om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG med avseende på begränsningar för utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen och preparat (diklormetan)

(KOM(2008)0080 – C6‑0068/2008 – 2008/0033(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0080),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6‑0068/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0341/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

”Trots att ventilationen är god, att färg avlägsnas på begränsade områden samt att borttagna färgrester samlas in och burkar med färgborttagningsmedel stängs omedelbart, så överskrids regelmässigt exponeringsgränsen (100 ppm). Det är därför ett krav att fristående andningsapparater används på sådana arbetsplatser, om det inte klart kan slås fast, med hjälp av mätningar, att exponeringsgränsen inte överskrids om specifika färgborttagningsmedel eller särskilda skyddsmedel används.

Filtermasker är inte ett effektivt skydd. När andningsapparater används ska de personer som bär dem genomgå en allmän försiktighetsundersökning. Om färgborttagningsarbetet fyller mer än 20 procent av veckoarbetstiden måste ett särskilt tillstånd begäras från det tillsynsorgan som ansvarar för säkerheten på arbetsplatser.”

VCI – det tyska kemiindustriförbundet, 2000

1. Inledning

Diklormetan (DCM) är en färglös kemisk förening med en stickande eterliknande eller mild, sötaktig lukt. Det används framför allt för tillverkning av läkemedel, lösningsmedel och hjälpämnen, färgborttagningsmedel och lim. Av 2005 års totala tillverkning på 244 000 ton användes 13 000 ton ”rå” diklormetan för färgborttagningsmedel (ca 5 procent). Ytterligare 1 500–11 000 ton återvanns från läkemedelstillverkning för användning som färgborttagningsmedel.

DCM har en unik riskprofil med negativa effekter för människors hälsa och har upptagits som en av 33 prioriterade substanser i ramdirektivet om vatten. DCM-baserade färgborttagningsmedel innehåller mellan 60 och 90 procent DCM. DCM kokar vid en temperatur på mellan 30 och 40 °C och är extremt flyktig, det vill säga dunstar mycket snabbt. DCM är klassificerad som ett cancerframkallande ämne i kategori 3. Den har en bedövande effekt som leder till nedsättning av det centrala nervsystemet, medvetandeförlust och kardiotoxikologiska effekter vid höga exponeringsnivåer, med direkt risk för dödsfall vid missbruk. Andra effekter är ögon‑ och andningsirritation, lungödem och akuta effekter på hjärta, lever och njurar. Den orsakar också yrsel och huvudvärk.

Enligt Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker är risken för känsligare grupper ett särskilt stort bekymmer med toxiciteten hos DCM. Barn är känsligare eftersom de potentiellt utsätts för högre exponering (deras andningstakt är högre än hos vuxna; koncentrationen av DCM är högre på golvnivå). Människor med benägenhet att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar kan också löpa större risker.

Enligt kommissionen har 18 dödsfall mellan 1989 och 2007 (nio vid industriell användning, åtta vid yrkesmässig användning och ett vid privat användning) och 56 olyckor utan dödlig utgång registrerats i EU.

Riskerna med DCM i färgborttagningsmedel har utvärderats i tre studier som utförts för kommissionens räkning (1999, 2004 och 2007). I alla dessa studier drogs slutsatsen att det behövs åtgärder för att minska riskerna vid privat och yrkesmässig användning, och i två av dem efterlystes också fler åtgärder för att minska riskerna vid industriell användning

Se kommissionens konsekvensanalys som medföljer förslaget.

Olika alternativ till DCM-baserade färgborttagningsmedel finns redan på marknaden: fysikalisk och mekanisk färgborttagning, pyrolitisk färgborttagning genom upphettning, och kemisk färgborttagning med andra kemikalier än DCM. Mest används alternativa kemiska färgborttagningsmedel som innehåller ett stort antal kemikalier. Dessa substanser har mycket olika riskprofiler och kan medföra andra risker för användaren än DCM. Men på det hela taget finns det alternativ med en (mycket) bättre riskprofil för miljön och människors hälsa, enligt kommissionens studier och dess egen konsekvensanalys.

