Plenarhandling
5.10.2015
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av frågan för muntligt besvarande B8-0761/2015
i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen
om dödsstraffet
( 2015/2879(RSP) )
Marie-Christine Vergiat, Patrick Le Hyaric, Younous Omarjee, Malin Björk, Barbara Spinelli, Martina Anderson, Lynn Boylan, Matt Carthy, Liadh Ní Riada, Rina Ronja Kari, Merja Kyllönen, Marisa Matias, Sabine Lösing, Eleonora Forenza, Fabio De Masi, Lola Sánchez Caldentey, Josu Juaristi Abaunz, Kostadinka Kuneva, Kostas Chrysogonos, Stelios Kouloglou, Dimitrios Papadimoulis, Takis Hadjigeorgiou, Sofia Sakorafa
för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentets resolution om dödsstraffet
( 2015/2879(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet, särskilt den som antogs den 7 oktober 2010 om Internationella dagen mot dödsstraffet[1], och om behovet av ett omedelbart moratorium för avrättningar i de länder där dödsstraffet fortfarande tillämpas,
– med beaktande av protokollen 6 och 13 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
– med beaktande av artikel 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 6.2 och det andra fakultativa protokollet till konventionen,
– med beaktande av förklaringarna från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) och från FN:s internationella narkotikakontrollstyrelse (INCB) om avskaffandet av dödsstraffet särskilt i fall av narkotikarelaterad brottslighet,
– med beaktande av slutdeklarationen från den femte världskongressen mot dödsstraff, som antogs i Madrid den 15 juni 2013,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007 med upprop till ett moratorium för användningen av dödsstraffet, och av de fem resolutioner som antagits av FN:s generalförsamling, särskilt resolutionen av den 18 december 2014, där det erinrades om att FN gått in för att dödsstraffet ska avskaffas,
– med beaktande av Världsdagen mot dödsstraffet och Europadagen mot dödsstraffet som firas den 10 oktober varje år, samt av att Världsdagen mot dödsstraffet i år 2015 ägnas åt att få slut på avrättningar för narkotikarelaterad brottslighet,
– med beaktande av frågan till rådet om dödsstraffet ( O-000103/2015 – B8-0761/2015 ),
– med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Dödsstraffet är det yttersta i fråga om grymma, omänskliga och förnedrande straff och kränker rätten till liv enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Förhållandena i dödscellerna innebär ett ofattbart själsligt lidande och en avrättning är ett fysiskt och psykiskt övergrepp.
B. Dödsstraffet används ofta särskilt mot de sämst ställda, mot psykiskt sjuka och mot personer från nationella eller kulturella minoriteter. På vissa ställen är den bakomliggande orsaken till dödsdomarna diskriminering på grund av sexuell läggning eller övertygelse.
C. Europeiska unionen har en bestämd och principiell ståndpunkt mot dödsstraffet, där avskaffandet av dödsstraffet i hela världen fastställs som ett centralt mål för dess människorättspolitik.
D. Antalet länder som avskaffat dödsstraffet för alla brott uppgår till 101. Under 2014 genomfördes avrättningar i minst 22 länder och minst 2 466 personer dömdes till döden, vilket är 28 procent mer än under 2013. De fem länder i världen där det är vanligast med dödsstraff är Kina (över 1 000 avrättningar, enligt icke-statliga organisationer), Iran (med 289 officiellt erkända avrättningar och över 454 icke-officiella avrättningar, enligt icke-statliga organisationer), Saudiarabien (minst 90 avrättningar), Irak (minst 61 avrättningar) och Förenta staterna (35 avrättningar).
E. Homosexualitet är i 8 stater enligt lag belagt med dödsstraff (Mauretanien, Sudan, Iran, Saudiarabien, Jemen, Pakistan, Afghanistan och Qatar) och olika provinser i Nigeria och Somalia tillämpar officiellt dödsstraff för sexuella handlingar mellan personer av samma kön.
F. Den 18 december 2014 röstade FN:s generalförsamling (med 117 röster för, 38 emot och 34 nedlagda röster) för femte gången om en resolution med stöd för ett allmänt memorandum för dödsstraffet i syfte att avskaffa det.
