Plenarhandling

 

B8-0061/2016

14.1.2016

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen

om stöd för fredsprocessen i Colombia

( 2015/3033(RSP) )

Ramón Jáuregui Atondo, José Blanco López, Nicola Danti, Monika Flašíková Beňová, Karoline Graswander-Hainz, Enrique Guerrero Salom, Richard Howitt, Jude Kirton-Darling, Javi López, Marlene Mizzi, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Elena Valenciano, Carlos Zorrinho

för S&D-gruppen

 

B8-0061/2016

Europaparlamentets resolution om stöd för fredsprocessen i Colombia

( 2015/3033(RSP) )

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina många resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i Colombia, till exempel resolutionerna av den 18 april 1996, 12 juni 1997, 12 mars och 14 maj 1998, 11 mars 1999 och 7 september 2000,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Colombia, till exempel resolutionerna av den 14 mars och 24 oktober 1996, 18 september 1997 och 14 januari 1999,

–  med beaktande av sin resolution av den 1 februari 2001 om Colombiaplanen och stöd för fredsprocessen i Colombia och resolutionerna av den 4 oktober 2001 och 14 mars 2002 om Colombia,

–  med beaktande av de speciella band som knutits mellan EU och Colombia, särskilt flerpartsavtalet om handel mellan Colombia och Peru samt EU och dess medlemsstater som undertecknades i Bryssel den 26 juli 2012,

–  med beaktande av den gemensamma kommunikén nr 60 om det avtal om inrättande av en särskild fredsdomstol som undertecknades i Havanna den 23 september 2015,

–  med beaktande av det gemensamma utkast till avtal om konfliktens offer som antogs i Havanna den 15 december 2015,

–  med beaktande av punkt 44 i meddelandet från Europaparlamentets delegation i den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika (Eurolat) vid det andra toppmötet mellan Gemenskapen för Latinamerikas och Västindiens stater (Celac) och EU i Bryssel om ett slut på de interna striderna mellan Colombias regering och Farc,

–  med beaktande av Brysselförklaringen, som antogs vid slutet av det andra toppmötet mellan EU och Celac den 11 juni 2015,

–  med beaktande av uttalandet från EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om avtalet om övergångsrättvisa i Colombia den 24 september 2015, och hennes uttalande av den 1 oktober sedan Eamon Gilmore utnämnts till unionens särskilda representant för fredsprocessen i Colombia,

‑  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU och Colombia upprätthåller sedan 2013 ett nära ekonomiskt och handelsrelaterat samarbete, som stadfästs i handelsavtalet mellan Colombia och Peru samt EU och dess medlemsstater och vars egentliga syfte inte endast är att stärka de ekonomiska relationerna mellan parterna utan även att skapa allianser som går utöver det rent handelsmässiga utbytet, såsom att stärka freden, demokratin och medborgarnas välfärd.

B.  Inom ramen för detta avtal kan man lyfta fram ett avskaffande av viseringskrav från EU:s sida gentemot colombianska medborgare, vilket är ett mål som man enades om vid det andra toppmötet mellan EU och Celac i juni 2015.

C.  Dessa nära relationer sträcker sig till områden för internationellt samarbete i viktiga gemensamma frågor, såsom kampen för fred och mot terrorism, vilket är mycket synligt sedan EU och Colombia 2014 undertecknade ett ramavtal om deltagande i EU:s krishanteringsinsatser, eftersom colombianska militära styrkor nu samarbetar med europeiska i internationella fredsinsatser under ledning av FN:s principer.

D.  Rundabordssamtalen mellan Colombias regering och Farc (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia; Colombias revolutionära beväpnade styrkor) inleddes i Havanna på Kuba den 26 augusti 2012, sedan man undertecknat ett dokument kallat ”allmänt avtal om stridernas upphörande och upprättande av en stabil och varaktig fred” som uppfyllde önskemålen hos Colombias befolkning om att få leva i fred. Texten erkände särskilt att det fredsskapande arbetet är hela folkets sak, att staten har skyldighet att främja de mänskliga rättigheterna över hela sitt territorium och att en ekonomisk och social utveckling präglad av rättvisa är en garanti för fred och samtidigt utgör en nödvändig förutsättning för en inkluderande och hållbar tillväxt i landet.

