Plenarhandling
15.5.2017
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
om flyktinglägret i Dadaab
( 2017/2687(RSP) )
Marie-Christine Vergiat, Marina Albiol Guzmán, Patrick Le Hyaric, Younous Omarjee, Tania González Peñas, Miguel Urbán Crespo, Lola Sánchez Caldentey, Xabier Benito Ziluaga, Estefanía Torres Martínez, Paloma López Bermejo, Merja Kyllönen, Sabine Lösing, Barbara Spinelli, Maria Lidia Senra Rodríguez, Javier Couso Permuy, Dimitrios Papadimoulis, Stelios Kouloglou, Neoklis Sylikiotis, Takis Hadjigeorgiou
för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentets resolution om flyktinglägret i Dadaab
( 2017/2687(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,
– med beaktande av Förenta nationernas stadga,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från juni 1981,
– med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning, som Kenya är part i,
– med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
– med beaktande av Nairobiförklaringen av den 25 mars 2017 från den särskilda mellanstatliga utvecklingsmyndigheten i Östafrika (Igad) om varaktiga lösningar för somaliska flyktingar och återintegreringen av återvändande till Somalia,
– med beaktande av FN:s New York-deklaration om flyktingar och migranter, som antogs den 19 september 2016,
– med beaktande av den gemensamma kommunikén av den 25 juni 2016 från trepartskommissionen på ministernivå om frivilligt återvändande för somaliska flyktingar i Kenya,
– med beaktande av resultaten från toppmötet i Valletta om migration den 15 november 2015,
– med beaktande av förklaringen från Khartoumprocessens ministerkonferens den 28 november 2014,
– med beaktande av trepartsavtalet om frivilliga återvändanden, som undertecknades i november 2013 av Kenyas och Somalias regeringar och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR),
– med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika,
– med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ för delat ansvar för flyktingar,
– med beaktande av EU:s humanitära medel för flyktinginsatser i Kenya,
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kenya, särskilt resolutionen av den 30 april 2015,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Trots sina omfattande naturresurser är Afrikas horn en av de fattigaste regionerna i världen. Livsmedelsförsörjningen är ytterst otrygg, och miljoner människor i denna region lider av undernäring och hotas av hungersnöd.
B. Länderna i regionen upplever just nu den värsta torkan på 60 år, något som har förvärrat livsmedelskrisen i Etiopien, Kenya, Somalia och Jemen och som skulle kunna utlösa en allmän hungersnöd. Kenya drabbas återkommande av torka, främst i arida och semiarida områden i landets norra delar där 5,5 miljoner människor lever, i huvudsak småskaliga boskapsuppfödare som befinner sig i en särskilt utsatt situation och lever i kronisk fattigdom. Klimatförändringarna har förödande konsekvenser för betesbruket, ett nomadiskt levnadssätt för många människor i denna region.
C. Kenya är Östafrikas största ekonomi, men trots sina omfattande resurser intar landet en av bottenplatserna i FN:s utvecklingsindex. Merparten av den kenyanska befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Den kenyanska ekonomin upplever kroniska problem på grund av att en minoritet har monopol på resurserna. Småjordbruken utgör 94,8 % av alla landets jordbruk, men de har bara tillgång till 11,7 % av jordbruksmarken. Afrika har den senaste tiden upplevt en våg av markrofferier som har gjort att miljontals hektar bördig jordbruksmark har hamnat i händerna på storföretag och därigenom berövat tiotusentals jordbrukssamhällen deras utkomstmöjligheter. Kenyas jordbruksexport till EU utgörs främst av te, kaffe, rosor och nejlikor, bönor, gröna ärter, avokado, nilabborre och tonfisk. I Kenya används 500 000 hektar för produktion av biobränslen av företag från Kanada, Japan och Belgien, med stora konsekvenser för miljön och lokalbefolkningen.
D. Sedan den amerikanska interventionen 1992 i samband med operationen ”Restore Hope” är Somalia en krigszon. Konflikten mellan Somalia, Etiopien och Kenya beror i hög grad på den koloniala gränsdragningen, då den somaliska befolkningen i huvudsak fördelades över dessa tre länder. Denna situation har gett upphov till olika konflikter, bland annat den kenyanska arméns massaker på flera tusen kenyaner av somaliskt ursprung på 1980-talet.
E. I den globala handlingsplanen från Nairobi, som antogs vid Igads (den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten) toppmöte den 26 mars 2017, framhålls torkan och de väpnade konflikterna som de två orsakerna till fördrivningen av människor i regionen.
