Plenarhandling
1.6.2016
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
om situationen i Venezuela
( 2016/2699(RSP) )
Francisco Assis, Ramón Jáuregui Atondo, Carlos Zorrinho, Marlene Mizzi, Doru-Claudian Frunzulică, Claudia Țapardel, Nicola Caputo, Nicola Danti, Pier Antonio Panzeri, Nikos Androulakis, Karoline Graswander-Hainz, Knut Fleckenstein, Enrique Guerrero Salom, Sergio Gutiérrez Prieto, Ana Gomes, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Jonás Fernández, Juan Fernando López Aguilar, Victor Boştinaru
för S&D-gruppen
Europaparlamentets resolution om situationen i Venezuela
( 2016/2699(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Venezuela, i synnerhet de av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela[1], av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela[2] och av den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela[3],
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,
– med beaktande av den interamerikanska demokratistadgan som antogs den 11 september 2001,
– med beaktande av uttalandet av den 20 oktober 2014 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om frihetsberövandet av demonstranter och politiker i Venezuela,
– med beaktande av Human Rights Watchs skrivelse av den 16 maj 2016 till Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, Luis Almagro, om Venezuela[4],
– med beaktande av de officiella meddelandena från Sydamerikanska nationernas union (Unasur) som utfärdades den 23 maj[5] och den 28 maj[6] 2016 om förberedande möten för att inleda en nationell dialog mellan representanter för den venezuelanska regeringen och oppositionskoalitionen MUD,
– med beaktande av ledarna för G7-staternas förklaring från Ise-Shima den 26‑27 maj 2016[7],
– med beaktande av Förenta staternas utrikesminister John Kerrys uttalande av den 27 maj 2016 om hans samtal med Spaniens tidigare premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero[8],
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Venezuela har 20 % av världens oljereserver, men står endast för 3 % av världens oljeproduktion. Oljan utgör 96 % av landets exporter. Venezuela utnyttjade inte den ekonomiska högkonjunkturen till att bygga upp något sparkapital som kunde användas vid försämrad handel eller för att dämpa effekterna av nödvändiga makroekonomiska anpassningar.
B. Enligt Internationella valutafonden (IMF) kommer Venezuelas ekonomi at minska med 8 % 2016, vilket följer på en minskning med 5,7 % 2015. Trots att minimilönen har höjts med 30 % så innebär inflationstakten på 180,9 % att invånarna i Venezuela inte kan betala för grundläggande förnödenheter. IMF räknar med en genomsnittlig inflationstakt på 700 % vid slutet av 2016 och 2 200 % under 2017.
C. Trots bristen på officiella uppgifter har enligt ENCOVI (Encuesta de Condiciones de Vida) andelen fattiga i Venezuela fördubblats, från 30 % 2013 till 60 % 2016. 75 % av de mediciner som Världshälsoorganisationen anser vara basläkemedel saknas i Venezuela.
D. Bristen på framförhållning när det gäller grundläggande infrastruktur och ett ineffektivt styre har lett till en djup ekonomisk och social kris, som tydliggörs av en långvarig brist på resurser, råvaror, insatsvaror, grundläggande livsmedel och basläkemedel samt en produktionsnivå på noll. Landet står på randen till stora sociala omvälvningar, vilket kan leda till en humanitär kris med oförutsägbara konsekvenser.
E. Venezuelas oppositionskoalition, MUD, vann 112 av 167 mandat i nationalförsamlingens enda kammare, vilket är två tredjedelars majoritet i förhållande till PSUV:s 55 mandat. Därefter blockerade högsta domstolen fyra av MUD:s nyvalda ledamöter av nationalförsamlingen från att inta sitt mandat, vilket gjorde att oppositionen förlorade sin två tredjedelars majoritet.
F. Framstående politiska oppositionsledare har fängslats, tillsammans med ytterligare ett hundratal människor, av ideologiska och politiska skäl. Den 29 mars 2016 röstade nationalförsamlingen igenom lagen om amnesti och nationell försoning, men den 11 april 2016 förklarade högsta domstolen återigen denna lag för författningsvidrig.
