om förslaget till rådets förordning om ingående av ett partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau *

(KOM(2007)0580 – C6‑0391/2007 – 2007/0209(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (KOM(2007)0580),

–   med beaktande av artiklarna 37 och 300.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6‑0391/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A6‑0053/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets förordning med de ändringar som gjorts och godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Guinea-Bissau parlamentets ståndpunkt.

INLEDNING

Gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau har förhandlat fram ett partnerskapsavtal om fiske, som paraferades den 23 maj 2007. Avtalet gör det möjligt för fiskare från gemenskapen att fiska i Guinea-Bissaus fiskezon. Detta partnerskapsavtal, åtföljt av ett protokoll med bilagor, har ingåtts för en period av fyra år och kan förnyas.

Samma dag som det träder i kraft upphäver och ersätter detta avtal det fiskeavtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissaus regering om fiske utanför Guinea-Bissaus kust som trädde i kraft den 29 augusti 1980 och som är ett av de äldsta fiskeavtal gemenskapen slutit.

Det förra protokollet till fiskeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau löpte ut den 15 juni 2007, efter att ha förlängts med ett år

Rådets beslut 2006/511/EG av den 11 juli 2006 och rådets förordning (EG) nr 1491 av den 10 oktober 2006.

Uppställningen nedan visar de tidigare protokollen sedan det första ramavtalet trädde i kraft 1980.

FISKEPROTOKOLL EG/GUINEA-BISSAU 1980/2007

UTVÄRDERING

En fördjupad utvärdering av protokollet för 2001–2006 avslutades i december 2005 med bistånd av ett konsortium av oberoende konsulter. Utvärderingen gjordes i syfte att möjliggöra eventuella förhandlingar om ett nytt protokoll.

I förhandsbedömningen fastställdes det att fiskeavtalet med Guinea-Bissau motsvarar den europeiska flottans behov och bidrar därmed till att upprätthålla lönsamheten inom gemenskapens trål- och tonfiskfiske i Atlanten och erbjuder gemenskapens fartyg och de verksamheter som är beroende av fisket en stabil rättslig ram och tydlighet på medellång sikt.

När det gäller Guinea-Bissaus intressen i avtalet fastställdes det i bedömningen att fiskeavtalet bidrar till att förstärka fiskerinäringens institutionella kapacitet genom förbättring av exportkontroll, forskning samt uppföljning, kontroll och övervakning. Fiskeavtalet är också viktigt för att stödja den budgetmässiga och politiska stabiliteten i landet.

Enligt rapporten hänger de allvarligaste problemen när det gäller tillämpningen av avtalet samman med framför allt bristande infrastruktur inom sektorn i Guinea-Bissau och svårigheterna att kontrollera olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

I utvärderingsrapporten rekommenderas att fiskeansträngningarna för kategorin räkor ska minskas och att ansträngningarna i fråga om fisk och bläckfisk ska bibehållas på samma nivå som i protokollet 2001/2006. När det gäller tonfiskkategorierna rekommenderas också att antalet fartyg (not- och spöfiskefartyg) som ges fiskerättigheter bibehålls och det föreslås att fiskemöjligheterna för ytlångrevsfartyg begränsas.

Med utgångspunkt i det vetenskapliga yttrande som Guinea-Bissaus forskningslaboratorium för tillämpat fiske, CIPA (Centro de Investigação Pesqueira Aplicada), utarbetade i slutet av 2006, i analysen av hur fiskemöjligheterna använts sedan 2004 och i medlemsstaternas krav kunde man i det nya protokollet ha kvar möjligheterna att fiska efter räkor, fisk och bläckfisk på samma nivå som i det föregående protokollet. Däremot begränsades möjligheterna att fiska efter tonfisk.

DE VIKTIGASTE PUNKTERNA I AVTALET, PROTOKOLLET OCH BILAGORNA

Huvudsyftet med det nya partnerskapsavtalet är att stärka samarbetet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau och skapa en ram för partnerskap för att på ett hållbart sätt utveckla fisket och utnyttja fiskeresurserna i Guinea-Bissaus fiskezon på ett ansvarsfullt sätt som gynnar båda parter.

