Plenarhandling

 

A7-0087/2012

30.3.2012

***

REKOMMENDATION

om utkastet till rådets förordning om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning

(10222/5/2011 – C7‑0076/2012 – 2011/0070(APP) )

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Zbigniew Ziobro

 

PR_APP

 

 

Teckenförklaring

       *     Samrådsförfarande

   ***     Godkännandeförfarande

  ***I     Ordinarie lagstiftningsförfarande (första behandlingen)

 ***II     Ordinarie lagstiftningsförfarande (andra behandlingen)

  ***III     Ordinarie lagstiftningsförfarande (tredje behandlingen)

 

(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.)

 

 

 

 

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION...................5

MOTIVERING............................................................................................................................6

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET.....................................................10

 

 

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet till rådets förordning om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning

(10222/5/2011 – C7‑0076/2012 – 2011/0070(APP) )

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets förordning (10222/5/2011),

–   med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0076/2012),

–   med beaktande av artikel 81.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor ( A7‑0087/2012 ).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

2.  Europaparlamentet påminner rådet om att det på nytt skulle behöva begära parlamentets godkännande om kravet på enhällighet enligt artikel 352 i EUF-fördraget och de pågående inhemska parlamentariska förfarandena i Förenade kungariket skulle leda till ändringar i utkastet.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

MOTIVERING

Bakgrund

Kommissionen lade fram detta förslag den 4 april 2011 med målet att öka rättssäkerheten genom att utöka tillgången till EU:s lagstiftning och ge alla möjlighet att använda sig av den elektroniska versionen av Europeiska unionens officiella tidning som den officiella, giltiga, uppdaterade och fullständiga versionen. I förslaget föreskrivs därför att det elektroniska offentliggörandet ska vara ett giltigt offentliggörande av den officiella tidningen. Endast i undantagsfall och tillfälliga fall med oförutsett avbrott i det elektroniska offentliggörandet skulle emellertid den tryckta utgåvan ha rättskraft.

 

Bakgrunden till denna föreslagna ändring är en dom i domstolen från 2007, där det fastställdes att den elektroniska versionen av den officiella tidningen inte kan användas som grund för vare sig utövandet av lagliga rättigheter eller säkerställandet av efterlevnaden av skyldigheter[1].

 

I förslaget behandlas även de tekniska krav som ett elektroniskt offentliggörande måste uppfylla för att kunna anses vara ett giltigt offentliggörande, och det fastställs också vilka befogenheter Europeiska unionens publikationsbyrå ska ha i detta sammanhang.

 

Enligt artikel 5 i utkastet till förordning är förordningen avsedd att träda i kraft den första dagen i den fjärde kalendermånaden efter dess antagande.

 

 

Val av rättslig grund

 

Den rättsliga grund som kommissionen föreslagit är artikel 352 i EUF-fördraget, den så kallade flexibilitetsklausulen, som föreskriver användning av godkännandeförfarandet, där parlamentet har två valmöjligheter: Det kan antingen godkänna förslaget eller avvisa det. När parlamentets godkännande, som i detta fall, krävs i samband med ett förslag till lagstiftningsakt kan det ansvariga utskottet emellertid, för att förfarandet ska leda till ett positivt resultat, besluta att förelägga parlamentet ett interimsbetänkande om förslaget med ett resolutionsförslag som innehåller rekommendationer om ändring eller genomförande av förslaget till rättsakt (artikel 81.3 i arbetsordningen).

 

I föregångaren till den nuvarande flexibilitetsklausulen, artikel 308 i EG-fördraget, saknades ett krav på att parlamentets godkännande måste inhämtas. Detta förslag utgör således det första tillfället då flexibilitetsklausulen ska användas med deltagande av parlamentet.

 

I sitt förslag ger kommissionen ingen motivering till användningen av flexibilitetsklausulen, och den diskuterar inte heller användning av någon av de nya rättsliga grunder som införts genom Lissabonfördraget.

 

Enligt EU-domstolens fasta rättspraxis ska valet av rättslig grund för en rättsakt inom unionen ske utifrån objektiva kriterier som kan bli föremål för rättslig prövning. Bland dessa kriterier ingår i synnerhet åtgärdens syfte och innehåll[2]. En felaktig rättslig grund kan därför motivera ett upphävande av den berörda rättsakten.

