Plenarhandling
16.11.2016
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
om teckenspråk och professionella teckenspråkstolkar
( 2016/2952(RSP) )
Kateřina Konečná, Jiří Maštálka, Merja Kyllönen, Marina Albiol Guzmán, Paloma López Bermejo, Sofia Sakorafa, Tania González Peñas, Xabier Benito Ziluaga, Lola Sánchez Caldentey, Miguel Urbán Crespo, Estefanía Torres Martínez, Stefan Eck, Miguel Viegas, João Ferreira, João Pimenta Lopes, Ángela Vallina, Kostadinka Kuneva, Stelios Kouloglou, Kostas Chrysogonos, Anja Hazekamp, Marisa Matias, Matt Carthy, Martina Anderson, Liadh Ní Riada, Lynn Boylan, Josu Juaristi Abaunz
för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentets resolution om teckenspråk och professionella teckenspråkstolkar
( 2016/2952(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 2, 5, 9, 10, 19, 168 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av sina resolutioner av den 17 juni 1988 om teckenspråk för döva[1] och av den 18 november 1998 om teckenspråk[2],
– med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011 enligt rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning[3],
– med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen[4],
– med beaktande av den allmänna kommentaren nr 4 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om rätten till inkluderande utbildning[5],
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
– med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling)[6],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer[7],
– med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om Erasmus+ och andra verktyg för att främja rörligheten inom yrkesutbildningen – ett upplägg för livslångt lärande[8],
– med beaktande av Europeiska ungdomsforumets policydokument om jämställdhet och icke-diskriminering[9],
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 2 december 2015 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster ( COM(2015)0615 ),
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 3 december 2012 om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser ( COM(2012)0721 ),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden[10],
– med beaktande av läranderesultaten och bedömningsriktlinjerna från det europeiska forumet för teckenspråkstolkar (Efsli) om lika möjligheter till utbildning för teckenspråkstolkar och högkvalitativa tjänster för döva runtom i EU[11],
– med beaktande av Efslis/den europeiska dövorganisationens (EUD) riktlinjer för teckenspråkstolkar vid internationella sammanträden/EU-sammanträden[12],
– med beaktande av Internationella konferenstolkförbundets (AIIC) riktlinjer för tolkar av talat språk, som arbetar i blandade grupper[13],
– med beaktande av Efslis rapport om rätten till teckenspråkstolkning vid arbete eller studier i utlandet[14],
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Som fullvärdiga medborgare har alla personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och barn, inbegripet döva och personer med nedsatt hörsel, däribland de som använder teckenspråk och de som inte gör det, lika rättigheter och har rätt till oförytterlig värdighet, likabehandling, självständigt boende, självständighet och ett fullständigt deltagande i samhället.
B. Enligt EUF-fördraget ska EU bekämpa all diskriminering på grund av funktionshinder vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet (artikel 10). EU kan dessutom anta lagstiftning mot sådan diskriminering (artikel 19).
C. Artiklarna 21 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder uttryckligen all diskriminering på grund av funktionshinder, och föreskriver att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor.
D. Det finns omkring en miljon döva teckenspråksanvändare i EU[15] och 51 miljoner personer med nedsatt hörsel[16], varav många också är teckenspråksanvändare.
E. Nationella och regionala teckenspråk är fullständigt naturliga språk med sin egen grammatik och syntax på samma sätt som talade språk[17].
F. EU:s flerspråkighetspolitik främjar inlärning av främmande språk, och ett av målen är att samtliga européer ska tala två språk utöver sitt modersmål. Inlärning och främjande av nationella och regionala teckenspråk skulle kunna bidra till att uppnå detta mål.
G. Tillgänglighet är en förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta fullt ut och på lika villkor i samhället[18].
H. Tillgänglighet begränsar sig inte bara till den fysiska miljön utan omfattar även tillgång till information och kommunikation, bland annat i form av tillhandahållande av innehåll på teckenspråk[19].
I. Professionella teckenspråkstolkar är likvärdiga med tolkar av talat språk i fråga om uppdrag.
J. Situationen för teckenspråkstolkar skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, och kan vara allt från informellt familjestöd till professionella universitetsutbildade och fullt kvalificerade tolkar.
