänder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utveckla bästa praxis, utgående från de medlemsstater som antagit framgångsrika strategier, handlingsplaner och program på detta område.
Den yttre dimensionen
31. Europaparlamentet betonar att insatserna mot terrorism är en global utmaning och att EU, tillsammans med andra huvudaktörer och regionala partner, bör bli en drivkraft för att detta hot ska kunna bemötas över hela världen.
32. Europaparlamentet betonar att det behövs en konsekvent, konsoliderad och utvecklingsföregripande utrikespolitik med starkt fokus på samarbete med tredjeländer som kan bli värdefulla partner i insatserna mot terrorism.
33. Europaparlamentet betonar att EU bör stärka sin politiska dialog med olika grupper av religionsutövare för att bryta de kopplingar mellan terrorism och religion som i dag dominerar den offentliga debatten. Parlamentet upprepar att insatserna mot terrorism måste få en fastare anknytning till frågor om utsatthet, utveckling och social delaktighet.
34. Europaparlamentet upprepar att vi inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) måste komma överens om och driva igenom ett gemensamt grepp på bekämpning av terrorism vid dess ideologiska rötter och inta en klar ståndpunkt om hur man ska få slut på finansieringen av terrorister. Parlamentet uppmanar därför till ett närmare samarbete inom EU om hur man ska tillhandahålla rättvisa och säkerhet och åtgärda religiös extremism genom EU:s alla yttre åtgärder, nämligen genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GSFP, utvecklingspolitiken, politiken för humanitär hjälp och handelspolitiken, på ett sätt som överensstämmer med EU:s normer och människorättslagstiftning.
35. Europaparlamentet betonar att det behövs utökade insatser för extern kapacitetsbyggnad, med tyngdpunkten förlagd till att förhindra och motverka radikalisering, och att man måste se till att detta arbete tas med som ett led i handlingsplaner och politiska dialoger mellan EU och dess partnerländer, genom att man upprättar internationellt samarbete, drar nytta av befintliga program och befintlig kapacitet och arbetar tillsammans med aktörer från det civila samhället i de länder där det blir aktuellt, för att motverka terroristpropaganda och radikal propaganda via internet och andra kommunikationsmedier.
36. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förbättra informationsutbytet på internationell nivå om olagliga eldvapen.
37. Europaparlamentet understryker att utvecklingssamarbetets traditionella redskap och styrmedel måste byggas ut med strategier för att förhindra radikalisering och våldsbejakande extremism, bland annat i form av utbildningsprogram, framför allt i de stater där utmaningarna från den våldsbejakande extremismen är som störst.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att pröva om det skulle gå att anta sanktioner mot de stater och regeringar som har ansvaret för att finansiera terrorister och/eller terroristorganisationer.
39. Europaparlamentet understryker att det behövs adekvata och snabba förfaranden för beslut om att en enskild person eller en grupp ska uppföras på EU:s förteckning över terrorister. Parlamentet håller fast vid att det ska införas korrekt rättslig prövning av sådana beslut för de enskilda personer och organisationer som berörs av dem, så att förfarandet ska bli konsekvent med Europeiska unionens rättspraxis.
40. Europaparlamentet betonar att åtgärder mot terrorism också bör inrikta sig på att EU‑medlemsstaters tillgångar utanför EU kan komma att utsättas för terrorangrepp.
41. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.