Plenarhandling
20.4.2016
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av frågan för muntligt besvarande B8-0361/2016
i enlighet med artikel 128.5 i arbetsordningen
om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt
( 2016/2662(RSP) )
Mark Demesmaeker, Nirj Deva, Eleni Theocharous
för ECR-gruppen
Europaparlamentets resolution om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt
( 2016/2662(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga instrument för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av Genèvekonventionerna och andra rättsinstrument om internationell humanitär rätt,
– med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009 om främjande av internationell humanitär rätt,
– med beaktande av Europeiska unionens uppdaterade riktlinjer om främjande av internationell humanitär rätt[1],
– med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport One humanity, shared responsibility av den 2 februari 2016, inför världstoppmötet om humanitära frågor,
– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1998 (2011), som antogs den 12 juli 2011, och resolution 2143 (2014), som antogs den 7 mars 2014, vilka behandlar frågan om skydd av barn i väpnade konflikter,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/290 av den 9 juli 2010 om rätten till utbildning i katastrofsituationer,
– med beaktande av förklaringen om säkra skolor från maj 2015 samt de tillhörande riktlinjerna för att skydda skolor och universitet från att användas i militära syften under väpnade konflikter,
– med beaktande av resolutionen av den 10 december 2015 från Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens om stärkandet av efterlevnaden av internationell humanitär rätt,
– med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen[2],
– med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS[3],
– med beaktande av frågan till rådet om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt ( O-000063/2016 – B8-0361/2016 ),
– med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Det internationella samhället har på senare år upplevt ett stort antal angrepp på sjukhus och skolor i väpnade konflikter världen över. Skolor och sjukhus måste förbli fredade områden där civila ges skydd i samband med konflikter.
B. Skolor och sjukhus har varit mål för angrepp som inbegriper användningen av kraftfulla vapen. Säkerheten hotas ofta för personal i humanitärt arbete och deras patienter, och angreppen utgör ett brott mot internationell humanitär rätt samt ett allvarligt hot mot framtiden för humanitärt bistånd. I vissa fall har biståndsarbetare tvingats lämna konfliktområden efter angrepp på deras anläggningar.
C. Det första världstoppmötet om humanitära frågor, vilket kommer att hållas i Istanbul den 23–24 maj 2016, bör leda till en omformning av den humanitära biståndsstrukturen för att göra den effektivare och mer världsomspännande i syfte att kunna möta den förväntade ökningen av humanitära behov i anslutning till nuvarande och framtida utmaningar, såsom väpnade konflikter, naturkatastrofer, flyktingkriser och livsmedelstrygghet.
D. I sin rapport One humanity, shared responsibility, inför världstoppmötet om humanitära frågor, påtalar FN:s generalsekreterare det han kallar ”en flagrant och brutal urholkning av respekten för internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt” i situationer av väpnad konflikt, vilket hotar att föra oss tillbaka till en tid av krig utan begränsningar. I rapporten noteras att misslyckandet med att kräva och främja respekt för våra gemensamma normer – och att stödja befintliga mekanismer för genomförande, övervakning och ansvarsutkrävande – bidrar till denna urholkning.
E. Internationell humanitär rätt – även känd som krigets lagar – syftar till att mildra verkningarna av väpnade konflikter genom att skydda dem som inte deltar i konflikten och genom att reglera krigföringens medel och metoder.
F. Sjukhus och sjukvårdspersonal är uttryckligen skyddade enligt internationell humanitär rätt, och varje avsiktligt angrepp mot civila och civil infrastruktur ses som en allvarlig överträdelse av internationell humanitär rätt.
G. Den 14 mars 2016 hade 52 stater, inklusive många – men inte alla – av EU:s medlemsstater, godkänt förklaringen om säkra skolor med anledning av Oslokonferensen om säkra skolor, som hölls i maj 2015.
H. När rådet (utrikes frågor) antog EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt framhöll det samtidigt vikten av att effektivt ta itu med efterverkningarna av allvarliga kränkningar, genom att stödja adekvata mekanismer för ansvarsutkrävande och betonade Internationella brottmålsdomstolens (ICC) viktiga roll för fall där staten eller staterna i fråga inte kan eller vill utöva sin behörighet. Enligt EU:s riktlinjer ska ”berörda rådsarbetsgrupper” övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt (punkt 15 a).
I. Mellan 2012 och 2015 anordnade Internationella rödakorskommittén (ICRC) en omfattande samrådsprocess om hur man kan stärka det rättsliga skyddet för offer för väpnade konflikter och hur man kan effektivisera mekanismer för efterlevnaden av internationell humanitär rätt.
J. De stater som deltog i rödakors- och rödahalvmånerörelsens 32:a internationella konferens i december 2015 lyckades i slutändan inte komma överens om en ny mekanism, som föreslagits av ICRC och den schweiziska regeringen och som var tänkt att stärka efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Det nya systemet skulle ha inbegripit inrättandet av årliga möten mellan Genèvekonventionernas konventionsstater. De deltagande staterna enades om att inleda en ny mellanstatlig process för att hitta sätt att förbättra genomförandet av internationell humanitär rätt, i syfte att kunna presentera resultaten på nästa internationella konferens 2019.
1. Europaparlamentet uttrycker sin chock och starka oro över de dödliga angrepp på sjukhus och skolor som sker i alarmerande antal i väpnade konflikter världen över, med patienter, studerande, sjukvårdspersonal, lärare, biståndsarbetare, volontärer och familjemedlemmar som måltavlor och offer, medan internationella fördömanden sällan leder till oberoende utredningar och verkligt ansvarsutkrävande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, EU:s institutioner och vice ordföranden/den höga representanten att inse den verkliga vidden av denna krissituation och att utan dröjsmål utarbeta en handlingsplan med tidfästa mål, för att till fullo använda EU:s och dess medlemsstaters inflytande för att få slut på sådana kränkningar och övergrepp.
