Plenarhandling

 

B8-0894/2016

4.7.2016

FÖRSLAG TILL RESOLUTION

till följd av ett uttalande av kommissionen

i enlighet med artikel 37.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen

om de strategiska prioriteringarna för kommissionens arbetsprogram 2017

( 2016/2773(RSP) )

Bas Eickhout

för Verts/ALE-gruppen

 

B8-0894/2016

Europaparlamentets resolution om de strategiska prioriteringarna för kommissionens arbetsprogram 2017

( 2016/2773(RSP) )

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de politiska riktlinjer för kommissionen En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring, som Jean‑Claude Juncker lade fram den 15 juli 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Kommissionens arbetsprogram 2016 – Dags för nya tag ( COM(2015)0610 ) och bilagorna 1–6 till det,

–  med beaktande av utskottsordförandekonferensens sammanfattande rapport, som ger parlamentsutskottens synpunkter och kompletterar innehållet i denna resolution och som kommissionen bör ta vederbörlig hänsyn till när den utarbetar och antar sitt arbetsprogram för 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 juni 2016 om Förenade kungarikets beslut att lämna EU som en följd av folkomröstningen[1],

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28–29 juni 2016,

–  med beaktande av Regionkommitténs bidrag till kommissionens arbetsprogram 2017,

–  med beaktande av artikel 37.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

 

Inledning

A.  Den europeiska integrationsprocessen har fört med sig fred och bidragit till säkerhet och välstånd i Europa under flera årtionden. Resultaten av de demokratiska samråden under det senaste årtiondet måste ge oss ett tillfälle att tänka igenom vårt gemensamma europeiska projekt och vilken faktisk nytta det fört med sig, vilka brister det är behäftat med i dag och hur man skulle kunna ge det en ny mening.

B.  Globaliseringens följdverkningar skapar alltmer oro och skepsis mot EU bland unionsmedborgarna. EU bör lugna dem och skydda dem mot dessa följdverkningar.

C.  Den europeiska integrationen kan inte längre tillåtas att bli bara en fråga om ett ekonomiskt projekt, utan det måste snabbt vidtas åtgärder för att övertyga européerna att sluta upp bakom Europaprojektet. Då behövs det en seriös kursomläggning inom den europeiska politiken.

D.  Trots sina brister har Europaparlamentet ett särskilt ansvar för att definiera vad som är vårt gemensamma europeiska intresse, och bör bidra till att dagens splittring inom rådet kan övervinnas. Som det nu ser ut blockeras verksamheten i rådet nämligen alltför ofta av nationell kohandel och ett ”nollsummespelspräglat” tänkesätt.

E.  Européernas allmänna intresse bör alltid ta företräde framför försvaret av nationella eller företagsrelaterade intressen.

F.  Såsom européer har vi valt en gemensam framtid, inom en verklig gemenskap byggd på värden och mål som vi delar tillsammans. Lokala, regionala och nationella identiteter utesluter inte varandra inbördes och bidrar till vår bredare europeiska identitet.

G.  Dagens anhopning av kriser kräver verkligt europeiska lösningar. Vi vill att Europa ska göra sitt och ta på sig sitt ansvar på den internationella arenan, med ett fast engagemang till förmån för solidaritet, multilateralism, våra partnerskap med omvärlden och ett arbete till förmån för att man runt om i världen ska gå samman i riktning mot högre ställda normer. Vi vill säkra vårt gemensamma projekt med gemensam fred, välstånd och demokrati, för att skapa en lockande framtid för alla generationer.

Förbättrade arbets- och levnadsvillkor för unionsmedborgare

1.  Europaparlamentet påminner om att Europas ekonomiska återhämtning i dag är blygsam och obalanserad. I många av unionens regioner ligger arbetslösheten, fattigdomen och ojämlikheten fortfarande på en oacceptabel nivå och där råder en skriande brist på framtidsutsikter för yngre generationer. Parlamentet håller därför fast vid att det i själva kärnan av EU:s ekonomiska och sociala agenda måste ingå åtgärder till förmån för ett mera jämlikt samhälle, samt för jämställdhetsfrämjande och arbetstillfällen av god kvalitet för alla, samtidigt som det måste investeras mer i utbildning.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag till stöd för sitt initiativ om pelaren för sociala rättigheter, och uppmanar i detta sammanhang till arbete för ett ”socialt grundskydd”, för att unionsmedborgarna ska få en miniminivå både av socialt skydd och av tjänster av allmänt intresse, även i form av offentliga tjänster, så att folk kan leva ett värdigt liv och aktivt delta i samhället hela livet igenom (vilket bör innefatta tillgång till överkomligt prissatta bostäder, tillgång till hälso- och sjukvård, en rätt till barnomsorg, miniminormer för inkomsttrygghet, också pensioner, eller ett motsvarande minimum av socialt skydd).

