Plenarhandling

 

A7-0201/2011

30.5.2011

***I

BETÄNKANDE

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen

( KOM(2010)0791 – C7‑0012/2011 – 2011/0001(COD) )

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Mitro Repo

 

PR_COD_1amCom

 

 

Teckenförklaring

  *  Samrådsförfarande

  ***  Godkännandeförfarande

  ***I  Ordinarie lagstiftningsförfarande (första behandlingen)

  ***II  Ordinarie lagstiftningsförfarande (andra behandlingen)

  ***III  Ordinarie lagstiftningsförfarande (tredje behandlingen)

 

(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.)

 

 

 

 

 

Ändringsförslag till ett förslag till akt

Parlamentets ändringsförslag till ett förslag till akt ska markeras med fetkursiv stil. Kursiv stil används för att uppmärksamma berörda avdelningar på eventuella problem i förslaget till akt. Med kursiv stil markeras ord eller textavsnitt som det finns skäl att korrigera innan texten färdigställs (exempelvis om det i en språkversion förekommer uppenbara fel eller saknas ord eller textavsnitt). De berörda avdelningarna tar sedan ställning till dessa korrigeringsförslag.

 

Texten i hänvisningen ovanför ett ändringsförslag till en befintlig akt, som förslaget till akt är avsett att ändra, innehåller en tredje och en fjärde rad. Den tredje raden anger den befintliga akten och den fjärde vilken bestämmelse i denna som ändringsförslaget avser. Om parlamentet önskar ändra delar av en bestämmelse i en befintlig akt som inte ändrats i förslaget till akt, ska dessa markeras med fet stil. Eventuella strykningar ska i sådana fall markeras enligt följande: [...].

 

 

 

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION  5

MOTIVERING  7

ÄRENDETS GÅNG  11

 

 

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen

( KOM(2010)0791 – C7‑0012/2011 – 2011/0001(COD) )

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet ( KOM(2010)0791 ),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0012/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 5 maj 2011[1],

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd ( A7-0201/2011 ).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 10a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(10a) Det är nödvändigt att utvärdera effektiviteten och de operativa kraven i förordning (EG) nr 2006/2004 och noggrant undersöka om ytterligare lagar som skyddar konsumenternas intressen eventuellt bör införas i förordningens bilaga, i syfte att eventuellt se över förordningen för att ge de offentliga tillsynsmyndigheterna förbättrade verktyg så att de kan se till att överträdelser som skadar konsumenternas kollektiva intressen verkligen upptäcks, utreds och upphör eller förbjuds vid gränsöverskridande ärenden. Kommissionen bör därför så snart som möjligt, dock senast i slutet av 2014, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

 

Ändringsförslag    2

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel -1 – inledningen och punkt -1 (ny)

Förordning (EG) nr 2006/2004

Artikel 21a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Förordning (EG) nr 2006/2004 ska ändras enligt följande:

 

-1. Följande artikel ska införas:

 

”Artikel 21a

 

Översyn

 

Senast den 31 december 2014 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av förordningens effektivitet och operativa krav och noggrant undersöka om ytterligare lagar som skyddar konsumenternas intressen eventuellt ska införas i förordningens bilaga. Rapporten ska grundas på en extern utvärdering och ett omfattande samråd med alla berörda aktörer och ska i förekommande fall åtföljas av ett lagstiftningsförslag.”

 

MOTIVERING

 

I.  Förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen

 

Förordning (EG) nr 2006/2004 (nedan kallad förordningen om konsumentskyddssamarbete) antogs av Europaparlamentet och rådet den 27 oktober 2004 och trädde i kraft den 29 december 2006.