E.  Under de olika faserna har förhandlarna i Havanna nått fram till avtal om en ny colombiansk landsbygd och en fullständig landsbygdsreform, om politiskt deltagande och öppningar för demokrati i fredsbyggande syfte, och om en lösning på problemet med den olagliga narkotikahandeln.

F.  Onsdagen den 23 september 2015 tillkännagav den colombianska regeringen och Farc att man slutit ett avtal om inrättande av en särskild fredsdomstol som ska tillgodose offrens intressen och bidra till skapandet av en stabil och varaktig fred. För detta har parterna kommit överens om att inrätta ett integrerat system för sanning, rättvisa, gottgörelse och icke-upprepning, som inbegriper inrättande av en kommission för sanning, samexistens och icke-upprepning samt avtal avseende gottgörelse till offren.

G.  Genom det ovan nämnda avtalet om övergångsrättvisa har förhandlarna tagit ett definitivt steg i riktning mot fred, och man tycks inte vilja avvika från den inslagna vägen eftersom båda parter fastställt en tidsfrist på sex månader som maxgräns för att nå fred och satt upp den 23 mars 2016 som slutdatum.

H.  Den 15 december 2015 meddelade den colombianska regeringen och Farc att man ingått ett avtal för konfliktens offer: ”integrerat system för sanning, rättvisa och icke-upprepning” med en särskild domstol för fred och åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Genom detta avtal skapas kommissionen för sanning, samexistens och icke-upprepning och den särskilda enheten för eftersökning av personer som anmälts som saknade i samband med och på grund av konflikten.

I.  Detta avtal är ett mycket viktigt steg i riktning mot uppbyggnad av en stabil och varaktig fred. I avtalet erkänns konfliktens samtliga offer, inte bara i sin egenskap av offer, utan också och framför allt i sin egenskap av medborgare med rättigheter, och framför allt erkänns att de har rätt att delta i arbetet med att söka sanningen och att få ersättning för de skador de åsamkats genom konflikten.

J.  Inrättandet av en särskild fredsdomstol tillgodoser behovet av att utforma ett särskilt rättssystem, i enlighet med internationell rätt, för att döma förövare av våldsbrott och gottgöra offren, och samtidigt främja vapennedläggelse.

K.  Colombias regering, dess lagstiftande församling och det colombianska folket har suverän behörighet att fastställa kriterierna för denna särskilda fredsdomstol, som ska omfatta flera rättssalar och en fredstribunal, och vars främsta uppgift ska vara att få ett slut på straffriheten, etablera sanningen och lagföra och straffa förövarna av de brott som begåtts under konflikten, i synnerhet de mest allvarliga och representativa, samtidigt som man garanterar att brotten inte upprepas samt bidrar till offrens gottgörelse.

L.  Denna särskilda domstol för fred ska

  -  erkänna behovet av att döma förövarna av de brott som begåtts under konflikten, även om de erkänt sitt ansvar,

  -  beakta möjligheten att införa ett differentierat system för frihetsberövande, baserat på om de anklagade i ett tidigt eller sent skede erkänt sitt ansvar för allvarliga brott, eller inte alls erkänt sitt ansvar, så att påföljderna vid fällande dom skulle variera mellan 5 och 8 år och ända upp till 20 år, och så att även platserna och villkoren för verkställandet av påföljderna i form av frihetsberövande skulle variera beroende på graden av erkännande av ansvar,

  -  föreskriva att den colombianska staten, när fientligheterna upphört, ska bevilja största möjliga amnesti för politiska och liknande brott i enlighet med internationell humanitär rätt och så att ingen amnesti ska kunna beviljas personer som gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten, folkmord och grova krigsförbrytelser, och inte heller andra allvarliga brott, såsom gisslantagande, tortyr, tvångsförflyttningar, påtvingade försvinnanden, utomrättsliga avrättningar, bortförande av barn och sexuellt våld.

M.  Att uppnå en stabil och varaktig fred i Colombia genom att få slut på en intern konflikt som har varat i över 50 år och som har skördat miljoner offer, är en prioritering främst för Colombia, men även för EU och för det internationella samfundet, vilket visas av att så många uttalanden till stöd för fredsprocessen har gjorts från olika länder och internationella och regionala organisationer, däribland EU.

1.  Europaparlamentet välkomnar avtalet om inrättande av en särskild fredsdomstol, vilket på ett tillfredsställande sätt löser den viktigaste och mest problematiska förhandlingsfrågan, och gläder sig över det gemensamma beslutet att fastställa en tidsfrist på sex månader för undertecknandet av ett slutgiltigt fredsavtal senast den 23 mars 2016.

