Plenarhandling

 

A7-0021/2014

13.1.2014

***I

BETÄNKANDE

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

( COM(2011)0752 – C7‑0444/2011 – 2011/0367(COD) )

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Lorenzo Fontana

PR_COD_1consamCom

 

 

Teckenförklaring

  *  Samrådsförfarande

  ***  Godkännandeförfarande

  ***I  Ordinarie lagstiftningsförfarande (första behandlingen)

  ***II  Ordinarie lagstiftningsförfarande (andra behandlingen)

  ***III  Ordinarie lagstiftningsförfarande (tredje behandlingen)

 

(Det angivna förfarandet baseras på den rättsliga grund som angetts i förslaget till akt.)

 

 

 

 

 

Ändringsförslag till ett förslag till akt

 

När parlamentets ändringsförslag utformas i två spalter gäller följande:

 

Text som utgår markeras med fetkursiv stil i vänsterspalten. Text som ersätts markeras med fetkursiv stil i båda spalterna. Ny text markeras med fetkursiv stil i högerspalten.

 

De två första raderna i hänvisningen ovanför varje ändringsförslag anger vilket textavsnitt som avses i det förslag till akt som behandlas. Om ett ändringsförslag avser en befintlig akt som förslaget till akt är avsett att ändra innehåller hänvisningen även en tredje och en fjärde rad. Den tredje raden anger den befintliga akten och den fjärde vilken bestämmelse i denna akt som ändringsförslaget avser.

 

När parlamentets ändringsförslag utformas som en konsoliderad text gäller följande:

 

Nya textdelar markeras med fetkursiv stil. Textdelar som utgår markeras med symbolen ▌eller med genomstrykning. Textdelar som ersätts anges genom att ny text markeras med fetkursiv stil och text som utgår stryks eller markeras med genomstrykning.

Sådana ändringar som endast är tekniska och som gjorts av de berörda avdelningarna vid färdigställandet av den slutliga texten markeras däremot inte.

 

 

 

INNEHÅLL

Sida

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION  5

BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION  117

YTTRANDE från budgetutskottet  118

ÄRENDETS GÅNG  139

 

 

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

( COM(2011)0752 – C7‑0444/2011 – 2011/0367(COD) )

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet ( COM(2011)0752 ),

–  med beaktande av artiklarna 78.2, 79.2 och 79.4, 82.1, 84 och 87.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0444/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2012[1],

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 18 juli 2012[2],

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetutskottet ( A7‑0021/2014 ).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS

FÖRORDNING (EU) nr …/2013



av den





om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 78.2, 79.2, 79.4, 82.1, 84 och 87.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[4],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Europeiska unionens politik på området inrikes frågor är att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa: ett område utan inre gränser som människor fritt kan resa in i, förflytta sig, bo och arbeta i, med full tilltro till att deras rättigheter respekteras och säkerhet garanteras, med beaktande av gemensamma utmaningar såsom behovet av att utarbeta en heltäckande invandringspolitik för unionen som främjar konkurrenskraft och social sammanhållning i unionen, skapandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem▌, förebyggande ▌av hoten från allvarlig och organiserad brottslighet samt kampen mot olaglig invandring, människohandel, it‑brottslighet och terrorism.

(1a)  Det är nödvändigt att ta ett helhetsgrepp om de frågor som uppstår i och med migrations- och asyltrycket liksom om förvaltningen av unionens yttre gränser, och samtidigt garantera full respekt för internationell rätt och människorättslagstiftningen, inklusive när det gäller åtgärder som genomförs i tredjeländer, genom att få alla medlemsstater att visa solidaritet sinsemellan och på en medvetenhet om behovet av att respektera det nationella ansvaret och genom att ge en tydlig uppdragsbeskrivning.

(2)  Unionsfinansieringen till stöd för utveckling av detta område bör ge unionen ett mervärde och vara ett konkret tecken på den solidaritet och ansvarsfördelning som är nödvändig för att möta de gemensamma utmaningarna.

(3)  En gemensam ram ska garantera den följdriktighet och förenkling och det enhetliga genomförande av finansieringen som krävs inom de berörda politikområdena.

(3a)  Användningen av medel på detta område bör samordnas för att garantera komplementaritet, effektivitet och synlighet, samt för att uppnå budgetsynergier.

(4)  Genom en gemensam ram bör principer för stöd samt medlemsstaternas och kommissionens ansvar fastställas när det gäller att tillämpa dessa principer, inbegripet förebyggande och upptäckande av oriktigheter och bedrägeri.

(5)  Denna unionsfinansiering blir effektivare och mer målinriktad om medfinansieringen av stödberättigande åtgärder grundas på ett strategiskt flerårigt program som utarbetas av varje medlemsstat i samråd med kommissionen.

