Plenarhandling

 

B8-0489/2016

20.4.2016

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av frågan för muntligt besvarande B8-0361/2016

i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen

om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt

( 2016/2662(RSP) )

Cristian Dan Preda, Andrzej Grzyb, Davor Ivo Stier, Anna Záborská

för PPE-gruppen

 

B8-0489/2016

Europaparlamentets resolution om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt

( 2016/2662(RSP) )

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna och andra rättsinstrument om internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009 om främjande av internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens uppdaterade riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt[1],

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 2 februari 2016 inför världstoppmötet om humanitära frågor med titeln One humanity, shared responsibility,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1998 (2011), som antogs den 12 juli 2011, och 2143 (2014), som antogs den 7 mars 2014, vilka behandlar frågan om skydd av barn i väpnade konflikter,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/290 av den 9 juli 2010 om rätten till utbildning i katastrofsituationer,

–  med beaktande av förklaringen om säkra skolor från maj 2015, som öppnades för godkännande vid Oslokonferensen om säkra skolor, vilken sammankallades av det norska utrikesministeriet i maj 2015, samt de tillhörande riktlinjerna för att skydda skolor och universitet från att användas i militära syften under väpnade konflikter,

–  med beaktande av vägledningen om angrepp på skolor och sjukhus, som är till för att hjälpa de som arbetar med övervakning, rapportering och främjande och som lades fram den 21 maj 2014 av FN:s generalsekreterares särskilda representant för barn och väpnade konflikter,

–  med beaktande av resolutionen av den 10 december 2015 från Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens om stärkandet av efterlevnaden av internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen[2],

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS[3],

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd[4],

–  med beaktande av frågan till rådet om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt ( O-000063/2016 – B8-0361/2016 ),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det internationella samfundet har sett en ökande trend av angrepp på sjukhus och skolor under väpnade konflikter de senaste tio åren runtom i världen, till exempel angreppen den 2 april 2015 i Kenya, på tusentals skolor i norra Nigeria mellan 2009 och 2015, den 3 oktober 2015 i Kunduz (Afghanistan), den 10 januari 2016 i Razah (Jemen), och den 15 februari 2016 i provinsen Idlib i norra Syrien. Angreppen i Kunduz ansågs vara det direkta resultatet av oavsiktliga mänskliga misstag, som förvärrades av brister i processer och utrustning, och utredningar genomfördes som ledde till sanktioner mot de ansvariga.

B.  Antalet människor i nöd har mer än fördubblats sedan 2004 och uppgick 2015 till över 100 miljoner. 250 miljoner människor är drabbade av humanitära kriser. Antalet personer som har tvingats lämna sina hem är nästan 60 miljoner – vilket är det högsta sedan andra världskriget – av vilka nästan 40 miljoner är internflyktingar. Mer än hälften av världens flyktingar är barn.

C.  Den första insatsen vid humanitära kriser kommer från familjer, som ger skydd, mat och nödvändig omsorg och solidaritet till alla sina drabbade anhöriga. Barnens och mödrarnas välbefinnande är varje familjs främsta prioritering och är värd störst uppoffringar.

D.  Under de senaste åtta åren har ökande behov och utmaningar, brist på hållbara åtaganden och stigande kostnader för humanitärt bistånd bidragit till att det nuvarande humanitära systemet har nått sina gränser och tvingat ett antal organisationer att tillfälligt avbryta sitt arbete med att tillhandahålla mat, tillfälligt skydd och andra humanitära insatser för att rädda liv.

E.  Det första världstoppmötet om humanitära frågor kommer att äga rum i Istanbul den 23–24 maj 2016. I sin rapport One humanity, shared responsibility inför världstoppmötet påtalar FN:s generalsekreterare det han kallar en flagrant och brutal urholkning av respekten för internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt i situationer av väpnad konflikt, vilket hotar att föra oss tillbaka till en tid då det inte fanns några begränsningar för krigföring. I rapporten noteras att misslyckandet med att kräva och främja respekt för våra gemensamma normer och att stödja befintliga mekanismer för genomförande, övervakning och ansvarsutkrävande bidrar till denna urholkning.

F.  Alla parter i en konflikt, inbegripet statliga och icke-statliga väpnade parter, måste garantera humanitära aktörer det tillträde som krävs för att de ska kunna hjälpa utsatta civila befolkningsgrupper som har drabbats av konflikter.

