Plenarhandling
29.4.2011
***I
BETÄNKANDE
om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet
( KOM(2010)0524 – C7‑0298/2010 – 2010/0278(COD) )
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Sylvie Goulard
PR_COD_1amCom
Teckenförklaring |
* Samrådsförfarande *** Godkännandeförfarande ***I Ordinarie lagstiftningsförfarande (första behandlingen) ***II Ordinarie lagstiftningsförfarande (andra behandlingen) ***III Ordinarie lagstiftningsförfarande (tredje behandlingen)
(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.)
|
Ändringsförslag till ett förslag till akt |
Parlamentets ändringsförslag till ett förslag till akt ska markeras med fetkursiv stil. Kursiv stil används för att uppmärksamma berörda avdelningar på eventuella problem i förslaget till akt. Med kursiv stil markeras ord eller textavsnitt som det finns skäl att korrigera innan texten färdigställs (exempelvis om det i en språkversion förekommer uppenbara fel eller saknas ord eller textavsnitt). De berörda avdelningarna tar sedan ställning till dessa korrigeringsförslag.
Texten i hänvisningen ovanför ett ändringsförslag till en befintlig akt, som förslaget till akt är avsett att ändra, innehåller en tredje och en fjärde rad. Den tredje raden anger den befintliga akten och den fjärde vilken bestämmelse i denna som ändringsförslaget avser. Om parlamentet önskar ändra delar av en bestämmelse i en befintlig akt som inte ändrats i förslaget till akt, ska dessa markeras med fet stil. Eventuella strykningar ska i sådana fall markeras enligt följande: [...].
|
INNEHÅLL
Sida
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION 5
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN 22
YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor 29
ÄRENDETS GÅNG 42
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet
( KOM(2010)0524 – C7‑0298/2010 – 2010/0278(COD) )
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet ( KOM(2010)0524 ),
– med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 121 och 126 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0298/2010),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 16 februari 2011[1],
– med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor ( A7‑0180/2011 ).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
EUROPAPARLAMENTETS STÅNDPUNKT
VID FÖRSTA BEHANDLINGEN [2]*
---------------------------------------------------------
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artiklarna 121.6, 122.2 och 3.1 c,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3],
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1) De medlemsstater som har euro som valuta har ett särskilt intresse i och ansvar för att föra en ekonomisk politik som främjar att den ekonomiska och monetära unionen fungerar smidigt och för att undvika åtgärder som äventyrar denna unions funktion.
(2) Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) medger att särskilda åtgärder antas för euroområdet som går utöver de bestämmelser som gäller för samtliga medlemsstater, i syfte att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera smidigt.
(2a) Erfarenheterna och misstagen från det första årtiondet med den ekonomiska och monetära unionen visar att det behövs en förbättrad ekonomisk styrning inom unionen, som bör bygga på ett större nationellt ansvar för gemensamt överenskomna regler och åtgärder och på solidare ramar för övervakning på EU‑nivå av den nationella ekonomiska politiken.
(2b) Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammanlänkade politiska åtgärder för hållbar tillväxt och sysselsättning, vilka måste vara inbördes samstämda, i synnerhet en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som särskilt är inriktad på att utveckla och förstärka den inre marknaden, främja internationella handelsförbindelser och konkurrenskraft, en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser, minimikrav för nationella budgetramar, förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna (inbegripet Europeiska systemrisknämndens makrotillsyn) och en trovärdig permanent krislösningsmekanism.
(2c) Stabilitets- och tillväxtpakten och hela ramen för ekonomisk styrning bör komplettera och vara förenliga med en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning.
(2d) En förstärkt ekonomisk styrning bör åtföljas av en större demokratisk legitimitet för ekonomisk styrning i unionen, vilket bör uppnås genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten i högre grad och i ett tidigare skede involveras i all samordning av den ekonomiska politiken.
(2e) Kommissionens årliga politiska rekommendationer bör diskuteras i Europaparlamentet innan diskussionerna i rådet inleds.
(2f) Att uppnå och upprätthålla en dynamisk inre marknad bör betraktas som en aspekt av en ekonomisk och monetär union som fungerar väl och friktionsfritt.
(2g) Enligt EUF-fördraget ska unionen vid fastställandet av sin politik och verksamhet också beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.
(2h) Europeiska rådet antog vid sitt möte den 17 juni 2010 en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin, så att unionen skulle kunna gå stärkt ur krisen och ställa om ekonomin i riktning mot en smart och hållbar tillväxt för alla, åtföljt av en hög sysselsättningsnivå, produktivitet och social sammanhållning. Europeiska rådet beslutade också att den 1 januari 2011 inleda den europeiska planeringsterminen för samordning av politiken i syfte att ge medlemsstater fördelar av en tidig samordning på unionsnivå och att möjliggöra en bättre övervakning och en samtidig bedömning av såväl budgetåtgärder som strukturella reformer som gynnar tillväxt och sysselsättning.
(2i) Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken bör spela en viktig roll för genomförandet av kravet i artikel 121.1 i EUF-fördraget att medlemsstaterna ska betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna denna politik i enlighet därmed. Transparens, ansvars- och redovisningsskyldighet och oberoende tillsyn är centrala delar av en förstärkt ekonomisk styrning. Rådet och kommissionen bör offentliggöra och förklara skälen för sina ställningstaganden och beslut vid lämpliga tidpunkter under samordningen av den ekonomiska politiken.
(2j) En heltäckande och integrerad lösning på euroområdets skuldkris är nödvändig eftersom en punktinsatsmetod hittills inte har fungerat.
(2k) Det bör inte vara obligatoriskt för medlemsstater utanför euroområdet att tillämpa denna förordning.
(2l) Kommissionen bör ha en viktigare samordningsroll i den skärpta övervakningen, särskilt när det gäller medlemsstatsspecifika bedömningar, uppföljningar, övervakningsbesök på plats, rekommendationer och tidiga varningar.
(2m) Utan att det påverkar rättigheterna och skyldigheterna enligt EUF-fördraget, bör de medlemsstater som inte har euron som valuta ha rätt att tillämpa lagstiftningen om ekonomisk styrning.
(2n) Kommissionen bör få en starkare och mer oberoende roll när det gäller den skärpta övervakningen av medlemsstatsspecifika bedömningar, uppföljningar, övervakningsbesök, rekommendationer och varningar. Dessutom bör rådets roll begränsas i de etapper som leder till potentiella sanktioner, och omröstningen med omvänd kvalificerad majoritet i rådet måste användas där så är möjligt i enlighet med EUF-fördraget.
(2o) Transparens och effektivitet i stöd och påtryckningar mellan jämbördiga medlemsstater är en central del av den stärkta ekonomiska styrningen i den anda som kommer till uttryck i ”Närmare angivelser för genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten samt riktlinjer för stabilitets- och konvergensprogrammens utformning och innehåll”, som godkändes av rådet den 7 september 2010.
(2p) En ekonomisk dialog med Europaparlamentet kan inrättas, vilket skulle göra det möjligt för kommissionen att göra sina analyser offentliga och för ekonomi- och finansministrar i den berörda eller de berörda medlemsstaterna att gå i svaromål. En sådan offentlig debatt, som skulle föras över nationella gränser, skulle kunna få medlemsstaterna att beakta spridningseffekterna av nationella beslut och möjliggöra ett offentligt kollegialt tryck.
(2q) Förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt efter att den antagits. Kommissionen bör dock, när man lägger fram förslag till åtgärder för att genomföra denna förordning, beakta den rådande ekonomiska situationen i de berörda medlemsstaterna och alla andra relevanta faktorer.
(2r) För att öka förtroendet för den europeiska statistiken och för att säkerställa de nationella statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende bör medlemsstaterna fullt ut hålla fast vid att genomföra Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik[4] , särskilt de statistiska principer som utformats i den uppförandekod avseende europeisk statistik som kommissionen ställde sig bakom i sin rekommendation av den 25 maj 2005 om medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheters oberoende, integritet och ansvar. Medlemsstaterna bör också se till att nationella statistikmyndigheter ges det oberoende som krävs när det gäller budgetanslag, publicering av statistisk information och ett transparent förfarande för att utse och avsätta den högsta ledningen. Dessutom bör nationella revisionsrätter också åtnjuta samma nivå av yrkesmässigt oberoende så att rapporteringen på europeisk nivå blir helt pålitlig.
(3) För att effektivisera övervakningen av de offentliga finanserna i euroområdet krävs incitament och ytterligare sanktioner. Dessa sanktioner bör stärka förtroendet för unionens ram för övervakning av finanspolitiken och incitamenten bör förbättra efterlevnaden.
(3a) Ramverket för budgetövervakning bör under alla omständigheter stödja unionens tillväxt- och sysselsättningsmål. Detta behöver kombineras, särskilt under ekonomiska nedgångar, med effektiva insatser för att stimulera hållbar tillväxt, skydd av social sammanhållning och skapandet av arbetstillfällen samtidigt som medlemsstatsspecifika prioriteringar och behov respekteras.