(6)  De åtgärder för eller avseende tredjeländer som finansieras genom fonden bör vidtas i samverkan och samordning med andra åtgärder utanför unionen som finansieras genom unionens externa biståndsinstrument, såväl geografiska som tematiska. Vid genomförandet av dessa åtgärder bör man framför allt eftersträva fullständig överensstämmelse med principerna och de allmänna målen för de av unionens yttre åtgärder och utrikespolitik som rör landet eller regionen i fråga. De bör inte syfta till att stödja åtgärder som är direkt utvecklingsinriktade och de bör vid behov komplettera det finansiella stöd som ges genom instrument för bistånd till tredjeländer. Principen om konsekvens i utvecklingspolitiken i enlighet med punkt 35 i det europeiska samförståndet om utveckling bör respekteras. Det är också viktigt att se till att genomförandet av katastrofbistånd▌ är samstämt med och, i förekommande fall, kompletterar unionens humanitära politik samt respekterar de humanitära principer som fastställs i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

(7)  Yttre åtgärder bör vara enhetliga och konsekventa enligt artikel 18.4 i EU-fördraget.

(8)  Innan fleråriga program utarbetas som ett sätt att uppnå målen för denna unionsfinansiering bör medlemsstaterna och kommissionen bedriva en dialog och därmed skapa en sammanhängande strategi för varje enskild medlemsstat. Efter slutförandet av dialogen bör varje medlemsstat för kommissionen fram ett nationellt program med en beskrivning av hur medlemsstaten strävar efter att uppnå målen med den aktuella särskilda förordningen för perioden 2014–2020. Kommissionen bör undersöka huruvida det nationella programmet stämmer överens med dessa mål och med resultatet av den politiska dialogen. Dessutom bör kommissionen undersöka huruvida fördelningen av unionsmedel mellan målen följer den lägsta procentsats som fastställts per mål i den aktuella särskilda förordningen. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna avvika från dessa lägsta procentsatser och de bör i så fall ange skälen till avvikelsen i sitt nationella program. Om de skäl som medlemsstaten anger inte bedöms som tillräckliga kommer kommissionen eventuellt inte att godkänna det nationella programmet. Kommissionen bör regelbundet underrätta Europaparlamentet om resultatet av de politiska dialogerna, om hela programplaneringsförfarandet inbegripet utarbetandet av nationella program och uppfyllandet av den lägsta procentsats som fastställts per mål i de aktuella särskilda förordningarna samt om genomförandet av de nationella programmen.

(9)  Strategin bör bli föremål för en halvtidsutvärdering för att garantera en lämplig finansiering under perioden 2018–2020.

(10)  Medlemsstaterna bör på ett sätt som är förenligt med proportionalitetsprincipen och behovet av att minimera den administrativa bördan upprätta ett partnerskap med de berörda myndigheterna och organen för att utveckla och genomföra ▌sina nationella program under hela flerårsperioden. Medlemsstaterna kommer att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt mellan partnerna i de olika etapperna av programplaneringscykeln. Varje medlemsstat bör inrätta en kommitté som ska övervaka det nationella programmet och hjälpa den att övervaka genomförandet och de framsteg som gjorts för att uppnå programmets mål. Varje medlemsstat bör vara ansvarig för fastställandet av de praktiska arrangemangen för inrättandet av övervakningskommittén.

(11)  Huruvida utgifter är stödberättigande enligt de nationella programmen bör fastställas i nationell lagstiftning, på grundval av gemensamma principer som anges i denna förordning. Den första och sista dagen för stödberättigande utgifter bör fastställas på ett sätt som ger enhetliga och rättvisa regler som är tillämpliga på de nationella programmen.

(12)  Tekniskt bistånd bör göra det möjligt för medlemsstaterna att stödja genomförandet av sina nationella program och bistå stödmottagarna så att de kan fullgöra sina skyldigheter och följa unionslagstiftningen. Tekniskt stöd kan i förekommande fall täcka de kostnader som behöriga myndigheter i tredjeländer ådragit sig.

(13)  För att säkerställa en ändamålsenlig ram för snabbt tillhandahållande av bistånd vid nödsituationer bör denna förordning möjliggöra stöd till åtgärder för vilka utgifterna uppstod innan ansökan om sådant bistånd lämnades in, men inte före den 1 januari 2014, i enlighet med den bestämmelse i budgetförordningen[5] som medger sådan flexibilitet i vederbörligen motiverade undantagsfall. Stödet får utgöra 100% av de stödberättigande utgifterna i vederbörligen motiverade fall om detta visar sig nödvändigt för att åtgärden ska kunna genomföras särskilt om mottagaren är en internationell eller icke-statlig organisation. Åtgärder som stöds av bistånd vid nödsituationer bör vara en direkt följd av nödsituationen och bör inte ersätta medlemsstaternas långsiktiga investeringar.

(13а)  Beslut som berör bidraget från unionens budget bör dokumenteras ordentligt för att upprätthålla en tillfredsställande verifieringskedja.

(14)  ▌Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionerliga åtgärder över hela utgiftscykeln, inbegripet åtgärder för att förebygga, avslöja och utreda oegentligheter, driva in belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt, och eventuellt administrativa och ekonomiska påföljder i enlighet med budgetförordningen.