Parterna har enats om att föra en politisk dialog om frågor av gemensamt intresse på fiskeområdet. De åtar sig också att säkerställa ett hållbart utnyttjande av resurserna, kontroll och övervakning av Republiken Guinea-Bissaus fiskezoner och att arbeta för att stärka Republiken Guinea-Bissaus institutionella kapacitet för att driva en verklig sektoriell fiskeripolitik.

I syfte att säkerställa en hållbar och ansvarsfull förvaltning av fisket ska parterna i detta sammanhang enas om de prioriteter som ska gälla för detta stöd, ställa upp mål och fastställa årliga och fleråriga program samt de kriterier som ska gälla vid utvärderingen av de resultat som eftersträvas. I bilaga IV i protokollet anges grundfaktorerna i fråga om de strategiska inriktningar, mål och resultatindikatorer som ska utvärderas inom ramen för protokollet.

Den ekonomiska ersättningen har fastställts till 7 miljoner euro per år (med andra ord, totalt 28 miljoner euro under fyra år). Av denna ekonomiska ersättning ska 35 procent, dvs. 2 450 miljoner euro (9 800 miljoner euro under fyra år), anslås till att stödja och genomföra initiativ inom ramen för den sektoriella fiskeripolitik som utformas av Guinea-Bissaus regering. Med sikte på en hållbar och ansvarsfull förvaltning av sektorn ska parterna enas om att inrikta sig på bland annat följande insatsområden: uppföljning, kontroll och övervakning av fiskeverksamhet, vetenskaplig forskning samt förvaltning och bevarande av fiskevattnen.

Ett extra särskilt stödbelopp på 500 000 euro per år (2 miljoner euro under fyra år) är tänkt att användas huvudsakligen till att förbättra de hälsomässiga förhållandena när det gäller fiskeriprodukter. Detta stödbelopp kan också användas för att främja kontroll- och övervakningsåtgärder. Protokollet innehåller också en finansiell mekanism med en budget på högst 1 miljon euro per år som syftar till att förbättra fartygsägarnas utnyttjande av fiskemöjligheterna.

Fartygsägare är skyldiga att per ton tonfisk som fångas i Guinea-Bissaus fiskezon betala en avgift på 35 euro för notfartyg och ytlångrevsfartyg (25 euro/ton i det förra protokollet) och 25 euro för fartyg för spöfiske med fasta linor (samma belopp som i det förra protokollet). De årliga förskotten har fastställts till 3 150 euro per notfartyg för tonfiskfiske och ytlångrevsfartyg (upp till 90 ton/år) och 500 euro per tonfiskfiskefartyg för spöfiske med fasta linor (upp till 20 ton/år). De årliga avgifterna för fiske- och bläckfisketrålare och räktrålare uppgår till 229 euro respektive 307 euro/GT. Jämfört med det förra protokollet har avgifterna för licenser för räktrålare och fiske- och bläckfisketrålare ökat med 10 procent och med cirka 33 procent och 40 procent för de årliga förskotten för de licenser som gäller samt tonfiskfiskefartyg för spöfiske med fasta linor och notfartyg för tonfiskfiske och ytlångrevsfartyg. Fartygsägarna betalar årligen uppskattningsvis totalt cirka 1 700 miljoner euro för licenserna.

När det gäller fiskemöjligheterna kommer 19 tonfiskfiskefartyg, 14 fartyg för spöfiske med fasta linor och 4 fartyg för fiske med flytlinor att få fisketillstånd (det totala antalet licenser för tonfiskfiskefartyg sjunker från 70 till 37 jämfört med det föregående protokollet). Detsamma gäller räktrålare och fiske- och bläckfisktrålare vars sammanlagda tonnage i varje kategori uppgår till 4 400 bruttoregisterton (GT)/år. På gemenskapens begäran ska emellertid experimentellt fiske i vetenskapligt syfte få bedrivas inom ramen för avtalet. Om det experimentella fisket i vetenskapligt syfte ger resultat kan parterna besluta att ge gemenskapsflottan nya fiskemöjligheter.