(4) De regler som anges i denna förordning bör skapa ett rättvist, punktligt, graderat och verkningsfullt system för iakttagande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande och korrigerande delar, i synnerhet rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna[5] samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken och rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott[6].
(4a) I sin resolution av den 20 oktober 2010 med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet, efterlyser Europaparlamentet ”en stabil och trovärdig mekanism för att förhindra och undanröja alltför stor skuldsättning inom euroområdet” och begär i detta sammanhang att en konsekvensanalys och en genomförandestudie görs inom ett år i syfte att på permanent basis inrätta en mekanism eller ett organ (Europeiska valutafonden) för att undvika moraliska risker och fungera som en garanti för stabiliteten i euroområdet som helhet och de medlemsstater som har euro som valuta.
(4b) Medlemsstater som har euron som valuta bör sammanföra upp till ... procent av statsskulden på basis av solidariskt ansvar (eurovärdepapper). Eurovärdepapper bör vara prioriterade i förhållande till statspapper från nationella regeringar och bör bidra till att främja euron som reservvaluta. För att förbättra budgetdisciplinen bör länder med en trovärdig ekonomisk politik och budgetpolitik tillåtas låna upp till ... procent av sin bruttonationalprodukt (BNP), medan länder med en svagare ekonomisk eller budgetmässig situation skulle tvingas betala en premie/extra räntesats eller endast kunna låna en mindre andel av BNP i eurovärdepapper. Om ett deltagande land konsekvent skulle föra en ohållbar ekonomisk politik eller budgetpolitik skulle dess medverkan i emissionen av eurovärdepapper avbrytas.
(4c) En europeisk valutafond bör inrättas för att säkra den finansiella stabiliteten i euroområdet och överta det ansvar som den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och den europeiska stabiliseringsmekanismen har i dag och som eventuella framtida strukturer i sin tur tar över från dem.
(4d) Inkomster från outnyttjade betalningsbemyndiganden i unionen bör utnyttjas för att finansiera unionens prioriteringar för tillväxt och sysselsättning.
(4e) Med tanke på marknadsvolatiliteten och nivåerna på räntedifferenserna mellan statsobligationer från vissa medlemsstater som har euron som valuta bör resoluta åtgärder vidtas för att försvara eurons stabilitet.
(4f) Ökad likviditet på en ny global euroobligationsmarknad skulle kunna minska medlemsstaternas finansieringskostnader och främja euron som reservvaluta.
(5) Sanktioner mot medlemsstater i euroområdet inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del syftar till att skapa incitament för en hållbar finanspolitik. En sådan politik bör sörja för att offentliga utgifter och inkomster är balanserade och inte ligger framtida generationer till last.
(5a) Reglerna i denna förordning bör innehålla åtgärder såsom incitament för efterlevnad under goda tider.
(5b) En engångsbot bör utkrävas om en medlemsstat gör sig skyldig till att manipulera finansiella data, förfalska statistik eller avsiktligt tillhandahålla vilseledande information. En medlemsstat bör inte bötfällas två gånger för samma avsiktliga överträdelse.
(6) En hållbar finanspolitik bör leda till att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna uppnås och bibehålls. Genom att hålla fast vid det medelfristiga budgetmålet bör medlemsstaterna kunna hantera normala konjunktursvängningar och samtidigt hålla det offentliga underskottet under gränsvärdet på 3 % av BNP och se till att snabba framsteg görs mot hållbarhet i de offentliga finanserna. Med beaktande av detta bör det medelfristiga budgetmålet ge finanspolitiskt manöverutrymme, särskilt för offentliga investeringar som kan bidra till att uppfylla unionens sysselsättningsmål och mål om smart och hållbar tillväxt för alla.
(7) Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del bör incitamenten för en hållbar finanspolitik bestå i att en medlemsstat i euroområdet som inte genomför en tillräcklig budgetkonsolidering måste lämna en tillfällig räntebärande deposition. Detta bör ske när en medlemsstat, efter en första varning från kommissionen, fortsätter med en politik som även om den inte innebär en överträdelse av förbudet mot alltför stora underskott är oförsiktig och potentiellt skadlig för den ekonomiska och monetära unionens smidiga funktion, och när rådet därför utfärdar en rekommendation enligt artikel 121.4 i EUF-fördraget.
(8) Den räntebärande depositionen, med upplupen ränta, bör återlämnas till medlemsstaten när rådet är övertygat om att den situation som gav upphov till skyldigheten att lämna depositionen har upphört.
(9) Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del bör sanktioner mot medlemsstaterna i euroområdet bestå i en skyldighet att lämna en räntelös deposition knuten till ett rådsbeslut om fastställande av förekomsten av ett alltför stort underskott och en skyldighet att betala böter om rådets rekommendation till korrigering av det alltför stora offentliga underskottet inte efterlevs. Sådana sanktioner bör införas oavsett om medlemsstaten i fråga tidigare har ålagts lämna en räntebärande deposition.
(10) Nivåerna på den räntebärande deposition, den räntelösa deposition och de böter som anges i denna förordning bör fastställas på ett sätt som innebär en rimlig gradering av sanktionerna inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande och korrigerande delar, samtidigt som procykliska effekter undviks, och som ger tillräckliga incitament för medlemsstaterna i euroområdet att efterleva unionens finanspolitiska regelverk. De böter knutna till artikel 126.11 i EUF-fördraget som specificeras i artikel 12 i förordning (EG) nr 1467/97 består av en fast del som motsvarar 0,2 % av BNP och en rörlig del. Följaktligen säkerställs gradering och lika behandling av medlemsstaterna om den räntebärande deposition, den räntelösa deposition och de böter som anges i den här förordningen motsvarar 0,2 % av BNP, dvs. storleken av den fasta delen av de böter som är knutna till artikel 126.11 i EUF‑fördraget.
(11) På grundval av ett förslag från kommissionen efter en motiverad begäran av en medlemsstat i euroområdet bör rådet kunna reducera eller upphäva en sanktion som införts mot den medlemsstaten. Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del bör kommissionen också kunna föreslå att en sanktion reduceras eller upphävs på grund av exceptionella ekonomiska omständigheter.
(11a) Som undantag från bötesbeloppet som tagits fram genom standardberäkningen bör kommissionen kunna föreslå att böterna reduceras eller upphävs för att beakta den sammanlagda effekten av sanktioner som ålagts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 [om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2011 [om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott].
(12) En räntelös deposition bör återlämnas när ett alltför stort underskott har korrigerats, medan räntan för denna deposition och indrivna böter bör tilldelas den permanenta stabilitetsmekanismen. Tills denna mekanism har inrättats bör räntorna och böterna avsättas till finansieringsinstrument med riskdelning för EU-relevanta projekt som finansieras av Europeiska investeringsbanken i enlighet med bestämmelserna i det till fördragen fogade protokollet (nr 5) om Europeiska investeringsbankens stadga.
(13) Rådet bör få befogenhet att anta individuella beslut om genomförande av de sanktioner som anges i denna förordning. Som en del av rådets samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik enligt artikel 121.1 i EUF-fördraget utgör dessa individuella beslut en integrerad uppföljning av de åtgärder som antas av rådet enligt artiklarna 121, 126 och 148 i EUF-fördraget och förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97.
(13a) För att främja ansvars- och redovisningsskyldigheten och det nationella egenansvaret bör rådets sammanträde vara offentligt när rådet diskuterar och antar slutsatser och rekommendationer om dessa viktiga frågor som rör Europeiska unionens och dess medborgares intressen.
(14) Denna förordning bör antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarande som avses i artikel 121.6 i EUF-fördraget, eftersom den innehåller allmänna regler för kontroll av efterlevnaden av förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97.
(15) Eftersom målet att skapa ett enhetligt sanktionssystem inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.
(15a) För att kunna säkra en permanent dialog med medlemsstaterna i syfte att uppnå denna förordnings mål bör kommissionen genomföra dialog- och övervakningsbesök.
(15b) Kommissionen bör regelbundet göra omfattande utvärderingar av systemet för ekonomisk styrning och i synnerhet incitamentens och sanktionernas effektivitet och lämplighet. Sådana utvärderingar bör vid behov åtföljas av relevanta förslag.
(15c) När sanktioner införs bör åtgärder som vidtagits till följd av de särskilda rekommendationer som riktats till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen särskilt beaktas.
(15d) Alla medlemsstater bör ha ett nära samarbete för att uppfylla målen i stabilitets- och tillväxtpakten. Spridningseffekter från och på nationella politiska åtgärder ska beaktas vid bedömningen av de sanktioner som beskrivs i detta kapitel.
(15e) Räntan på lån från Europeiska valutafonden ska vara kostnadsbaserad, men en lämplig riskpremie får läggas till. Stigande incitament för förtida återbetalning kan inkluderas i villkoren i syfte att motivera låntagaren att betala i förtid och underlätta för denne att komma tillbaka till kapitalmarknaderna.
