Plenarhandling

 

B8-1005/2015

5.10.2015

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av frågan för muntligt besvarande B8-0761/2015

i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen

om dödsstraffet

( 2015/2879(RSP) )

Ignazio Corrao, Marco Zullo, Fabio Massimo Castaldo

för EFDD-gruppen

 

B8-1005/2015

Europaparlamentets resolution om dödsstraffet

( 2015/2879(RSP) )

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet och särskilt sin resolution av den 7 oktober 2010 om världsdagen mot dödsstraffet[1],

–       med beaktande av protokollen 6 och 13 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–       med beaktande av artikel 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–       med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,

–       med beaktande av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–       med beaktande av resolutionerna från FN:s generalförsamling, särskilt resolutionerna 62/149 och 63/138 om ett moratorium för avrättningar i väntan på avskaffande av dödsstraffet,

–       med beaktande av FN:s konvention från 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–       med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–       med beaktande av slutdeklarationen från den femte världskongressen om dödsstraff som hölls i Madrid den 12–15 juni 2013,

–       med beaktande av studien om hur narkotikaproblemet i världen påverkar åtnjutandet av mänskliga rättigheter, vilken offentliggjordes i september 2015 av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–       med beaktande av världsdagen och Europadagen mot dödsstraffet som uppmärksammas den 10 oktober varje år,

–       med beaktande av frågan till rådet om dödsstraffet ( O-000103/2015 – B8-0761/2015 ),

–       med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.     EU har en bestämd och principiell ståndpunkt mot dödsstraffet, vilken innebär att ett allmänt moratorium med sikte på det globala avskaffandet av dödsstraffet är ett centralt mål för EU:s människorättspolitik.

B.     Fokuset för världsdagen mot dödsstraffet den 10 oktober 2015 ligger på att öka medvetenheten när det gäller tillämpningen av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott.

C.     Antalet länder som avskaffat dödsstraffet för alla brott uppgår till 101. Under 2014 genomfördes avrättningar i minst 22 länder och minst 2 466 personer dömdes till döden det året.

D.     33 länder tillämpar dödsstraffet för narkotikarelaterade brott, vilket leder till uppskattningsvis 1 000 avrättningar varje år. Under 2015 har avrättningar för sådana brott utförts i Kina, Iran, Indonesien och Saudiarabien. År 2015 utdöms dödsstraff fortfarande för narkotikarelaterade brott i Kina, Indonesien, Iran, Kuwait, Malaysia, Saudiarabien, Sri Lanka, Förenade Arabemiraten och Vietnam. Dessa brott kan omfatta olika anklagelser som rör narkotikahandel eller innehav av narkotika.

E.     Under de tolv senaste månaderna har det överallt i världen blivit vanligare med dödsstraff för narkotikarelaterade brott och ett antal stater (såsom Iran och Saudiarabien) avrättar allt fler människor för sådana brott, försöker återinföra dödsstraff för narkotikarelaterade brott (såsom Oman) eller avskaffar långvariga moratorium för dödsstraff (såsom Indonesien och Pakistan).

F.     Det rapporteras att Iran har avrättat 394 narkotikabrottslingar under de första sex månaderna år 2015, vilket kan jämföras med 367 stycken under hela förra året. Hälften av alla de avrättningar som verkställdes i Saudiarabien i år har rört narkotikarelaterade brott, jämfört med 4 procent av alla avrättningar år 2010. Minst 112 narkotikabrottslingar sitter i dödscell i Pakistan i väntan på avrättning.

G.     Människor döms fortfarande till döden genom stening och hundratals kvinnor har stenats för äktenskapsbrott under senare år. Stening anses vara en form av tortyr.

H.     Dussintals europeiska medborgare har dömts till döden i tredjeländer, många av dem för narkotikarelaterade brott.

I.      Artikel 6.2 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter fastställer att dödsstraffet endast får tillämpas vid de mest allvarliga brotten. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar och om tortyr har förklarat att dödsstraffet inte bör utdömas för narkotikarelaterade brott.

