om det ändrade förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 77/388/EEG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster

(KOM(2005)0334 – C6‑0322/2005 – 2003/0329(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2005)0334)

Ännu ej offentliggjort i EUT.

–   med beaktande av artikel 93 i EG‑fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0322/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6‑0153/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Ändringsförslag från Jules Maaten

Ändringsförslag från Zsolt László Becsey

I. Lagstiftningsbakgrund

I juli 2000 fastställde kommissionen sin nya strategi för mervärdesskattepolitiken

KOM(2000)0348 av den 7 juli 2000, ”Strategi för förbättring av mervärdesskattesystemets funktion inom ramen för den inre marknaden”.

Vid den tidpunkt då principen formulerades var de potentiella störningarna av denna återgående tillämpning minimala, eftersom resultatet blev att skatten tillföll konsumtionslandet. Med tanke på att den inre marknaden närmade sig sin fullbordan, den snabba globaliseringen och den ökande distanshandeln har i vilket fall undantagen blivit vanligare än regeln. Mot bakgrund av denna utveckling och efter ett offentligt samråd 2002 har kommissionen sammanställt ett förslag

KOM(2003)0822 av den 23 december 2003.

I stället för att bara bättra på de befintliga reglerna och kassera den nuvarande lagen föreslog kommissionen en återgång till den ursprungliga principen, så att platsen för tillhandahållande av tjänster mellan beskattningsbara personer (business-to-business) skall anses vara den plats där kunden är etablerad, och att beskattningen skall ske utifrån självdeklarationer.

II. Det ursprungliga förslagets mål

Huvudprincipen i kommissionens ursprungliga förslag var att ändringar av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster i så stor utsträckning som möjligt skall leda till att beskattningen sker där den faktiska konsumtionen äger rum. Det förväntade resultatet var en omfattande förenkling av rutinerna för gränsöverskridande tjänster.

Kommissionens ursprungliga förslag var uteslutande inriktat på bestämmelser om tjänster till beskattningsbara personer – business-to-business. Frågan om tillhandahållande av tjänster till icke beskattningsbara personer (business-to-consumer) skulle hanteras i särskild ordning. Under samrådet framkom det icke desto mindre att det på grund av att förutsättningarna i de två sektorerna var mycket likartade skulle vara ologiskt att inte ta upp de sistnämnda tjänsterna, som i avsaknad av specifika bestämmelser beskattas där den som tillhandahåller tjänster är etablerad. Med tanke på att vi lever i en tid av globaliseringen och distanshandel kan det finnas risk att konkurrensen snedvrids. Kommissionen har därför beslutat att ändra sitt ursprungliga förslag och utöka det till att omfatta tjänster till icke beskattningsbara personer – business-to-consumer.

III. Det ändrade förslagets mål

De föreslagna ändringarna för tjänster till icke beskattningsbara personer (business‑to‑consumer) bör i stor utsträckning vara i linje med de föreslagna reglerna för tjänster till beskattningsbara personer (business-to-business). För att undvika onödig byråkrati för dem som tillhandahåller tjänster på grund av att de måste uppfylla reglerna i ett antal olika mervärdesskattesystem, måste emellertid de erforderliga åtföljande mekanismerna träda i kraft samtidigt med detta förslag. Därför vill föredraganden, liksom kommissionen, kraftigt understryka överensstämmelsen mellan de föreslagna ändringarna och den ”allt i ett”‑mekanism som kommissionen lade fram 2005 och som parlamentet redan har avgett ett positivt yttrande om. Det främsta målet med åtgärden är att förenkla mervärdesskattereglerna för gränsöverskridande handel genom att låta de som tillhandahåller tjänster fullgöra sin skattskyldighet för allt slags transnationell verksamhet i den medlemsstat där de är etablerade och att deras skattedeklarationer automatiskt översänds till de medlemsstater där tjänsterna faktiskt tillhandahölls. Detta kommer att bidra till att eliminera snedvridningen av konkurrensen eftersom man genom att beskatta tjänster till icke beskattningsbara personer vid platsen för konsumtionen ser till att mervärdesskattesatserna alltid får en neutral påverkan på den plats där tjänsterna tillhandahålls.

IV. Föredragandens synpunkter

Föredraganden förnyar sitt stöd för kommissionens ursprungliga förslag, som han anser leder till en välbehövlig modernisering av reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster och tryggar en lika välbehövlig flexibilitet, genom att vi får en relevant lagstiftning som tar hänsyn till utvecklingen i tjänstesektorn. Det ger också neutrala mervärdesskattesatser och eliminerar risken för att konkurrensen snedvrids.

Föredraganden välkomnar också initiativet att hantera tjänster till icke beskattningsbara personer i linje med bestämmelserna för transaktioner mellan beskattningsbara personer, vilket eliminerar risken för att konkurrensen snedvrids på grund av skillnader i mervärdesskattesatser.

Föredraganden betonar vidare att mervärdesskatt definitionsmässigt är en skatt på konsumtion och att denna princip bör tillämpas i så stor utsträckning som möjligt. Han inser att det finns en rad tjänster, såsom transporter av varor och passagerare inom gemenskapen eller matservering på fartyg, flygplan och tåg, som inte kan följa denna princip och att det därför behövs specialbestämmelser. Föredraganden stöder de införda undantagen, men framhåller icke desto mindre att det krävs en bättre balans mellan principen om konsumtionsplatsen och de administrativa rutinerna. I exemplen på transporter inom gemenskapen ovan, eller i fråga om tjänster som kan tillhandahållas på distans, är de gällande bestämmelserna fortfarande mycket betungande och svåra att tillämpa.

Mot bakgrund av dessa överväganden uppmanar föredraganden rådet att tillämpa de nya bestämmelserna tillsammans med ”allt i ett”‑mekanismen, så att små och medelstora företag kan undvika onödig byråkrati vid gränsöverskridande transaktioner och den administrativa bördan för en viss typ av de ovannämnda tjänsterna blir lättare.

Föredraganden avser dock inte att göra några ändringar i kommissionens ändrade förslag och rekommenderar Europaparlamentets ledamöter att anta det i sin helhet.