(15f) Kommissionen och rådet bör vid tillämpningen av denna förordning beakta alla relevanta faktorer och den ekonomiska och budgetmässiga situationen i de berörda medlemsstaterna, särskilt huruvida de är föremål för ett EU/IMF-anpassningsprogram. Dessutom bör en övergångsperiod införas så att medlemsstaterna kan anpassa sin politik till vissa bestämmelser i denna förordning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I
Syfte
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I denna förordning anges ett system med incitament och sanktioner för att skärpa efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande och korrigerande delar och förstärka samordningen och övervakningen av budgetdisciplinen samt för att upprätthålla den finansiella stabiliteten i euroområdet.
1a. I syfte att förstärka dialogen mellan unionens institutioner, särskilt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och de nationella parlamenten, regeringarna och andra relevanta organ i medlemsstaterna, samt för att garantera större transparens och ansvars- och redovisningsskyldighet, får Europaparlamentets ansvariga utskott, på eget initiativ eller på begäran från en medlemsstat, anordna offentliga debatter och utfrågningar om den makroekonomiska och budgetmässiga övervakning som rådet och kommissionen utövar. Kommissionen och rådet ska ta vederbörlig hänsyn till resultaten från sådana utfrågningar.
2. Denna förordning ska tillämpas på de medlemsstater som har euro som valuta.
2a. Denna förordning ska också omfatta medlemsstater som inte har euron som valuta och som har meddelat kommissionen sin avsikt att tillämpa denna förordning. Ett sådant meddelande ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning ska gälla för en sådan medlemsstat från och med dagen efter ett sådant offentliggörande.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning avses med
(1)stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del: det multilaterala övervakningssystem som anges i förordning (EG) nr 1466/97,
(2)stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del: det förfarande för kontroll av alltför stora underskott i medlemsstaterna som regleras i artikel 126 i EUF-fördraget och förordning (EG) nr 1467/97,
(3)exceptionella ekonomiska omständigheter: omständigheter där ett underskott i den offentliga sektorns finanser anses överstiga referensvärdet endast undantagsvis i den mening som avses i artikel 126.2 a andra strecksatsen i EUF-fördraget och enligt förordning (EG) nr 1467/97.
Kapitel Ia
Incitament
Artikel 2a
Inkomster från outnyttjade betalningsbemyndiganden
Inkomster från outnyttjade betalningsbemyndiganden i Europeiska unionens allmänna budget får föras över till påföljande års unionsbudget och fördelas till program som bidrar till att uppfylla unionens tillväxtstrategi i alla medlemsstater och att korrigera makroekonomiska obalanser.
Kapitel II
Sanktioner inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del
Artikel 3
Räntebärande deposition
1. Om rådet till en medlemsstat riktar en rekommendation enligt artikel 121.4 i EUF-fördraget om att den måste vidta nödvändiga anpassningsåtgärder mot bakgrund av bestående eller särskilt allvarliga och betydande avvikelser från ett budgetmål på medellång sikt eller från den lämpliga anpassningsbanan mot en finanspolitik i den mening som avses i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 1466/97, ska rådet på förslag av kommissionen ålägga medlemsstaten att lämna en räntebärande deposition. Beslutet ska anses vara antaget av rådet såvida det inte med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget inom 10 dagar från kommissionens antagande. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i EUF-fördraget.
1a. Den berörda medlemsstaten får begära att Europaparlamentet anordnar utfrågningar eller offentliga debatter i sitt ansvariga utskott. Sådana utfrågningar eller offentliga debatter ska göra det möjligt för den berörda medlemsstatens regering att framföra sin sak i närvaro av kommissionen och Eurogruppens ordförande. När en sådan utfrågning eller offentlig debatt anordnas ska den tidsfrist på 10 dagar som anges i punkt 1 förlängas till 20 dagar. Företrädare (på lämplig nivå) för Europeiska centralbanken ska inbjudas. Kommissionen och rådet ska ta vederbörlig hänsyn till resultaten från sådana utfrågningar.
2. Den räntelösa deposition som kommissionen föreslår ska uppgå till 0,2 % av den berörda medlemsstatens BNP, beräknad på senast tillgängliga uppgifter från Eurostat, för det föregående året.
3. För depositionen ska en ränta löpa som återspeglar kommissionens kreditrisk och den relevanta investeringsperioden.
4. Genom undantag från punkt 2 får kommissionen ▌ inom 10 dagar från antagandet av den rådsrekommendation som avses i punkt 1, föreslå att beloppet av den räntelösa depositionen reduceras eller att den upphävs
(a) till följd av exceptionella ekonomiska omständigheter,
(b) för att beakta den sammanlagda effekten av sanktioner som påförts enligt förordning (EU) nr …/2011 [om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet] och förordning (EU) nr …/2011 [om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott].
5. Om den situation som gav upphov till rekommendationen enligt punkt 1 upphör att råda, ska rådet på förslag av kommissionen besluta att depositionen, inklusive upplupen ränta, återlämnas till den berörda medlemsstaten. Rådet får ändra kommissionens förslag i enlighet med artikel 293.1 i EUF-fördraget.
5a. Om rådet inte vill göra bedömningen att situationen har upphört får den berörda medlemsstaten begära att Europaparlamentets ansvariga utskott anordnar en offentlig utfrågning. Kommissionen och rådet ska ta vederbörlig hänsyn till resultaten från utfrågningen.
Kapitel III
Sanktioner inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del
Artikel 4
Räntelös deposition
1. Om rådet i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget beslutar att en medlemsstat har ett alltför stort underskott, ska rådet på förslag av kommissionen ålägga medlemsstaten att lämna en räntelös deposition. Beslutet ska anses vara antaget av rådet, såvida det inte inom 10 dagar från kommissionens antagande med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i EUF-fördraget.
1a. Den berörda medlemsstaten får begära att Europaparlamentet anordnar utfrågningar eller offentliga debatter i sitt ansvariga utskott. Sådana utfrågningar eller offentliga debatter ska göra det möjligt för den berörda medlemsstatens regering att framföra sin sak i närvaro av kommissionen och Eurogruppens ordförande. När en sådan utfrågning eller offentlig debatt anordnas ska den tidsfrist på 10 dagar som anges i punkt 1 förlängas till 20 dagar. Företrädare (på lämplig nivå) för Europeiska centralbanken ska inbjudas. Kommissionen och rådet ska ta vederbörlig hänsyn till resultaten från sådana utfrågningar.
2. Den räntelösa deposition som kommissionen föreslår ska uppgå till 0,2 % av den berörda medlemsstatens BNP, beräknad på senast tillgängliga uppgifter från Eurostat, för det föregående året.
3. Om medlemsstaten har lämnat en räntebärande deposition till kommissionen enligt artikel 3, ska den depositionen omvandlas till en räntelös deposition.
Om beloppet av en tidigare lämnad räntebärande deposition, inklusive upplupen ränta, överstiger beloppet av den begärda räntelösa depositionen, ska det överskjutande beloppet återlämnas till medlemsstaten.
Om beloppet av den begärda räntelösa depositionen överstiger beloppet av en tidigare lämnad räntebärande deposition, inklusive upplupen ränta, ska medlemsstaten skjuta till det resterande beloppet när den lämnar den räntelösa depositionen.
4. Genom undantag från punkt 2 får kommissionen ▌inom 10 dagar från antagandet av rådsbeslutet enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget, föreslå att beloppet av den räntelösa depositionen reduceras eller att den upphävs
(a) till följd av exceptionella ekonomiska omständigheter,
(b) för att beakta den sammanlagda effekten av sanktioner som påförts enligt förordning (EU) nr …/2011 [om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet] och förordning (EU) nr …/2011 [om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott].
Artikel 5
Böter
1. Om rådet i enlighet med artikel 126.8 i EUF-fördraget beslutar att en medlemsstat inte har vidtagit effektiva åtgärder till följd av rådets rekommendation inom den fastställda tiden, ska rådet på förslag av kommissionen besluta att medlemsstaten ska betala böter. Beslutet ska anses vara antaget av rådet, såvida det inte inom 10 dagar från kommissionens antagande med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i EUF-fördraget.
1a. Den berörda medlemsstaten får begära att Europaparlamentet anordnar utfrågningar eller offentliga debatter i sitt ansvariga utskott. Sådana utfrågningar eller offentliga debatter ska göra det möjligt för den berörda medlemsstatens regering att framföra sin sak i närvaro av kommissionen och Eurogruppens ordförande. När en sådan utfrågning eller offentlig debatt anordnas ska den tidsfrist på 10 dagar som anges i punkt 1 förlängas till 20 dagar. Företrädare (på lämplig nivå) för Europeiska centralbanken ska inbjudas. Kommissionen och rådet ska ta vederbörlig hänsyn till resultaten från sådana utfrågningar.
1b. Om en medlemsstat manipulerar finansiella uppgifter, förfalskar statistik eller avsiktligt lämnar vilseledande information, vilket rent konkret leder till en överträdelse av europeiska statistikregler på vilka beslut i förordning (EU) nr […/…] grundas, får rådet på förslag från kommissionen anta ett beslut varigenom medlemsstaten åläggs böter. En sådan bot ska vara ett engångsbelopp som uppgår till 0,5 % av den berörda medlemsstatens BNP för föregående år. Beslutet ska anses vara antaget av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta förslaget inom tio dagar efter det att kommissionen har antagit det. Rådet får ändra kommissionens förslag i enlighet med artikel 293.1 i EUF‑fördraget.