2.  Europaparlamentet välkomnar även den överenskommelse som ingicks om punkt 5, ”Offer”, på dagordningen för det allmänna avtalet mellan Colombias regering och Colombias väpnade revolutionära styrkor (Farc) den 15 december 2015; denna punkt omfattar inrättandet av kommissionen för sanning, samexistens och icke-upprepning, den särskilda enheten för eftersökning av personer som anmälts som försvunna i samband med och på grund av konflikten, samt den särskilda fredsdomstolen och de särskilda åtgärderna för gottgörelse.

3.  Europaparlamentet konstaterar att detta är ett unikt avtal i förhandlingarnas och de väpnade konflikternas historia, som sätter offren i centrum och prioriterar sanning, rättvisa, gottgörelse och icke-upprepning, och att det därför är ett avtal med rättvisa och utan straffrihet.

4.  Europaparlamentet anser att både det nyligen ingångna avtalet om offren och bekräftandet av de avtal som tidigare ingåtts om en fullständig landsbygdsreform, politiskt deltagande och demokratiska öppningar i fredsbyggande syfte, samt om en lösning på problemet med olaglig narkotika, utgör avgörande steg i riktning mot ett slutgiltigt fredsavtal, som får stöd av det colombianska samhället och som gör det möjligt att uppnå en stabil och varaktig fred, som innebär slutet på mer än ett halvt sekel av en intern väpnad konflikt och som särskilt beaktar offrens rätt till fullständig, effektiv och rättvis gottgörelse för de fysiska, psykiska och materiella skador de åsamkats.

5.  Europaparlamentet önskar att Nationella befrielsearmén (ELN) ska tas med i den pågående processen, eller att man vid behov inrättar en parallell förhandlingsprocess med liknande villkor och tidsfrister.

6.  Europaparlamentet hoppas att förhandlingarna kan slutföras så snart som möjligt, och under alla omständigheter före utgången av den tidsfrist på sex månader som fastställdes den 23 september i Havanna, så att den 23 mars 2016 markerar det definitiva slutet på konflikten och blir en verklig milstolpe i Colombias moderna historia.

7.  Europaparlamentet uppskattar den stora politiska ansträngning, den realistiska inställning och den beslutsamhet som både Colombias regering och Farc visat prov på för att jämka samman sina motstridiga ståndpunkter och gradvis skapa utrymme för kompromisser, vilket har gjort det möjligt att gå framåt i förhandlingarna mot den stabila och varaktiga fred som hela det colombianska folket så innerligt önskar, och som samtidigt utgör en garanti för att konflikten inte kommer att upprepas.

8.  Europaparlamentet förklarar ännu en gång att våld inte är en legitim metod för den politiska kampen, och uppmanar alla dem som delat den övertygelsen att ta till sig demokratin med alla dess konsekvenser och krav, där det först och främst handlar om att fullständigt och slutgiltig lägga ned vapnen och att försvara sina idéer och ambitioner med stöd av demokratiska regler och rättsstatsprincipen. Parlamentet begär i detta sammanhang att man ska respektera oppositionens rätt att utöva sin politiska verksamhet utan att utsättas för sådana systematiska trakasserier som tidigare förekommit.

9.  Europaparlamentet uppskattar också den viktiga roll som Kuba och Norge hittills har spelat som garanter i fredsprocessen, och Chile och Venezuela som beledsagare, och tackar särskilt påve Franciskus för hans moraliska ledarskap och ansträngningar för att bidra till förverkligandet av den efterlängtade freden i Colombia.

10.  Europaparlamentet gläder sig över beslutet av den 1 oktober 2015 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, att utnämna Eamon Gilmore, före detta vice premiärminister och utrikes- och handelsminister i Irland, till Europeiska unionens särskilda representant för fredsprocessen i Colombia. Parlamentet lovar att göra allt som krävs för att så snart som möjligt förse den nya särskilda representanten med de budgetmedel som är nödvändiga för att hans viktiga uppdrag ska lyckas, och begär att den särskilda representanten ska sammanträffa med de båda parterna.

11.  Europaparlamentet upprepar att det på alla sätt kommer att stödja tillämpningen av det slutgiltiga fredsavtalet, och förnyar därför sin uppmaning till EU:s medlemsstater att inrätta en förvaltningsfond till stöd för perioden efter konflikten. Parlamentet anser att denna fond bör förvaltas i samförstånd med de båda parterna och att det civila samhällets grupper och organisationer bör ha direkt tillgång till den.

