Plenarhandling
20.4.2016
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av frågan för muntligt besvarande B8-0361/2016
i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen
om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt
( 2016/2662(RSP) )
Charles Goerens, Petras Auštrevičius, Marietje Schaake, Paavo Väyrynen, Louis Michel, Beatriz Becerra Basterrechea, Renate Weber
för ALDE-gruppen
Europaparlamentets resolution om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt
( 2016/2662(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga instrument för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av Genèvekonventionerna och andra rättsinstrument om internationell humanitär rätt,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009 om främjande av internationell humanitär rätt,
– med beaktande av Europeiska unionens uppdaterade riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt[1],
– med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport One humanity, shared responsibility av den 2 februari 2016, inför världstoppmötet om humanitära frågor,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1998 (2011), som antogs den 12 juli 2011, och resolution 2143 (2014), som antogs den 7 mars 2014, vilka behandlar frågan om skydd av barn i väpnade konflikter,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/290 av den 9 juli 2010 om rätten till utbildning i katastrofsituationer,
– med beaktande av förklaringen om säkra skolor från maj 2015, som öppnades för godkännande vid den av det norska utrikesministeriet sammankallade Oslokonferensen om säkra skolor i maj 2015, samt de tillhörande riktlinjerna för att skydda skolor och universitet från att användas i militära syften under väpnade konflikter,
– med beaktande av resolutionen av den 10 december 2015 från Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens om stärkande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt,
– med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen[2],
– med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS[3],
– med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd[4],
– med beaktande av frågan till rådet om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt ( O-000063/2016 – B8-0361/2016 ),
– med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Världssamfundet har bevittnat en skrämmande trend med angrepp mot sjukhus och skolor i väpnade konflikter runtom i världen, såsom de senaste angreppen mot vårdinrättningar tillhörande Läkare utan gränser i Kunduz (Afghanistan) den 3 oktober 2015, i Razah (Jemen) den 10 januari 2016 och i rebellkontrollerade syriska städer den 15 februari 2016.
B. Det första världstoppmötet om humanitära frågor kommer att äga rum i Istanbul den 23–24 maj 2016. I sin rapport inför världstoppmötet om humanitära frågor, One humanity, shared responsibility, påtalar FN:s generalsekreterare det han kallar ”en flagrant och brutal urholkning av respekten för internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt” i situationer av väpnad konflikt, vilket hotar att föra oss tillbaka till en tid av krigföring utan begränsningar. I rapporten noteras att misslyckandet med att kräva och främja respekt för våra gemensamma normer och att stödja befintliga mekanismer för efterlevnad, övervakning och ansvarsutkrävande bidrar till denna urholkning.
C. Internationell humanitär rätt, även känd som krigets lagar, syftar till att mildra verkningarna av väpnade konflikter genom att skydda dem som inte deltar i konflikten och genom att reglera krigföringens medel och metoder.
D. Sjukhus och sjukvårdspersonal är uttryckligen skyddade enligt internationell humanitär rätt, och alla avsiktliga angrepp mot civila och civil infrastruktur är entydigt förbjudna enligt internationell humanitär rätt och ses som allvarliga överträdelser av densamma.
E. Den 14 mars 2016 hade 52 stater, inklusive många – men inte alla – av EU:s medlemsstater, godkänt förklaringen om säkra skolor med anledning av Oslokonferensen om säkra skolor, som hölls i maj 2015.
F. När rådet (utrikes frågor) antog EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt framhöll det samtidigt vikten av att effektivt ta itu med efterverkningarna av allvarliga kränkningar genom att stödja adekvata mekanismer för ansvarsutkrävande, och betonade vilken nyckelroll Internationella brottmålsdomstolen kan spela i fall där staten eller staterna i fråga inte kan eller vill utöva sin behörighet. Enligt EU:s riktlinjer ska ”berörda rådsarbetsgrupper” övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt (punkt 15 a).
G. Mellan 2012 och 2015 anordnade Internationella rödakorskommittén (ICRC) en omfattande samrådsprocess om hur man kan stärka det rättsliga skyddet för offer för väpnade konflikter och hur man kan effektivisera mekanismerna för efterlevnaden av internationell humanitär rätt.
H. De stater som deltog i rödakors- och rödahalvmånerörelsens 32:a internationella konferens i december 2015 lyckades i slutändan inte komma överens om en ny mekanism, som föreslagits av ICRC och den schweiziska regeringen och som avsåg att stärka efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Den föreslagna nya mekanismen skulle ha inbegripit årliga möten mellan Genèvekonventionernas konventionsstater. De deltagande staterna enades om att inleda en ny mellanstatlig process för att hitta sätt att förbättra efterlevnaden av internationell humanitär rätt, i syfte att kunna presentera resultaten på nästa internationella konferens 2019.
