Plenarhandling
30.6.2017
FÖRSLAG TILL RESOLUTION
till följd av ett uttalande av kommissionen
i enlighet med artikel 37.3 i arbetsordningen och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen
om kommissionens arbetsprogram 2018
( 2017/2699(RSP) )
Anthea McIntyre
för ECR-gruppen
Europaparlamentets resolution om kommissionens arbetsprogram 2018
( 2017/2699(RSP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Europeiska rådets förklaring av den 19 februari 2016 om konkurrenskraft,
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning,
– med beaktande av slutrapporten av den 24 juli 2014 från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor Cutting Red Tape in Europe – Legacy and Outlook,
– med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om Mot en bättre reglering av den inre marknaden[1],
– med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013[2],
– med beaktande av artikel 37.3 i arbetsordningen,
A. Det bästa ekonomiska och sociala stöd som medlemsstaterna kan erbjuda sina medborgare för att säkerställa förbättrad livskvalitet är en växande ekonomi med låg inflation och hög sysselsättning och löneutveckling som genererar de resurser som krävs för att finansiera investeringar för framtiden, förbättrad infrastruktur och offentliga tjänster.
B. Medlemsstaterna står inför stora ekonomiska utmaningar på en svår global marknad som endast kan hanteras genom att man skapar dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomier med ökad produktivitet och innovation.
C. Säkerhet är ett allvarligt problem i en tid av inhemska och internationella hot.
D. Den allmänna opinionen har blivit mer försiktig i fråga om ett EU som tycks ta över sådana befogenheter och sådant ansvar som medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter eller medborgarna själva är mer lämpade för.
E. Det är tydligt att EU:s medborgare vill ha ett EU som ingriper sparsamt och som underlättar samarbete mellan medlemsstaterna på områden där detta kan skapa ett mervärde, men som framför allt respekterar de viktiga principerna om subsidiaritet, proportionalitet och tilldelade befogenheter.
DEL 1: EUROPA BEFINNER SIG I ETT KRITISKT SKEDE
Allmänna principer för utformningen av arbetsprogrammet för 2018
1. Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna utgör den demokratiska grunden för EU och att kommissionen i sitt förslag för 2018 måste lägga tillräcklig vikt vid att involvera nationella och regionala regeringar i sitt arbete.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram så få förslag som möjligt under 2018, och fokusera på områden där samarbete på EU-nivå kan ge ett mervärde i linje med principerna om subsidiaritet, proportionalitet och tilldelade befogenheter.
3. Europaparlamentet begär att EU:s politik och program ska omformas så att medlemsstaterna ges större lokal kontroll och större flexibilitet avseende hur de ska uppfylla de överenskomna europeiska målen.
4. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen ska genomföra fler samråd om eventuella framtida förslag med medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och direkt med medborgarna. Parlamentet understryker att det är viktigt att tillräcklig tid ges för återkoppling och att fler ”vitböcker” och ”grönböcker” används för att ange olika alternativ.
5. Europaparlamentet betonar vikten av att ge valuta för pengarna och bedriva en nolltoleranspolitik vid fall av bristfällig förvaltning och bedrägerier.
6. Europaparlamentet framhåller att EU måste vara utåtblickande och utveckla nära ekonomiska, handelsmässiga och strategiska band med vänner och allierade, särskilt de som är nära grannar.
Prioriteringar för 2018
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera åtgärder under 2018 som gör det möjligt för EU att stödja medlemsstaterna i deras arbete med att reformera sina ekonomier för att uppnå långsiktig hållbar tillväxt och skapa arbetstillfällen och välstånd.
8. Europaparlamentet anser att en vidareutveckling av agendan för bättre lagstiftning är ett avgörande instrument för att förbättra de ekonomiska utsikterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram en ambitiös agenda, särskilt avseende följande:
– tester för små och medelstora företag och konkurrenskraftstester som en del i konsekvensbedömningar,
– fastställande av mål för att minska bördorna,
– den årliga undersökningen av bördorna och
– arbetet i nämnden för lagstiftningskontroll,
och uppmanar kommissionen att se till att mikroföretag undantas i så hög grad som möjligt från alla lagstiftningsförslag för att främja nyetableringar och egenföretagare.
9. Europaparlamentet önskar se att fokus även i fortsättningen läggs på tillväxtvänlig finanspolitisk konsolidering och anser att investeringsstöd inte bör betraktas som ett alternativ till nödvändiga strukturreformer.
10. Europaparlamentet understryker den betydelse som genomdrivandet av konkurrenslagstiftningen har för att åstadkomma lika villkor som främjar innovation, produktivitet, skapande av arbetstillfällen och investeringar hos alla aktörer på hela den inre marknaden och för alla affärsmodeller, inklusive små och medelstora företag.
11. Europaparlamentet betonar att utveckling är mycket viktig för att man ska kunna hantera migrationskrisen på ett sätt som visar mycket större lyhördhet inför den utbredda oron i medlemsstaterna över okontrollerad migration genom att tillhandahålla genomförbara politiska förslag som respekterar medlemsstaternas suveräna befogenheter på detta område.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera förhandlingar om nya handelsavtal med tredjeländer för att garantera lägre priser för europeiska konsumenter och större marknader för europeiska producenter, vilket skapar nya arbetstillfällen och ett ökat välstånd.
13. Europaparlamentet betonar att politiken för en cirkulär ekonomi behöver fokusera på kampen mot livsmedelsslöseri. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att samarbeta och utbyta bästa praxis.
14. Parlamentet upprepar att man måste säkerställa rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i enlighet med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att det är mycket viktigt att dessa personer ges fullständig tillgång till produkter, tjänster och miljö så att de till fullo kan delta i samhället.