3.  Europaparlamentet vill att det införs en ”social vetorätt” eller någon annan mekanism, som kan hindra unionslagstiftning att träda i kraft om den sannolikt skulle bli till skada för de fattigaste delarna av samhället, öka den sociala ojämlikheten eller minska jämställdheten eller de sociala rättigheterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att konkret infria sina upprepade löften om ett ”socialt Europa”, först genom att reformera EMU, och därefter med initiativ för att

–  utveckla och främja sociala investeringar i ett adekvat socialt skydd, liksom också i utbildningstjänster med god kvalitet och sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och omsorgstjänster, som ska vara tillgängliga, överkomligt prissatta och bekvämt förlagda, för att minska den sociala ojämlikheten och bekämpa fattigdomen, framför allt minska fattigdomen bland barn,

–  överbrygga kompetensglappet och säkerställa tillgång till utbildning och yrkesutbildning med god kvalitet och livslångt lärande för alla,

–  främja arbetstillfällen med god kvalitet för alla, med särskild uppmärksamhet ägnad åt ungdomar och långtidsarbetslösa,

–  främja hälsa och säkerhet i arbetslivet genom den pågående översynen av de relevanta direktiven,

–  upprätthålla icke-diskrimineringsprincipen för alla arbetstagare, bland dem också mobila och utstationerade arbetstagare, och se till att de får skälig lön så att de kan leva ett människovärdigt liv på sin bostadsort,

–  åtgärda löneklyftan mellan könen i fråga om löner och pensioner, liksom också de utmaningar det innebär att förena arbete och privatliv, bland annat med hjälp av att anta vittsyftande förslag till ett direktiv om moderskapsledighet samt ett direktiv om ledighet för omsorgsgivare, och genom tillhandahållande av förskoleverksamhet och barnomsorg på heldagsbasis, framför allt för att kvinnor och män ska bli verksamma i lika hög grad både inom omsorgen och inom förvärvslivet, liksom också för att öka kvinnors arbetsmarknadsdeltagande.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka, uppmuntra och stödja att medlemsstaterna gör effektivt och ändamålsenligt bruk av ekonomiska medel för att bekämpa fattigdom och social utestängning och för att stödja sysselsättningen bland ungdomar och skapandet av arbetstillfällen med god kvalitet, framför allt i regioner med hög arbetslöshet, med hjälp av program som finansierats med medel från ungdomssysselsättningsinitiativet, de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och EIB.

Att stärka den ekonomiska återhämtningen och konkurrenskraften på lång sikt för att skapa sysselsättning, högre levnadsstandard och välstånd

6.  Europaparlamentet anser att de ekonomiska modeller som inte bygger på något annat än BNP-tillväxt, ständig överexploatering av naturtillgångar och monetarisering nu har nått vägs ände. Parlamentet anser därför att EU måste låta hållbarheten bilda själva kärnan i varje sund och framtidsinriktad ekonomisk politik som tar sikte på att lösa den ekonomiska krisen. Parlamentet anser att försvaret av etablerade positioner på marknaden kan bli ett hinder för utvecklingen i riktning mot en ny ekonomisk modell.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en övergripande strategi för hållbar utveckling för perioden fram till 2030, tillsammans med en konkret genomförandeplan. Parlamentet anser dessutom att EU måste se till att inte gripa sig an bara de lättaste eller mest omtyckta målen, och måste gå längre än bara till den sedvanliga politiken, genom att med avseende på samtliga mål ställa siktet så högt som möjligt samt garantera att ingen lämnas åt sitt öde och att planetens gränser fullständigt respekteras. Parlamentet anser att man med tanke på detta måste undvika ytterligare försämring och förlust av biologisk mångfald och återställer ekosystem som drabbats av försämring.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som tillägg till paketet om cirkulär ekonomi, utforma en socialt och miljömässigt hållbar industristrategi, som ska vara vittsyftande och heltäckande. Parlamentet anser att det behövs ytterligare offentliga och privata investeringar och att de måste fokusera på energiomställningen, ekoinnovativa små och medelstora företag, forskning och utbildning.