2. Europaparlamentet fördömer angrepp på sjukhus och skolor, som är förbjudna handlingar enligt internationell rätt, och konstaterar att sådana handlingar kan utgöra allvarliga överträdelser av Genèvekonventionerna från 1949 och krigsförbrytelser enligt Romstadgan för ICC. Parlamentet är övertygat om att bevarandet av inrättningar för hälso- och sjukvård och för undervisning som neutrala, skyddade utrymmen under väpnade konfliktsituationer är beroende av resultatet av öppna, oberoende och opartiska utredningar av de brutala angrepp som har utförts, och av att man uppnår verkligt ansvarsutkrävande för de brott som har begåtts.
3. Europaparlamentet anser att biståndsarbetare, vars arbete räddar liv under mycket svåra förhållanden, alltid måste skyddas.
4. Europaparlamentet fördömer att parter i väpnade konflikter använder sjukhus och skolor, vilket förvandlar dessa till reella angreppsmål. Parlamentet påminner om att de som använder skyddade personer eller objekt som mänskliga sköldar eller kamouflage också gör sig skyldiga till kränkningar av internationell humanitär rätt.
5. Europaparlamentet betonar att förutom de direkta och fysiska skadorna på skolor och sjukhus resulterar angreppen också i att dessa institutioner kan tvingas stänga eller utsätts för verksamhetsavbrott, och angreppen orsakar svåra skador för hälso- och sjukvårdssystemen samt utbildningssystemen överlag.
6. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullt ut stödja FN:s generalsekreterares begäran om att FN:s alla medlemsstater ska ta vara på det tillfälle som världstoppmötet om humanitära frågor erbjuder för att med ny kraft ta på sig uppgiften att skydda civila och biståndsarbetare genom att respektera de bestämmelser som de redan har enats om. Parlamentet framhåller den betydelse som FN:s generalsekreterare tillmäter stärkandet av de internationella systemen för utredning och rättskipning, bland annat Internationella brottmålsdomstolen, som komplement till de nationella ramarna, för att kränkningar av internationell humanitär rätt inte längre ska få gå ostraffade.
7. Europaparlamentet begär att EU och dess medlemsstater vid världstoppmötet ska främja en långtgående överenskommelse om praktiska sätt att stärka respekten för internationell humanitär rätt, såsom genom spridning av bestämmelserna i internationell humanitär rätt bland regionala och nationella förvaltningar, säkerhetsstyrkor, lokala myndigheter och lokala ledare, och stödja ICC:s insatser för att få ett slut på straffriheten för brott mot internationell humanitär rätt.
8. Europaparlamentet inser att EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt är både betydelsefulla och unika, eftersom inga andra stater eller organisationer har antagit ett likvärdigt dokument. Parlamentet begär att EU och dess medlemsstater ska tillämpa EU:s riktlinjer.
9. Europaparlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) och vice ordföranden/den höga representanten att, för att se till att EU:s politik och åtgärder som rör internationell humanitär rätt tas fram på ett enhetligt och effektivt sätt, se över den nuvarande ansvarsfördelningen, enligt vilken rådets arbetsgrupp för folkrätt, under ledning av rådets ordförandeskap, huvudsakligen ansvarar för genomförandet av riktlinjerna för internationell humanitär rätt. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s riktlinjer ålägger ”berörda rådsarbetsgrupper” att övervaka de situationer där internationell humanitär rätt kan vara tillämplig och i dessa fall rekommendera åtgärder för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt (punkt 15 a). Parlamentet uppmanar rådets berörda arbetsgrupper att använda detta uppdrag till att försöka lösa den rådande akuta kris som bristen på respekt för internationell humanitär rätt innebär.
10. Europaparlamentet påminner om ståndpunkten i EU:s riktlinjer om att vid behov överväga att utnyttja tjänster från den internationella humanitära faktakommissionen (International Humanitarian Fact-Finding Commission – IHFFC), som inrättades enligt tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna från 1949 och som kan bistå i främjandet av respekten för internationell humanitär rätt genom sin undersökningskapacitet och sin bona officia-funktion. Parlamentet noterar att IHFFC:s tjänster inte har tagits i anspråk och uppmanar med kraft rådet, EU:s medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten att allvarligt överväga att aktivera denna kommission, för första gången sedan den inrättades, för att angreppen på skolor och sjukhus ska kunna åtgärdas som en akut krissituation i fråga om respekten för internationell humanitär rätt.
11. Europaparlamentet är bekymrat över världssamfundets i dag begränsade institutionella räckvidd för att ta itu med frågor av gemensamt intresse som rör tillämpningen av internationell humanitär rätt. Parlamentet noterar i detta sammanhang att de stater som deltog i Röda korsets och Röda halvmånens 32:a internationella konferens i december 2015 misslyckades med att komma överens om en ny mekanism som skulle ha stärkt styrningssystemet för internationell humanitär rätt genom att inrätta årliga möten mellan stater för att främja dialog och genom att införa regelbunden rapportering om hur internationell humanitär rätt efterlevs nationellt. EU och dess medlemsstater uppmanas att arbeta för att uppnå bättre resultat i den kommande mellanstatliga processen.
12. Europaparlamentet betonar att det krävs mer arbete för att förbättra säkerheten för humanitära organisationer och deras personal. Parlamentet stöder en systematisk inkludering i internationell lagstiftning av särskilda klausuler som stärker ansvarsskyldigheten i fråga om skyddet av humanitär personal, samt strikt, systematisk övervakning av angrepp mot biståndsarbetare.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.