Den berörda medlemsstaten får begära att Europaparlamentet anordnar utfrågningar eller offentliga debatter i sitt ansvariga utskott. Sådana utfrågningar eller offentliga debatter ska göra det möjligt för den berörda medlemsstatens regering att framföra sin sak i närvaro av kommissionen och Eurogruppens ordförande. När en sådan utfrågning eller offentlig debatt anordnas ska den tidsfrist på 10 dagar som anges i punkt 1 förlängas till 20 dagar. Företrädare (på lämplig nivå) för Europeiska centralbanken ska inbjudas. Kommissionen och rådet ska ta vederbörlig hänsyn till resultaten från sådana utfrågningar.
2. De böter som kommissionen föreslår ska uppgå till 0,2 % av den berörda medlemsstatens BNP, beräknad på senast tillgängliga uppgifter från Eurostat, för det föregående året.
3. Om medlemsstaten har lämnat en räntelös deposition till kommissionen enligt artikel 4, ska den depositionen omvandlas till böter.
Om beloppet av en tidigare lämnad räntelös deposition överstiger beloppet av de begärda böterna, ska det överskjutande beloppet återlämnas till medlemsstaten.
Om beloppet av de begärda böterna överstiger beloppet av en tidigare lämnad räntelös deposition, eller om någon räntelös deposition inte har lämnats, ska medlemsstaten skjuta till det resterande beloppet när den betalar böterna.
4. Genom undantag från punkt 2 får kommissionen ▌inom 10 dagar från antagandet av rådsbeslutet enligt artikel 126.8 i EUF-fördraget, föreslå att böterna upphävs eller att deras belopp reduceras
(a) till följd av exceptionella ekonomiska omständigheter,
(b) för att beakta den sammanlagda effekten av sanktioner som påförts enligt förordning (EU) nr …/2011 [om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet] och förordning (EU) nr …/2011 [om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott].
Det totala årliga beloppet för de sammanlagda böter som åläggs en medlemsstat, exklusive de böter som avses i punkt 1b, får inte överskrida 0,5 % av medlemsstatens BNP.
Artikel 6
Återlämning av en räntelös deposition
Om rådet i enlighet med artikel 126.12 i EUF-fördraget beslutar att upphäva vissa eller samtliga av sina beslut, ska en räntelös deposition som medlemsstaten lämnat till kommissionen återlämnas till medlemsstaten.
Artikel 7
Fördelning av räntor och böter
De räntor som kommissionen uppbär på depositioner enligt artikel 4 och de böter som drivs in enligt artikel 5 ska tilldelas stabilitetsmekanismen för medlemsstater i euroområdet. Tills denna mekanism har inrättats ska räntorna och böterna avsättas till finansieringsinstrument med riskdelning för EU-relevanta projekt som finansieras av Europeiska investeringsbanken i enlighet med bestämmelserna i det till fördragen fogade protokollet (nr 5) om Europeiska investeringsbankens stadgar. ▌
Kapitel IV
Allmänna bestämmelser
Artikel -8
Dialog- och övervakningsbesök
1. Kommissionen ska se till att det förs en ständig dialog med medlemsstaternas myndigheter i enlighet med målen i denna förordning. I detta syfte ska kommissionen genomföra besök i alla medlemsstater för en regelbunden dialog och, vid behov, övervakning.
Kommissionen får, om den anser det lämpligt, inbjuda företrädare för Europeiska centralbanken eller andra relevanta institutioner att delta i dialog- och övervakningsbesöken.
2. När kommissionen anordnar dialog- och övervakningsbesök ska den när så är lämpligt översända sina preliminära resultat till den berörda medlemsstaten för synpunkter.
3. Kommissionen ska i samband med dialogbesök granska den aktuella ekonomiska situationen i medlemsstaten och fastställa eventuella risker och svårigheter när det gäller att uppfylla målen i denna förordning.
4. Kommissionen ska i samband med övervakningsbesök följa upp processerna och kontrollera att åtgärder vidtagits i överensstämmelse med rådets och kommissionens beslut i enlighet med målen i denna förordning. Övervakningsbesök ska enbart genomföras i undantagsfall och bara då det föreligger betydande risker eller svårigheter när det gäller att uppnå dessa mål.
5. Kommissionen ska informera Ekonomiska och finansiella kommittén om orsakerna till övervakningsbesöken.
6. Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att underlätta dialog- och övervakningsbesöken. Medlemsstaterna ska på begäran av kommissionen och på frivillig basis se till att alla relevanta nationella myndigheter bistår vid förberedelsen och genomförandet av dialog- och övervakningsbesök.
Artikel 8a
Transparens
Rådet och kommissionen ska offentliggöra och motivera alla sina beslut och rekommendationer såvida annat inte föreskrivs i EUF-fördraget.
Artikel -8b
Nödingripanden
I händelse av att de vederbörliga förfarandena [i artikel 126 i EUF-fördraget] har genomförts utan resultat och det alltför stora överskottet eller skuldnivån eller någon annan obalans i en medlemsstat fortsätter att hota eurons stabilitet, får kommissionen, på grundval av artiklarna 136 och 3.1 i EUF-fördraget, och efter att ha hört ECB, vidta alla åtgärder som krävs för att säkra euron.
Efter det att kommissionen offentliggjort sitt beslut ska en debatt utan onödigt dröjsmål anordnas i Europaparlamentet, i närvaro av kommissionens ordförande, Europeiska rådets ordförande, Eurogruppens ordförande samt företrädare för de berörda medlemsstaterna, för att diskutera kommissionens åtgärder. Företrädare (på lämplig nivå) för Europeiska centralbanken ska inbjudas. Kommissionen och rådet ska ta vederbörlig hänsyn till resultaten från denna debatt.
Rådet kan upphäva kommissionens åtgärder genom en omröstning med kvalificerad majoritet.
Europeiska centralbanken ska informeras om dessa beslut.
Artikel 8
Omröstning i rådet
I fråga om de åtgärder som avses i artiklarna 3, 4 och 5 får enbart de medlemmar i rådet som företräder medlemsstater i euroområdet rösta, och rösten för den medlem i rådet som företräder den berörda medlemsstaten ska inte beaktas.
En kvalificerad majoritet av de rådsledamöter som avses i förra stycket ska fastställas i enlighet med artikel 238.3 a i EUF-fördraget.
För att förbättra den offentliga övervakningen, ansvars- och redovisningsskyldigheten och det nationella ansvarstagandet när man diskuterar och antar de beslut som avses i artiklarna 3, 4, 5 och 6 ska rådets överläggningar vara öppna för allmänheten i enlighet med artikel 8.3 i rådets beslut 2006/683/EG, Euratom av den 15 september 2006 om antagande av rådets arbetsordning.
Artikel 8a
Översyn
1. Senast ...* och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat
(a) huruvida incitaments- och sanktionssystemet är effektivt, lämpligt och proportionerligt och säkerställer efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten,
(b) huruvida det är rättsligt möjligt att utvidga omröstningen med omvänd kvalificerad majoritet i rådet till alla steg i förfarandet.
2. Före utgången av 2011 ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport, innehållande bland annat en konsekvensanalys och en genomförbarhetsstudie, och i förkommande fall åtföljd av lagstiftningsförslag för att enligt gemenskapsregler inrätta Europeiska valutafonden, i syfte att förbättra den ekonomiska styrningen och samordningen på EU-nivå och upprätthålla hela euroområdets finansiella stabilitet och förstärka budgetdisciplinen bland medlemsstaterna.
3. Europeiska valutafonden ska förvaltas enligt unionsregler och tjäna två huvudsyften:
a) Att fungera som en permanent krislösningsmekanism som övertar det ansvar som den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och den europeiska stabiliseringsmekanismen har idag och som eventuella framtida strukturer i sin tur tar över från dem.
(b) Att utfärda eurovärdepapper, vilket kan ske enligt proportionellt eller gemensamt ansvar.
4. Europeiska valutafonden ska krediteras den ränta som kommissionen uppbär på depositioner som gjorts och böter som indrivits i enlighet med [artiklarna 3, 4 och 5 i denna förordning, artikel 12 i förordning (EG) nr 1467/97 och artikel 3 i förordning (EU) nr .../2011 [om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet].
Europeiska valutafonden kan få ytterligare finansiella medel genom bidrag från medlemsstaterna beroende på deras efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten.
De lagstiftningsförslag som avses i punkt 2 ska läggas fram i så god tid att de kan träda i kraft den 1 januari 2013.
5. Före utgången av 2011 ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport, innehållande bland annat en konsekvensanalys och en genomförbarhetsstudie, och i förekommande fall åtföljd av lagstiftningsförslag och vid behov en fördragsändring, i syfte att inrätta ett system för gemensamt utfärdande av europeiska statspapper (eurovärdepapper) på basis av solidariskt ansvar.