9.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska ekonomin måste bli hållbar och digitaliserad för att kunna förbli konkurrenskraftig i en situation där hela världen präglas av en farlig kapplöpning om resurser. Parlamentet vill att Europa 2020-strategin ska ställas i centrum för EU:s ekonomiska beslutsfattande.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka, uppmuntra och stödja medlemsstaternas insatser för att garantera en fortsatt rättvis konkurrens, till nytta för medborgare, konsumenter och arbetstagare.

11.  Europaparlamentet vill att hållbarhet, folkhälsa, konsumentskydd och arbetstagarnas välbefinnande ska stå i centrum för alla ytterligare ekonomiska reformer, framför allt av den gemensamma jordbrukspolitiken, som bör bli en heltäckande ”politik för livsmedel och hållbar landsbygd”.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå fler åtgärder av ett slag som skulle stimulera forskning och utveckling, innovation, kulturell mångfald och kreativitet, såsom huvudsakliga drivkrafter för sysselsättningsskapandet, och därvid ta hänsyn till att tillgången till kapital är en livsviktig fråga för företagen, framför allt de små och medelstora företagen, för att de ska uppmuntras att utveckla och tillverka nya produkter och tjänster inom både traditionella och framväxande sektorer.

13.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att försiktighetsprincipen måste följas då det görs grundläggande val inom ekonomi och teknik, såsom genetisk modifiering, nanoteknik och kärnkraft, och att dessa val måste underställas en fullständig demokratisk och öppen tillsyn, liksom också att demokrati och öppenhet måste prägla hela processen kring dem, såsom kommissionens ordförande gång på gång lovat, när det gäller genetiskt modifierade organismer, och som också medborgarna förväntar sig.

Att bemöta klimatförändringarna och säkerställa energitrygghet

14.  Europaparlamentet påminner om att det behövs ökade insatser för att åstadkomma energiunionen, som kommer att garantera alla medborgare och företag energitrygghet och hållbar energi till överkomliga priser.

15.  Europaparlamentet konstaterar vilka konsekvenser för människan och ekonomin som klimatkatastroferna fört med sig, i Europa och runt om i världen. Parlamentet framhåller att man med hjälp av en vittsyftande klimatstrategi där också energieffektiviteten ingår måste fortsätta att gripa sig an själva de grundläggande orsakerna till klimatförändringarna, framför allt inom transportsektorn, och samtidigt tillförsäkra vår industris konkurrenskraft.

16.  Europaparlamentet efterlyser mera ambitiösa mål på EU-nivå för minskningarna av växthusgasutsläpp samt för förnybar energi under perioden efter 2020, såsom det förutsätts i Parisavtalet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, såsom en nyckelåtgärd mot klimatförändringarna, ta fram en gemensam strategi för energi- och klimatdiplomati, med åtgärder mot dessa globala orosmoment och med en aktivare roll för EU i det världsomfattande främjandet av användningen av förnybar energi.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att sluta upp med att subventionera fossila bränslen med EU-medel och att samordna medlemsstaternas insatser för att nationella subventioner till fossila bränslen snabbt ska frångås. Parlamentet uppmanar också kommissionen att se till att inga nationella subventioner eller EU-subventioner används för finansiering av nya kärnreaktorer, och att eftertryckligt uppmana medlemsstaterna att frångå planerna på utvidgad livslängd för kärnkraftverk.

Att säkerställa ett konsekvent bemötande av den växande tillströmningen av flyktingar

19.  Europaparlamentet anser att EU måste ta fram konkreta lösningar på problemet med tillströmningen av flyktingar, och framför allt med hjälp av en helhetsbetonad politik åtgärda de bakomliggande orsakerna. Detta bör innefatta politisk konsekvens mellan utvecklings-, handels-, klimat och investeringspolitiken, varvid personer som söker internationellt skydd samtidigt bör tillförsäkras en säker inresa under lagliga betingelser.

20.  Europaparlamentet är besviket över bristen på solidaritet mellan medlemsstaterna när det gäller att bemöta den växande tillströmningen av flyktingar. Parlamentet vill att beslutet om vidarebosättning, som går ut på att 160 000 flyktingar ska omplaceras i andra medlemsstater från Italien och Grekland, snabbt ska genomföras och att det ska inrättas ett europeiskt program för sökning och räddning. Parlamentet uttrycker allvarliga betänkligheter om huruvida de informella internationella avtalen som ingåtts med tredjeländer är lagliga, lämpliga och förenliga med mänskliga rättigheter. Dessa avtal har ju ingåtts för att utvecklingssamarbetet ska få som villkor att partnerländerna ska föra en säkerhets- och gränskontrollpolitik som leder till att flyktingar och migranter kriminaliseras och stigmatiseras.