Med hjälp av tabellen nedan kan man jämföra fiskemöjligheterna i det nya protokollet och i tidigare protokoll, samt hur fiskemöjligheterna fördelats per medlemsstat och det genomsnittliga utnyttjandet av dessa möjligheter mellan 2004 och 2006.

FISKEMÖJLIGHETER 2007–2011

När det gäller räk- och bläckfiskfiske har Guinea-Bissau åtagit sig att begränsa fiskeansträngningen genom att respektera villkoren i den fiskeplan som bifogas protokollet (bilaga III): Under 2007 ska befintliga avtal med tredjeländer och Europeiska kommissionen bibehållas. Om de fiskemöjligheter som har beviljats tredjeländer inte utnyttjats efter den 1 januari 2007 får dessa möjligheter inte tas i anspråk under 2008 eller efterföljande år. Inom dessa kategorier ska inga fiskemöjligheter beviljas befraktare. Alla avtal med europeiska företag, firmor eller sammanslutningar ska upphöra definitivt och formellt sägas upp. I bilaga II kan enligt de tekniska uppgiftsbladen 1 och 2, som ska tillämpas på fiske-, räkfiske- och bläckfisketrålare fredstider införas. Vad gäller räkfiske har man också infört Guinea-Bissaus åtagande om att öka maskstorleken från 40 till 50 mm i enlighet med befintlig lagstiftning i subregionen.

En gemensam kommitté sammansatt av företrädare för gemenskapen och Guinea-Bissau har inrättats för att övervaka tillämpningen av detta avtal, framför allt att säkerställa övervakningen och utvärdera partnerskapsavtalets bidrag till genomförandet av Guinea‑Bissaus sektoriella fiskeripolitik.

Partnerskapsavtalet innehåller också bestämmelser om att det ekonomiska, vetenskapliga, tekniska och administrativa samarbetet i fiskesektorn och närstående sektorer ska främjas.

Under avtalsperioden ska gemenskapen och Guinea-Bissau följa hur fiskeresurserna utvecklas i Guinea-Bissaus fiskezon. För detta ändamål har parterna kommit överens om att årligen hålla ett gemensamt vetenskapligt möte, omväxlande i gemenskapen och i Guinea-Bissau.

De gemenskapsfartyg som får tillstånd att fiska i Guinea-Bissaus fiskezon kontrolleras ytterst noggrant. Fartygen måste meddela behörigt ministerium när de kommer in och lämnar fiskezonen. Bilaga I i protokollet innehåller bestämmelser för ansökan om fiskelicens, beviljande av fiskelicens, deklaration av fångst, observatörer ombord, kontroll, bordning av fartyg, omlastning och satellitövervakning. Trålarna ska besiktigas regelbundet.

Internationella arbetsorganisationens (ILO) deklaration om grundläggande principer och rättigheter på arbetet ska gälla fullt ut för de sjömän som anställs på EU-fartygen.

Vad gäller mönstringen av sjömän fastställs det i bilaga I att varje ägare till en trålare förbinder sig att påmönstra ett visst antal sjömän/fiskare från Guinea-Bissau (3–6 sjömän, beroende på fartygets bruttodräktighet).

Gemenskapsfartyg ska tillåtas att fiska i de farvatten som ligger mer än tolv nautiska mil utanför baslinjerna.

FÖREDRAGANDENS SLUTSATSER

Föredraganden anser att avtalet, protokollet och dess bilagor gynnar båda parter och gör det möjligt att främja ett partnerskap på basis av förhandssamråd, ömsesidigt intresse och principerna för ett ansvarsfullt fiske och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Guinea‑Bissaus fiskezoner.

Fiskeavtalet är också viktigt för Guinea-Bissaus ekonomiska och politiska stabilitet och bidrar till en viktig del av budgeten i landet.

På fiskeriutskottets vägnar rekommenderar föredraganden att parlamentet godkänner förslaget till rådets förordning, med de ändringar som införts och som syftar till att understryka Europaparlamentets roll samt vikten av att det får mer information.