 

Diskussionerna i detta ärende i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor har därför koncentrerats till frågan om valet av den korrekta rättsliga grunden.

 

Flexibilitetsklausulen i artikel 352 i EUF-fördraget är en rättslig grund som väljs som sista utväg, vilket betyder att den kan användas endast om fördragen inte gett unionen den nödvändiga befogenheten att, inom ramen för den politik som fastställs i fördragen, vidta åtgärder för att nå ett av de mål som anges i fördragen.

 

Den officiella tidningen inrättades på grundval av artikel 191 i EG-fördraget genom ett rådsbeslut 1958[3] med användning av teorin om så kallad implicit befogenhet, enligt vilken unionen, när det saknas en rättslig grund som erbjuder ett lagstiftningsförfarande, får anta akter som behövs för att den ska kunna fungera. Artikel 191 i EG-fördraget föreskrev bara att unionens lagstiftning skulle offentliggöras i en officiell tidning, men erbjöd ingen rättslig grund för detta. Rådsbeslutet från 1958 antogs därför med användning av det vid denna tid förhärskande beslutsförfarandet, enligt vilket rådet fattade det slutliga beslutet. Artikel 191 i EG-fördraget motsvarar artiklarna 287 och 297 i EUF-fördraget, där skyldigheten att offentliggöra upprätthålls utan att någon rättslig grund erbjuds för detta. Ett möjligt sätt att resonera är därför att det nuvarande förslaget från kommissionen, på grundval av precedensfallet från 1958, bör antas på grundval av teorin om så kallad implicit befogenhet, men med användning av vad som idag är det förhärskande beslutsförfarandet, nämligen det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

 

Eftersom existensen av en implicit befogenhet innebär ett undantag från principen om tilldelning av befogenhet måste den bedömas strikt, och unionen har därför rätt att använda sig av en implicit befogenhet endast om detta är nödvändigt för att garantera att bestämmelserna i fördraget får praktisk verkan. Vidare måste det nära sambandet mellan den implicita befogenheten och den uttryckliga befogenhet som den kompletterar styrkas med hjälp av objektiva bevis som kan prövas av domstolen. Den fördragsbestämmelse som tillhandahåller den uttryckliga befogenhet som den implicita befogenheten har samband med avgör vilket beslutsförfarande unionen ska tillämpa när den utövar befogenheten[4].

 

Publikationsbyrån är en interinstitutionell byrå vars huvudansvar är att offentliggöra den officiella tidningen. Byråns verksamhet styrs av beslut 2009/496/EG, Euratom av den 26 juni 2009 om organisationen och driften av Europeiska unionens publikationsbyrå[5]. Detta beslut är dock ingen lagstiftningsakt utan ett interinstitutionellt avtal, som anger de praktiska detaljerna och förfarandena för offentliggörande i den officiella tidningen i enlighet med motsvarande skyldighet enligt artiklarna 287 och 297 i EUF-fördraget.

 

Även om det enligt artiklarna 287 och 297 föreligger en uttrycklig befogenhet för unionen att offentliggöra akter, menar föredraganden att det saknas en uttrycklig rättslig grund som kan tillämpas i detta fall och som erbjuder användning av ett särskilt beslutsförfarande. Det nämnda precedensfallet från 1958 i fråga om implicit befogenhet har dessutom blivit föråldrat genom de många fördragsändringar och ändringar av beslutsförfarandena som gjorts under de mer än 50 år som gått sedan dess. Eftersom offentliggörande i den officiella tidningen och publikationsbyråns därmed sammanhängande verksamhet utgör mål som ska uppnås enligt fördragen är det därför korrekt att använda flexibilitetsklausulen i artikel 352 i EUF-fördraget.

 

 

De nationella parlamentens granskning

 

Det elektroniska offentliggörandet av den officiella tidningen utgjorde en av prioriteringarna för det ungerska rådsordförandeskapet under perioden januari–juni 2011, med hänvisning till att allmänhetens tillgång till unionslagstiftningen är viktig. På grund av att det i rådet förekom reservationer för nationell parlamentsbehandling översändes dock rådets formella begäran om Europaparlamentets godkännande först den 13 mars 2012.