Detta system ska syfta till att stärka den finanspolitiska disciplinen och bringa stabilitet till euroområdet genom marknaderna, men också, tack vare den ökade likviditeten, till att säkerställa att de medlemsstater som har högst kreditvärdighet inte drabbas av högre räntor till följd av att eurovärdepapper införs.
Dessa lagstiftningsförslag ska läggas fram i så god tid att de kan träda i kraft den 1 januari 2013.
Utfärdande av eurovärdepapper ska inte påverka Europeiska investeringsbankens uppgifter och de projektobligationer som kommissionen föreslagit i syfte att finansiera långsiktiga och framtidsinriktade investeringar.
Artikel 9
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den […] dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 3 ska inte tillämpas under en övergångsperiod på tre år från det att denna förordning offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
Utfärdad i …
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN
Sharon Bowles
Ordförande
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
BRYSSEL
Ärende: Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet ( KOM(2010)0524 – C7‑0298/2010 – 2010/0278(COD) )
Med en skrivelse av den 4 mars 2011 begärde du i enlighet med artikel 37.2 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor skulle yttra sig över lämpligheten i den rättsliga grunden för olika lagstiftningsförslag där ändringar av den rättsliga grunden har föreslagits av ditt utskott, i egenskap av ansvarigt utskott, och/eller av utskottet för sysselsättning och sociala frågor.
Vid utskottssammanträdet den 12 april 2011 behandlade utskottet detta ärende.
Syftet med lagstiftningspaketet för ekonomisk styrning är att tillgodose behovet av större samordning och närmare övervakning av den ekonomiska politiken i den ekonomiska och monetära unionen.
Paketet består av sex lagstiftningsförslag.
I bilagan återfinns en separat granskning för vart och ett av förslagen. För enkelhetens skull anges här utskottets slutsatser angående lämpligheten i den rättsliga grunden för varje enskilt fall:
– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser ( KOM(2010)0527 – 2010/0281(COD) )
Det enda syftet med förslaget till förordning är att bredda förfarandet för ekonomisk övervakning, vilket medges av artikel 121.6 i EUF-fördraget. Den rättsliga grunden förefaller sålunda vara lämplig.
– Förslag till rådets direktiv om krav på medlemsstaternas budgetramverk ( KOM(2010)0523 – 2010/0277(NLE) )
Det huvudsakliga syftet med detta förslag är att uppmuntra till ansvar för de offentliga finanserna genom minimikrav på de nationella ramverken och att säkerställa ett effektivt förfarande vid alltför stora underskott. Därför förefaller den rättsliga grund som kommissionen föreslagit, det vill säga tredje stycket i artikel 126.14 i EUF-fördraget, vara lämplig.
– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken ( KOM(2010)0526 – 2010/0280(COD) )
Syftet med detta förslag är att förstärka samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik. Det förefaller därför som att artikel 121.6 i EUF-fördraget är en lämplig rättslig grund för förslaget.
– Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott ( KOM(2010)0522 – 2010/0276(CNS) )
Med hänsyn till att det huvudsakliga syftet med detta förslag är att fastställa närmare bestämmelser för tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott är den enda lämpliga rättsliga grunden artikel 126.14 i EUF-fördraget.
– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet ( KOM(2010)0524 – 2010/0278(COD) )
Artikel 121.6 jämförd med artikel 136 i EUF-fördraget anses utgöra en lämplig rättslig grund.
– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet ( KOM(2010)0525 – 2010/0279(COD) )
Med tanke på att förslagets syfte är att stärka en effektiv korrigering av makroekonomiska obalanser i euroområdet utgör artikel 121.6 jämförd med artikel 136 i EUF-fördraget en lämplig rättslig grund.
Vid utskottssammanträdet den 12 april 2011 antog utskottet för rättsliga frågor enhälligt[7] följande rekommendationer.
Med vänlig hälsning
Klaus-Heiner Lehne
Bilaga
Bilaga
Ärende: Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet ( KOM(2010)0524 – 2010/0278(COD) )
Lagstiftningspaketet för ekonomisk styrning består av sex lagstiftningsförslag som syftar till att förstärka samordningen och övervakningen av den ekonomiska politiken i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) i samband med Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen, vilka utgör en ny övervakningscykel där processerna inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten[8] och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken sammanförs.
Dessa förslag utgör ett svar på de svagheter som det nuvarande systemet är behäftat med och som uppdagats i samband med den globala ekonomiska och finansiella krisen. Som kommissionen framhåller i sin motivering finns det ”en bred enighet om att EMU-regelverket omgående bör stärkas, för att befästa makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser som en förutsättning för en varaktig produktions- och sysselsättningstillväxt”[9].
Förslagen följer två meddelanden[10] från kommissionen och en överenskommelse i Europeiska rådet från juni 2010 om behovet av förstärkt samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik. Lagstiftningspaketet för ekonomisk styrning lades fram den 29 september 2010.
Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (nedan kallat förslaget) behandlas för närvarande av utskottet för ekonomi och valutafrågor, där Sylvie Goulard är föredragande. Utskottet för sysselsättning och sociala frågor är rådgivande utskott (föredragande: David Casa). Nu har första behandlingen av ärendet inletts, med ECON-utskottet som ansvarigt utskott.
Med en skrivelse av den 15 februari 2011 begärde utskottet för ekonomi och valutafrågor att rättstjänsten skulle yttra sig över de rättsliga grunder som föreslagits av kommissionen. Efter att ha granskat de viktigaste bestämmelserna i förslaget drar rättstjänsten slutsatsen att artikel 121.6 jämförd med artikel 136 skulle kunna vara en lämplig rättslig grund[11] och [12]. Rättstjänsten betonar dock att införandet av euroobligationer går utöver den rättsliga grunden för förslaget. Ett sådant instrument måste definieras tydligare för att man ska kunna fastställa om det finns en lämplig rättslig grund.
De ändringsförslag som läggs fram i det ansvariga utskottet (ECON) syftar till att ändra den rättsliga grunden från en dubbel rättslig grund (artikel 136 jämförd med artikel 121.6) till en flerdubbel rättslig grund (artikel 136 jämförd med artiklarna 121.6, 122.2 och 3.1 c) eller en enda rättslig grund, nämligen artikel 136 i EUF-fördraget.
Bakgrund
Enligt motiveringen är syftet med de nya förslag som kommissionen lagt fram att stärka stabilitets- och tillväxtpakten genom att förbättra dess bestämmelser, förse den med effektivare instrument för att kontrollera efterlevnad samt komplettera den med bestämmelser om nationella ramverk.
Förordningen om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet stöder förordning (EG) nr 1466/97 och förordning (EG) nr 1467/97, dvs. stabilitets- och tillväxtpaktens s.k. förebyggande och korrigerande delar, genom att införa ännu fler instrument för att kontrollera efterlevnad (skäl 3–5).
De viktigaste åtgärderna gäller
– skyldigheten för de medlemsstater som inte genomför en tillräcklig budgetkonsolidering att lämna en tillfällig räntebärande deposition; beslutet ska anses vara antaget av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta förslaget inom tio dagar efter kommissionens förslag; denna deposition ska uppgå till 0,2 % av den berörda medlemsstatens BNP under det föregående året (artikel 3 i förslaget),
– skyldigheten för medlemsstater som har alltför stora underskott att lämna en räntelös deposition i enlighet med artikel 126 (artikel 4 i förslaget).
I artikel 5 förtydligas det att den ovannämnda depositionen ska omvandlas till böter om medlemsstaten inte följer rådets rekommendation att korrigera underskottet. Om beloppet av böterna överstiger beloppet av en tidigare lämnad räntelös deposition, eller om någon räntelös deposition inte har lämnats, ska medlemsstaten skjuta till det resterande beloppet när den betalar böterna.
I artikel 7 fastställs förfarandet för fördelning av räntor och böter: Dessa ”ska utgöra andra inkomster enligt artikel 311 i fördraget, och ska fördelas bland de medlemsstater i euroområdet som inte har ett alltför stort underskott enligt artikel 126.6 i fördraget (…), i förhållande till respektive medlemsstats andel av de berättigade medlemsstaternas BNI.”
Föreslagna rättsliga grunder
Artikel 136 i EUF-fördraget
1. För att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera smidigt, och i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördragen, ska rådet i enlighet med det tillämpliga förfarandet bland dem som anges i artiklarna 121 och 126, med undantag för det förfarande som anges i artikel 126.14, besluta om åtgärder för de medlemsstater som har euron som valuta för att
a) stärka samordningen och övervakningen av dessa staters budgetdisciplin,
b) för dessa medlemsstater utarbeta riktlinjer för den ekonomiska politiken och se till att de överensstämmer med de riktlinjer som har antagits för hela unionen, samt se till att de övervakas.
2. När det gäller de åtgärder som avses i punkt 1 får endast de rådsmedlemmar delta i omröstningen som företräder medlemsstater som har euron som valuta.
Kvalificerad majoritet av dessa rådsmedlemmar ska definieras i enlighet med artikel 238.3 a.