K. Det råder brist på kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar i samtliga medlemsstater, och andelen teckenspråksanvändare i förhållande till teckenspråkstolkar varierar mellan 8:1 och 2 500:1 med ett genomsnitt på 160:1[20].
L. En framställning[21] har ingetts där man begär att parlamentet ska tillåta att framställningar inges på EU:s nationella och regionala teckenspråk.
M. I Brysselförklaringen om teckenspråk i Europeiska unionen[22] främjas en icke‑diskriminerande strategi för användningen av naturliga teckenspråk, såsom krävs enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilken har ratificerats av EU och alla EU-medlemsstater utom en.
N. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad konventionen) talas det om teckenspråk i artikel 2 (Definitioner), artikel 9 (Tillgänglighet), artikel 21 (Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information), artikel 24 (Utbildning) och artikel 30 (Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott)[23].
O. Enligt artikel 2 i konventionen ingår i definitionen på språk ”talade och tecknade språk och andra former av icke talade språk”, och därför finns teckenspråk med i alla artiklar där det talas om antingen kommunikation eller språk.
P. Nivån och kvaliteten på textning inom statlig och privat television skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna, med allt från 10 procent till nästan 100 procent och med varierande kvalitet[24]. Det saknas uppgifter i de flesta medlemsstater i fråga om nivån på teckenspråkstolkning inom television.
Q. Utvecklingen av ny språkteknik skulle kunna bli till nytta för teckenspråksanvändare.
R. Enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utgör underlåtelse att vidta skäliga anpassningsåtgärder diskriminering, och enligt direktivet om likabehandling måste skälig anpassning tillhandahållas för att garantera att principen om likabehandling iakttas.
S. Döva, dövblinda eller personer med nedsatt hörsel har för närvarande ingen direkt tillgång till kommunikation med Europaparlamentets ledamöter och EU-institutionernas handläggare, och vice versa när det gäller döva eller personer med nedsatt hörsel inom EU-institutionerna.
T. På senare tid har det inom arbetet för att säkerställa rättigheter, frihet och värdighet för personer med funktionsnedsättning skett en tyngdpunktsförskjutning från medicinska frågor till politiska och sociala frågor, eftersom det ofta är hinder på attitydplanet och i omgivningen som hindrar personer med funktionsnedsättning att fullständigt åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
U. I del 1 av den europeiska sociala stadgan från 1961 står det att personer med funktionsnedsättning har rätt till yrkesutbildning, rehabilitering och omplacering utan avseende på arten av och orsaken till deras funktionsnedsättning.
V. I artikel 15 av den europeiska sociala stadgan står det att personer med funktionsnedsättning har rätt till oberoende, social integrering och deltagande i samhällslivet, och ytterligare att parterna i stadgan åtar sig att
– vidta nödvändiga åtgärder för att bereda personer med funktionsnedsättning vägledning, undervisning och yrkesutbildning inom ramen för de allmänna systemen, eller, när detta inte är möjligt, genom statliga eller privata specialinstitutioner,
– främja deras tillgång till anställning med alla medel som syftar till att uppmuntra arbetsgivare att anställa och i sin tjänst behålla personer med funktionsnedsättning inom den normala arbetsmiljön och att anpassa arbetsförhållandena till deras behov, eller, då funktionsnedsättningens art omöjliggör detta, genom att tillhandahålla eller inrätta skyddat arbete som anpassats till graden av funktionshinder. I vissa fall kan sådana åtgärder kräva att särskilda arbetsförmedlingsorgan och stödfunktioner inrättas,
– att främja deras fullständiga sociala integration och deltagande i samhällslivet, särskilt genom medel – inklusive tekniska hjälpmedel – som syftar till att övervinna hinder för informationsutbyte och rörlighet, och möjliggöra deras tillgång till transportmedel, bostäder, kulturell verksamhet och fritidssysselsättning.
Kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar
1. Europaparlamentet betonar att det behövs kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar, och att detta behov kan tillgodoses endast genom
a) officiellt erkännande av nationella och regionala teckenspråk i medlemsstaterna och inom EU-institutionerna,
b) formell utbildning (på universitetsnivå eller liknande, som är likvärdig med tre års studier på heltid och motsvarar den utbildning som krävs av tolkar av talat språk)[25],
c) registrering (officiella system för ackreditering och kvalitetskontroll, såsom fortlöpande yrkesutveckling),
d) formellt erkännande av yrket.