F. De många olika parterna i inbördeskriget, frånvaron av regering i Somalia, de somaliska fiskarnas förlorade utkomstmöjligheter, piratdåden utanför Somalias kust, spänningarna mellan Sudan och Sydsudan, mellan Etiopien, Eritrea och Somalia och mellan Eritrea och Djibouti, Kenyas och andra grannländers deltagande i Afrikanska unionens styrka i Somalia, externa parters inblandning och intervention samt Europeiska unionens och andra västmakters ekonomiska och geostrategiska intressen är faktorer som bidrar till att göra Afrika horn till en av de mest konfliktdrabbade regionerna i världen. Flera aktörer har brutit mot FN:s vapenembargo.
G. Afrikas horn, med närmare 250 miljoner invånare och en snabbt växande befolkning, är den region som hyser flest internflyktingar och flyktingar i Afrika och en av dem som hyser flest i hela världen. Den 31 mars 2017 uppgick antalet flyktingar och asylsökande som registrerats av UNHCR i Kenya till 486 037.
H. Flyktingkomplexet i Dadaab skapades 1991 för runt 90 000 personer och var tänkt som en tillfällig lösning för personer som söker en fristad på flykt undan förföljelse, våld och instabilitet i Östafrika, inte minst inbördeskriget i Somalia. Under 2011 fick utbrottet av konflikter och lokal hungersnöd miljontals människor att lämna Somalia och föranledde en masstillströmning av flyktingar till Dadaab, där över 308 000 registrerade somalier för närvarande bor i ett flyktingläger. Enligt FN:s beräkningar har Dadaab just nu en befolkning på runt 260 000 personer, av vilka 95 % kommer från Somalia och 60 % är under 18 år. Komplexet utgörs i dag av fem olika zoner med olika folkslag och täcker en yta på 50 km². De äldsta och folkrikaste lägren är Hagadera, Dagahaley och Ifo.
I. Situationen för de somaliska flyktingarna har pågått i över tre årtionden, med en tredje generation exilfödda flyktingar. Det finns närmare 1 miljon fördrivna somalier i regionen och ytterligare 1,1 miljoner i själva Somalia. Somalia är ett av de fem länder som flest flyktingar kommit från de senaste 15 åren. För närvarande räknas antalet flyktingar till 1,1 miljoner, av vilka över 80 % har tagits emot på Afrikas horn och i Jemenregionen.
J. Efter terrorattacken mot universitetet i Garissa i april 2015 ställde landets vicepresident, William Ruto, FN inför ett ultimatum och pressade på för att människorättsrådet skulle stänga flyktinglägret i Dadaab inom tre månader; annars skulle Kenya stänga det på egen hand. Människorättsrådet varnade för att en stängning av lägret skulle få ”extrema humanitära och praktiska konsekvenser”. Enligt FN:s flyktingkonvention är det förbjudet att avvisa flyktingar till regioner där deras liv eller frihet hotas. Även en separationsmur mellan Somalia och Kenya har föreslagits.
K. I maj 2016 upplöste Kenya sitt departement för flyktingfrågor, som ansvarade för att räkna antalet flyktingar. Detta innebär att tiotusentals människor inte har registrerats. Den 6 maj 2016 tillkännagav Kenyas regering sitt beslut att stänga Dadaab ”så snart som möjligt” under åberopande av säkerhetsskäl och behovet av att få slut på den utdragna flyktingsituationen i regionen.
L. Understödda av företrädare för FN:s flyktingkommissariat påskyndade då de kenyanska myndigheterna verkställandet av ett program för ”frivilligt” återvändande från 2013. Flera icke-statliga organisationer och internationella aktörer protesterade mot att det återvändandeprogram för somaliska flyktingar som Kenya infört, i en kontext präglad av rädsla och desinformation, stred mot internationella kriterier för flyktingars frivilliga återvändande. I augusti 2016 tvingades de somaliska myndigheterna i Jubaland hantera en tillströmning av återvändande personer till den regionala huvudstaden Kismayu. Enligt UNHCR var 70 % av de berörda barn.
M. Kenyas regering tillkännagav i november 2016 att stängningen skulle senareläggas med sex månader, alltså till maj 2017, av ”humanitära skäl” och på världssamfundets begäran. Den 9 februari 2017 fastslog Högsta domstolen i Nairobi, som svar på en framställan från två människorättsorganisationer i Kenya (Kenyas nationella människorättskommission och Kituo Cha Sheria), att den kenyanska regeringens beslut att stänga flyktinglägret i Dadaab var diskriminerande och utgjorde en kollektiv, godtycklig och oproportionerlig bestraffning.