21.  Europaparlamentet anser att vidarebosättning bör kvarstå som en av de hållbara lösningarna på flyktingproblemet och som ett ovillkorligt instrument för internationell solidaritet. Parlamentet efterlyser utvidgade möjligheter till vidarebosättning, så att årligen minst 500 000 flyktingar från ursprungs- och transitländerna ska kunna vidarebosättas. Med en korrekt fördelning skulle EU då utan vidare kunna komma till rätta med antalet flyktingar.

22.  Europaparlamentet efterlyser en reform av det nuvarande Dublinsystemet för asyl, så att det ersätts med ett nytt system som bygger på en rättvis fördelning av asylsökande runt om i EU:s medlemsstater, utgående från objektiva kriterier och uppbyggt kring de anknytningar asylsökande har till någon viss medlemsstat samt deras preferenser för den staten. Parlamentet anser att systemet bör vara bindande för alla medlemsstater och bygga på incitament snarare än på tvångsåtgärder.

23.  Europaparlamentet efterlyser kanaler för laglig migration. I överensstämmelse med förslagen från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter bör dessa kanaler också innefatta inresa av humanitära skäl, också för klimatflyktingar och människorättsförsvarare, tillfälligt skydd, familjeåterförening, inresa i ekonomiskt syfte för personer med olika kompetensnivåer, även arbetstagare inom låglönesektorer, liksom för arbetssökande, studerandes rörlighet och evakuering av medicinska skäl.

24.  Europaparlamentet vill att det inom EU upprättas villkor för att mottagandet av asylsökande ska hanteras väl, med garantier för deras säkerhet och för en mänsklig och människovärdig behandling av dem, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas behoven hos kvinnor, flickor, hbti-personer och andra utsatta grupper. Parlamentet påpekar att samtidigt måste tillräckliga medel garanteras för utbildning och inträde på arbetsmarknaden, samt för social delaktighet för både flyktingar och migranter.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en viseringsordning för riskutsatta människorättsförsvarare i tredjeländer.

Att ta sig an medborgarnas farhågor för säkerheten

26.  Europaparlamentet upprepar att det rätta svaret här inte består i att man inför mestadels symboliska repressiva åtgärder, tillsammans med åtgärder för massövervakning och gränskontroll, som hotar de medborgerliga friheterna, de grundläggande rättigheterna och principen om fri rörlighet.

27.  Europaparlamentet varnar för att man brådstörtat antar lagar mot terrorism såsom en rent känslomässig reaktion, som kan bli till skada för misstänkta och oskyldiga medborgares friheter och grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge en ingående konsekvensbedömning av varje åtgärd som skulle kunna inkräkta på rättigheterna hos unionsmedborgare och personer bosatta inom unionen.

28.  Europaparlamentet betonar att yttre och inre säkerhet är allt starkare kopplade till varandra. Parlamentet påminner om att detta inte bör leda till att utrikespolitiska instrument börjar användas i den inre säkerhetens tjänst. Parlamentet påpekar att inre säkerhet och åtgärder mot terrorism, liksom också lagföringen av personer som misstänks för terrorism, är en uppgift enbart för polisen och de rättsvårdande myndigheterna, och måste utspela sig under full aktning för rigorösa rättssäkerhetsgarantier och straffrättsliga bestämmelser.

29.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av Schengenområdet för fri rörlighet. Parlamentet understryker att de yttre gränserna måste förvaltas effektivt, utgående från mänskliga rättigheter och full respekt för internationell och europeisk rätt.

30.  Parlamentet uppmanar kommissionen att bemöta hoten om terrorism och våldsbejakande extremism genom att noga övervaka införlivandet och genomförandet av EU:s normer för rättegångar i brottmål och för åtgärder mot terrorism, också i form av utbildning och förebyggande åtgärder, effektivt polissamarbete och rättsligt samarbete, informationsutbyte i rätt tid mellan nationella myndigheter och genom Europol och Eurojust, samt åtgärder mot framväxande tendenser i fråga om finansiering av terrorism. Parlamentet upprepar att de gemensamma utredningsgrupperna inom Europol och Eurojust måste få bättre utrustning och resurser.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en vitbok om begreppet ”europeisk inre säkerhet” som en rättslig grund för alla kommande säkerhetsåtgärder, varvid hänsyn bör tas till fri rörlighet och avsaknaden av kontroller vid de inre gränserna och varvid begreppet bör åtskiljas från begreppet ”nationell säkerhet” som medlemsstaterna åberopar i sin kamp mot brottslighet och terrorism. Parlamentet efterlyser en sammanhängande definition av vad som är ”nationell säkerhet” och vad som inte omfattas av detta begrepp. Nationell säkerhet och ”statshemligheter” får inte användas som en förevändning för att undergräva grundläggande rättigheter, såsom sekretess mellan advokater och deras klienter.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mobilisera expertis samt tekniska och ekonomiska resurser för att garantera samordning på EU-nivå och utbyte av bästa praxis i kampen mot våldsbejakande extremism och terroristpropaganda, radikala nätverk och rekrytering till terroristorganisationer. Parlamentet understryker att repressiva åtgärder kan få effekt endast i förening med åtgärder för förebyggande, integrering och återpassning på lång sikt, samt politiska strategier för icke-diskriminering.