2. Europaparlamentet erkänner att teckenspråkstolkning med god kvalitet
a) förutsätter en objektiv kvalitetsbedömning där alla berörda parter medverkar,
b) bygger på yrkeskvalifikationer,
c) sker under medverkan från expertföreträdare för de döva.
3. Europaparlamentet erkänner att teckenspråkstolkning är en yrkesverksamhet som kräver lämplig ersättning.
4. Europaparlamentet föreslår att det fastställs etiska regler som skulle trygga de dövas oberoende och självbestämmande i situationer som involverar professionella teckenspråkstolkar. Parlamentet påpekar att tystnadsplikt och medvetenhet om de plikter och roller en teckenspråkstolk har i olika situationer är en grundläggande förutsättning för att parterna i en kommunikationssituation där tolkning förekommer ska bli jämbördiga. Parlamentet framhåller att etiska regler skulle bidra till att slå vakt om de dövas rätt till oberoende och självbestämmande i sådana situationer.
Gemensamma bestämmelser för tillgänglighet och skälig anpassning[26]
5. Europaparlamentet uppskattar att tillgängligheten blir till nytta för vissa grupper och bygger på en uppsättning normer som genomförs successivt.
6. Europaparlamentet är medvetet om att man inte kan försvara att man inte erbjuder tillgänglighet med att hänvisa till att detta vore oproportionerligt eller oskäligt betungande.
7. Europaparlamentet erkänner att skälig anpassning hänför sig till enskilda personer och kompletterar skyldigheten att bereda tillgänglighet.
8. Europaparlamentet konstaterar att en enskild person kan begära åtgärder för skälig anpassning även om skyldigheten att bereda tillgänglighet har fullgjorts.
9. Europaparlamentet inser att tillhandahållandet av teckenspråkstolkning kan vara antingen en tillgänglighetsåtgärd eller en åtgärd för skälig anpassning, beroende på situationen.
Tillgänglighet
10. Europaparlamentet betonar att döva och dövblinda, liksom personer med nedsatt hörsel, måste få tillgång till samma information och kommunikation som andra människor får, vilket ska ske med hjälp av teckenspråkstolkning, textning, taligenkänning och/eller alternativa former av kommunikation, också muntliga tolkar.
11. Europaparlamentet tillråder medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att döva och dövblinda, liksom personer med nedsatt hörsel, ska få likvärdig tillgång som andra människor till den fysiska miljön, till transport, information och kommunikationer, inklusive teknik och system för information och kommunikation, samt till andra tjänster och faciliteter som är öppna för eller erbjuds till allmänheten.
12. Europaparlamentet framhåller att offentliga tjänster och myndigheternas tjänster, inklusive deras innehåll på internet, måste göras tillgängligt via levande förmedlare, såsom teckenspråkstolkar på plats, men också via alternativa internetbaserade tjänster och distanstjänster, när så är lämpligt.
13. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste se till att viktiga tjänster och larmtjänster är utrustade för och kan ta emot meddelanden från döva och dövblinda, liksom personer med nedsatt hörsel, och begär dessutom att medlemsstaterna ska beakta framväxande teknik för att se till att döva och dövblinda, liksom personer med nedsatt hörsel kan anlita den modernaste tekniken för att kontakta viktiga tjänster och larmtjänster.
14. Europaparlamentet betonar att man måste se till att viktiga tjänster och larmtjänster är utrustade för och omedelbart kan hantera situationer, såsom olyckor och krislägen, som döva och dövblinda, liksom personer med nedsatt hörsel varit inblandade i.
15. Europaparlamentet upprepar sin fasta föresats att göra den politiska processen så tillgänglig som möjligt, också genom att stå till tjänst med professionella teckenspråkstolkar. Parlamentet konstaterar att detta innefattar val, offentliga samråd och andra evenemang, enligt vad som är lämpligt.
16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta föreningar för hörselskadade vara med när politiken förbereds, utformas och definieras.
17. Europaparlamentet betonar att språktekniken får en allt större roll för att alla ska få lika tillgång till det digitala området.
18. Europaparlamentet erkänner vikten av miniminormer för att säkerställa tillgängligheten, framför allt mot bakgrund av ny och framväxande teknik, såsom internetbaserade tjänster för teckenspråkstolkning och textning.