15. Parlamentet påminner om att man behöver främja balansen mellan arbete och fritid för icke-officiella omsorgsgivare som tar hand om omsorgsbehövande släktingar (äldre, barn, personer med funktionsnedsättning) utan att vara officiellt anställda.
16. Europaparlamentet betonar att Brexit-förhandlingarna behöver utmynna i en positiv uppgörelse i godo, som beaktar det stora bidrag som Förenade kungariket har gett EU i mer än 40 år, för att säkerställa ett framtida starkt ekonomiskt och politiskt partnerskap mellan EU och Förenade kungariket som respekterar alla parters rimliga krav och intressen.
DEL 2: KONKRETA FÖRSLAG TILL ARBETSPROGRAMMET SOM GENOMFÖR DE TIO PRIORITERINGARNA
1. ”En ny satsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar”
Bättre lagstiftning
17. Europaparlamentet påminner kommissionen om att alla lagstiftningsförslag bör genomgå en grundlig konsekvensbedömning och kostnads- och nyttoanalys. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla konsekvensbedömningar inriktas på att visa eventuella effekter på företag och marknaden, och att förslagen endast läggs fram om den avsedda effekten är proportionell.
18. Europaparlamentet betonar att kommissionen måste inkludera tester för små och medelstora företag och konkurrenskraftstester i alla konsekvensbedömningar, eftersom detta kommer att bidra till att säkerställa att företag, särskilt små och medelstora företag, inte tyngs ned av lagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att sprida användningen av testet för små och medelstora företag till alla generaldirektorat och att på ett mer systematiskt sätt samarbeta med nämnden för lagstiftningskontroll i syfte att sörja för en mer strukturerad användning av testet liksom man gjorde i förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv 2011/7/EU.
19. Europaparlamentet rekommenderar starkt att kommissionen inleder en ”ångerperiod” efter att trepartsförhandlingar har slutförts för att göra en konsekvensbedömning och en subsidiaritetskontroll. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en utvärdering och eventuell uppföljning av hur oberoende nämnden för lagstiftningskontroll är i sitt arbete med att övervaka och ge objektiva råd om olika konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidkänna att agendan för bättre lagstiftning har en mycket viktig lokal/regional dimension, som inte nödvändigtvis beaktas vid tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Kommissionen bör därför utvidga sina processer för bedömning av lagstiftningens konsekvenser (som skiljer sig från bedömningen av territoriella konsekvenser) för att undersöka de finansiella och administrativa konsekvenserna av befintliga och nya standarder för lokala/regionala myndigheter.
20. Europaparlamentet understryker att den årliga undersökningen av bördorna, som man kom överens om som en del av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, är ett mycket viktigt verktyg för att på ett tydligt och transparent sätt identifiera och kontrollera resultaten av EU:s insatser för att undvika och minska överreglering och administrativa bördor, särskilt eftersom de drabbar små och medelstora företag. Parlamentet anser att den årliga undersökningen ska användas för att identifiera de bördor som följer såväl av kommissionens enskilda lagförslag och akter som av enskilda medlemsstaters nationella överreglering i samband med införlivande och tolkning av lagstiftningen.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp rekommendationerna i årsrapporterna för 2012, 2013 och 2014 om subsidiaritet och proportionalitet. Parlamentet noterar framför allt att rapporterna efterfrågar en sakligt motiverad analys av alla förslag som kommissionen lägger fram för att se om de är förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet begär att de nationella parlamentens motiverade yttranden ska omfatta en prövning av proportionalitetsprincipen (utöver prövningen av subsidiaritetsprincipen), vilket skulle kräva en översyn av fördragen, att antalet nationella parlament som krävs för att aktivera ett gult kort ska utvärderas och att tidsfristen för framläggande av yttranden om subsidiaritetsprincipen från nationella parlament ska förlängas.
22. Europaparlamentet understryker begärandena i rapporterna om att kommissionen ska bedöma proportionaliteten och förkasta förslag som lägger oproportionella bördor på konkurrenskraften och på små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att ett grönt kort för de nationella parlamenten har begärts och att Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att göra en subsidiaritetsprövning och en fullständig konsekvensbedömning efter förhandlingar om lagstiftningsförslag för att säkerställa att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras när förslagen väl har ändrats.
23. Enligt gällande bestämmelser i det nya interinstitutionella avtalet uppmanar Europaparlamentet kommissionen att utan dröjsmål lägga fram förslag för fastställande av mål för minskningen av bördor inom nyckelsektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter att fram till 2020 minska de ekonomiska kostnaderna i samband med lagstiftningsbördor för företag inom varje politikområde med 25 procent, med ett mer långsiktigt mål att fram till 2030 halvera den börda som följer av gällande EU-lagstiftning. Parlamentet uppmuntrar med eftertryck kommissionen att omedelbart tillämpa principen att för varje ny standard upphäva två tidigare standarder genom att överväga fördelarna med att införa en regelutjämning, enligt viken nya regler som medför ytterligare administrativa och lagstiftningsmässiga bördor endast kan införas om man kan identifiera en motsvarande dubbelt så stor minskning av befintliga bördor.
24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen (och parlamentet) att erkänna att demokratiskt valda lokala och regionala myndigheter, och de organisationer som företräder dem, ingår i den europeiska lagstiftningsprocessen. Parlamentet begär särskilt att de ska undantas från skyldigheten att ingå i öppenhetsregistret, vilket redan är fallet för enskilda regioner.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna mer noggrann uppmärksamhet åt att säkerställa öppenhet och insyn och maktfördelning genom en striktare efterlevnad av bestämmelserna i artikel 290 i EUF-fördraget, och därmed avstå från att använda delegerade akter för att införa verkliga lagstiftningsåtgärder, som bör antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
26. Europaparlamentet understryker den fortsatta betydelsen av Refitprogrammet och efterföljande lagstiftningsförslag till följd av den samlade konsekvensbedömningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera Seveso III-direktivet i Refits rullande program och att främst fokusera på dess konsekvenser för företag, särskilt små och medelstora företag, och deras förmåga att göra långsiktiga investeringar, samt dess inverkan på en eventuell omlokalisering av EU-baserad kemikalieproduktion.