G.  Internationell humanitär rätt – även känd som ”krigets lagar” – syftar till att mildra verkningarna av väpnade konflikter genom att skydda dem som inte deltar i konflikten och genom att reglera krigföringens medel och metoder.

H.  Sjukhus och sjukvårdspersonal är uttryckligen skyddade enligt internationell humanitär rätt, och varje avsiktligt angrepp mot civila och civil infrastruktur ses som en allvarlig överträdelse av internationell humanitär rätt.

I.  Vissa väpnade grupper motsätter sig sekulär utbildning och utbildning för flickor, eller att flickor behandlas av manlig vårdpersonal, och hindrar därför tillgången till dessa tjänster. Ett allmänt klimat av osäkerhet till följd av en konflikt hindrar även barn, lärare och vårdpersonal från att gå i skolan eller uppsöka läkarvård.

J.  Den 14 mars 2016 hade 52 stater, däribland 13 av EU:s medlemsstater, godkänt förklaringen om säkra skolor med anledning av Oslokonferensen om säkra skolor, som hölls i maj 2015.

K.  När rådet (utrikes frågor) antog EU:s riktlinjer om främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt framhöll det samtidigt vikten av att effektivt ta itu med det arv som allvarliga kränkningar utgör, genom att stödja adekvata mekanismer för ansvarsutkrävande och betonade vilken nyckelroll Internationella brottmålsdomstolen (ICC) kan spela i fall där staten eller staterna i fråga inte kan eller vill utöva sin behörighet. Enligt EU:s riktlinjer ska ”berörda rådsarbetsgrupper” övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt (punkt 15 a).

L.  Europeiska unionens uppdaterade riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt hänvisar i detta hänseende till de stora handlingsmöjligheter som står till EU:s förfogande i förbindelserna med tredjeländer, såsom politisk dialog, allmänna offentliga uttalanden, restriktiva åtgärder, samarbete med andra internationella organ, krishanteringsoperationer, individuellt ansvar, utbildning och kontroll av vapenexport (punkt 16).

M.  Mellan 2012 och 2015 anordnade Internationella rödakorskommittén (ICRC) en omfattande samrådsprocess om hur man kan stärka det rättsliga skyddet för offer för väpnade konflikter och hur man kan förbättra effektiviteten hos mekanismer för efterlevnaden av internationell humanitär rätt.

N.  De deltagande staterna enades vid Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens i december 2015 om att inleda en ny mellanstatlig process för att hitta sätt att förbättra genomförandet av internationell humanitär rätt, med målsättningen att kunna presentera resultaten på nästa internationella konferens 2019.

O.  Kapitlet EU:s humanitära bistånd, som uppgick till 909 miljoner euro 2015, utgör mindre än 1 % av EU:s totala budget. En bättre koppling mellan katastrofbistånd och långsiktigt bistånd skulle vara ett sätt att minska den nuvarande skillnaden mellan de extraordinära humanitära behoven och de tillgängliga medlen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin chock och starka oro över de dagliga angrepp på sjukhus och skolor som sker i alltmer alarmerande takt i väpnade konflikter världen över, med patienter, studenter, sjukvårdspersonal, lärare, biståndsarbetare, barn och familjemedlemmar som måltavlor och offer. Parlamentet anser att internationella fördömanden måste åtföljas av oberoende utredningar och verkligt ansvarsutkrävande. Parlamentet uppmanar EU:s och FN:s medlemsstater, EU-institutionerna och vice ordföranden/den höga representanten att inse den verkliga vidden av denna krissituation och att använda alla instrument som står till deras förfogande.

2.  Europaparlamentet fördömer angrepp på sjukhus och skolor, vilka är förbjudna enligt internationell rätt, och erkänner att sådana handlingar kan utgöra allvarliga överträdelser av Genèvekonventionerna från 1949 och krigsförbrytelser enligt Romstadgan för ICC. Parlamentet är övertygat om att bevarandet av hälsovårds- och utbildningsinrättningar som neutrala, skyddade utrymmen under väpnade konflikter måste säkerställas med hjälp av öppna, oberoende och opartiska utredningar av de brutala angrepp som har utförts, och av att man uppnår verkligt ansvarsutkrävande av alla inblandade parter för de brott som har begåtts.

