Plenarhandling
24.11.2016
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
i enlighet med artikel 108.2 i arbetsordningen
om yttrandet från domstolen över huruvida avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om skydd av personuppgifter i samband med förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott är förenligt med fördragen
( 2016/3004(RSP) )
Sophia in ‘t Veld, Cecilia Wikström, Angelika Mlinar
för ALDE-gruppen
Europaparlamentets resolution om yttrandet från domstolen över huruvida avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om skydd av personuppgifter i samband med förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott är förenligt med fördragen
( 2016/3004(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget), särskilt punkterna 6 och 11,
– med beaktande av utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om skydd av personuppgifter i samband med förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott,
– med beaktande av avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om skydd av personuppgifter i samband med förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott, vilket godkänts på Europeiska unionens vägnar,
– med beaktande av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och dess arbetsdokument av den 19 september 2010 om ett framtida internationellt avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om skydd av personuppgifter vid överföring och behandling i syfte att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra brott, inklusive terrorism, inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (DT\830119SV och DT\830120SV),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 november 2013 om återskapande av förtroendet för dataflöden mellan EU och Förenta staterna ( COM(2013)0846 ),
– med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor[1],
– med beaktande av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och dess arbetsdokument av den 14 juli 2014 om ett framtida internationellt avtal mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om skydd av personuppgifter vid överföring och behandling i syfte att förebygga, upptäcka, utreda eller lagföra brott, inklusive terrorism, inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (DT\1031547SV),
– med beaktande av resolutionen av den 29 oktober 2015 om uppföljningen av Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2014 om den elektroniska massövervakningen av EU:s medborgare[2],
– med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens preliminära yttrande av den 12 februari 2016 över avtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen om skydd av personuppgifter i samband med förebyggande, utredning, upptäckt och lagföring av brott,
– med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om transatlantiska dataflöden[3],
– med beaktande av uttalandet av den 26 oktober 2016 från Artikel 29-gruppen för uppgiftsskydd om paraplyavtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen,
– med beaktande av artikel 16 i EUF-fördraget och artiklarna 7, 8, 21, 47 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av domstolens dom av den 9 mars 2010 i mål C-518/07, Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland,
– med beaktande av domstolens dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, i vilken kommissionens beslut 2000/520 förklarades ogiltigt,
– med beaktande av yttrandet av den 14 januari 2016 från Europaparlamentets rättstjänst över paraplyavtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen (SJ‑0784/15),
– med beaktande av yttrandet av den 8 september 2016 från generaladvokaten vid domstolen om utkastet till avtal mellan Kanada och Europeiska unionen om överföring och behandling av passageraruppgifter,
– med beaktande av artikel 108.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. I november 2006 inrättades en kontaktgrupp på hög nivå bestående av högre tjänstemän från kommissionen, rådets ordförandeskap och Förenta staternas justitieministerium, ministerium för inrikes säkerhet samt utrikesministerium för att undersöka hur EU och Förenta staterna skulle kunna samarbeta närmare och effektivare för att utbyta brottsbekämpande uppgifter och samtidigt sörja för att skyddet av personuppgifter och integritetsskyddet garanteras.
B. Slutsatsen i kontaktgruppens slutrapport i oktober 2009 var att det bästa alternativet skulle vara ett internationellt avtal som föreskriver att både EU och Förenta staterna ska tillämpa gemensamma uppgiftsskyddsprinciper för transatlantiska uppgiftsöverföringar på brottsbekämpningsområdet.
C. Den 3 december 2010 antog rådet ett beslut om att låta kommissionen inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om skydd av personuppgifter vid överföring och behandling i syfte att förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra brott, inklusive terrorism, inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete.
D. Den 29 april 2016 uppmanade kommissionen rådet att fatta beslut om antagandet av avtalet.
E. Den 19 juli 2016 beslutade rådet att begära parlamentets godkännande av att avtalet ingås.
F. Avtalet paraferades den 9 september 2015 och undertecknades den 2 juni 2016.
G. Domstolen förklarade i sin dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14 kommissionens beslut 2000/520 ogiltigt.
H. Avtalet kan, som internationellt avtal, mycket väl ha företräde framför sekundärlagstiftning som har antagits av unionslagstiftaren, och paraplyavtalet mellan Amerikas förenta stater och Europeiska unionen skulle då i framtiden ha företräde framför uppgiftsskyddspaketet.