19. Europaparlamentet konstaterar att det visserligen är medlemsstaterna som är behöriga för tillhandahållandet av hälso- och sjukvård, men att man då bör uppmärksamma behoven hos patienter som är döva och dövblinda, eller har nedsatt hörsel, genom att tillhandahålla professionella teckenspråkstolkar och utbildning i medvetenhet för personalen, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas kvinnor och barn.
20. Europaparlamentet erkänner att döva och dövblinda, liksom personer med nedsatt hörsel kan tillförsäkras tillgång till rättslig prövning på lika villkor endast med hjälp av lämpligt kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar.
21. Europaparlamentet är medvetet om hur viktigt det är med exakta och precisa tolknings- och översättningstjänster, framför allt inför domstol och i andra juridiska sammanhang. Parlamentet upprepar därför vikten av specialiserade och högkvalificerade teckenspråkstolkar, framför allt vid dessa tillfällen.
22. Europaparlamentet betonar att personer med funktionsnedsättning behöver ökat stöd och särskilda åtgärder, såsom teckenspråkstolkning och textbaserad katastrofinformation som finns att tillgå i realtid, i situationer av väpnad konflikt, humanitära katastrofer och naturkatastrofer[27].
23. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att säkerställa juridiskt erkännande av sina nationella teckenspråk, och att vidta alla åtgärder, inklusive att erkänna teckenspråken och verka för att de används.
Sysselsättning och utbildning
24. Europaparlamentet konstaterar att det står i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna att alla har rätt till arbete. Parlamentet erkänner att medlemsstaterna förbundit sig att garantera döva, dövblinda och personer med nedsatt hörsel denna rätt på likvärdiga villkor som andra människor.
25. Europaparlamentet konstaterar att det måste vidtas åtgärder för skälig anpassning, där det också ingår tillhandahållande av professionella teckenspråkstolkar, för att säkerställa lika tillgång till sysselsättning och utbildning.
26. Europaparlamentet efterlyser stöd till företag som anslår nödvändiga resurser till döva och dövblinda och till personer med nedsatt hörsel. Parlamentet konstaterar att nödvändiga resurser i samband exempelvis med anställningsintervjuer, erbjuder en möjlighet till inklusion för döva, dövblinda och till personer med nedsatt hörsel.
27. Europaparlamentet framhåller att man måste gå ut med balanserad och helhetsbetonad information om teckenspråket och om vad det innebär att vara döv, så att föräldrarna kan göra väl underbyggda val, med barnens bästa som ledstjärna.
28. Europaparlamentet erkänner att utbildningsfrågor faller under medlemsstaternas behörighet, men uppmanar medlemsstaterna att se till att döva, dövblinda och personer med nedsatt hörsel inte blir utestängda från det nationella utbildningsväsendet.
29. Europaparlamentet erkänner visserligen att utbildningsfrågor faller under medlemsstaternas behörighet, men anser dock att elever som är döva, dövblinda eller har nedsatt hörsel bör ges allt nödvändigt tekniskt stöd, även i form av tolkning, på alla stadier av utbildningen.
30. Europaparlamentet erkänner visserligen än en gång att utbildningsfrågor faller under medlemsstaternas behörighet, men betonar dock att medlemsstaterna bör se till att utbildningsväsendet på alla nivåer bereder plats för alla och att livslångt lärande erbjuds i en form som är tillgänglig för döva och dövblinda eller personer med nedsatt hörsel.
31. Europaparlamentet betonar att program för tidiga ingripanden är utslagsgivande för att barn ska kunna utveckla livskunskaper, också i form av språkkunskaper. Parlamentet konstaterar dessutom att det i dessa program helst bör finnas döva förebilder.
32. Europaparlamentet framhåller att elever som är döva och dövblinda eller har nedsatt hörsel, samt deras föräldrar, med hjälp av förskoleverksamhet och i skolorna måste få möjlighet att lära sig det nationella eller regionala teckenspråket i sin omgivning[28].
33. Europaparlamentet understryker att man måste vidta åtgärder för att erkänna de dövas språkliga identitet och verka för den[29].