27. Parlamentet noterar kommissionens förslag om en europeisk pelare för sociala rättigheter, som syftar till att stärka den sociala dimensionen i EU. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att i arbetet med att uppnå sina prioriteringar säkerställa att alla initiativ inom ramen för den europeiska sociala pelaren till fullo respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt se över det sociala regelverket, som består av mer än 50 direktiv som har utvecklats sedan 1958, och identifiera möjligheter till ytterligare förenklingar och minskningar av bördan, inklusive genom tillbakadragande eller upphävande av lagstiftning när så är lämpligt.
29. Europaparlamentet är medvetet om att kvinnor fortfarande är underrepresenterade på arbetsmarknaden. Parlamentet anser i detta avseende att flexibla anställningsavtal, inklusive visstids- och deltidsavtal, kan spela en viktig roll för att öka deltagandet från grupper som annars skulle ha kunnat utestängas från arbetsmarknaden. Parlamentet anser att det är olämpligt för kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag, inklusive ett ramdirektiv om arbete under anständiga villkor, som syftar till att begränsa användningen av sådana kontrakt i medlemsstaterna.
30. Europaparlamentet påminner om artikel 155 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att i samband med gällande och framtida ramavtal använda verktygen för bättre lagstiftning, göra ökat bruk av konsekvensbedömningar och hänskjuta alla avtal med förslag till lagstiftningsåtgärder till kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll.
Budgetmedel
31. Europaparlamentet noterar att kommissionen ska offentliggöra sitt förslag till ny flerårig budgetram (nedan kallad budgetramen) före den 1 januari 2018, enligt vad som anges i artikel 25 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Parlamentet anser att nästa budgetram måste bana väg för en modern EU-budget som på ett adekvat sätt hanterar aktuella utmaningar, såsom migrant- och flyktingkrisen, hotet från terrorism och Förenade kungarikets utträde ur unionen. Parlamentet anser att kommissionen därför bör genomföra en heltäckande utgiftsöversyn före förhandlingarna om nästa budgetram, i syfte att systematiskt utvärdera varje politikområde i EU:s budget i fråga om dess effektivitet, mervärde och bidrag till EU:s övergripande prioriteringar. Dessutom uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att anpassa nästa budgetram till både kommissionens och parlamentet politiska cykler i syfte att förbättra det politiska egenansvaret och därigenom ansvarsskyldigheten när det gäller unionens fleråriga budget. Parlamentet anser att de tak i budgetramen som man enades om 2013 bör fortsätta att gälla.
32. Europaparlamentet noterar att kommissionen kommer att överväga förslag från högnivågruppen om egna medel, inklusive nya källor för egna medel. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte begära skattebefogenheter för EU, och förespråkar att man inte ska överge de riktlinjer som fastställts för det nuvarande systemet med egna medel, såsom balansen mellan budgeten och de nuvarande traditionella egna medlen (t.ex. tullar och sockeravgifter), eller riktlinjerna för egna resurser baserade på bruttonationalinkomsten (BNI). Parlamentet anser att egna resurser bör presenteras på ett tydligt och enhetligt sätt i nationella budgetar i syfte att säkerställa att EU:s inkomster är transparenta och jämförbara.
33. Europaparlamentet anser att kommissionen bör ta fram ett förbättrat system för budgetkontroll som står i proportion till de fördelar som uppnås genom finansiering från EU. Parlamentet anser att rapportering bör vara en integrerad del av detta system. Rapporteringen bör vara tillräckligt transparent och detaljerad, inbegripet rapporteringen om information om mottagare av EU-medel och om huruvida betalningar har gjorts i tid. Parlamentet anser att den prestation och kostnadseffektivitet och de resultat som uppnås med hjälp av EU-finansiering alltid bör granskas så att de hållbara, långsiktiga effekterna av EU:s utgifter kan fastställas. Parlamentet påminner om sin begäran om en särskild kommissionsledamot med ansvar för budgetkontroll, som ska ersätta en av de nuvarande kommissionsledamöterna och arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att lösa fall med bedrägerier och misskötsel. Parlamentet begär att förslag ska utarbetas om en reform av revisionsrätten, så att den kan tjäna både som en revisionsmyndighet och en utvärderingsmyndighet, som utför eller beställer oberoende utvärderingar av EU-program.
Transporter
34. Europaparlamentet betonar att den fortsatta utvecklingen av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) och dess stomnätskorridorer måste prioriteras, i syfte att sammanlänka samtliga EU-regioners transportnät och lösa sådana problem som brist på lämplig infrastruktur, tillgänglighet och låg driftskompatibilitet mellan EU:s östra och västra delar. Parlamentet betonar att det behövs synergieffekter mellan finansieringsresurserna från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och struktur- och investeringsfonderna för att säkerställa att alla tillgängliga EU-medel används på bästa sätt, men betonar samtidigt att även om FSE 2.0 ska vara inriktad på innovativa finansieringsinstrument och kombinera olika sorters resurser, så bör tillräckligt stora bidrag öronmärkas för transportinfrastrukturprojekt som inte kan få privata investeringar på grund av olika marknadsvillkor i olika delar av EU.
Forskning
35. Med tanke på den detaljnivå som krävs för ett projektförslag inom ramen för Horisont 2020 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i dess halvtidsöversyn införa strängare urvalskriterier i den första ansökningsfasen, eftersom ett stort antal sökande investerar tid och möda i att framställa ett fullständigt förslag i den andra fasen även om de har små utsikter att lyckas. Parlamentet är bekymrat över att detta problem är särskilt akut för små och medelstora företag.