33.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att göra en fullständig översyn av all säkerhetslagstiftning som redan antagits och att se till att den därefter, i förekommande fall, antingen dras tillbaka eller tillämpas. Parlamentet upprepar att det bör göras en grundlig översyn av EU:s strategi mot terrorism, med en bedömning av tillämpningen av de antagna åtgärderna, samt av vad de kostar och hur effektiva de är. Parlamentet förväntar sig att kommissionen ska uppdatera säkerhetsagendan enligt situationens krav, mot bakgrund att det brister i samarbetet mellan medlemsstaterna kring en effektiv kamp mot organiserad brottslighet och terrorism.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sina aviserade förslag om en ordentlig rättslig grund för det europeiska centrumet mot terrorism inom Europol, tillsammans med sina förslag för att förbättra och utveckla driftskompatibiliteten, effektiviteten och proportionerligheten hos de befintliga informationssystemen, åtgärda luckor i informationen och gå över till driftskompatibilitet, jämte förslag om att medlemsstaterna på EU-nivå obligatoriskt ska utbyta information om relevanta misstankar och risker, tillsammans med rigorösa och konsekventa uppgiftsskyddsåtgärder inom alla ramar för polisen och rättsväsendet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsinitiativ för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt slutföra EU:s anslutning till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), såsom parlamentet upprepade gånger efterlyst.

Att ta i bruk en vittsyftande agenda för yttre åtgärder: för grannskapet och för det världsomfattande systemet

36.  Europaparlamentet efterlyser en ambitiös tillämpning av EU:s nya globala strategi, så att EU effektivt kommer att arbeta för sina grundläggande värden, principer och normer i en snabbt föränderligt värld, och förväntar sig att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten på ett konsekvent sätt ska uppbåda alla EU:s instrument för yttre åtgärder för att uppnå ett bättre, regelbaserat globalt styre, en omfattande konvergens i riktning mot bättre normer, varaktig fred, bättre säkerhet och större respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat och grundläggande friheter i världen. Med tanke på detta bör följande viktiga aspekter högprioriteras på EU:s agenda för yttre förbindelser:

–  Krav på att EU och medlemsstaterna bryter den nuvarande trenden om att det görs avkall på människorättsnormer till förmån för intressen inom handel, säkerhet och energileveranser på kort sikt.

–  Främjande av stabilitet och välstånd i EU:s grannskap, genom initiativ som stimulerar utveckling, demokrati, kulturellt samarbete, god samhällsstyrning och rättsstat, genom att förbättra åtgärder för civilt konfliktförebyggande och försoning, stärka insynen ansvarsskyldigheten, den parlamentariska tillsynen och den demokratiska kontrollen över säkerhetssektorn samt genom att bistå vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad EU:s utrikesrepresentant) och medlemsstaterna med fredsbevarande och fredsframtvingande insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

–  Hjälp till EU:s utrikesrepresentant och medlemsstaterna, så att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken blir en effektivare politik, som är sammanhängande och står i konsekvens med annan EU-politik för yttre förbindelser, såsom utvecklingsbistånd och civilt konfliktförebyggande enligt instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, och som ger oss säkerhet, fred, stabilitet, demokrati och mänskliga rättigheter och ökad efterlevnad FN-stadgans principer, och säkerställer att redan befintliga strukturer, mekanismer eller redskap blir en fungerande realitet.

–  Kraftfulla uppmaningar till kommissionen och EU:s utrikesrepresentant att öka medlemsstaternas efterlevnad av EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport, och att se till att lagstiftningen om export av teknik med dubbla användningsändamål förhindrar överföring av teknik för massövervakning och spårning till odemokratiska länder.