Artikel 121.6
3. För att säkerställa en fastare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska utfall ska rådet på grundval av rapporter från kommissionen övervaka den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom unionen samt den ekonomiska politikens överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, och regelbundet göra en samlad bedömning. För denna multilaterala övervakning ska medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om viktiga åtgärder som de har vidtagit inom ramen för sin ekonomiska politik och andra upplysningar som de anser nödvändiga.
4. Om det inom ramen för förfarandet enligt punkt 3 visar sig att en medlemsstats ekonomiska politik inte är förenlig med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, eller att det finns risk för att denna politik kan äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion, får kommissionen varna den berörda medlemsstaten. Rådet får på rekommendation av kommissionen lämna de rekommendationer som behövs till den berörda medlemsstaten. Rådet kan på förslag av kommissionen besluta att offentliggöra sina rekommendationer.
Inom ramen för denna punkt ska rådet besluta utan att beakta rösten från den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten.
Kvalificerad majoritet av övriga rådsmedlemmar ska definieras i enlighet med artikel 238.3 a.
6. Europaparlamentet och rådet får genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta närmare bestämmelser om det multilaterala övervakningsförfarande som avses i punkterna 3 och 4.
Artikel 122.2
2. Om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av naturkatastrofer eller osedvanliga händelser utanför dess kontroll, kan rådet på förslag av kommissionen besluta att på vissa villkor bevilja den berörda medlemsstaten ekonomiskt bistånd från unionen. Rådets ordförande ska underrätta Europaparlamentet om beslutet.
Artikel 3.1 c
1. Unionen ska ha exklusiv befogenhet på följande områden:
...
c) den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta,
Domstolens synsätt
Domstolen betonar att en åtgärd i princip ska ha enbart en rättslig grund. Om bedömningen av en unionsåtgärd visar att det finns två avsikter med densamma eller att den har två beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, måste åtgärden ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen[13].
Endast om det visas att det finns flera avsikter med den aktuella åtgärden eller att den har flera beståndsdelar, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den andra, ska en sådan rättsakt i undantagsfall antas med stöd av de däremot svarande olika rättsliga grunderna[14].
Analys av de föreslagna rättsliga grunderna
Enligt skäl 4 skapar förslaget ”ett rättvist, punktligt, graderat och verkningsfullt system för iakttagande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande och korrigerande delar”.
Det tycks därför som om ett av syftena är att backa upp förordning nr 1466/97 (stabilitets- och tillväxtpaktens s.k. förebyggande del) med en effektiv kontrollmekanism och en räntebärande deposition vid åsidosättande av förordningens bestämmelser. I artikel 3 i förslaget fastställs därför de åtgärder och det förfarande som ska tillämpas vid bestående avvikelser från en försiktig finanspolitik i den mening som avses i artikel 6.3 i förordning nr 1466/97.
Det andra erkända syftet med förslaget är att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om det förfarande vid alltför stora underskott som fastställs i förordning nr 1467/97 (stabilitets- och tillväxtpaktens s.k. korrigerande del). I detta syfte innehåller artiklarna 4, 5 och 7 detaljerade bestämmelser om räntelösa depositioner och bötessystemet.
Förslaget till förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet har som sin grund artikel 136 jämförd med artikel 121.6 i EUF-fördraget.
Enligt artikel 121.6 i EUF-fördraget får Europaparlamentet och rådet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta närmare bestämmelser om det multilaterala övervakningsförfarande som avses i artikel 121.3 och 121.4. För att säkerställa en fastare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska utfall ska dessa sistnämnda bestämmelser göra det möjligt för kommissionen och rådet att övervaka den ekonomiska utvecklingen och utfärda varningar och rekommendationer.
Syftet med det förslag som behandlas är att ange närmare bestämmelser för genomförandet av förfarandet för ekonomisk övervakning och därmed se till att stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del verkligen efterlevs. Därför förefaller artikel 121.6 vara en lämplig rättslig grund.
Artikel 136 i EUF-fördraget är en del av avdelning VIII, kapitel 4, som innehåller särskilda bestämmelser för de medlemsstater som har euron som valuta. Denna artikel gör det möjligt för rådet att i enlighet med förfarandena i artiklarna 121 och 126 vidta åtgärder för att stärka övervakningen av budgetdisciplinen i medlemsstaterna. Det måste dock noteras att denna bestämmelse uttryckligen undantar artikel 126.14 från tillämpningsområdet.
Artikel 136 verkar bara vara en lämplig rättslig grund för den del av förslaget som rör efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del. Bestämmelserna om förfarandet vid alltför stora underskott (artiklarna 4, 5 och 7) kan därför inte som sin grund ha artikel 136 i EUF-fördraget. Det bör under alla omständigheter undersökas huruvida kontrollen av efterlevnaden av förfarandet vid alltför stora underskott kan ha enbart artikel 121.6 som grund.
Artikel 3.1 c i EUF-fördraget ger unionen exklusiva befogenheter när det gäller den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta. Denna artikel utgör ingen rättslig grund för antagande av lagstiftning.
Artikel 122.2 i EUF-fördraget gör det möjligt för rådet att bevilja ekonomiskt EU-bistånd till en medlemsstat som hotas av stora svårigheter till följd av naturkatastrofer eller osedvanliga händelser utanför dess kontroll.
Slutsats och rekommendation
Med bakgrund av ovanstående utgör artiklarna 121.6 och 136 den relevanta rättsliga grunden för kapitel II i den föreslagna förordningen (sanktioner inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del), medan artikel 121.6 är den enda relevanta rättsliga grunden för kapitel III (sanktioner inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del).
Den lämpliga rättsliga grunden är således artikel 121.6 jämförd med artikel 136 i EUF‑fördraget.
21.3.2011
YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
till utskottet för ekonomi och valutafrågor
över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet
( KOM(2010)0524 – C7‑0298/2010 – 2010/0278(COD) )
Föredragande: David Casa
KORTFATTAD MOTIVERING
Bakgrund
Den 29 september 2010 presenterade kommissionen ett lagstiftningspaket med syfte att förstärka den ekonomiska styrningen i EU och euroområdet. Paketet består av sex förslag: fyra av dem behandlar de offentliga finanserna och innebär bland annat en reform av stabilitets‑ och tillväxtpakten medan målet med de två nya förordningarna är att upptäcka och ta itu med framväxande makroekonomiska obalanser i EU och euroområdet.
Kommissionen föreslår att en förstärkning av medlemsstaternas efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten görs och att samordningen av finanspolitiken skärps. Inom ramen för stabilitets‑ och tillväxtpaktens så kallade preventiva del har den nuvarande förordningen (EG) nr 1466/1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken ändrats i syfte att se till att medlemsstaterna följer en försiktig och ansvarsfull finanspolitik under goda tider för att bygga upp en nödvändig buffert inför sämre tider. Inom ramen för den så kallade korrigerande delen har dessutom ändringsförslag till förordning (EG) nr 1467/1997 om förfarandet vid alltför stora underskott lagts till för att se till att skuldutvecklingarna följs mer noggrant och väger lika tungt som underskottsutvecklingarna.
Vidare har ett direktiv med krav på medlemsstaternas budgetramar lagts fram för att uppmuntra ansvaret för de offentliga finanserna genom att sätta upp minimikrav för nationella finanspolitiska ramar och se till att de är förenliga med förpliktelserna enligt fördraget. För att stödja ändringarna i de preventiva och korrigerande delarna av stabilitets- och tillväxtpakten föreslog kommissionen också att tillsynsmekanismerna för medlemsstaterna i euroområdet skärps.
Kommentarer
Detta förslag till yttrande berör kommissionens förslag till förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet. Föredraganden stödjer ett antal förslag som kommissionen lagt fram men önskar införa följande ändringar:
– Övervakningen av de offentliga finanserna bör alltid lyda under EU:s övergripande mål, och särskilt under kraven i artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som avser främjandet av en hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning. Lika viktigt är att den skärpta övervakningen bör inrättas inom ramen för den europeiska planeringsterminen för samordning av politiken.
– I syfte att förbättra övervakningen av de offentliga finanserna bör dessutom ett tillsynssystem inte enbart bestå av böter (sanktioner) utan också av incitament.
– Böter som drivits in från de medlemsstater som inte efterlever sina respektive rekommendationer bör användas till att stödja EU:s långsiktiga investerings- och sysselsättningsmål och inte enbart fördelas bland de medlemsstater som inte omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott, som kommissionen föreslår.
– Europaparlamentets roll, liksom de nationella parlamentens roll, bör förstärkas i hela övervakningsprocessen.