36. Europaparlamentet betonar att tillämpad forskning, särskilt sådan som leder till bättre kunskaper, färdigheter och metoder, behövs för att säkerställa att ny teknik används på bästa möjliga sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppnå en bättre balans mellan behoven inom grundläggande, tillämpad och överbryggande forskning och utveckling, för att säkerställa att nya upptäckter effektivt och snabbt omvandlas till faktisk teknik och faktiska produkter.
Kunskaps- och utbildningsprogram
37. Europaparlamentet betonar att den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) och kommissionens nya kompetensagenda bör komplettera nationella åtgärder och stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att utveckla formella och informella utbildningssystem, särskilt för att förbättra läs- och skrivkunnigheten och räknefärdigheten.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att experter och berörda parter, inbegripet föräldraorganisationer, aktivt deltar i den politiska utvecklingen.
39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur effektiva EU:s kultur- och utbildningsprogram är och vilket mervärde de ger, och att ägna särskild uppmärksamhet åt programmet Ett Europa för medborgarna, samt att främja en förenkling av förfaranden och sund ekonomisk förvaltning på alla nivåer.
Regional utveckling och sammanhållningspolitik
40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge en tydlig indikation om hur den anser att sammanhållningspolitiken efter 2020 ska finansieras och utformas, samt om eventuella reformer av den befintliga ordningen. Parlamentet anser att en dialog mellan alla institutioner måste prioriteras för att skapa en öppen beslutsprocess. Parlamentet understryker att de nuvarande taken för åtagande- och betalningsbemyndiganden under rubrik 1b bör uttryckas som en andel av EU:s BNP i den totala EU-budgeten.
41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ytterligare studier för att säkerställa att sammanhållningspolitiken får avsedd verkan på stödmottagar- och projektnivå. Parlamentet anser att detta är särskilt viktigt med tanke på att endast uppskattningsvis 25 procent av medlen från Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) för programperioden 2014–2020 kommer att ha fördelats före utgången av 2018.
42. Europaparlamentet är medvetet om att den samlade förordningen införde ett antal viktiga förändringar med inriktning på förenkling, effektivisering och flexibilitet. Parlamentet anser att mer kan göras för att säkerställa att det tekniska biståndet riktas, kontrolleras och utvärderas ordentligt. Dessutom anser parlamentet att kommissionen bör ge lokala aktörer egenmakt genom att ta itu med komplexa godkännandeförfaranden, sena utbetalningar till mottagare och problem med att kombinera finansieringskällor, samt genom att främja gräsrotsinitiativ såsom lokalt ledd utveckling.
2. ”En sammankopplad digital inre marknad”
43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att fastställa den allmänna principen om det fria flödet av data och för att undanröja restriktioner för datalokalisering runt om i EU.
3. ”En motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik”
44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka de socioekonomiska konsekvenserna av den nya utformningen av elmarknaden, särskilt i den central- och östeuropeiska regionen, där energiomställningen troligtvis ger högre kostnader än i andra EU-medlemsstater.
45. Parlamentet är bekymrat över genomförandet av direktivet om energieffektivitet och uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna enligt enhetliga riktlinjer för att säkerställa ett effektivt genomförande. Parlamentet stöder principen ”energieffektivitet först” när så är lämpligt och anser att målen bör vara proportionella och realistiska.
4. ”En fördjupad och mer rättvis inre marknad med en stärkt industribas”
46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag på grundval av sin bedömning av direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon (direktiv 2009/103/EG), särskilt om en lösning på de problem som fordonsanvändare ställs inför till följd av Europeiska unionens domstols dom i fallet Vnuk mot Triglav, samt att överväga andra förbättringar för medborgare som vill ha en försäkring, till exempel tillgodoräknande av perioder utan försäkringsfordringar i andra medlemsstater än den stat i vilken försäkringen söks, så att medborgarna kan dra nytta av erbjudanden till konsumenter i dessa medlemsstater.
47. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vid utarbetandet av översynen av direktivet om utstationering av arbetstagare (direktiv 96/71/EG) beakta såväl den inre marknadens funktion som principen om frihet att tillhandahålla tjänster. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vid utarbetandet av civilrättsliga bestämmelser om robotteknik ta hänsyn till det sektorsspecifika tillvägagångssätt som föreslagits av parlamentet i syfte att uppmuntra innovation och respektera de olika stadierna i robotteknisk utveckling i de olika sektorerna och mellan medlemsstaterna.
48. Som en följd av resultatet från undersökningskommittén beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin begär Europaparlamentet att det 3: e och 4: paketet om utsläpp under faktiska körförhållanden ska antas snarast så att man kan fastställa en exakt definition av de förutsättningar under vilka de nuvarande gränsvärdena för koldioxid och kväveoxid ska uppfyllas.
49. Europaparlamentet noterar att efterlevnaden av viktiga bestämmelser i förordningen om biocidprodukter som avser godkännande av leverantörer och registrering av aktiva substanser som används för behandlade artiklar är mycket bristfällig till följd av att berörda företag ofta inte känner till dem. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att bygga vidare på det arbete som redan har utförts som ett led i den nyligen genomförda kontrollen av ändamålsenligheten av den mest relevanta kemikalielagstiftningen (förutom Reach), samt närliggande aspekter av lagstiftning som är tillämplig på industrier i senare led av produktionskedjan, och att inkludera förordningen i sin Refitagenda för 2018, med särskild hänsyn till de finansiella och administrativa bördor som drabbar de små och medelstora företagen och mikroföretagen när man sammanställer dokumentation inför godkännanden till Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa).