1. Europaparlamentet uttrycker sin chock och djupa oro över de dödliga angrepp på sjukhus och skolor som sker i alltmer oroväckande antal i väpnade konflikter världen över, med patienter, studerande, sjukvårdspersonal, lärare, humanitära biståndsarbetare och familjemedlemmar som måltavlor och offer, medan internationella fördömanden sällan leder till oberoende utredningar och verkligt ansvarsutkrävande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, EU:s institutioner och vice ordföranden/den höga representanten att inse den verkliga vidden av denna krissituation och att utan dröjsmål utarbeta en konkret handlingsplan med tidfästa mål för att dra full nytta av EU:s och dess medlemsstaters inflytande i syfte att sätta stopp för sådana kränkningar och övergrepp.
2. Europaparlamentet fördömer angrepp på sjukhus och skolor, som är förbjudna handlingar enligt internationell rätt, och konstaterar att sådana handlingar kan utgöra allvarliga överträdelser av Genèvekonventionerna från 1949 och krigsförbrytelser enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet är övertygat om att möjligheterna att bevara vård- och utbildningsinrättningar som neutrala, skyddade platser under väpnade konfliktsituationer är beroende av resultaten av öppna, oberoende och opartiska utredningar av de brutala angrepp som har utförts och av att verkligt ansvar utkrävs för de brott som har begåtts.
3. Europaparlamentet uppmanar de stridande parterna i konflikter att respektera de grundläggande principerna i internationell humanitär rätt och att avstå från att avsiktligt rikta in sig på civil infrastruktur. Parlamentet framhåller betydelsen av att förbättra biståndsarbetares säkerhet så att de kan reagera på angreppen på ett effektivare sätt.
4. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullt ut stödja FN:s generalsekreterares begäran om att FN:s alla medlemsstater ska ta vara på det tillfälle som världstoppmötet om humanitära frågor erbjuder för att på nytt åta sig att skydda civilbefolkningen och värna om de mänskliga rättigheterna för alla genom att följa de bestämmelser som de redan har enats om. Parlamentet framhåller den betydelse som FN:s generalsekreterare tillmäter stärkandet av de internationella utrednings- och rättskipningssystemen, bland dem Internationella brottmålsdomstolen, som ska komplettera de nationella ramarna för att kränkningar av internationell humanitär rätt inte längre ska få gå ostraffade.
5. Europaparlamentet inser att EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt är både betydelsefulla och unika, eftersom inga andra stater eller organisationer har antagit ett likvärdigt dokument. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att tillämpa EU:s riktlinjer på ett verkningsfullt sätt.
6. Europaparlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) och vice ordföranden/den höga representanten att, för att se till att EU:s politik och åtgärder avseende internationell humanitär rätt tas fram på ett enhetligt och effektivt sätt, se över den nuvarande ansvarsfördelningen, enligt vilken genomförandet av riktlinjerna för internationell humanitär rätt huvudsakligen åvilar rådets arbetsgrupp för folkrätt, under ledning av rådets ordförandeskap. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s riktlinjer ålägger ”berörda rådsarbetsgrupper” att övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och att i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt (punkt 15 a). Parlamentet uppmanar rådets berörda arbetsgrupper att använda detta uppdrag till att ta tag i den rådande akuta krisen till följd av den bristande efterlevnaden.
7. Europaparlamentet påminner om ståndpunkten i EU:s riktlinjer att vid behov överväga att utnyttja tjänster från den internationella humanitära faktakommissionen (International Humanitarian Fact-Finding Commission – IHFFC), som inrättades enligt tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna från 1949 och som kan bistå i främjandet av respekten för internationell humanitär rätt genom sin undersökningskapacitet och sin bona officia-funktion. Parlamentet konstaterar att IHFFC:s tjänster inte har tagits i anspråk och uppmanar med kraft rådet, medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att allvarligt överväga att aktivera denna kommission, för första gången sedan den inrättades, för att angreppen på skolor och sjukhus ska kunna åtgärdas som en akut krissituation i fråga om respekten för internationell humanitär rätt.
8. Europaparlamentet noterar med oro världssamfundets i dag begränsade institutionella utrymme att ta upp frågor av gemensamt intresse som rör tillämpningen av internationell humanitär rätt. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att de stater som deltog i Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens i december 2015 misslyckades med att komma överens om en ny mekanism som skulle ha stärkt styrningssystemet för internationell humanitär rätt genom att inrätta årliga möten mellan stater för att främja dialog och genom att införa regelbunden rapportering om hur internationell humanitär rätt efterlevs nationellt. EU och dess medlemsstater uppmanas att arbeta för att uppnå bättre resultat i den kommande mellanstatliga processen.
9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.