ÄNDRINGSFÖRSLAG
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:
Ändringsförslag 1
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
| (2a) I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs också att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, bör beakta de krav som är förknippade med främjandet av en hög sysselsättningsnivå, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning. |
Ändringsförslag 2
Förslag till förordning
Skäl 2b (nytt)
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
| (2b) Europeiska rådet antog vid sitt möte den 17 juni 2010 en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020‑strategin, så att unionen skulle kunna gå stärkt ur krisen och ställa om ekonomin i riktning mot en smart och hållbar tillväxt för alla, åtföljt av en hög sysselsättningsnivå, produktivitet och social sammanhållning. Europeiska rådet beslutade också att den 1 januari 2011 inleda den europeiska planeringsterminen för samordning av politiken i syfte att ge medlemsstater fördelar av en tidig samordning på unionsnivå och att möjliggöra en bättre övervakning och en samtidig bedömning av såväl budgetåtgärder som strukturella reformer som gynnar tillväxt och sysselsättning. |
Ändringsförslag 3
Förslag till förordning
Skäl 3
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(3) För att effektivisera övervakningen av de offentliga finanserna i euroområdet krävs ytterligare sanktioner. Dessa sanktioner bör stärka förtroendet för unionens ram för övervakning av finanspolitiken. | (3) För att effektivisera övervakningen av de offentliga finanserna i euroområdet krävs ytterligare incitament och sanktioner. Dessa incitament och sanktioner bör stärka förtroendet för unionens ram för övervakning av finanspolitiken och stödja unionens politiska solidaritet. |
Ändringsförslag 4
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
| (3a) Övervakningen av de offentliga finanserna bör dock inte skada unionens tillväxt- och sysselsättningsmål och bör särskilt under de ekonomiska nedgångarna möjliggöra insatser för att stimulera hållbar tillväxt, skapande av sysselsättning och social sammanhållning, samtidigt som medlemsstaternas särskilda prioriteringar och behov respekteras. |
Ändringsförslag 5
Förslag till förordning
Skäl 3b (nytt)
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
| (3b) De åtgärder som vidtagits med stöd av denna förordning bör vara helt förenliga med de övergripande bestämmelserna i EUF-fördraget, nämligen artiklarna 7, 8, 9, 10 och 11, med artikel 153.5 och med protokoll 26 om tjänster i allmänhetens intresse som fogats till fördraget om Europeiska unionen och EU-fördraget. |
Ändringsförslag 6
Förslag till förordning
Skäl 3c (nytt)
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
| (3c) Förstärkningen av den ekonomiska styrningen bör gå hand i hand med en skärpning av den demokratiska legitimiteten för ekonomisk styrning, vilket bör uppnås genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten i högre utsträckning och i ett tidigare skede deltar under hela förfarandena för samordningen av den ekonomiska politiken och till fullo utnyttjar de instrument som fastställs i EUF-fördraget, särskilt de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik och riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. |
Ändringsförslag 7
Förslag till förordning
Skäl 5
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(5) Sanktioner mot medlemsstater i euroområdet inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del bör skapa incitament för en försiktig finanspolitik. En sådan politik bör sörja för att de offentliga utgifternas ökningstakt i normalfallet inte överstiger en försiktig tillväxttakt för BNP på medellång sikt, såvida en högre ökningstakt inte ledsagas av ökade offentliga inkomster eller diskretionära inkomstminskningar inte kompenseras av minskade utgifter. | (5) Incitament och sanktioner mot medlemsstater i euroområdet inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del bör garantera en effektiv och hållbar finanspolitik. En sådan politik bör sörja för att de offentliga utgifternas ökningstakt i normalfallet inte överstiger en effektiv och hållbar tillväxttakt för BNP på medellång sikt, såvida en högre ökningstakt inte ledsagas av ökade offentliga inkomster eller diskretionära inkomstminskningar inte kompenseras av minskade utgifter. |
Ändringsförslag 8
Förslag till förordning
Skäl 6
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(6) En försiktig finanspolitik bör leda till att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna uppnås och bibehålls. De medlemsstater som håller fast vid det medelfristiga målet för de offentliga finanserna bör därigenom få en säkerhetsmarginal gentemot referensvärdet för det offentliga underskottet på 3 % av BNP, vilket innebär snabba framsteg mot hållbara offentliga finanser, och samtidigt få finanspolitiskt manöverutrymme, särskilt med tanke på behovet av offentliga investeringar. | (6) En effektiv och hållbar finanspolitik bör leda till att det medelfristiga målet för de offentliga finanserna uppnås och bibehålls. De medlemsstater som håller fast vid det medelfristiga målet för de offentliga finanserna bör därigenom få en säkerhetsmarginal gentemot referensvärdena för det offentliga underskottet på 3 % av BNP och 60 % av BNP för statsskulden, vilket innebär snabba framsteg mot hållbara offentliga finanser, och samtidigt få finanspolitiskt manöverutrymme, särskilt med tanke på behovet av offentliga investeringar. |
Ändringsförslag 9
Förslag till förordning
Skäl 7
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(7) Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del bör incitamenten för en försiktig finanspolitik bestå i att en medlemsstat i euroområdet som inte genomför en tillräcklig budgetkonsolidering måste lämna en tillfällig räntebärande deposition. Detta bör ske när en medlemsstat, efter en första varning från kommissionen, fortsätter med en politik som även om den inte innebär en överträdelse av förbudet mot alltför stora underskott är oförsiktig och potentiellt skadlig för den ekonomiska och monetära unionens smidiga funktion, och när rådet därför utfärdar en rekommendation enligt artikel 121.4 i fördraget. | (7) Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del bör incitamentet för en effektiv och hållbar finanspolitik bestå i att en medlemsstat i euroområdet som inte genomför en tillräcklig budgetkonsolidering måste lämna en tillfällig räntebärande deposition. Detta bör ske när en medlemsstat, efter en första varning från kommissionen, fortsätter med en politik som, även om den inte innebär en överträdelse av förbudet mot alltför stora underskott eller en alltför stor statsskuld, är oförsiktig och potentiellt skadlig för den ekonomiska och monetära unionens smidiga funktion, och rådet därför utfärdar en rekommendation enligt artikel 121.4 i EUF‑fördraget. |
Ändringsförslag 10
Förslag till förordning
Skäl 9
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(9) Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del bör sanktioner mot medlemsstaterna i euroområdet bestå i en skyldighet att lämna en räntelös deposition knuten till ett rådsbeslut om fastställande av förekomsten av ett alltför stort underskott och en skyldighet att betala böter om rådets rekommendation till korrigering av det alltför stora offentliga underskottet inte efterlevs. Sådana sanktioner bör införas oavsett om medlemsstaten i fråga tidigare har ålagts lämna en räntebärande deposition. | (9) Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del bör sanktioner mot medlemsstaterna i euroområdet bestå i en skyldighet att lämna en räntelös deposition knuten till ett rådsbeslut om fastställande av förekomsten av ett alltför stort underskott eller en alltför stor statsskuld och en skyldighet att betala böter om rådets rekommendation till korrigering av det alltför stora offentliga underskottet eller den alltför stora statsskulden inte efterlevs. Sådana sanktioner bör införas oavsett om medlemsstaten i fråga tidigare har ålagts lämna en räntebärande deposition. |
Ändringsförslag 11
Förslag till förordning
Skäl 11
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(11) På grundval av ett förslag från kommissionen efter en motiverad begäran av en medlemsstat i euroområdet bör rådet kunna reducera eller upphäva en sanktion som införts mot den medlemsstaten. Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del bör kommissionen också kunna föreslå att en sanktion reduceras eller upphävs på grund av exceptionella ekonomiska omständigheter. | (11) På grundval av ett förslag från kommissionen efter en motiverad begäran av en medlemsstat i euroområdet bör rådet kunna reducera eller upphäva en sanktion som införts mot den medlemsstaten. Europaparlamentet bör involveras. Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del bör kommissionen också kunna föreslå att en sanktion reduceras eller upphävs på grund av exceptionella ekonomiska och/eller sociala omständigheter. |
Ändringsförslag 12
Förslag till förordning
Skäl 12
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(12) En räntelös deposition bör återlämnas när ett alltför stort underskott har korrigerats, medan räntan för denna deposition och indrivna böter bör fördelas bland de medlemsstater i euroområdet som inte har ett alltför stort underskott och som inte heller är föremål för ett förfarande vid alltför stora obalanser. | (12) En räntelös deposition bör återlämnas när ett alltför stort underskott eller en alltför stor statsskuld har korrigerats, medan räntan för denna deposition och indrivna böter bör tilldelas unionens finansiella stabilitetsmekanism för att uppnå unionens mål om hållbar tillväxt. |
Ändringsförslag 13
Förslag till förordning
Skäl 13
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
(13) Rådet bör få befogenhet att anta individuella beslut om genomförande av de sanktioner som anges i denna förordning. Som en del av rådets samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik enligt artikel 121.1 i fördraget utgör dessa individuella beslut en integrerad uppföljning av de åtgärder som antas av rådet enligt artiklarna 121 och 126 i fördraget och förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97. | (13) Rådet bör få befogenhet att anta individuella beslut om genomförande av de sanktioner som anges i denna förordning. Som en del av rådets samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik enligt artikel 121.1 i EUF‑fördraget utgör dessa individuella beslut en integrerad uppföljning av de åtgärder som antas av rådet enligt artiklarna 121, 126 och 148 i EUF‑fördraget och förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97. |