–  Kraftfulla uppmaningar till kommissionen om att den ska rapportera om effektiviteten hos pilotprojektet om försvarsforskning och det samarbete det bedriver med Europeiska försvarsbyrån. Kommissionen uppmanas att, såsom en uppföljningsåtgärd, dra tillbaka planerna på att inleda en förberedande försvarsforskningsåtgärd till en kostnad av 80 miljoner euro, eftersom också aktuella uppgifter från Europeiska försvarsbyrån bekräftat att medlemsstaterna varken vill eller kan samarbeta om forskning och utveckling med anknytning till försvaret. Parlamentet avvisar alla försök att använda EU-budgetmedel för militär forskning och utveckling.

–  Avsevärt snabbare framsteg med utvidgningsförhandlingarna genom åtgärder för att stärka den sociala, politiska och ekonomiska stabiliteten i kandidatländerna, tillsammans med miljömässig hållbarhet och demokrati, utan att det görs några avkall på de grundläggande anslutningskriterierna.

–  Att göra politiken för utvecklingssamarbete effektivare, och att bättre samordna och förbättra sammanhanget mellan den och andra instrument för EU:s yttre åtgärder, och att säkerställa sammanhang och konsekvens mellan utvecklingspolitiken och politiken för civilt konfliktförebyggande och civil säkerhet, eftersom dessa alla står i samband med varandra och är inbördes beroende och ömsesidigt förstärkande.

–  Att integrera agenda 2030 för hållbar utveckling och konsekvent politik för utveckling i EU:s utrikespolitik och interna politik.

–  Kraftfullare, effektivare samt mera övertygande och sammanhängande initiativ för lösning av konflikterna i grannskapet, med insats av alla instrument EU förfogar över.

–  Att tillbakavisa det övergripande avtalet om ekonomi och handel, avtalet om handel med tjänster och det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), och konstatera att unionsmedborgarna och Europaparlamentet blir alltmer kritiska mot frihandelsavtalens faktiska konsekvenser, eftersom de också kan föra med sig oönskade konsekvenser för sysselsättning, konkurrenskraft och EU:s normer för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling. Parlamentet yrkar på en modernisering av unionens handelspolitiska skyddsåtgärder, och på att handelspolitiken ska utformas i överensstämmelse med EU:s utvecklingsmål, klimatmål, prioriteringar inom miljöns område och normer för mänskliga rättigheter.

En rättvis beskattning av omsorg om adekvata resurser

37.  Europaparlamentet att det aldrig ställt sig mera angeläget att intensifiera kampen mot skatteflykt och skatteundvikande, eftersom de nationella budgetarna där skulle kunna få inkomster på uppemot 1 000 miljarder euro, och anser att dessa resurser hade kunnat användas för investeringar i framtiden, stöd till sysselsättningen och minskning av ojämlikheten.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera utan dröjsmål för att säkerställa att vinster beskattas i de länder där den ekonomiska verksamheten faktiskt bedrivs och värdeskapandet i Europa sker. Parlamentet anser att EU bör arbeta för en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas, intensifiera arbetet med att undersöka skatterelaterade brott mot reglerna för statligt stöd, tillämpa gemensamma regler om användning av skattebeslut och insyn i dem, och tillämpa en resolut gemensam strategi för att få bort skatteparadisen.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kamp mot skatteflykt och skatteundvikande ta med ett genusperspektiv och en yttre dimension, också när det gäller obeskattade vinster som förs ut ur EU.

40.  Europaparlamentet efterlyser en skatt på finansiella transaktioner som bör nödga finansvärlden att betala sin rättvisa del av den kris den själv fått till stånd, minska improduktiva spekulationer på kort sikt och ge upphov till ytterligare inkomster som kan användas mot dagens sociala, miljörelaterade och ekonomiska utmaningar. Parlamentet beklagar djupt att kommissionens ursprungliga förslag blivit svagare och anser att det i stället, som parlamentet föreslog, borde ha utvidgats till att också omfatta valutatransaktioner och börja tillämpas senast från och med mitten av 2017.

Att stärka EU:s budget och finansieringsinstrument

41.  Europaparlamentet anser att EU, för att fungera effektivt, behöver en ny strategi för finanser och skatter. Parlamentet anser att kommissionen för detta ändamål bör föreslå åtgärder utgående från följande principer och inslag:

–  Resurser måste snabbt mobiliseras, eftersom unionens system för finansiering ofrånkomligen måste reformeras genom att dess verkligt egna medel stärks eller nya egna medel införs, för att unionens budget ska bli stabilare, hållbarare och mera förutsägbar. Samtidigt måste universalitetsprincipen respekteras och insynen förbättras.

–  Principen om jämställdhetsbudgetering ska börja tillämpas i prioriterad ordning.