G. Sedan nationalförsamlingen tillträdde i januari 2016 har högsta domstolen förklarat alla fyra lagar som församlingen har antagit olagliga eller otillämpbara. I februari upprätthöll högsta domstolen president Maduros ekonomiska dekret, som nationalförsamlingen hade förkastat i januari, i mars fastställde domstolen att den lagstiftande församlingen inte hade rätt att granska utnämnandet av 13 domare i slutet av 2015, och i april fastställde domstolen att amnestilagen inte var författningsenlig och ogiltigförklarade en författningsändring som skulle ha medfört att presidentens mandatperiod förkortas från sex till fyra år.
H. Inom ramen för Unasur har förberedande möten nyligen hållits i Dominikanska republiken under ledning av Spaniens tidigare premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero, Dominikanska republikens tidigare president Leonel Fernández och Panamas tidigare president Martín Torrijos, i syfte att inleda en nationell dialog med representanter från Bolivarianska republiken Venezuela och oppositionspartierna, som representeras av MUD.
I. Strider om kontrollen av olagliga gruvor är vanliga i de mineralrika områdena nära gränserna till Guyana och Brasilien. Den 4 mars 2016 ägde en massaker rum i Tumeremo, i delstaten Bolívar, då 28 gruvarbetare försvann och sedan mördades. Myndigheterna har fortfarande inte kommit med någon tillfredsställande förklaring och journalisten Lucía Suárez, som nyligen hade undersökt händelsen, sköts till döds i sitt hem i Tumeremo den 28 april 2016.
J. Rättsstatsprincipen och maktfördelningsprincipen respekteras inte i Venezuela. Föreliggande fakta visar att regeringen har ett överdrivet inflytande och orimlig kontroll över den juridiska makten och det nationella valrådet, vilket får negativa effekter för den lagstiftande makten och oppositionen, dvs. hörnstenarna i alla demokratiska system.
K. I den venezuelanska regeringens dekret nr 2294 av den 6 april 2016 fastslås att offentliganställda endast ska arbeta två dagar per vecka så länge El Niño påverkar vattenkraftverket Simon Bolívar. Även undervisningen vid universitet och andra lärosäten har avbrutits tillfälligt eller fullständigt, vilket motiveras med att det är nödvändigt för den nationella säkerheten eller för att spara energi. Dessa stängningar påverkar allmänhetens rättigheter allvarligt.
L. Venezuelas mycket höga brottslighet och fullständiga straffrihet har gjort landet till ett av de farligaste i världen. Caracas har den högsta andelen våldsbrott i världen, med över 119,87 mord per 100 000 invånare.
M. Den demokratiska oppositionen har inlett en författningsenlig process för att begära en folkomröstning om att avsätta presidenten. MUD har samlat in 1,8 miljoner namnunderskrifter och överlämnat dessa till det nationella valrådet, vilket är betydligt fler än de 198 000 underskrifter som krävs för att processen ska vara laglig och i enlighet med författningen.
1. Europaparlamentet uttrycker sin oro för den kraftigt försämrade situationen när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter i Venezuela.
2. Europaparlamentet välkomnar Unasurs medlingsförsök för att inleda en nationell dialog mellan den verkställande makten och majoriteten i MUD-oppositionen. Parlamentet påpekar att det krävs en nationell dialog för att nå en hållbar, fredlig och stabil lösning i Venezuela och uppmanar alla parter att engagera sig i en konstruktiv och lösningsinriktad process. Parlamentet understryker att en framförhandlad demokratisk lösning är enda vägen framåt.
3. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och regionala organisationer att se till att mekanismer för dialog och nationell försoning används för medling i Venezuela, i syfte att stödja en fredlig, demokratisk och författningsenlig lösning på den kris som landet för närvarande går igenom.