I. Syftet med avtalet är enligt artikel 1 att garantera ett starkt skydd för personuppgifter och att utöka samarbetet mellan Förenta staterna och Europeiska unionen och dess medlemsstater i samband med förebyggande, utredning, upptäckt eller lagföring av brott, inklusive terrorism.
J. Europeiska datatillsynsmannen avgav den 12 februari 2016 sitt preliminära yttrande över avtalet, och rekommenderade där viktiga förbättringar för att texten ska vara förenlig med stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget, och särskilt ett förtydligande om att skyddsåtgärderna ska gälla alla enskilda personer i EU, inte enbart EU-medborgare, att bestämmelserna om rättslig prövning säkerställs i den mening som avses i stadgan och förtydligande om att bulköverföringar av känsliga data inte är tillåtna.
K. Enligt Förenta staternas lag om rättslig prövning (Judicial Redress Act) från 2015, som undertecknades av president Obama och blev lag den 24 februari 2016 (H.R.1428), får det amerikanska justitieministeriet utse främmande länder, eller regionala organisationer för ekonomisk integration, vars medborgare ska ha rätt att enligt 1974 års amerikanska lag om skydd av privatlivet (Privacy Act) väcka talan mot vissa statliga myndigheter i USA för syften som avser att få tillgång till eller möjlighet att ändra uppgifter som dessa myndigheter innehar, eller rättslig prövning vid fall av olagligt utlämnande av registeruppgifter som översänts från ett främmande land till Förenta staterna i syfte att förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra brott.
L. Det amerikanska justitiedepartementet får utse länder eller organisationer vars medborgare får använda sig av sådana civilrättsliga medel om personens land eller organisation har lämpligt skydd av personuppgifter för informationsutbyte med Förenta staterna, i enlighet med ett avtal med Förenta staterna eller efter beslut av justitiedepartementet, som tillåter överföring av personuppgifter för kommersiella ändamål mellan dess territorium och Förenta staterna och har en av justitiedepartementet certifierad dataöverföringspolicy som inte strider mot amerikanska nationella säkerhetsintressen.
M. Hittills har det amerikanska justitiedepartementet inte utsett Europeiska unionen eller dess medlemsstater till ”länder som omfattas”, vars medborgare kan väcka talan mot vissa statliga myndigheter i USA enligt 1974 års amerikanska lag om skydd av privatlivet (Privacy Act).
N. Den talan inför domstol som Förenta staternas lag om rättslig prövning (Judicial Redress Act) ger rätt till beviljas inte personer inom unionen som inte är EU‑medborgare, vars personuppgifter behandlas och överförs till USA enligt avtalet.
O. Den nuvarande amerikanska lagstiftningen innehåller olika begränsningar och villkor när det gäller tillämpningsområdet, orsakerna till vidtagna åtgärder, vilka myndigheter som omfattas och tillämpningen av 1974 års lag om skydd av privatlivet i brottsbekämpningsärenden.
P. Personuppgifter som behandlas på grundval av avtalet mellan EU och USA om passageraruppgifter och avtalet mellan EU och USA om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP-avtalet) undantas för närvarande från bestämmelserna om civilrättsliga medel enligt 1974 års lag om skydd av privatlivet.
Q. Artikel 29-gruppen för uppgiftsskydd framhöll i sitt uttalande av den 26 oktober 2016 att det kan behövas vissa förtydliganden för att säkerställa att paraplyavtalets skyddsnivå för personuppgifter är helt förenlig med EU-lagstiftningen och att man särskilt bör uppmärksamma följande punkter: Definitionerna av begreppen ”personuppgifter” och ”databehandling” skiljer sig från EU:s definitioner. Datalagringsperioderna bör definieras mer strikt i förhållande till syftet. Enskildas åtkomsträttigheter är mycket begränsade och åtkomsten kan förbättras genom införandet av en mekanism för indirekt åtkomsträtt.
1. Europaparlamentet anser att det finns en juridisk osäkerhet om huruvida avtalet är förenligt med bestämmelserna i fördragen (artikel 16) och med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artiklarna 7, 8, 21, 47 och 52.1), när det gäller fysiska personers rätt till skydd av personuppgifter, principen om icke‑diskriminering och rätten till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång.
2. Europaparlamentet beslutar att begära ett yttrande från domstolen om avtalets förenlighet med fördragen.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen för kännedom och att vidta de åtgärder som krävs för att få ett sådant yttrande från domstolen.