 

Syftet med förordningen är att avskaffa hindren för de offentliga tillsynsmyndigheternas gränsöverskridande samarbete för att se till att överträdelser inom EU mot de lagar som skyddar konsumenternas intressen upptäcks, utreds och upphör eller förbjuds. Avsikten är att förordningen effektivt ska motarbeta näringsidkare som bedriver gränsöverskridande verksamhet på ett oseriöst sätt och stör en välfungerande inre marknad och därigenom öka konsumenternas förtroende för gränsöverskridande handel och se till att tillsynen över försäljare och leverantörer fungerar, så att laglydiga säljare och leverantörer inte missgynnas ur konkurrenshänseende.

 

Förordningens syften uppnås genom inrättandet av EU-nätverk för offentliga myndigheter med ansvar för tillsynen av medlemsstaternas konsumentskyddslagstiftning (nätverket för konsumentskyddssamarbete eller CPC-nätverket), som togs i drift i december 2006. Genom förordningen om konsumentskyddssamarbete harmoniseras till viss del myndigheternas utrednings- och tillsynsbefogenheter samtidigt som det föreskrivs förfaranden för utbyte av relevant information och/eller vidtagande av tillsynsåtgärder för att stoppa överträdelser när det gäller gränsöverskridande ärenden.

 

II.  Motiv och syfte

 

Det nätverk som inrättats genom förordningen är till för övervakning och tillsyn av lagstiftning som skyddar konsumenternas intressen. Nätverkssamarbetet omfattar den lagstiftning som förtecknas i bilagan till förordningen. Syftet med förslaget till ändringsförordning är att uppdatera innehållet i bilagan med hänsyn till den senaste utvecklingen av lagstiftningen på konsumentskyddsområdet.

 

Bilagan uppdateras genom att man dels tar bort hänvisningar till lagstiftning som inte är relevant för de nationella tillsynsmyndigheternas konsumentskyddssamarbete, dels ersätter hänvisningar till gammal lagstiftning som inte längre gäller med hänvisningar till sådan lagstiftning på konsumentskyddsområdet som ersatt denna.

 

Framför allt är uppdateringen av bilagan nödvändig eftersom direktiv 87/102/EEG har upphävts genom direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal, men det anges inte uttryckligen att hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det nya direktivet. För att rättsläget ska vara tydligt bör den här förordningen träda i kraft skyndsamt.

 

III.  Föredragandens allmänna kommentarer om hur förordningen om konsumentskyddssamarbete fungerar

 

Föredraganden välkomnar kommissionens förslag eftersom det är nödvändigt att se till att förordningens bilaga avspeglar utvecklingen av EU:s regelverk på konsumentskyddsområdet.

Med hänsyn till förslagets begränsade syften anser föredraganden dock att den politiska huvudfrågan är huruvida den aktuella förordningen ger ett tillräckligt regelverk för den gränsöverskridande tillsynen över konsumenträtten.

 

Kommissionens senaste rapport om tillämpningen av förordningen om konsumentskyddssamarbete offentliggjordes den 2 juli 2009[2] och högnivåmötet ”Enforcement of the Economic Rights for Consumers in the Internal Market” (Bryssel, den 22 september 2010) visar att det finns en rad problem vad gäller resultaten av den gränsöverskridande tillsynen över konsumenträtten.

 

Många anmodade myndigheter är inte anslutna eller använder inte systemet aktivt, trots att detta är en förutsättning för att nätverket ska fungera effektivt. Det tar allt längre tid att avsluta ett ärende och myndigheterna använder databasen på så olika sätt att det kan få negativa konsekvenser för deras samarbete.

 

Andra problem är av mer övergripande natur, bland annat frågan om skilda nationella konsumentlagar, frågan om domstols behörighet och tillämplig lagstiftning och i vilken utsträckning skyldigheten att samarbeta enligt förordningen om konsumentskyddssamarbete gäller. Det är inte alltid möjligt att uppfylla en begäran om ömsesidigt bistånd i en situation då en åtgärd kanske är förbjuden i konsumentens medlemsstat men inte i leverantörens.