4. Europaparlamentet tar del av G7-ledarnas förklaring om Venezuela och uppmanar Europeiska rådet att vid sitt möte i juni göra ett politiskt uttalande om situationen i landet och om att stödja de medlingsförsök som nyligen har inletts för att nå en överenskommelse om demokratiska och politiska lösningar för Venezuela.
5. Europaparlamentet uttrycker stor oro för de allt större sociala spänningar som uppstår på grund av bristen på grundläggande varor som livsmedel och mediciner. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att förbereda en samarbetsplan för landet i syfte att tillgodose befolkningens mest akuta och grundläggande behov. Venezuelas regering uppmanas att acceptera detta samarbete och underlätta leveransen.
6. Europaparlamentet uttrycker sin oro för det rådande institutionella dödläget och den verkställande maktens kontroll över högsta domstolen och det nationella valrådet, som syftar till att hindra tillämpningen av lagar och initiativ som den nationella församlingen har antagit. Parlamentet uppmanar Venezuelas regering att respektera rättsstatsprincipen och maktdelningsprincipen. Parlamentet påpekar att åtskillnad och icke-inblandning mellan legitima makthavare är en grundläggande princip för demokratiska stater som styrs enligt rättsstatsprincipen.
7. Europaparlamentet uppmanar den venezuelanska regeringen att omvandla fängelsestraff till husarrest för de politiska fångar som för närvarande sitter i fängelse. Parlamentet påminner om att ett frigivande av politiska fångar är ett krav från oppositionen för att inleda förhandlingar och uppmanar båda sidor att nå en kompromisslösning för att stödja de aktuella medlingsförsöken. Ett sådant frigivande skulle utgöra ett bevis på den verkställande maktens vilja att underlätta en nationell dialog.
8. Europaparlamentet begär att myndigheterna ska respektera och garantera den konstitutionella rätten till fredliga demonstrationer, och uppmanar samtidigt oppositionsledarna att utöva sin makt på ett ansvarsfullt och återhållsamt sätt. De venezuelanska myndigheterna uppmanas att garantera alla medborgare säkerhet och ett fritt utövande av sina rättigheter, i synnerhet människorättsförsvarare, journalister, politiska aktivister och medlemmar av oberoende icke-statliga organisationer.
9. Europaparlamentet anser att det måste vara en absolut prioritering att minska den rådande stora straffriheten, som ökar och stärker det tilltagande våldet och osäkerheten i landet, samt att säkerställa respekten för det befintliga rättssystemet, vilket innebär rättvisa för offer för kidnappningar, mord och andra brott som begås varje dag, och för deras familjer.
10. Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att undersöka Tumeremo-massakern, då 28 gruvarbetare avskyvärt mördades, samt att ställa förövarna och anstiftarna inför rätta. Detsamma gäller för dem som stod bakom mordet på journalisten Lucía Suárez nyligen, vilket ägde rum på samma plats och förmodas ha ett samband med massakern.
11. Europaparlamentet vädjar till regeringen och myndigheterna i Venezuela att respektera författningen och att underlätta i stället för att förhindra de rättsliga och erkända mekanismerna och förfarandena för att aktivera den valprocess som fastställts i Venezuelas författning.
12. Europaparlamentet uppmanar den venezuelanska regeringen att göra sitt yttersta för att återställa arbets- och skoltiderna för att kunna återgå till ett normaltillstånd i landet och se till att sociala rättigheter, arbetstagarrättigheter och den universella rätten till utbildning respekteras.
13. Europaparlamentet påminner om att parlamentet vid ett antal tillfällen har visat sin solidaritet med det venezuelanska folket och påpekar att majoriteten av de politiska krafterna i landet har kraftfullt och vid upprepade tillfällen begärt vår närvaro och vårt stöd. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att en parlamentarisk delegationsresa redan har godkänts men ännu inte har genomförts. Parlamentet vill därför se att besöket äger rum så att man kan uppfylla sitt uppdrag att utvärdera den politiska och sociala situationen i Venezuela.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.