N. En stängning av Dadaab skulle få återverkningar på samtliga grannländer, först och främst Etiopien, som för närvarande hyser runt 245 000 somaliska flyktingar.
O. Den allt större resursbristen och det minskande antalet internationella givare slår direkt mot flyktingsituationen i Dadaab, inte minst i fråga om livsmedelsransoner och bristande tillgång till läkartjänster och läkarvård och till utbildning.
P. I mars 2017 uppskattade UNHCR sitt behov till 215 200 000 US-dollar för att på lämpligt sätt kunna ”hantera” de 486 037 fördrivna personerna i Kenya. Endast 15 % av de nödvändiga medlen har uppbringats så här långt. UNHCR räknar med 27 598 nyanlända med hänsyn till den geopolitiska situationen i regionen.
Q. Utbildning, läs- och skrivkunnighet, kvinnors rättigheter, social rättvisa och en rättvis fördelning av statliga inkomster i samhället, minskning av klyftor samt korruptionsbekämpning är nödvändiga faktorer för att bekämpa fundamentalism, våld och intolerans.
R. Mellan 2014 och 2020 kommer Europeiska unionen att bistå med 435 miljoner euro till Kenya. Unionen är den aktör som ger mest ekonomiskt stöd till Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) via den särskilda fonden för Afrika söder om Sahara. Unionen genomför flera civila och militära operationer i regionen, såsom Europeiska unionens uppdrag för regional maritim kapacitetsuppbyggnad på Afrikas horn (Eucap Nestor) inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (sedan 2012), Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (EU Navfor) (sedan 2008) och Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av somaliska säkerhetsstyrkor (EUTM Somalia) (sedan 2010). Förenta staterna är i besittning av flottbasen Manda Bay i Kenya. Natos och Förenta staternas insatser i regionen har destabiliserande inverkan.
1. Europaparlamentet är ytterst oroat över flyktingsituationen på Afrikas horn, inte minst i Kenya och lägret i Dadaab. Parlamentet välkomnar domen från Högsta domstolen i Nairobi, enligt vilken ”beslutet av Republiken Kenyas regering att stänga flyktinglägret i Dadaab [...] är ogiltigt”. Parlamentet uppmanar myndigheterna i landet att rätta sig efter detta beslut.
2. Europaparlamentet framhåller att flyktingarna inte längre kommer att kunna återvända hem så länge läget är fortsatt instabilt i regionen i stort. Parlamentet framhåller även att det krävs ett regionalt svar för att säkra kontinuerligt skydd åt flyktingarna i Dadaablägret och mer allmänt åt alla flyktingar som finns i landet.
3. Europaparlamentet är ytterst oroat över den sedan 2013 pågående strategin med ”frivilliga återvändanden”. Parlamentet vill att det bringas fullständig klarhet i de möjliga fall av ”hot, skrämsel och desinformation” som ägt rum, inklusive UNHCR:s roll i denna policy.
4. Europaparlamentet noterar antagandet av den globala och regionala handlingsplanen från Nairobi, som föreskriver en gradvis stängning av lägren, så att ”flyktingarna tillåts få tillgång till sysselsättning och tjänster i sitt värdland och ges möjlighet att röra sig fritt”. Parlamentet framhåller vikten av att stängningarna sker med full respekt för de mänskliga rättigheterna och inte förvärrar levnadsvillkoren ytterligare för de berörda.
5. Europaparlamentet framhåller att den växande fattigdomen bland befolkningen, de försämrade ekonomiska utsikterna, de fördjupade klyftorna och de begränsade utbildningsmöjligheterna har drivit upp arbetslösheten och på så vis skapat en gynnsam socioekonomisk jordmån för terrorismens utveckling. Parlamentet konstaterar likaledes med oro att den somaliska respektive kenyanska staten i många regioner inte tillhandahåller någon samhällsviktig service, såsom vattenförsörjning, rening av avloppsvatten, hälso- och sjukvård och utbildning. Parlamentet uppmanar med kraft de kenyanska och somaliska myndigheterna att under dessa förhållanden ta tag i den socioekonomiska situationen och bekämpa försämringen av levnadsstandarden för att säkra social rättvisa.
6. Europaparlamentet uppmanar unionen att frigöra det akuta humanitära bistånd som krävs för att bemöta såväl flyktingsituationen som hungersnöden i regionen. Parlamentet uppmanar unionen att höja andelen offentligt utvecklingsbistånd till jordbruk och till investeringar i hållbara småjordbruk samt betesbruk för att garantera småbrukares tillgång till mark och på så sätt stärka den lokala marknaden, säkerställa livsmedelssuveräniteten på Afrikas horn och hjälpa till att återställa vattnen utanför Afrikas horn för att säkerställa utkomstmöjligheterna för fiskarna och deras familjer.