G. Under de senaste tolv månaderna har användningen av dödsstraffet för narkotikabrott ökat. Ett antal stater har avrättat betydligt fler personer för narkotikabrott än tidigare (såsom Iran och Saudiarabien), andra är på väg att återinföra dödsstraffet för narkotikabrott (såsom Oman), medan ytterligare några har avbrutit långvariga moratorier för användningen av dödsstraff (så är fallet i Indonesien och Pakistan). Av de 14 länder som tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott ligger 12 i Asien eller Mellanöstern. Under 2015 har 14 personer avrättats i Indonesien för olaglig narkotikahandel, bland dem 12 utlänningar. Flera tiotals människor sitter i dödscellen och väntar på att avrättas, bland dem EU-medborgare, såsom den franske medborgaren Serge Atlaoui.
H. Iran rapporteras ha avrättat 394 narkotikabrottslingar under första halvåret 2015, jämfört med 367 under hela 2014. Minst 112 narkotikabrottslingar väntar på avrättning i dödscell i Pakistan. Oberoende rapporter om UNODC:s verksamhet i Pakistan och Iran och aktuella rapporter från icke-statliga organisationer har föranlett farhågor om hur FN:s vägledning för mänskliga rättigheter tillämpas av detta FN-organs lokalkontor, samt om att det finns ett direkt samband mellan å ena sidan finansieringen av narkotikabekämpning och å andra sidan de dödsdomar som avkunnas i narkotikamål i dessa länder.
I. I Saudiarabien är våldtäkt, mord, avfällighet, väpnat rån och olaglig narkotikahandel belagda med dödsstraff. Hälften av alla avrättningar som verkställts i Saudiarabien i år har varit för narkotikabrott, jämfört med endast 4 % av det sammanlagda antalet 2010. Avrättningsmetoden är halshuggning och det händer ibland att kropparna efteråt korsfästs. Den 27 maj 2014 dömdes Ali Mohammed al-Nimr till att halshuggas och sedan korsfästas, för att han deltagit i en terrororganisation, trots att hans bekännelse pressats fram under tortyr så länge han var underårig.
J. Delstaten Nebraska beslutade att avskaffa dödsstraffet 2015. Under 2015 hade redan 19 personer avrättats med giftinjektion, bland dem två med intellektuella funktionsnedsättningar, nämligen Warren Lee Hill den 27 januari 2015 i Georgia och Robert Ladd den 29 januari 2015 i Texas. Den 17 mars 2015 avrättades Cecil Clayton, en 74 år gammal och gravt hjärnskadad man, i Missouri. Den afroamerikanske fången Mumia Abu-Jama, som också kallas ”rösten för dem som inte har någon röst” och som satt i dödscellen från och med 1982 till och med 2011 efter en partisk och rasistiskt motiverad rättegång, till dess att hans straff omvandlades till livstids fängelse, har det fortfarande mycket svårt, eftersom delstaten Pennsylvania vägrar honom hälso- och sjukvård, så att hans liv är i fara. Hank Skinner sitter fortfarande i dödscellen i Texas, trots att DNA-test har visat att det är högst tvivelaktigt att han är skyldig.
K. Egyptens regering har ordnat med politiska massrättegångar under det gångna året och dömt över 100 människor till döden, bland dem den avsatte presidenten Muhammad Mursi. Den irländske medborgaren Ibrahim Halawa och andra kan komma att dömas till döden för att de deltagit i en protest.
L. Det är gravt oroväckande att det blir allt vanligare inom EU med uttalanden till förmån för dödsstraffet, också från vissa personer i regeringsansvarig ställning.
M. EU och medlemsstaterna måste, i alla sina åtgärder och all sin finansiering, inta en konsekvent ståndpunkt mot dödsstraffet, framför allt gentemot länder som tillämpar detta straff.
1. Europaparlamentet upprepar sitt långvariga motstånd mot dödsstraffet i samtliga fall, och framhåller än en gång att dödsstraffets avskaffande bidrar till att förhöja människans värdighet.
2. Europaparlamentet fördömer alla avrättningar, oavsett var de äger rum. Parlamentet är allvarligt oroat över att underåriga, sämre ställda och personer med psykiska eller intellektuella funktionsnedsättningar döms till döden, och kräver ett omedelbart och definitivt slut på dessa brott mot internationella människorättsnormer.
3. Europaparlamentet påminner om att ett fullständigt avskaffande av dödsstraffet fortfarande är ett av huvudmålen för EU:s människorättspolitik. Parlamentet erinrar ytterligare om att detta mål kan uppnås endast med hjälp av nära samarbete mellan stater och samarbete om utbildning, medvetandehöjande åtgärder, effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet ger sitt starka stöd till ett moratorium som ett steg på väg mot dödsstraffets avskaffande och fortsätter sin strävan efter att dödsstraffet ska avskaffas överallt i världen. Parlamentet uppmanar med kraft de länder som fortfarande verkställer dödsstraff att följa internationella miniminormer och offentliggöra tydliga och exakta sifferuppgifter om antalet dödsdomar och avrättningar.