12.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att bevilja en omfattande amnesti eller benådning för politiska och liknande brott som begåtts i samband med konflikten, och uppmanar Colombias regering att anta en lag som tydligt definierar vad som menas med politiska brott och även bringar klarhet i andra vanliga brott såsom narkotikahandel och dess eventuella koppling till de politiska brotten. Parlamentet noterar att enligt nuvarande colombianska lagstiftning anses brott som riktar sig mot den konstitutionella ordningen vara politiska brott, till exempel folkresning, uppror och upplopp.

13.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att ingen amnesti eller benådning kommer att beviljas för brott mot mänskligheten, folkmord och grova krigsförbrytelser, vilket innebär att avtalet är i linje med internationella straffrättsliga och humanitärrättsliga bestämmelser och gällande internationella instrument och standarder på området för mänskliga rättigheter.

14.  Europaparlamentet betonar att det behöver inrättas effektiva system som gör det möjligt att bedöma förhållandet mellan narkotikahandelsbrott och den väpnade konflikten, så att man förhindrar att vanliga brott som inte har något med den väpnade konflikten att göra omfattas av den särskilda domstolens behörighet.

15.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att de straff som utfärdas mot brottsförövarna bidrar till målet att gottgöra offren och säkra politisk försoning, och parlamentet stöder därför idén om att de som gjort sig skyldiga till mindre allvarliga brott och som erkänt sitt ansvar ska få avtjäna sina straff utanför fängelserna, så att de kan bidra till att gottgöra offren och återupprätta sina kontakter med samhället.

16.  Europaparlamentet gläder sig över den överenskommelse som nåddes mellan parterna om att så snart det slutgiltiga fredsavtalet har ingåtts inrätta en kommission för sanning, samexistens och icke-upprepning, som en oberoende och opartisk, utomrättslig mekanism, för att gemensamt utarbeta en sann historisk redogörelse av händelserna, eftersom man endast med stöd av en uppriktig beskrivning av det förflutna och ett fullständig klargörande av ansvarsfrågan kan skapa en framtid baserad på försoning och tillmötesgå alla offrens rättigheter.

17.  Europaparlamentet uttrycker sitt kraftfulla stöd för de samtal som pågår för att nå ett slutligt avtal om eldupphör och totalt stopp för fientligheterna senast den 23 mars 2016. Parlamentet ber därför de politiska krafterna i Colombia att göra en ansträngning för att nå samförstånd kring ett sådant avtal, för att det, om man lyckas, ska få så stort stöd som möjligt från befolkningen och därigenom kunna utgöra ett första steg mot social försoning, vilket otvetydigt är en nödvändig förutsättning för att man ska kunna gå vidare efter så många år av våld som skördat ett oerhört stort antal offer.

18.  Europaparlamentet kräver än en gång att det colombianska politiska systemet och dess institutioner ska ge fullständiga och ständiga garantier för de mänskliga rättigheterna överallt i hela landet. Den underliggande våldskulturen måste helt undanröjas i detta land där femtio år av konflikt lett till utomrättsliga reaktioner och, inom vissa statliga institutioner, till sedvänjor och beteenden som inte motsvarar en rättsstat och den respekt för de mänskliga rättigheterna som erfordras. Parlamentet begär därför att människorättsförsvararna i Colombia ska skyddas, och önskar av det civila samhällets organisationer att de ska samarbeta på bästa och mest lojala sätt för att skapa möjlighet till försoning och samexistens i Colombia.

19.  Europaparlamentet ser positivt på den colombianska arméns kungörelse nyligen om att man planerar en översyn av Colombias militära doktrin för att anpassa den och göra de väpnade styrkorna redo att effektivt och smidigt kunna klara de nya utmaningar och uppgifter som följer i kölvattnet efter konflikten, samtidigt som armén tjänar som garant för fredsavtalen. Parlamentet anser dessutom att Farcs nyliga meddelande om att man tänker upphöra med sin militära träning för att i stället ägna sig åt politisk och kulturell utbildning inom ramen för den process som syftar till att få ett slut på den väpnade konflikten, utgör ännu ett steg framåt, hoppingivande och i rätt riktning.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s roterande ordförandeskap, EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och till regeringen och kongressen i Colombia.