50. Europaparlamentet noterar de finansiella och regleringsmässiga utmaningar som medlemsstaterna stöter på i samband med efterlevnaden av nitratdirektivet (direktiv 91/676/EEG), som ofta anses vara ett dåligt exempel på effektiv EU-lagstiftning, med ett flertal ännu pågående överträdelseärenden. Parlamentet betonar att rapporteringscyklerna i nitratdirektivet och ramdirektivet för vatten (direktiv 2000/60/EG, vattendirektivet) behöver harmoniseras, så att samma kontrolldata kan användas för granskningarna enligt båda direktiven, och att nitratplaneringskraven, som har visat sig vara en onödig byråkratisk börda för jordbrukssektorn, behöver begränsas och förenklas. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att komplettera arbetet i 2012 års kontroll av ändamålsenligheten av EU:s färskvattenpolitik, och inkludera en systematisk översyn av nitratdirektivet i Refitagendan för 2018 i syfte att effektivisera betungande krav och minska kostnaderna för reglernas efterlevnad.
51. Europaparlamentet noterar att de nuvarande operativa ramarna och datainstrumenten avseende regler för vitaminer och mineralämnen som används som ingredienser i kosttillskott enligt kosttillskottsdirektivet (2002/46/EG) ofta nämns som ett exempel på bristfällig och föråldrad EU-lagstiftning, med många harmoniseringsluckor runtom i EU, inte enbart i fråga om lagstiftningsområden eller samarbete mellan byråer utan även i fråga om nationella skillnader i fråga om det stora antalet näringsämnen och ingredienser som också får ingå i livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över det arbete som redan utförts och att i nära samarbete med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) se över den nuvarande situationen på den europeiska hälsokostmarknaden, med vederbörlig användning av vetenskaplig forskning.
52. Europaparlamentet understryker att man behöver säkerställa fortsatta investeringar i den kreativa cykeln och tillgång till högkvalitativt audiovisuellt medieinnehåll för konsumenterna, samtidigt som man utökar skyddet för minderåriga och stöder produktionen och distributionen av europeiska verk. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att infria sitt åtagande att genomföra konsekvensbedömningar och vidta evidensbaserade åtgärder, och att uppmuntra till utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna och i industrin, och påminner samtidigt om principen om medlemsstaternas bestämmanderätt på kulturområdet.
Fiskeri
53. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts av EU:s fiskeflottor i fråga om att uppfylla målen i den gemensamma fiskeripolitiken, framför allt artikel 2 om miljömässigt hållbart fiske. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och fortsätta att främja (eko-)märkningar som en mekanism för erkännande av fisk av god kvalitet som har fångats på ett hållbart sätt och för säkerställande av spårbarhet från hav till tallrik. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den gemensamma fiskeripolitiken och landningsskyldigheten genomförs på ett rimligt sätt inom realistiska tidsramar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt nära samarbete med fiskare och vetenskapsmän för att kartlägga och förutse var begränsande arter kan finnas och ta fram forskningslösningar såsom innovativa fiskemetoder, som exempelvis elfiske.
54. Europaparlamentet betonar att kommissionen måste se över förordning (EG) nr 1967/2006 (Medelhavsförordningen), särskilt den del som avser förbudet mot användning av vissa traditionella redskap och de bestämmelser som avser fiskeredskapens särskilda egenskaper. Parlamentet är bekymrat över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för små pelagiska bestånd i Adriatiska havet och fisket av dessa, som innehåller den nya förvaltningsramen.
55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hitta en pragmatisk lösning när det gäller det industriella fisket i syfte att reglera och begränsa praxisen att använda värdefulla fiskresurser till fiskmjöl, särskilt med avseende på sårbara ekosystem i Östersjön. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över den befintliga lagstiftningen för att stödja i synnerhet det småskaliga fisket och vidareutveckla definitionen av detta fiske. Parlamentet betonar att kommissionen behöver se över den befintliga lagstiftningen i syfte att införa en fredningstid för torsk i Östersjön, för att begränsa fisket av ungfisk av torsk.
Jordbruk
56. Europaparlamentet välkomnar det tolv veckor långa offentliga samråd som genomförts av kommissionen och det faktum att ordförande Jean-Claude Juncker och kommissionsledamot Phil Hogan har tillstått att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver förnyas och få tillräcklig finansiering. Parlamentet hoppas att de synpunkter från jordbrukare, medborgare och organisationer som framkom i samrådet kommer att forma den framtida gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör se till att skattebetalarna får valuta för pengarna från de investeringar som görs i jordbruket samtidigt som man verkar för att utjämna direktstödet i medlemsstaterna, och säkerställa att EU kan upprätthålla och öka sin potentiella livsmedelsproduktion.
57. Europaparlamentet är besviket över avsaknaden av åtgärder för att göra användningen av näringsämnen såsom kväve, fosfor och kalium mer effektiv, vilket skulle förbättra livsmedels- och energiproduktionen. Parlamentet betonar att markförstöring fortsätter att vara ett stort problem för jordbruksproduktionen i EU.
58. Europaparlamentet är oroat över hur kommissionen har hanterat ett antal delegerade akter. Parlamentet påminner kommissionen om att delegerade akter bör användas för tekniska och administrativa justeringar, inte för att införa politiskt motiverade jordbruksåtgärder i den gemensamma jordbrukspolitiken utan att behöva gå igenom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
59. Europaparlamentet betonar att fler frivilliga verktyg måste ställas till EU-jordbrukarnas förfogande inom den andra pelaren så att de kan hantera ökad prisvolatilitet och utdragna perioder av låga priser. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att utveckla EU:s verktygslåda för riskhantering. Parlamentet betonar att det huvudsakliga inkomststabiliserande verktyget för jordbrukarna är direktstödet under den första pelaren. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka åtgärder som garanterar marknadstransparens i hela livsmedelsförsörjningskedjan.