4. Europaparlamentet är djupt oroat över antalet avrättningar i Saudiarabien. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över att de saudiarabiska myndigheterna, efter en partisk och politiskt motiverad rättegång, dömt Ali Mohammed al-Nimr till döden genom halshuggning, varefter kroppen ska korsfästas. Parlamentet uppmanar med kraft de saudiarabiska myndigheterna att omedelbart frige Ali Mohammed al-Nimr, att upphäva detta barbariska straff och att följa internationella människorättsnormer. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna till ökade påtryckningar på den saudiarabiska regimen för att Ali Mohammed al-Nimr ska benådas och för att dödsstraffet ska avskaffas.
5. Europaparlamentet är djupt oroat över att Kina fortfarande verkställer det största antalet avrättningar per år och att dessa avrättningar fortfarande klassificeras som en ”statshemlighet”. Parlamentet uppmanar med kraft Kinas regering att få slut på detta och att offentliggöra en förteckning över nyligen avrättade personer.
6. Europaparlamentet är likaså djupt oroat över att antalet avrättningar i Iran ökar och över att flertalet av dem, enligt icke-statliga organisationer, antingen är utomrättsliga eller också inte erkänts av myndigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att få slut på detta och att offentliggöra en insynsvänlig förteckning över nyligen avrättade personer.
7. Europaparlamentet fördömer än en gång användningen av dödsstraffet i Irak och delar FN:s oro med anledning av att antalet avrättningar ökat sedan dödsstraffet återinfördes 2005, liksom oron över att landet saknar ett rättsväsen. Parlamentet påpekar att fram till augusti 2014 hade 1 724 fångar dömts till döden, enligt officiella källor, och betonar att bristen på rättvisa i dagens Irak måste ses mot bakgrund av att lag och ordning nästan fullständigt brutit samman sedan Förenta staternas och Storbritanniens invasion, som fört med sig krigsförbrytelser, grymheter och mord på civilpersoner, begångna av legosoldater och av de amerikanska ockupationstrupperna.
8. Europaparlamentet fördömer än en gång användningen av dödsstraffet i Förenta staterna, framför allt de dödsdomar som är en följd av partiska och rasistiskt motiverade rättegångar, liksom också avrättningarna av personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Parlamentet välkomnar att Nebraska 2015 beslutat avskaffa dödsstraffet och uppmanar än en gång med kraft Förenta staterna att följa detta exempel. Parlamentet är särskilt oroat över situationen för Mumia Abu-Jamal och över att han inte kan få hälso- och sjukvård. Parlamentet framhåller att det federala domstolsväsendet under 2011 erkänt att Mumia Abu-Jama inte fått en rättvis rättegång och yrkar därför på att han omedelbart ska friges och få läkarvård, i enlighet med folkrätten. Parlamentet yrkar också på frigivning av Hank Skinner och Emma Clancy. Parlamentet uppmanar med kraft EU att i sin dialog med Förenta staterna hålla fast vid respekten för människorättsnormer, och att avsluta varje överenskommelse med amerikanerna om de bryter mot folkrätten.
9. Europaparlamentet är ytterligt djupt oroat över att det inom Europa på nytt börjat höjas röster till försvar för dödsstraffet, liksom över de utomrättsliga avrättningar som den brittiska regeringen genomfört i Syrien. Parlamentet betonar att kampen mot terrorism aldrig kan berättiga till att folkrätten åsidosätts, och yrkar därför på att det omedelbart görs en oberoende internationell utredning, och på att de ansvariga ska ställas inför rätta. Parlamentet yrkar också på en oberoende övergripande utredning av medlemsstaternas användning av utomrättsliga avrättningar, framför allt som ett led i kampen mot terrorism, och uppmanar alla parter att omedelbart få slut på detta folkrättsvidriga agerande, som skulle kunna anses som att dödsstraffet i praktiken återinförts.
10. Europaparlamentet är särskilt oroat över att dödsstraffet i ett antal länder, såsom Egypten och Nigeria, används alltmer som ett led i kampen mot terrorism, liksom över att dödsstraffet kanske kommer att återinföras, såsom fallet är i Tchad och Tunisien. Parlamentet framhåller att dödsstraffet aldrig kommer att minska terrorismen, och att kampen mot terrorism aldrig bör föras på bekostnad av mänskliga rättigheter.