–  Av omsorg om maximala resultat bör EU:s budgetinstrument förvaltas med noggrann uppmärksamhet ägnad åt prestanda och kostnadseffektivitet, varvid det samtidigt bör ses till att gällande regler följs och att EU:s ekonomiska intressen skyddas.

–  EU bör vidta åtgärder för att sammanföra resurser för bemötande av utmaningarna med den höga ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten, samt de interna och externa dimensionerna av flyktingkrisen.

–  Europaparlamentet anser att efter endast två års tillämpning har den fleråriga budgetramen (FBR) nått sina gränser. Om det inte görs en omfattande halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen kommer Europeiska unionens budget längre fram inte heller att klara av, vare sig att åtgärda ytterligare finansieringsbehov och nya politiska prioriteringar, eller att avvärja uppkomsten av en betalningskris. Europaparlamentet anser en genomgående översyn av den fleråriga budgetramen efter Europaparlamentsvalet och inte bara en teknisk översyn måste göras, eftersom man på så sätt kan uppbåda EU:s budget och således bidra till Europas ekonomiska återhämtning, säkerställa framgången för Europa 2020-strategin, stödja EU:s internationella åtaganden för perioden efter 2015 och strukturellt hantera det växande betalningsproblemet.

–  Efsi måste reformeras för att alla medlemsstater ska kunna göra utökade strategiska investeringar och inrikta dem bättre på de regioner där investeringarna mest akut behövs och för att det ska säkerställas att investeringar ur allmänna medel bidrar till övergången till en hållbar ekonomi, varvid ytterligare medel bör tas i övervägande, i stället för att man avleder nuvarande EU-medel, såsom Horisont 2020 eller Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), för att tas i bruk för nya investeringar.

–  Ett effektivt genomförande av sammanhållningspolitiken för perioden 2014–20 bör åtföljas av förberedelser för denna politik efter 2020, varvid man bör respektera dess verkliga och fördragsfästa natur, samt dess betydelse som ett investeringsverktyg för alla regioner i EU och som ett uttryck för europeisk solidaritet. Sammanhållningspolitiska medel bör också användas för övergången till ett utsläppssnålt samhälle, såsom bidrag till klimatavtalet från Paris (COP 21), samt för stöd till mottagandet av flyktingar och migranter, också till integreringen av dem, och alla nedskärningar av den sammanhållningspolitiska budgeten bör undvikas.

Fullbordande av Ekonomiska och monetära unionen

42.  Europaparlamentet håller fast vid unionslagstiftningens krav på demokratisk ansvarsskyldighet för beslut som fattats inom ramen för den europeiska ekonomiska styrningen.

43.  Europaparlamentet håller fast vid att EU måste arbeta för en konvergens i riktning uppåt för ekonomiska och sociala indikatorer och resursindikatorer. Parlamentet anser att ramen för den ekonomiska styrningen måste reformeras för detta ändamål.

44.  Europaparlamentet anser att EU måste förbättra trovärdigheten, konsekvensen, det nationella egenansvaret, den demokratiska legitimiteten, hållbarheten, jämställdhetsaspekten och den sociala dimensionen hos den nuvarande ramen för den ekonomiska styrningen, genom att införa enklare konjunkturdämpande åtgärder med insyn, för att moralisk risk ska undvikas, makroekonomiska obalanser korrigeras på ett symmetriskt sätt och incitament ges till offentliga investeringar.

45.  Europaparlamentet efterlyser en närmare samordning av den ekonomiska politiken för att åtgärda investeringsluckorna i euroområdet och stärka reformarbetet för att öka produktiviteten och den övergripande resurseffektiviteten och vidmakthålla efterfrågan.

46.  Europaparlamentet anser att bankunionen måste slutföras, varvid riskreducerande åtgärder bör gå hand i hand med riskdelning.

47.  Europaparlamentet vill att finanspolitiska resurser i brådskande ordning ska utvecklas för EMU, så att EMU kan stå emot symmetriska och asymmetriska chocker och åtgärda den oacceptabelt höga arbetslösheten i många regioner av EU.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i brådskande ordning se efter hur gemensamma finansiella instrument kan användas för åtgärder mot migrantkrisen.

Att stärka grundläggande rättigheter och demokrati

49.  Europaparlamentet befarar att anhopningen av kriser inte bara skadat sammanhållningen i de europeiska samhällena, utan också rubbat unionsmedborgarnas tilltro till sina demokratiska institutioner på EU-nivå och ibland även på nationell nivå. Parlamentet anser därför att Europa måste ha som sin högsta prioritering att förbättra EU:s demokratiska legitimitet och återställa förtroendet för dess förmåga att tjäna sina medborgares intressen.