 

I enlighet med en dom från 2009 i Tysklands författningsdomstol[6] om Lissabonfördraget skulle lagstiftarna i Tyskland (förbundsdagen och förbundsrådet) behöva uttala sig om användning av flexibilitetsklausulen om det aktuella förslaget potentiellt skulle kunna utvidga EU:s befogenheter utöver vad som föreskrivs i fördragen, och Tysklands företrädare i rådet får inte ge uttryck för ett formellt godkännande för Tysklands del när det gäller ett förslag från kommissionen som grundas på artikel 352 i EUF-fördraget så länge dessa författningsenliga villkor inte är uppfyllda.

 

Den tyska delegationen i rådet ingav således en reservation för parlamentsbehandling, varför förfarandet tillfälligt sköts upp i avvaktan på att denna reservation skulle upphävas efter det att de interna förfarandena i Tyskland hade avslutats. Liknande reservationer gjordes också av de tjeckiska och brittiska delegationerna i rådet. Medan de tyska och tjeckiska reservationerna upphävdes i slutet av 2011 har Förenade kungariket, vid den tidpunkt då denna rekommendation skrivs, ännu inte upphävt sin reservation. Förenade kungariket har dock uppgett att det kan acceptera förslagets innehåll, med förbehåll för resultatet av de inhemska parlamentariska förfarandena, och har under tiden samtyckt till begäran om Europaparlamentets godkännande.

 

 

Motivering till att godkänna utkastet

 

Föredraganden anser att rådets text möjliggör en välkommen reform av det sätt på vilket den officiella tidningen offentliggörs, eftersom den ger medborgarna ökad rättssäkerhet och förbättrad tillgång till Europeiska unionens rättsakter. Nästan alla som tar del av EU:s rättsakter gör detta för närvarande i den elektroniska versionen. Att den elektroniska versionen av rättsakter inte är rättsligt bindande är i sig oacceptabelt och skapar osäkerhet när det gäller det exakta innehållet i de EU-rättsakter som för närvarande är tillgängliga i databasen Eurlex. Vidare är det tidsödande och kostsamt att ta del av pappersversionen av den officiella tidningen, och det är något som mycket få användare gör. Reformen kommer således att öka rättssäkerheten och minska medborgarnas och företagens kostnader för tillgång till tidningen. Alla sådana reformer bör vara mycket välkomna i EU.

 

De föreslagna ändringar som ska göras är till sin karaktär rent tekniska och omfattar inga potentiella politiska valmöjligheter som Europaparlamentet i sin egenskap av medlagstiftare behöver göra några uttalanden om. Därför bör parlamentet godkänna detta utkast till rådets förordning, så att förordningen kan träda i kraft så snart som möjligt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

27.3.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Marielle Gallo, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sajjad Karim, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Jiří Maštálka, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Piotr Borys, Eva Lichtenberger, Dagmar Roth-Behrendt

 

 

[1] Dom i mål C-161/06, Skoma-Lux, REG 2007, s. I-10841, punkt 48.
[2] Mål C-45/86, kommissionen mot rådet (allmänna tullförmåner), REG 1987, s. 1439, punkt 5; mål C-440/05, kommissionen mot rådet, REG 2007, s. I-9097; mål C-411/06, kommissionen mot parlamentet och rådet (8 september 2009) (EUT C 267, 7.11.2009, s. 8).
[3] Beslut om grundande av ”Europeiska gemenskapernas officiella tidning”, EGT 17, 6.10.1958, s. 390 (svensk specialutgåva, område 01, volym 01, s. 15). Beslutet lyder som följer: ”EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDEmed beaktande av artikel 191 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, med beaktande av förslagen från Europaparlamentets ordförande och ordförandena för Höga Myndigheten, Europeiska ekonomiska gemenskapens kommission och Europeiska atomenergigemenskapens kommission, och med beaktande av följande:Europeiska ekonomiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen bör ha en gemensam officiell tidning.HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.Europeiska gemenskapernas officiella tidning skall grundas som gemenskapens officiella tidning enligt artikel 191 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.Utfärdat i Bryssel den 15 september 1958.På rådets vägnarERHARDOrdförande”
[4] Se Lenaerts och Van Nuffel, European Union Law, tredje utgåvan, Sweet & Maxwell 2011, s. 120-121.
[5] Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs beslut 2009/496/EG av den 26 juni 2009 om organisationen och driften av Europeiska unionens publikationsbyrå (EUT L 168, 30.6.2009, s. 41).
[6] Dom av den 30 juni 2009, se http://www.bundesverfassungsgericht.de/entscheidungen/es20090630_2bve000208.html