11. Europaparlamentet fördömer beslutet om att upphäva långvariga moratorier för dödsstraff i ett flertal länder, såsom Pakistan och Indonesien, och uppmanar dessa länder med kraft att upphöra med denna praxis och återkalla sina beslut.
12. Europaparlamentet uppmanar de stater det berör att sluta kriminalisera homosexualitet och uppmanar Brunei Darussalam att inte tillämpa dödsstraffet för homosexualitet under 2016, som det föreskrivs för närvarande. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att låta kampen mot kriminalisering homosexualitet kvarstå som en central prioritering, i enlighet med EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer).
13. Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över att EU-finansierade program för bekämpning av narkotika i de länder som fortfarande tillämpar dödsstraff kan uppmuntra till dödsstraff och avrättningar, i synnerhet genom att fastställa mål och indikatorer för fler beslagtaganden, fler arresteringar och fler domar samt hårdare bestraffningar.
14. Europaparlamentet upprepar sin rekommendation till kommissionen och medlemsstaterna att avskaffandet av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott bör göras till ett villkor för ekonomiskt bistånd, tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och annat stöd för bekämpning av narkotikabrottslighet.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att än en gång bekräfta den kategoriska principen om att hjälp och bistånd från EU inte får underlätta brottsbekämpande insatser som leder till att de som gripits döms till döden och avrättas.
16. Europaparlamentet beklagar bristen på insyn i den hjälp och det bistånd som kommissionen och medlemsstaterna ger till insatser mot narkotikarelaterad brottslighet i länder som aggressivt tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott.
17. Europaparlamentet begär att kommissionen ska offentliggöra en årlig redovisning av sitt stöd till program mot narkotika i länder som har kvar dödsstraffet för narkotikabrott, tillsammans med en narrativ sammanfattning av vad detta stöd har inriktats på, vilka garantier för mänskliga rättigheter som tillämpats för att inte stödet ska möjliggöra dödsstraff och i vilken utsträckning mottagarstaterna uppfyllt EU:s villkor.
18. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan ytterligare dröjsmål genomföra den operativa vägledning som fastställs i artikel 10 i förordningen om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred, att strikt tillämpa denna vägledning på program som avser införselvägar för kokain och heroin, och att omedelbart inställa de här programmen om vägledningen inte följs eller inte tillämpas konsekvent.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ställa upp som villkor för fortsatt stöd till UNODC:s program mot narkotika, att UNODC visar hur de grundläggande principerna i vägledningen om mänskliga rättigheter kommer att tillämpas vid hanteringen av stödet, och framför allt hur stödet kommer att frysas eller återkallas om mottagarstaten skulle fortsätta med att döma narkotikabrottslingar till döden. Parlamentet håller fast vid att alla program mot narkotika, som EU eller medlemsstaterna har, bör genomföras under överinseende av FN, framför allt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) och från FN:s internationella narkotikakontrollstyrelse (INCB).
20. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att rätta sig efter rekommendationen i EU:s handlingsplan för narkotika 2013–2016, om att ett ”verktyg för vägledning och konsekvensbedömning på området mänskliga rättigheter” bör utvecklas och genomföras för att säkerställa att mänskliga rättigheter ”integreras på ett effektivt sätt i EU:s yttre insatser på narkotikaområdet”.
21. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att stå till tjänst med vägledning för en heltäckande och effektiv europeisk politik avseende dödsstraffet, med tanke på de tiotals unionsmedborgare som i tredjeländer står under hot om avrättning, och framhåller att vägledningen bör innefatta kraftfulla och förstärkta mekanismer för identifiering, tillhandahållande av juridiskt bistånd och diplomatisk representation.
22. Europaparlamentet uppskattar och uppmuntrar verksamheten i icke-statliga organisationer som arbetar för ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera en fortsatt finansiering av projekt inom detta område, särskilt folkupplysningsprojekt och undervisningsarbete.
23. Europaparlamentet uppmanar sitt underutskott för mänskliga rättigheter inom utrikesutskottet att utarbeta ett betänkande om dödsstraffet där man framför allt analyserar vilka effekter på de mänskliga rättigheterna som EU:s finansiering av narkotikabekämpning och EU:s säkerhetsmässiga och terrorismbekämpande insatser har, samt att ta fram rekommendationer för hur man kan säkerställa att denna finansiering inte leder till en ökad användning av dödsstraffet i framtiden.
24. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.