60. Europaparlamentet uppmanar GD Jordbruk och landsbygdsutveckling att i nära samarbete med GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering och GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag säkerställa att ett verkligt fokus läggs på den jordbruksbaserade livsmedelssektorn. Parlamentet noterar att om EU:s jordbruksbaserade livsmedelssektor ska kunna vara konkurrenskraftig på den internationella marknaden så behöver insatserna koncentreras till att skapa sysselsättning, tillväxt och investeringar på alla anläggningar, oavsett typ och storlek, så att produktionspotentialen kan maximeras. Parlamentet betonar att om Europa ska kunna utveckla sina metoder för precisionsjordbruk och sin teknik på jordbruksområdet så behöver kommissionen samarbeta med medlemsstaterna för att planera för investeringar i teknisk utbildning och högre jordbruksutbildning.
5. ”En djupare och mer rättvis ekonomisk och monetär union”
61. Europaparlamentet understryker vikten av att kapitalmarknadsunionen fullbordas. Parlamentet betonar emellertid att ytterligare lagstiftningsförslag bör läggas fram endast om det avsedda syftet inte kan uppnås med icke-lagstiftningsåtgärder.
62. Europaparlamentet framhåller att icke-lagstiftningsåtgärder, bl.a. främjande av marknadsdrivna lösningar och effektivt genomförande av konkurrens- och inremarknadslagstiftningen, på många områden kan vara det bästa alternativet.
63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att mångfalden av företagsmodeller och medlemsstaternas finansmarknader kan vara en fördel som är värd att skydda för Europa som helhet.
64. Europaparlamentet betonar att lagstiftningen behöver ändras så att den anpassas till internationella avtal, till exempel de pågående Baselåtagandena.
65. Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas arbete med att aktivt främja kampen mot skattebedrägerier, skatteundandragande, aggressiv skatteplanering och utnyttjandet av skatteparadis, som bygger på expertisen i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i fråga om att främja god skatteförvaltning.
66. Europaparlamentet begär att regeln om ”no bail-out ” ska tillämpas strikt som ett lovvärt alternativ när det gäller att reformera ramen för ekonomisk styrning.
67. Europaparlamentet betonar att man behöver övervaka genomförandet av den befintliga bankunionslagstiftningen och stärka dialogen med experter i sektorn för att utvärdera den antagna lagstiftningens effekt och ändamålsenlighet.
6. ”Handel”
68. Europaparlamentet stöder kommissionens fortsatta insatser för att förhandla fram särskilda bestämmelser som syftar till att göra det lättare för små och medelstora företag att delta i handel och investeringar. Parlamentet är medvetet om spridningen av integrerade globala leveranskedjor i de internationella handelsmönstren. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter en digital handelsstrategi som tar hänsyn till de möjligheter som erbjuds små och medelstora företag genom att underlätta tillgången till globala marknader. Parlamentet rekommenderar att denna strategi ska eftersträva förbättrad konnektivitet och kapacitetsuppbyggnad för e-handel genom att avskaffa omotiverade restriktioner för gränsöverskridande dataflöden, förutsatt att det finns lämpliga regler på plats som främjar en öppen, tillförlitlig och säker digital handel. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja agendan för digital handel i pågående och framtida förhandlingar om frihandelsavtal och i Världshandelsorganisationen (WTO), eftersom denna organisation måste fortsätta att utgöra ett flexibelt och dynamiskt forum för förhandlingar.
69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över det befintliga ramverket för handel mellan EU och AVS-länderna, som styrs av Cotonouavtalet som löper ut 2020. Parlamentet noterar att detta är ett bra tillfälle att utvärdera partnerskapet och arbeta med en ny modell som beaktar evidensbaserade slutsatser om effekter, ändamålsenlighet, mervärde på EU-nivå och pågående förändringar på det internationella planet. Parlamentet anser att den nya planen bör syfta till att stödja ekonomisk tillväxt i länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och deras integration i den globala ekonomin. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta en tydlig och stark handelspolitik som inbegriper men inte är begränsad till utveckling av den privata sektorn, underlättande av handel och ömsesidig liberalisering. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra detta i linje med principen om en konsekvent politik för utveckling.
70. Europaparlamentet erkänner och stöder det tillvägagångssätt som används i strategin Handel för alla, det vill säga att antikorruptionsbestämmelser ska tas med i framtida handelsavtal, med beaktande av den roll som korruption spelar i underlättandet av olaglig handel. Kommissionen uppmanas att bedriva en handelspolitik som tar itu med olaglig handel vid förhandlingar med handelspartner. Parlamentet rekommenderar att detta görs i enlighet med de befintliga internationella handelsregler som förhandlats fram på multilateral nivå.
7. ”Ett område för rättvisa och grundläggande rättigheter som grundar sig på ömsesidigt förtroende”
71. Europaparlamentet anser att fullständig interoperabilitet mellan EU:s databaser på området rättsliga och inrikes frågor, som relevanta nationella myndigheter har adekvat tillgång till, inklusive biometriska uppgifter, är avgörande för en effektivare kamp mot organiserad brottslighet och terrorism. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utveckla standarder för nuvarande och framtida databaser som bygger på principerna om inbyggd säkerhet och, i tillämpliga fall, ändamålsbegränsning som standard. Parlamentet anser dessutom att EU:s system och medlemsstaterna måste kunna använda uppgifter från och utbyta information med internationella databaser, såsom de som förvaltas av Interpol. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att säkerställa att relevant information av god kvalitet kontinuerligt förs in i EU:s databaser.
72. Europaparlamentet anser att arbetet med nya och uppdaterade databaser bör prioriteras, inklusive in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias), SIS II-paketet, Eurodac, det europeiska polisregistersystemet (Epris) och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), och att tillräcklig finansiering bör tillhandahållas för att inrätta dem. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att kontinuerligt följa den tekniska utvecklingen i syfte att förbättra informationssystemen, med tanke på den betydelse som snabbhet och tillförlitlighet har för användbarheten av systemen.