Ett antal europeiska länder har redan vidtagit nationella åtgärder för att förbjuda eller ersätta DCM (Österrike, Danmark, Sverige) eller är på väg att göra det (Tyskland).

2. Varför förbjuda privat användning av DCM?

Det finns inget sätt att garantera att DCM används säkert av enskilda konsumenter:

–         De kan inte bedöma risken.

–         De har inte tillgång till samma utrustning (särskilt tekniska kontroller) som industriella användare – och i vissa fall kan arbetsförhållandena hemma vara sämre än för yrkesmän (färgborttagning kan till exempel utföras i en källare eller ett slutet utrymme med fönster som är stängda på grund av dåligt väder, eller i närvaro av känsliga personer, som barn, äldre släktingar eller personer med hälsoproblem).

–         De har inte kunskap om lämplig personlig skyddsutrustning, och även om de hade det är det högst osannolikt att de skulle vara beredda att betala för den (kostnaden för separat lufttillförsel med kompressor och mask plus lämpliga handskar är ca 2 750 euro; kostnaden för DCM-baserat färgborttagningsmedel är ca 10 euro per liter).

Med hänsyn till ovanstående och det faktum att det finns tillgängliga alternativ, som kan användas med liten eller ingen ekonomisk känning för konsumenten, så bör privat användning av DCM-baserade färgborttagningsmedel förbjudas.

3. Varför förbjuda yrkesmässig användning av DCM?

I rådets direktiv 98/24/EG om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet finns en tydlig normhierarki. Arbetsgivare bör i första hand sträva efter att ersätta en farlig kemikalie med en annan kemikalie eller process som är ofarlig eller mindre farlig att använda, och endast vidta skyddande och förebyggande åtgärder om kemikalien är omöjlig att ersätta. Med tanke på tillgången till säkrare alternativ är det enligt gällande EU-rätt om arbetstagares hälsa och säkerhet uppenbart att DCM ska ersättas.

DCM-baserade medel är märkta med säkerhetsföreskriften ”andas inte in gasen/röken/ångan/sprayen”. Eftersom diklormetan har så hög flyktighet kan den föreskriften bara följas om andningsapparater med fristående lufttillförsel används. En full utrustning kostar emellertid ca 2 750 euro. Att arbeta i heltäckande overall med syreflaska och handskar av fluorgummi är dessutom ganska obekvämt, och görs därför sällan.

Yrkeshygieniska gränsvärden (OEL) överskrids regelmässigt och i hög grad, även när ventilationen är god och även vid användning utomhus (se också inledningen). Det bör noteras att människan bara kan lukta sig till DCM vid koncentrationer som ligger långt över de yrkeshygieniska gränsvärdena. Yrkesmän kan tro att de inte exponeras eftersom de inte känner någon lukt, men gränsvärdena kan ändå ha överskridits i hög grad.

Medlen är också märkta med säkerhetsföreskriften ”undvik hud‑ och ögonkontakt” och ”bär lämpliga skyddskläder och skyddshandskar”. Men alla de olika typer som finns att tillgå har allvarliga begränsningar: de billigaste (EVA, ca 10 euro paret) har liten mekanisk styrka, vilket gör att DCM snabbt tränger igenom. PVA-handskar (ca 25 euro paret) har god kemisk motståndskraft men kan inte användas tillsammans med vatten. Handskar av fluorgummi (50 euro paret) är de lämpligaste, men DCM tränger igenom senast efter tre timmar.

Viktigt att påpeka är att gällande tillsynsmetoder är bristfälliga, särskilt med tanke på att de berörda företagen är många, små och mobila.

EU:s lagstiftning om arbetstagares hälsa och säkerhet omfattar slutligen inte egenföretagare, vilket många målare och dekorationsmålare är.

Sammanfattningsvis kan följande sägas om lagstiftningen om arbetstagares hälsa och säkerhet: den är inte tillämplig (egenföretagare), den försummas i stor utsträckning (medel ersätts inte, olämplig personlig utrustning) eller också vidtas inte åtgärder som gör att den efterlevs.