Ändringsförslag 14
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
1. I denna förordning anges ett system med sanktioner för att skärpa efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande och korrigerande delar i euroområdet. | 1. I denna förordning anges ett system med incitament och sanktioner för att skärpa efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande och korrigerande delar i euroområdet. |
Ändringsförslag 15
Förslag till förordning
Kapitel II – rubriken
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
Sanktioner inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del | Incitament och sanktioner inom ramen för stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del |
Ändringsförslag 16
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
1. Om rådet till en medlemsstat riktar en rekommendation enligt artikel 121.4 i fördraget om att den måste vidta nödvändiga anpassningsåtgärder mot bakgrund av bestående eller särskilt allvarliga och betydande avvikelser från en försiktig finanspolitik i den mening som avses i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 1466/97, ska rådet på förslag av kommissionen ålägga medlemsstaten att lämna en räntebärande deposition. Beslutet ska anses vara antaget av rådet såvida det inte med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget inom tio dagar från kommissionens antagande. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i fördraget. | 1. Om rådet till en medlemsstat riktar en rekommendation enligt artikel 121.4 i EUF‑fördraget om att den måste vidta nödvändiga anpassningsåtgärder mot bakgrund av bestående eller särskilt allvarliga och betydande avvikelser från en effektiv och hållbar finanspolitik i den mening som avses i artikel 6.3 i förordning (EG) nr 1466/97, ska rådet på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet ålägga medlemsstaten att lämna en räntebärande deposition. Beslutet ska anses vara antaget av rådet såvida det inte med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget inom tio dagar från kommissionens antagande. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i EUF‑fördraget. |
Ändringsförslag 17
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
1. Om rådet i enlighet med artikel 126.6 i fördraget beslutar att en medlemsstat har ett alltför stort underskott, ska rådet på förslag av kommissionen ålägga medlemsstaten att lämna en räntelös deposition. Beslutet ska anses vara antaget av rådet såvida det inte med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget inom tio dagar från kommissionens antagande. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i fördraget. | 1. Om rådet i enlighet med artikel 126.6 i EUF‑fördraget beslutar att en medlemsstat har ett alltför stort underskott eller en alltför stor statsskuld, ska rådet på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet ålägga medlemsstaten att lämna en räntelös deposition. Beslutet ska anses vara antaget av rådet såvida det inte med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget inom tio dagar från kommissionens antagande. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i EUF‑fördraget. |
Ändringsförslag 18
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
4. Genom undantag från punkt 2 får kommissionen, till följd av exceptionella ekonomiska omständigheter eller efter en motiverad begäran från medlemsstaten i fråga riktad till kommissionen inom tio dagar från antagandet av rådsbeslutet enligt artikel 126.6 i fördraget, föreslå att beloppet av den räntelösa depositionen reduceras eller att den upphävs. | 4. Genom undantag från punkt 2 får kommissionen, till följd av exceptionella ekonomiska eller sociala omständigheter eller efter en motiverad begäran från medlemsstaten i fråga riktad till kommissionen inom tio dagar från antagandet av rådsbeslutet enligt artikel 126.6 i EUF‑fördraget, föreslå att beloppet av den räntelösa depositionen reduceras eller att den upphävs. |
Ändringsförslag 19
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
1. Om rådet i enlighet med artikel 126.8 i fördraget beslutar att en medlemsstat inte har vidtagit effektiva åtgärder till följd av rådets rekommendation inom den fastställda tiden, ska rådet på förslag av kommissionen besluta att medlemsstaten ska betala böter. Beslutet ska anses vara antaget av rådet, såvida det inte inom tio dagar från kommissionens antagande med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i fördraget. | 1. Om rådet i enlighet med artikel 126.8 i EUF‑fördraget beslutar att en medlemsstat inte har vidtagit effektiva åtgärder till följd av rådets rekommendation inom den fastställda tiden, ska rådet på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, med vederbörligt beaktande av artikel 9 i EUF‑fördraget, särskilt vad gäller främjandet av en hög sysselsättningsnivå, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning samt unionens tillväxt- och sysselsättningsmål, besluta att medlemsstaten ska betala böter. Beslutet ska anses vara antaget av rådet, såvida det inte inom tio dagar från kommissionens antagande med kvalificerad majoritet beslutar att avvisa förslaget. Rådet får ändra förslaget i enlighet med artikel 293.1 i EUF‑fördraget. |
Ändringsförslag 20
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 4
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
4. Genom undantag från punkt 2 får kommissionen föreslå att böterna upphävs eller att deras belopp reduceras, med anledning av exceptionella ekonomiska omständigheter eller efter en motiverad begäran från medlemsstaten i fråga riktad till kommissionen inom tio dagar från antagandet av rådsbeslutet enligt artikel 126.8 i fördraget. | 4. Genom undantag från punkt 2 får kommissionen föreslå att böterna upphävs eller att deras belopp reduceras, med anledning av exceptionella ekonomiska eller sociala omständigheter eller efter en motiverad begäran från medlemsstaten i fråga riktad till kommissionen inom tio dagar från antagandet av rådsbeslutet enligt artikel 126.8 i EUF‑fördraget. Europaparlamentet bör involveras. |
Ändringsförslag 21
Förslag till förordning
Artikel 7 – rubriken
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
Fördelning av räntor och böter | Användning av räntor och böter |
Ändringsförslag 22
Förslag till förordning
Artikel 7
| |
Kommissionens förslag | Ändringsförslag |
De räntor som kommissionen uppbär på depositioner enligt artikel 4 och de böter som drivs in enligt artikel 5 ska utgöra andra inkomster enligt artikel 311 i fördraget, och ska fördelas bland de medlemsstater i euroområdet som inte har ett alltför stort underskott enligt artikel 126.6 i fördraget och som inte heller är föremål för ett förfarande vid alltför stora obalanser enligt förordning (EU) nr […/…], i förhållande till respektive medlemsstats andel av de berättigade medlemsstaternas BNI. | De räntor som kommissionen uppbär på depositioner enligt artikel 4 och de böter som drivs in enligt artikel 5 ska utgöra andra inkomster enligt artikel 311 i EUF‑fördraget, och ska tilldelas unionens finansiella stabilitetsmekanism för att uppnå unionens mål om hållbar tillväxt. |
ÄRENDETS GÅNG
Titel | Effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet | ||||||
Referensnummer | KOM(2010)0524 – C7-0298/2010 – 2010/0278(COD) | ||||||
Ansvarigt utskott | ECON | ||||||
Yttrande Tillkännagivande i kammaren | EMPL 21.10.2010 |
|
|
| |||
Föredragande av yttrande Utnämning | David Casa 21.10.2010 |
|
| ||||
Behandling i utskott | 1.12.2010 | 25.1.2011 |
|
| |||
Antagande | 16.3.2011 |
|
|
| |||
Slutomröstning: resultat | +: –: 0: | 36 4 4 | |||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter | Regina Bastos, Edit Bauer, Jean-Luc Bennahmias, Pervenche Berès, Mara Bizzotto, Philippe Boulland, David Casa, Alejandro Cercas, Marije Cornelissen, Frédéric Daerden, Karima Delli, Proinsias De Rossa, Frank Engel, Sari Essayah, Richard Falbr, Ilda Figueiredo, Thomas Händel, Nadja Hirsch, Stephen Hughes, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Martin Kastler, Ádám Kósa, Patrick Le Hyaric, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Rovana Plumb, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu | ||||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter | Georges Bach, Raffaele Baldassarre, Sven Giegold, Antigoni Papadopoulou, Evelyn Regner | ||||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) | Liam Aylward, Fiona Hall | ||||||
ÄRENDETS GÅNG
Titel | Effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet | ||||||
Referensnummer | KOM(2010)0524 – C7-0298/2010 – 2010/0278(COD) | ||||||
Framläggande för parlamentet | 29.9.2010 | ||||||
Ansvarigt utskott Tillkännagivande i kammaren | ECON 21.10.2010 | ||||||
Rådgivande utskott Tillkännagivande i kammaren | BUDG 21.10.2010 | EMPL 21.10.2010 |
|
| |||
Inget yttrande avges Beslut | BUDG 20.10.2010 |
|
|
| |||
Föredragande Utnämning | Sylvie Goulard 21.9.2010 |
|
| ||||
Bestridande av den rättsliga grunden JURI:s yttrande | JURI 12.4.2011 |
|
|
| |||
Behandling i utskott | 26.10.2010 | 24.1.2011 | 22.3.2011 |
| |||
Antagande | 19.4.2011 |
|
|
| |||
Slutomröstning: resultat | +: –: 0: | 33 14 0 | |||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter | Burkhard Balz, Udo Bullmann, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Markus Ferber, Elisa Ferreira, Vicky Ford, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Philippe Lamberts, Werner Langen, Astrid Lulling, Arlene McCarthy, Ivari Padar, Alfredo Pallone, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Kay Swinburne, Marianne Thyssen, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool | ||||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter | Marta Andreasen, Carl Haglund, Krišjānis Kariņš, Barry Madlener, Claudio Morganti, Andreas Schwab | ||||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) | Karima Delli, Monika Hohlmeier, Ria Oomen-Ruijten, Marc Tarabella, Wim van de Camp, Axel Voss | ||||||
Ingivande | 29.4.2011 | ||||||