73. Europaparlamentet stöder den kommande översynen av strategin för it-säkerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över den befintliga lagstiftningen på området för it-brottslighet och lägga fram ett förslag som fastställer en tydlig ram för förhållandet mellan privata företag och brottsbekämpande myndigheter i kampen mot organiserad brottslighet och radikalisering online, samtidigt som säkerheten vid behandlingen av personuppgifter och risken för brott mot datasäkerheten beaktas.
74. Europaparlamentet begär att större ansträngningar ska göras för att motverka propaganda på nätet, särskilt propaganda som främjar extremistiska ideologier, men också sådan som syftar till destabilisering, såsom propagandainsatser som samordnas från Ryssland. Parlamentet efterlyser lämpligare finansiering av Europols enhet för anmälan av innehåll på internet.
75. Parlamentet uppmanar kommissionen att samordna utbytet av bästa praxis för att motverka radikalisering i fängelser i EU.
8. ”På väg mot en ny migrationspolitik”
76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att träffa en överenskommelse med alla berörda parter i Libyen för att stoppa den olagliga tillströmningen av tredjelandsmedborgare till EU.
77. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att dels fortsätta förhandlingarna med tredjeländer om avtal om återvändande och återtagande som en avgörande del i ett rättvist asylsystem, dels se över återvändandedirektivet (direktiv 2008/115/EG) för att utvärdera huruvida det fortfarande utgör en adekvat rättslig ram för EU:s politik för återvändande. Parlamentet anser att frivillig vidarebosättning kan användas på medlemsstatsnivå som ett instrument för att ge internationellt skydd.
78. Europaparlamentet stöder målet att inrätta strikta asylförfaranden och asylvillkor i medlemsstaterna, men anser samtidigt att medlemsstaterna är och måste förbli ytterst ansvariga för sina gränser, arbetsmarknadspolitiken och tillgången till social trygghet, hälso- och sjukvård, bostäder och utbildning.
79. Parlamentet anser att det krävs fler insatser för att säkerställa stöd till den europeiska gräns- och kustbevakningen, inbegripet samlade resurser, eftersom den kommer att ha nya viktiga uppgifter, inbegripet den framtida centrala enheten Etias.
9. ”En starkare global aktör”
80. Europaparlamentet begär att den europeiska grannskapspolitiken ska genomgå regelbundna översyner som säkerställer att den hanterar de ständigt föränderliga förhållandena vid EU:s östra och södra gränser. Dessutom insisterar parlamentet på att arbetet i och budgeten för Europeiska utrikestjänsten ska granskas och redovisas noggrant. Parlamentet anser att denna utvärdering bör fokusera inte enbart på huruvida medlen används korrekt, utan även på huruvida grannskapspolitikens mål har uppnåtts.
81. Europaparlamentet uppmuntrar till samarbete mellan EU, dess medlemsstater och internationella organisationer, inklusive FN, Nato och Samväldet, för att säkerställa erkännandet att gemensamma globala utrikespolitiska, säkerhetsmässiga och humanitära utmaningar, och av nationell behörighet på dessa områden.
82. Europaparlamentet framhåller att främjandet av de mänskliga rättigheterna fortfarande är en viktig dimension i EU:s utrikespolitiska mål och EU:s alla förbindelser med tredjeländer, inbegripet på områden som religionsfrihet, yttrandefrihet, politisk frihet, rättigheter för kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning och rättigheter för minoritetsgrupper, inklusive hbti-personer.
83. Europaparlamentet begär fortsatta diplomatiska påtryckningar, inbegripet användningen av riktade sanktioner mot enskilda personer, grupper och den ryska regeringen, i syfte att på fredlig väg lösa konflikten i Ukraina. Parlamentet insisterar på att politiken för icke-erkännande ska följas strikt i fråga om det ryskockuperade Krim.
84. Europaparlamentet uppmuntrar till fortsatt internationellt samarbete för att finna en förhandlingslösning på konflikten mellan Israel och Palestina som leder till ett säkert och allmänt erkänt Israel som existerar sida vid sida med en suverän och livskraftig palestinsk stat.
Säkerhet
85. Europaparlamentet erkänner Nato som hörnstenen i den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken och motsätter sig alla åtgärder som kommer att undergräva EU:s förbindelser med internationella försvarspartner. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att uppnå det mål som fastställts för Natomedlemmar att 2 procent av BNP ska gå till försvar.
86. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka målen och kostnadseffektiviteten i EU:s civila uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) i syfte att mer effektivt utveckla ett område som på ett genuint och ändamålsenligt sätt kompletterar andra organisationers roller.
87. Europaparlamentet uppmuntrar EU, såsom den största givaren till den internationella kampen mot antipersonella landminor (truppminor), att se över sin inriktning på och finansiering av åtgärder mot minor för att se till att denna insats kan genomföras framgångsrikt på kortast möjliga tid.
88. Europaparlamentet föreslår att finansieringen av forskning och konkreta åtgärder på området för it-säkerhet, särskilt för skydd av infrastruktur och förstärkning av nationell motståndskraft, ska kartläggas för att fastställa var det största mervärdet ligger, med beaktande av det arbete som utförs av andra organisationer.
Utveckling
89. Europaparlamentet anser att den offentliga sektorns roll är grundläggande för uppnåendet av målen om hållbar utveckling. Enligt parlamentet är en privat sektor som verkar under fria och rättvisa handelsförhållanden drivkraften bakom skapandet av välstånd och ekonomisk tillväxt i alla marknadsekonomier, och svarar för 90 procent av sysselsättningen och inkomsterna i utvecklingsländerna. Enligt FN står den privata sektorn för 84 procent av utvecklingsländernas BNP och kan fungera som en hållbar grund för ett minskat biståndsberoende och inhemsk resursmobilisering.
90. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en tydlig, strukturerad, transparent och ansvarsfull ram för styrning av partnerskap och allianser med den privata sektorn i utvecklingsländerna. Parlamentet begär dessutom att det på EU-nivå ska inrättas sektorsvisa flerpartsplattformar som samlar den privata sektorn, organisationer i det civila samhället, icke-statliga organisationer, tankesmedjor, partnerländernas regeringar, biståndsgivare och andra aktörer, så att de kan informeras om möjligheterna att delta i offentlig-privata partnerskap, utbyta bästa praxis och tillhandahålla tekniskt stöd i fråga om den rättsliga ramen och de utmaningar som förväntas uppstå till följd av samordnade utvecklingsinsatser.
91. Europaparlamentet välkomnar EIB:s roll i utvecklingen av den lokala privata sektorn. Parlamentet understryker att EIB:s stöd för mikrofinansiering redan är mycket framgångsrikt – med endast 184 miljoner euro i mikrokrediter stöds 230 500 arbetstillfällen i mikroföretag runtom i världen – och att dessa mikrokrediter har ett starkt jämställdhetsperspektiv, genom att de genererar dubbelt så många arbetstillfällen för kvinnor som för män. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att mikrofinansiering är framgångsrikt genom att öka tillgängliga finansiella medel. Parlamentet noterar att EIB avsätter ytterligare medel till mikrofinansiering genom EU:s externa utlåningsmandat i alla utvecklingsländer där EIB är aktivt.
92. Europaparlamentet påminner om att mål 3 för hållbar utveckling klart anger att alla människor senast 2030 bör kunna åtnjuta god psykisk och fysisk hälsa under hela sitt liv. Parlamentet understryker att 100 miljoner människor per år hamnar i fattigdom på grund av hälso- och sjukvårdskostnader som inte står i proportion till deras inkomster, och att mer än en tredjedel av världens befolkning, och över 50 procent i Afrika, enligt Världshälsoorganisationen (WHO) saknar tillgång till läkemedel på grund av faktorer som lägre utbildningsnivå och inkomst, begränsad tillgång till information, dålig infrastruktur och begränsad tillgång till hälso- och sjukvård i landsbygdsområden, vilket gör det svårt att få diagnoser, med bristfälliga behandlingar och minimal tillgång till läkemedel som följd.
93. Europaparlamentet påminner om att målet bör vara att nå människor som behöver hälso- och sjukvård närhelst och varhelst de behöver den, med vederbörlig respekt för de berörda ländernas suveränitet och med beaktande av att tillgången till läkemedel, liksom alla delar av hälso- och sjukvårdssystemen, påverkas av konflikter och kriser. Parlamentet anser att det i sådana fall behövs krishanteringssystem för att man effektivt ska kunna förebygga och/eller hantera eventuella epidemier.
10. ”En union i demokratisk förändring”
94. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativet till ett interinstitutionellt avtal som syftar till att möjliggöra för de nationella parlamentens nätverk att verkligen delta i EU:s lagstiftningsprocess, enligt de oskiljbara principerna för tilldelade befogenheter, subsidiaritet och proportionalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte
– i praktiken förlänga den granskningsperiod inom vilken de nationella parlamenten kan avge ett motiverat yttrande från åtta till tolv veckor,
– uppmuntra till och granska motiverade yttranden från de nationella parlamenten på deras eget initiativ som föreslår att kommissionen ska utarbeta en lagstiftningsakt inom sitt ansvarsområde (”grönt kort”),
– se alla motiverat yttranden om att förslag till unionslagstiftningsakter inte är förenliga med subsidiaritetsprincipen som ”politiskt bindande” om de har nått den föreskrivna gränsen på en tredjedel av de röster som de nationella parlamenten har tilldelats, och följaktligen förbinda sig att omedelbart och fullständigt dra tillbaka det omtvistade förslaget till akt,
– välkomna en ”parlamentarisering” och modernisering av Luxemburgkompromissen i fråga om motiverade yttranden från nationella parlament om ärenden som de anser är av ”ett mycket viktigt nationellt intresse” och där de motsätter sig antagandet av eller deltagandet i ett visst förslag till akt, och uppmanar rådet att hålla övergripande diskussioner i syfte att nå enighet,
– välkomna de nationella parlamentens rätt att återkalla och granska genomförandeakter och delegerade akter som antas av kommissionen, samt deras rätt till fullt samarbete om en begäran inkommer från en nationell parlamentarisk undersökningskommitté i fråga om en europeisk angelägenhet,
– se över ett direktiv eller en förordning om de nationella parlamenten begär detta,
– införa automatiska tidsfristklausuler för vissa akter efter fem eller tio år,
– låta så kallade delade befogenheter återgå om 1/3 av de avgivna rösterna från de nationella parlamenten mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts anser att målen inte i tillräcklig utsträckning har uppnåtts genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet och helst bör återgå till medlemsstaterna och/eller lokala och regionala myndigheter.
95. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett ordinarie fördragsändringsförfarande enligt artikel 48 i EU-fördraget i syfte att föreslå de ändringar till artikel 341 i EUF-fördraget och till protokoll 6 som är nödvändiga för att parlamentet ska tillåtas besluta var dess säte ska vara beläget och om den interna organisationen.
96. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av Europeiska unionens domstols stadga så att ”varje domare som har deltagit i en avdelnings eller stora avdelningens genomgång av ett ärende kan till domen bifoga antingen ett separat yttrande, med eller utan invändningar, eller ett uttalande om skiljaktig mening”.
o
o o
97. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Europeiska rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.