 

Ett annat problem rör prioriteringen. För närvarande har tillsynsmyndigheterna inga gemensamma prioriteringar. Det är viktigt och normalt att de nationella tillsynsmyndigheterna har sina egna system eller prioriteringar eftersom resurserna är begränsade. Men om varje begäran om ömsesidigt bistånd blir föremål för nationell prioritering, och det inte finns någon samsyn om hur man ska avgöra vad som ska prioriteras kan systemet inte fungera effektivt. En uppgift för kommissionen är att upprätta en gemensam strategi för fastställandet av prioriteringar och en flerårig planering bör därför förutses.

 

En gemensam syn på relevanta fakta och en gemensam tolkning av EU:s konsumentskyddsbestämmelser behöver också utvecklas, t.ex. en definition av ”kollektiva konsumentintressen”. Det har också konstaterats att det finns skilda uppfattningar om hur konsumentskyddslagstiftningen samverkar med annan relevant EU-lagstiftning.

 

Vidare är procedurreglerna för tillsynen fortfarande splittrade. Skilda nationella regelverk och tillsynssystem gör det svårt att ta itu med överträdelser inom EU på ett effektivt sätt. Vissa offentliga myndigheter har relativt långtgående medel för att stoppa en överträdelse, medan andra måste vända sig till domstol, där de möts av tidskrävande förfaranden.

 

Domstolskostnaderna kan också utgöra ett problem. I enlighet med artikel 15 i förordningen förblir den ansökande myndigheten ansvarig för alla eventuella kostnader och förluster som uppstått på grund av åtgärder som en domstol ansett vara grundlösa. I en del länder, bland annat Finland, behöver den ansökande myndigheten inte betala eftersom regeln om kostnadsfrihet tillämpas, men i många andra länder är detta inte fallet. Detta kan minska antalet överträdelseförfaranden som tas upp, om den ansökande myndigheten inte har möjlighet att bära de eventuella kostnaderna för domstolsförfarandena.

 

Att varje begäran tar längre och längre tid att slutföra (i genomsnitt 81 dagar fram till juni 2008, i slutet av 2008 hade antalet ökat till 148 dagar) kan till viss del förklaras av att de gränsöverskridande ärendena blev alltmer komplicerade, men tyder ofta på att de fastställda tidsfristerna inte följs eller att andra operativa krav inte uppfylls.

 

Detta påverkar i sin tur antalet begäranden, som tycks ha stagnerat eller till och med minskade under 2010. Detta är inte bra, och denna trend bör snarast möjligt vändas om det yttersta målet för förordningen om konsumentskyddssamarbete ska kunna uppnås. Föredraganden är helt övertygad om att det minskande antalet begäranden inte avspeglar ett sjunkande antal överträdelser inom EU, utan snarare beror på brister i systemet.

 

När det gäller samordningsfrågan underlättar inte det nuvarande sektorbaserade upplägget för konsumentpolitiska initiativ en enhetlig tillsyn. En ökad roll för kommissionen i samordningen av tillsynen över alleuropeiska verksamheter tycks vara nödvändig eftersom problemet i dag inte beaktas tillräckligt.

 

Föredraganden anser också att man för att uppfylla målet att främja bättre konsumentskydd i Europa bör bredda räckvidden av förordningen om konsumentskyddssamarbete för att avspegla hela EU:s lagstiftning om konsumentskydd på ett mer heltäckande och övergripande sätt. Förordningens räckvidd har redan breddats i viss utsträckning, men en mer allmän utvärdering av räckvidden bör göras för att inbegripa lagstiftning som handläggs av olika avdelningar inom kommissionen (t.ex. finansiella tjänster, lagstiftning om passagerarnas rättigheter).