34. Europaparlamentet uppmanar framför allt medlemsstaterna att arbeta för en miljö där teckenspråk och språklig identitet kan blomstra och främjas för alla, i skolor, universitet, på arbetsplatser, i idrottsföreningar, liksom i samhället i stort.
35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till inlärning av teckenspråk på samma sätt som det uppmuntras till inlärning av främmandespråk.
36. Europaparlamentet betonar att kvalificerade teckenspråkstolkar och undervisningspersonal som behärskar teckenspråk och har färdigheter att arbeta ändamålsenligt i miljöer med tvåspråkig inkluderande undervisning utgör ett väsentligt inslag för att barn och unga vuxna som är döva ska ha framgång i skolarbete och studier, och leder till att undervisningsresultaten blir bättre, liksom också att arbetslöshetssiffrorna på lång sikt går ned.
37. Europaparlamentet påtalar den utbredda bristen på läroböcker på teckenspråk och på läromaterial i tillgängliga format och på tillgängliga språk.
38. Europaparlamentet uppmanar med kraft till att principen om fri rörlighet inom EU ska garanteras för döva, dövblinda och personer med nedsatt hörsel, framför allt inom ramen för Erasmus+ och dithörande rörlighetsprogram, genom att det säkerställs att deltagarna inte oskäligt betungas med att nödgas ordna med sin tolkning själva.
39. Europaparlamentet välkomnar pilotprojektet om det europeiska intyget om funktionsnedsättning. Parlamentet beklagar att teckenspråkstolkning inte tagits med i programmet, eftersom detta avsevärt hindrar den fria rörligheten inom EU för arbetstagare och studerande som är döva, dövblinda eller har nedsatt hörsel.
EU:s institutioner
40. Europaparlamentet inser att EU-institutionerna måste föregå med exempel på bästa praxis för sin personal, sina förtroendevalda och praktikanter, liksom också gentemot unionsmedborgarna, när det gäller att tillhandahålla skälig anpassning och tillgänglighet, vilket också innefattar tillhandahållandet av teckenspråkstolkning.
41. Europaparlamentet välkomnar att EU-institutionerna redan, från fall till fall, står till tjänst med att göra offentliga evenemang och utskottssammanträden tillgängliga. Parlamentet anser att textning och taligenkänning bör anses som ett alternativ, men likvärdig och nödvändig, åtgärd för personer som har nedsatt hörsel och inte använder teckenspråk, och detta har också relevans för EU-institutionernas anställda när det gäller att tillhandahålla skälig anpassning i enlighet med artikel 5 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.
42. Europaparlamentet inser att EU-institutionerna har ett system som, genom deras respektive tolkningsavdelningar, erbjuder teckenspråkstolkning för tillgänglighetsändamål. Parlamentet uppmanar med kraft institutionerna att också använda sådana befintliga system för att ordna med skälig anpassning åt personal och/eller förtroendevalda, så att den administrativa bördan för den enskilde och för institutionerna verkligen minimeras.
43. Europaparlamentet yrkar enträget på att institutionerna formellt ska ge teckenspråkstolkarna samma status som dem som tolkar från talat språk, när det gäller de tjänster de erbjuder institutionerna och/eller deras personal, jämte utnämnda tjänstemän, också när det gäller tillgång till tekniskt stöd, förberedelsematerial och dokument.
44. Europaparlamentet uppmanar med kraft Eurostat att se till att EU-institutionerna förses med statistik om teckenspråksanvändare som är döva, dövblinda eller har nedsatt hörsel, så att institutionerna bättre kan definiera, genomföra och analysera sina strategier för personer med funktionsnedsättningar och sina språkstrategier.
45. Europaparlamentet uppmanar med kraft parlamentets besökstjänst att tillgodose behoven hos besökare som är döva, dövblinda eller har nedsatt hörsel, genom att direkt bereda tillgänglighet på ett nationellt eller regionalt teckenspråk samt med hjälp av tjänster för taligenkänning.
46. Europaparlamentet uppmanar institutionerna att till fullo genomföra EU:s pilotprojekt Insign, som är ett svar på parlamentets beslut av den 10–13 december 2012 om förverkligande av en tillämpning och en tjänst för teckenspråk i realtid och avser att förbättra kommunikationerna mellan å ena sidan personer som är döva eller har nedsatt hörsel, och å andra sidan EU-institutionerna[30].
47. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.