50.  Europaparlamentet påminner om att många av dagens utmaningar är övernationella och att de inte känner några gränser, vilket gäller allt från klimatförändringarna till asyl och migration, från finansmarknaderna till multinationella koncerner, från terroristnät till sönderfallande stater och skurkstater, och att de kräver motvikter och gensvar på de nivåer där de förekommer. Parlamentet anser att kommissionen för detta ändamål bör uppmuntra till en förnyad debatt i hela samhället om vilka utmaningar folk anser vara viktigast att man åtgärdar på europeisk nivå och var EU bör utöva ”europeisk suveränitet”.

51.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den, i egenskap av att vara fördragens väktare, ska främja unionens allmänna intresse (art. 17 i EU-fördraget), nämligen freden, unionens värden och folkens välfärd (artikel 3 i EU-fördraget). Parlamentet uppmanar kommissionen att anta förslaget till förordning om en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration. Parlamentet påpekar att Europaparlamentet har ett särskilt politiskt ansvar på detta område och måste utöva sin institutionella roll fullständigt och utan självbelåtenhet. Parlamentet anser det som ett uppmuntrande tecken att Europaparlamentet på senaste tiden tillsatt undersökningskommittéer, vilket visar att parlamentet tar sitt politiska ansvar i fråga om kontroller och motvikter på större allvar.

52.  Europaparlamentet anser att det både utgör en risk för ”gemenskapsmetoden” och ett brott mot fördragen att Europeiska rådet under de senaste åren alltmer börjat övergå till mellanstatliga tillvägagångssätt. Parlamentet erinrar om att Lissabonfördraget föreskriver att Europeiska rådets medlemmar skilt för sig är ansvariga inför sina egna nationella parlament, men kollektivt ansvariga endast inför sig själva, och att de nationella parlamenten därför måste vara medvetna om sitt särskilda politiska ansvar för utövandet av fullständig demokratisk kontroll över sina representanter i Europeiska rådet.

53.  Europaparlamentet kräver, eftersom lobbning som bedrivs ensidigt och utan insyn innebär ett allvarligt hot mot det politiska beslutsfattandet och det allmänna intresset att alla EU-institutioner ska eftersträva högsta möjliga normer för insyn, ansvarsskyldighet och redbarhet och oavlåtligt bekämpa tendenserna att ignorera intressekonflikter, något som är till skada för en effektiv, rättvis och tillförlitlig beslutsprocess. Parlamentet stöder dessutom tanken på ett lagstiftningsförslag om att personer som slår larm om missförhållanden, både inom den privata och den offentliga sektorn, ska åtnjuta skydd överallt i Europa, och påminner kommissionen om att parlamentet upprepade gånger bett om ett sådant förslag.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ett heltäckande europeiskt svar på det problem för de grundläggande rättigheterna som förorsakas av utbredda hatbrott, hatpropaganda, sexism, homofobi, transfobi och andra former av diskriminering, även genom intensivare insatser för att säkerställa att dödläget bryts i rådet i fråga om lagstiftningsförslag som kommer att förbättra de sociala rättigheterna och grundläggande rättigheterna, framför allt förslaget från 2008 om ett direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, och förslaget till direktiv om kvinnor i bolagsstyrelser.

55.  Europaparlamentet ber kommissionen ta initiativ för att befästa, stärka och utveckla de medel med vilkas hjälp unionsmedborgarna kan ingripa i den politiska processen vid andra tidpunkter än i samband med valen. Parlamentet påpekar att detta förutsätter ökad insyn och allmänhetens tillgång till handlingar, liksom större stöd till och utökade resurser för Europeiska ombudsmannen, medborgarnas framställningar och en reform av förordningen om europeiskt medborgarinitiativ.

56.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör lägga fram förslag till en mekanism för skydd av demokrati, rättsstat och grundläggande rättigheter inom hela unionen, genom att ersätta ramverket om rättsstaten med ett effektivare verktyg. Parlamentet anser att kommissionen också bör fortsätta att arbeta för EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och då ta hänsyn till domstolens åsikt i frågan och bemöta de återstående juridiska problemen.

57.  Europaparlamentet är fast beslutet att använda alla sina verktyg och resurser för att verka som en drivkraft för en förnyad demokratisk process inriktad på reformen av Europeiska unionen.

58.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska bekräftas såsom förhandlare med Storbritannien i frågor som berör förfarandet enligt artikel 50.

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

[1] Antagna texter, P8_TA(2016)0294