4. Ekonomisk påverkan

Kommissionen föreslår ett förbud mot yrkesmässig användning av DCM i färgborttagningsmedel, om inte medlemsstaten inför ett utbildnings- och tillståndssystem för sådan användning. Detta står i kontrast till rekommendationerna i RPA:s konsekvensanalys från 2007

RPA – Risk and Policy Analysts Ltd, Storbritannien.

Kommissionen uppskattar att dess förslag om utbildning och tillstånd kommer att kosta 1,9 miljoner euro första året och 1,3 miljoner euro påföljande år (utbildning av 10 000 arbetstagare). Utfärdande av tillstånd till 10 000 personer och 800 företag skulle vidare kosta ytterligare 1,34 miljoner euro. Dessa kostnader innefattar inte tekniska kontroller och/eller personlig skyddsutrustning.

Det är intressant att jämföra dessa siffror med de beräknade vinsterna för DCM-tillverkare. Den årliga vinsten för industrin uppskattas ligga mellan 430 000 euro och 1,1 miljoner euro för yrkesmässig användning, enligt RPA.

Med andra ord skulle kostnaderna för utbildning av och utfärdande av tillstånd till 10 000 arbetstagare och 800 företag i hela EU helt klart bli större än tillverkningsindustrins vinster. Det är svårt att se varför yrkesmässiga användare och myndigheter skulle betala miljoner för utbildning och licensiering (och ytterligare miljoner för personlig skyddsutrustning) för att upprätthålla förhållandevis små vinster för tillverkaren.

Många DCM-tillverkare erbjuder dessutom alternativ till DCM, vilket gör att de skulle kunna kompensera en del om inte alla sina förluster genom att övergå till alternativen.

5. Industrins förslag till ”riskreducerande åtgärder”

DCM-tillverkarna föreslår följande åtgärder i stället för ett förbud mot privat användning:

–         Behållare som rymmer en liter eller mindre.

–         Behållare med smal öppning och barnsäker stängning.

–         Mekanism som fördröjer utdunstning.

–         En synlig säkerhetsföreskrift om att medlet endast får användas om ventilationen är god.

För yrkesmässiga användare föreslår de följande åtgärder:

–         Mekanism som fördröjer utdunstning.

–         Säkerhetsinformation.

RPA:s konsekvensanalys har tydligt visat att dessa åtgärder är helt otillräckliga. I själva verket är de flesta icke‑åtgärder, eftersom de motsvarar de nuvarande förhållandena. Den vanligaste storleken på behållare för privat användning är redan en liter. Behållare med smal öppning och barnsäker stängning är redan ett lagstadgat krav. Smala öppningar kan vara effektiva så till vida att de minskar spillet, men de minskar inte exponeringen vid själva användningen (användaren måste fortfarande hälla upp – en del av – innehållet i en burk, vilket gör att exponeringen egentligen inte reduceras).

Nästan alla produkter på marknaden har mekanismer som fördröjer utdunstningen, framför allt för att öka effektiviteten av DCM, eftersom det annars skulle dunsta innan det kan användas effektivt för att ta bort färg.

Enligt lag måste DCM redan i dag märkas med en varning om att användaren inte ska andas in gasen/röken/ångan/sprayen (tillverkaren ska göra ett lämpligt ordval). Att lägga till en föreskrift om ”lämplig ventilation” tillför ingenting och är inte praktiskt användbart: vad betyder det, särskilt med tanke på att människan inte kan lukta sig till DCM förrän gränsvärdena för yrkesmässig exponering har överskridits med råge?

Slutligen säger det sig självt att tillverkarna redan är rättsligt skyldiga att ge säkerhetsinformation till yrkesmässiga användare i senare led.

De åtgärder som industrin föreslår – och som tyvärr har tagits upp av vissa medlemsstater – bör sammantaget ses som ett cyniskt försök att stoppa restriktionen för en kemikalie som borde ha införts för längesedan – en kemikalie som har en unik riskprofil med negativa effekter – eftersom förslagen redan motsvarar de nuvarande förhållandena och helt klart inte har gett ett lämpligt skydd.