J.      Internationella narkotikakontrollstyrelsen har uppmuntrat stater som utdömer dödsstraff att avskaffa det för narkotikarelaterade brott.

K.     Utdömandet av dödsstraff för narkotikarelaterade brott är knutet till en rad andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom kränkning av rätten till en rättvis rättegång och rätten att inte utsättas för tortyr och andra former av misshandel. Det obligatoriska dödsstraffet och dess användning i samband med narkotikarelaterade brott är i strid med folkrätten och internationella standarder.

L.     Kommissionen och medlemsstaterna har gett minst 60 miljoner euro till FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) till program för narkotikabekämpning med fokus på brottsbekämpning i länder som aktivt tillämpar dödsfallet i samband med narkotikabrott.

M.    Oberoende revisioner av UNODC:s verksamhet i Pakistan och Iran och den senaste tidens rapporter från icke-statliga organisationer har framfört farhågor om genomförandet av vägledningen för mänskliga rättigheter genom FN-byråns landskontor och om ett direkt samband mellan finansieringen av narkotikabrottsbekämpning och utmätande av dödsstraff för narkotikabrott i dessa länder.

N.     Inom ramen EU:s instrument som bidrar till stabilitet och fred (IcSP) och dess föregångare, stabilitetsinstrumentet (IfS), har kommissionen tagit initiativ till två storskaliga regionala åtgärder för bekämpning av narkotika – kokain- och heroinvägsprogrammen – vilka även innefattar länder som tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott. Enligt artikel 10 IcSP-förordningen är kommissionen ålagd att utveckla operativa vägledningar för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i samband med åtgärder mot organiserad brottslighet.

1.      Europaparlamentet fördömer än en gång tillämpningen av dödsstraffet och ger sitt starka stöd till att det införs ett moratorium som ett steg på väg mot dess avskaffande. Parlamentet betonar än en gång att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till att stärka mänsklig värdighet.

2.      Europaparlamentet fördömer alla avrättningar, oavsett var de äger rum. Parlamentet är fortsatt allvarligt oroad över att dödsstraff utdöms för minderåriga och människor med psykiska funktionshinder och kräver att man omedelbart och definitivt upphör med denna praxis som utgör ett brott mot internationella människorättsnormer.

3.      Europaparlamentet uttrycker stor oro över bruket av stening, som fortfarande utövas i Pakistan, Nigeria, Afghanistan, Iran, Irak, Sudan, Somalia och Saudiarabien, och uppmanar regeringarna i de berörda länderna att omedelbart anta lagstiftning som förbjuder stening och andra former av dödstraff för äktenskapsbrott eller andra brott, och att återinföra ett moratorium för avrättningar.

4.      Europaparlamentet pekar på att homosexualitet är enligt lag belagt med dödsstraff i 8 stater (Mauretanien, Sudan, Iran, Saudiarabien, Jemen, Pakistan, Afghanistan och Qatar) och att olika provinser i Nigeria och Somalia tillämpar officiellt dödsstraff för sexuella handlingar mellan personer av samma kön. Europaparlamentet uppmanar dessa stater att sluta kriminalisera homosexualitet och uppmanar Brunei Darussalam att inte införa dödsstraffet för homosexualitet under 2016, som det planeras för närvarande. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att låta kampen mot kriminalisering av homosexualitet kvarstå som en central prioritering, i enlighet med EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer).

5.      Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta kampen mot användningen av dödsstraffet och att kraftfullt uppmana länder som fortfarande tillämpar dödsstraffet att följa internationella miniminormer och begränsa omfattningen för och användningen av dödsstraff. Utrikestjänsten uppmanas eftertryckligen att förbli vaksam när det gäller händelseutvecklingen i alla världens länder, och att använda alla tillgängliga medel för att utöva inflytande.

6.      Europaparlamentet uppmanar länder som tidigare har avskaffat dödsstraffet eller som under långa perioder inte tillämpat dödsstraffet att inte återinföra det, och uppmanar dem att dela med sig av sina erfarenheter i detta avseende.