3.  Europaparlamentet betonar att rätten till hälsa är en mänsklig rättighet och uppmanar alla parter i en väpnad konflikt att garantera tillgänglighet, åtkomlighet, acceptans och kvalitet för sjukvård under väpnade konflikter.

4.  Europaparlamentet erkänner familjernas roll för att skydda och ta hand om de mest utsatta människorna, särskilt barn och kvinnor, och erkänner vikten av att upprätta ett partnerskap med familjer i en strävan efter att göra biståndet så relevant och effektivt som möjligt.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja FN:s generalsekreterares begäran om att FN:s alla medlemsstater ska ta vara på det tillfälle som världstoppmötet om humanitära frågor erbjuder för att med ny kraft ta på sig uppgiften att skydda civilbefolkningen och värna om de mänskliga rättigheterna för alla genom att följa de bestämmelser som de redan har enats om. Parlamentet framhåller den betydelse som FN:s generalsekreterare tillmäter stärkandet av de internationella systemen för utredning och rättskipning, bland dem ICC, som ska komplettera de nationella ramarna för att kränkningar av internationell humanitär rätt inte längre ska få gå ostraffade.

6.  Europaparlamentet vill att världstoppmötet om humanitära frågor ska åta sig att tillämpa ett systematiskt resultatinriktat och delaktighetsbaserat tillvägagångssätt genom att upprätta särskilda indikatorer och en arbetsmetod, som ska stärkas och delas av givare och genomförandeorgan, samt arbeta för institutionalisering, bättre övervakning och utvärdering från FN:s ram för ansvarsskyldigheten gentemot berörda befolkningsgrupper.

7.  Europaparlamentet betonar att man för att kunna ta itu med nya och kroniska katastrofer och sårbarheter måste undvika parallella system, bredda finansieringsbasen, välja långsiktiga förutsägbara investeringar och följa den nya agendan för hållbar utveckling, särskilt genom att främja ett gemensamt tillvägagångssätt bland humanitära aktörer och utvecklings- och klimataktörer för risk- och behovsbedömning, planering och finansiering. Parlamentet understryker att ökad komplementaritet mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd är nödvändigt för att ta itu med frågorna om effektivitet och finansieringsluckor i det humanitära stödet, och detta bör åtföljas av ökat utvecklingsbistånd och ökad humanitär finansiering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om det långvariga internationella åtagandet om 0,7 % av BNI.

8.  Europaparlamentet erkänner vikten av och det unika med EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, eftersom inga andra stater eller organisationer har antagit ett likvärdigt dokument. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra EU:s riktlinjer i praktiken.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) och vice ordföranden/den höga representanten att se till att EU:s politik och åtgärder som rör internationell humanitär rätt tas fram på ett enhetligt och effektivt sätt och att rådets arbetsgrupp för folkrätt, under ledning av rådets ordförandeskap, huvudsakligen ansvarar för genomförandet av riktlinjerna för internationell humanitär rätt. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s riktlinjer ålägger ”berörda rådsarbetsgrupper” att övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt (punkt 15 a).

10.  Europaparlamentet påminner om ståndpunkten i EU:s riktlinjer om att vid behov överväga att utnyttja tjänster från den internationella humanitära faktakommissionen (International Humanitarian Fact-Finding Commission – IHFFC), som inrättades enligt tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna från 1949 och som kan bistå i främjandet av respekten för internationell humanitär rätt genom sin undersökningskapacitet och sin bona officia-funktion. Parlamentet konstaterar att IHFFC:s tjänster inte har tagits i anspråk och uppmanar de berörda parterna att överväga att utnyttja den.

11.  Europaparlamentet vill att större institutionellt utrymme ska ges det internationella samfundet för att ta itu med gemensamma frågor som rör genomförandet av internationell humanitär rätt och stärkandet av den politiska dialogen, som syftar till att öka konfliktförebyggande och snarast möjligt få ett slut på väpnade konflikter runtom i världen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att arbeta för att uppnå ett bättre resultat i den kommande mellanstatliga processen för att hitta sätt att förbättra genomförandet av internationell humanitär rätt, som man enades om vid Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens i december 2015.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.

[1] EUT C 303, 15.12.2009, s. 12.
[2] Antagna texter, P8_TA(2016)0066
[3] Antagna texter, P8_TA(2015)0040
[4] Antagna texter, P8_TA(2015)0459