 

IV.  Föredragarens allmänna ståndpunkt

 

Eftersom resultaten av det gränsöverskridande tillsynssamarbetet inte är tillfredsställande för närvarande och åtgärder behöver vidtas föreslår föredraganden tre alternativa handlingslinjer beträffande förslaget:

 

a) Föreslå innehållsmässiga ändringar för att lösa de problem som hittills har konstaterats i tillämpningen av förordningen, b) godkänna kommissionens tekniska förslag utan att förslå några ändringar, c) föreslå ett begränsat antal ändringar, dvs. en ”översynsklausul”, där vi ber kommissionen att genomföra en utvärdering förordningens effektivitet och operativa mekanismer och att inom en rimlig tidsfrist lägga fram ett lagstiftningsförslag för att göra en mer innehållsmässig översyn av den nuvarande förordningen, bland annat en breddning av dess räckvidd.

 

Föredraganden inser att det behövs en snabb aktualisering och konsolidering av förordningens bilaga för att trygga rättssäkerheten för företag, konsumenter och tillsynsmyndigheter, och anser därför att det tredje alternativet skulle vara det lämpligaste på det här stadiet.

 

Föredraganden vill dock betona att man i samband med detta förslag bör passa på att bekräfta behovet av en mer innehållsmässig översyn av förordningen. Enligt föredragandens mening finns det ett verkligt behov av att ta itu med bristerna och problemen med den gränsöverskridande tillsynen av konsumenträtten och förbättra funktionen hos nätverket för konsumentskyddssamarbete generellt.

 

Föredraganden är medveten om att det för närvarande inte finns tillräckligt med information om hur förordningen fungerar och att den informationen bör inhämtas genom en grundlig analys. För närvarande förbereder kommissionen sin andra rapport om tillämpningen av förordningen om konsumentskyddssamarbete som ska offentliggöras senare i år. Kommissionen har också planerat att genomföra en extern utvärdering genom ett offentligt samråd med de berörda aktörerna. Det verkar därför vara rimligt att invänta resultaten av den processen innan några långtgående ändringar av förordningen om konsumentskyddssamarbete föreslås.

 

Genom att inbegripa en översynsklausul i förordningen vill föredraganden understryka att kommissionen behöver åta sig och påskynda översynsprocessen och lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag senast i slutet av 2014.

 

Föredraganden betonar också att EU:s konsumentlagstiftning bör kartläggas ingående vid bedömningen av räckvidden av förordningen om konsumentskyddssamarbete. Förordningens räckvidd bör ses mer övergripande och bör i slutändan omfatta all EU‑lagstiftning som berör konsumenternas kollektiva intressen.

 

Sammanfattningsvis anser föredraganden att den gränsöverskridande tillsynen över konsumenternas intressen bör placeras högt upp på den politiska dagordningen. Det krävs ett förbättrat samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna, som bör utvecklas till ett effektivare rättsmedel för de europeiska konsumenterna och öka deras förtroende för den inre marknaden.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen

Referensnummer

KOM(2010)0791 – C7-0012/2011 – 2011/0001(COD)

Framläggande för parlamentet

3.1.2011

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

IMCO

18.1.2011

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

JURI

18.1.2011

 

 

 

Inget yttrande avges

       Beslut

JURI

26.1.2011

 

 

 

Föredragande

       Utnämning

Mitro Repo

4.2.2011

 

 

 

Artikel 51 – Gemensamma utskottssammanträden

       Tillkännagivande i kammaren

       

       

 

Antagande

25.5.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pablo Arias Echeverría, Adam Bielan, Cristian Silviu Buşoi, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Evelyne Gebhardt, Louis Grech, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Iliana Ivanova, Sandra Kalniete, Eija-Riitta Korhola, Edvard Kožušník, Hans-Peter Mayer, Phil Prendergast, Mitro Repo, Robert Rochefort, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Laurence J.A.J. Stassen, Catherine Stihler, Kyriacos Triantaphyllides, Emilie Turunen, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Cornelis de Jong, Constance Le Grip, Morten Løkkegaard, Sylvana Rapti

Ingivande

31.5.2011

 

 

[1] Ännu ej offentliggjort i EUT.
[2] Rapport om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) ( KOM(2009)0336 ).