7.      Europaparlamentet är fortfarande fast övertygat om att dödsdomarna inte motverkar narkotikasmuggling eller hindrar individer från att bli offer för narkotikamissbruk. Parlamentet uppmanar de länder som har kvar dödsstraffet att införa alternativ till dödsstraffet vid narkotikabrott, vilka i synnerhet är inriktade på narkotikaförebyggande åtgärder och program för skademinskning.

8.      Europaparlamentet är mycket oroat över det faktum att EU-finansierade program för bekämpning av narkotika i de länder som fortfarande tillämpar dödsstraff kan uppmuntra till dödsstraff och avrättningar, i synnerhet genom att mål och indikatorer fastställs för fler tillslag, fler arresteringar och fler domar samt hårdare bestraffningar.

9.      Europaparlamentet upprepar sin rekommendation till kommissionen och medlemsstaterna att avskaffandet av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott bör göras till ett villkor för ekonomiskt bistånd, tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggande och annat stöd för bekämpning av narkotikabrottslighet.

10.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ånyo bekräfta den kategoriska principen om att bistånd och stöd från Europa inte får underlätta genomförande av brottsbekämpningsinsatser som leder till dödsdomar och avrättningar av dem som gripits.

11.    Europaparlamentet beklagar avsaknaden av insyn i samband med bistånd till och stöd för narkotikabekämpning från kommissionen och medlemsstater i narkotikarelaterade brottsbekämpningsinsatser i länder som tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott på ett aggressivt sätt.

12.    Europaparlamentet begär att kommissionen ska offentliggöra en årlig redovisning av sitt stöd till program mot narkotika i länder som har kvar dödsstraffet för narkotikabrott, tillsammans med en narrativ sammanfattning av vad detta stöd har inriktats på, vilka garantier för mänskliga rättigheter som tillämpats för att inte stödet ska möjliggöra dödsstraff och i vilken utsträckning mottagarstaterna uppfyllt EU:s villkor.

13.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan ytterligare dröjsmål genomföra den operativa vägledning som fastställs i artikel 10 i IcSP-förordningen, att tillämpa den strikt i kokain- och heroinvägsprogrammen och att omedelbart avbryta dessa program vid bristande och inkonsekvent efterlevnad av vägledningen.

14.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla framtida finansiering för UNODC:s program för narkotikabekämpning på villkor att UNODC visar på hur de centrala principerna i dess vägledning för mänskliga rättigheter kommer att tillämpas i förvaltningen av finansieringen, och särskilt hur denna finansiering kommer att frysas inne eller tas bort ifall mottagarlandet fortsätter att döma narkotikabrottslingar till döden.

15.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att följa rekommendationerna i EU:s handlingsplan mot narkotika (2013–2016), så att ett verktyg för vägledning och bedömning på området mänskliga rättigheter tas fram och genomförs för att säkerställa att mänskliga rättigheter integreras på ett effektivt sätt i EU:s yttre insatser på narkotikaområdet.

16.    Europaparlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten, kommissionen och rådet att utforma riktlinjer för en omfattande och effektiv europeisk strategi i fråga om dödsstraff med hänsyn till att det finns dussintals europeiska medborgare som har dömts till döden i tredjeländer. Denna strategi bör omfatta kraftfulla och förstärkta mekanismer när det gäller identifikationssystem, tillhandahållande av rättshjälp och diplomatisk representation.

17.    Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att FN:s generalförsamlings särskilda session om narkotikaproblemet i världen, som planeras hållas i april 2016, tar upp användningen av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott och fördömer tillämpningen av det.

18.    Europaparlamentet berömmer och uppmuntrar dessutom verksamheten i icke-statliga organisationer som arbetar för ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt se finansieringen av projekt på detta område som en prioritering för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

19.    Europaparlamentet uppdrar åt underutskottet för mänskliga rättigheter inom utskottet för utrikesfrågor (AFET) att utarbeta ett betänkande om dödsstraffet i världen.

20.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.

[1] EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 5.