7. Europaparlamentet framhåller med emfas att utvecklingsbistånd inte får bli ett verktyg för gränsstängning och gränskontroll eller för att säkerställa återtagande av migranter. Parlamentet kräver att EU:s och medlemsstaternas bistånd till Afrikas horn i första hand ska användas för att lösa problem kopplade till de djupa klyftorna, fattigdomen, den kroniska undernäringen, tillgången till hälso- och sjukvård och offentliga tjänster, inte minst reproduktiv hälso- och sjukvård, samt förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet kräver vidare att livsmedelsbiståndet ska höjas och i första hand riktas in på uppköp av livsmedel från lokala jordbrukare. Parlamentet motsätter sig kraftfullt att Europeiska utvecklingsfonden används till utbildning av brottsbekämpande eller militära organ.
8. Europaparlamentet motsätter sig alla försök till utläggning av unionens migrationspolitik på tredjeländer. Parlamentet är kritiskt till att Khartoumprocessen, som Kenya och Somalia ingår i, inte under några omständigheter gör det möjligt att ta tag i migrationens bakomliggande orsaker. Parlamentet anser att denna politik strider mot rätten till fri rörlighet, asylrätten och, i vidare bemärkelse, mot migranters rättigheter i den form de definierats i internationella konventioner.
9. Europaparlamentet begär att Europeiska unionens och medlemsstaternas bistånd ska ges i gåvoform och inte som lån, för att inte skuldbördan ska öka. Parlamentet beklagar djupt att flera av Europeiska unionens medlemsstater inte nått målet att lägga 0,7 % av BNI på detta och att vissa sänkt sin procentandel till utvecklingsbiståndet. Parlamentet beklagar djupt medlemsstaternas minskade deltagande i livsmedelsbiståndsprogram.
10. Europaparlamentet är starkt kritiskt till västs olika interventioner de senaste åren, som har främjat radikalisering bland vissa invånare på Afrikas horn. Parlamentet framhåller att en sådan politik främjar, i stället för att bekämpa, terrorism. Parlamentet oroar sig över den betydelse som tillmäts militära ”lösningar” i den europeiska politiken för terrorismbekämpning, vilket resulterar i ett antal militära stödprogram till länderna på Afrikas horn. Parlamentet slår fast att det inte kan finnas någon militär lösning på konflikterna i denna region.
11. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och världssamfundet att samarbeta med de afrikanska länderna och med regionala och internationella aktörer för att lösa konflikterna med rakt igenom fredliga medel, inte minst genom att gripa sig an konflikternas bakomliggande orsaker. Parlamentet uppmanar europeiska unionen att lägga fast nya ramar för förbindelserna med Kenya och alla afrikanska länder utifrån principen om icke-ingripande i länders inhemska angelägenheter och respekt för deras suveränitet och med syfte att stödja utvecklingen i grannregionerna och främja sysselsättning och utbildning i stället för att basera förbindelserna på ”associeringsavtal” som först och främst syftar till att upprätta frihandelsområden som gagnar västföretags intressen.
12. Europaparlamentet bekräftar än en gång att europeiska företag med verksamhet i tredjeländer fullständigt måste rätta sig efter internationella människorättsnormer. Medlemsstaterna uppmanas således att se till att de företag som omfattas av deras nationella rätt inte åsidosätter de mänskliga rättigheterna eller de sociala eller hälso- eller miljörelaterade normer som gäller för dem då de startar eller bedriver verksamhet i ett tredjeland. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder mot europeiska företag som inte respekterar dessa normer eller som inte på ett tillfredsställande sätt kompenserar offren för sådana människorättskränkningar som de ansvarat för direkt eller indirekt.
13. Europaparlamentet uppmanar Kenyas regering och regeringarna i utvinningsföretags ursprungsländer att ålägga dessa företag att införa goda rutiner i fråga om insyn, ansvar och allmänhetens deltagande, samt att bekämpa korruption i utvinningsindustrin.
14. Europaparlamentet anser att kampen mot multinationella och inte minst europeiska bolags markrofferi är central för att möjliggöra skäliga levnadsvillkor för befolkningarna och verka för livsmedelssuveränitet i länderna på Afrikas horn. Parlamentet begär därför att denna fråga ska bli föremål för en särskild och central dialog mellan Europeiska unionen och länderna på Afrikas horn.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, rådet, Europeiska unionens medlemsstater, länderna på Afrikas horn, Panafrikanska parlamentet samt medlemmarna i Förenta nationernas generalförsamling.