(14a)  I samband med skyddet av Europeiska unionens ekonomiska intressen kan de kontroller på plats och de revisioner som medlemsstaterna, kommissionen, revisionsrätten och Olaf utför vara anmälda eller oanmälda till de ekonomiska aktörerna i enlighet med tillämplig lag.

(14b)  Syftet med den fleråriga budgetramens struktur för fonderna för inrikes frågor är att förenkla de gällande reglerna och att minska den administrativa bördan för stödmottagarna. Kontrollmekanismen bör dock förbli effektiv och därför är det viktigt att erinra om de tillämpliga reglerna till skydd för EU:s ekonomiska intressen som föreskriver kontroller på plats och revisioner som kan vara anmälda eller oanmälda.

(15)  Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa väl fungerande förvaltnings- och kontrollsystem och kvaliteten i genomförandet. Därför är det nödvändigt att fastställa generella principer och nödvändiga funktioner som dessa system bör uppfylla.

(16)  För att se till att medlemsstaternas nationella program genomförs effektivt och korrekt bör deras skyldigheter när det gäller förvaltnings- och kontrollsystem, förebyggande, upptäckande och korrigering av oriktigheter och överträdelser av unionslagstiftningen fastställas.

(17)  I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna bör medlemsstaterna, genom sina förvaltnings- och kontrollsystem, ha huvudansvaret för genomförande och kontroll av de nationella programmen. Stödet enligt de särskilda förordningarna ska genomföras i nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

(17a)  Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja den kunskap, expertis och erfarenhet som offentliga och/eller privata organ förvärvat när de genomfört tidigare fonder på området inrikes frågor.

(18)  Endast ansvariga myndigheter som har utsetts av medlemsstaterna erbjuder rimliga garantier för att de nödvändiga kontrollerna har utförts innan stöd beviljas från unionens budget till stödmottagarna. Det bör därför uttryckligen föreskrivas att endast utgifter som betalas av utsedda ansvariga myndigheter kan ersättas ur unionens budget.

(19)  Man bör fastställa kommissionens befogenheter och skyldigheter att kontrollera att förvaltnings- och kontrollsystemen verkligen fungerar och att ålägga medlemsstaterna att vidta åtgärder.

(20)  Unionens budgetåtaganden bör verkställas årligen. För att programförvaltningen ska fungera effektivt bör gemensamma regler fastställas för utbetalning av det årliga saldot och av slutsaldot.

(21)  Utbetalningen av förfinansieringen vid programmens start säkerställer att medlemsstaterna har tillräckliga medel för att stödja stödmottagarna i genomförandet av programmet när programmet väl har godkänts. Därför bör det föreskrivas vilka belopp som bör betalas ut som inledande förfinansiering. Den inledande förfinansieringen bör regleras i sin helhet vid avslutandet av programmet. De ansvariga myndigheterna bör se till att stödmottagarna ofördröjligen får hela det belopp som de har rätt till.

(21a)  Dessutom bör årlig förfinansiering tillhandahållas för att säkerställa att medlemsstaterna har tillräckliga medel för att genomföra sina nationella program. Årlig förfinansiering bör ha räknats av varje år mot utbetalningen av det årliga saldot.

(22)  I samband med treårsöversynen av budgetförordningen[6] införs ändringar i metoden med delad förvaltning som måste beaktas.

(23)  För att förstärka redovisningsskyldigheten för utgifter som medfinansieras genom unionsbudgeten under ett givet år bör en lämplig ram skapas för det årliga avslutandet av räkenskaperna. Inom denna ram bör den ansvariga myndigheten för ett nationellt program till kommissionen lämna de dokument som anges i artikel 59 i förordning (EU) nr 966/2012 [nya budgetförordningen].

(24)  Till stöd för den försäkran som ligger till grund för det årliga avslutandet av räkenskaperna i hela unionen bör gemensamma bestämmelser fastställas om karaktären hos och omfattningen av de kontroller som medlemsstaterna ska utföra.

(25)  För att slå vakt om en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel kan det bli nödvändigt för kommissionen att göra finansiella korrigeringar. För att det ska råda rättssäkerhet för medlemsstaterna är det viktigt att fastställa under vilka omständigheter överträdelser av tillämplig unionslagstiftning eller nationell lagstiftning kan leda till att kommissionen genomför finansiella korrigeringar. För att säkerställa att de finansiella korrigeringar som kommissionen kan ålägga medlemsstaterna rör skyddet av unionens ekonomiska intressen bör de endast avse fall där överträdelsen av unionslagstiftningen eller den nationella lagstiftningen direkt eller indirekt rör stödberättigande, korrekthet, förvaltning eller kontroll av åtgärderna och motsvarande utgifter. För att de finansiella korrigeringarna ska vara proportionella är det viktigt att kommissionen tar hänsyn till vilken typ av överträdelser det gäller och hur allvarliga de är när den bestämmer korrigeringsbeloppen. I detta hänseende bör man fastställa kriterierna för kommissionens tillämpning av finansiella korrigeringar och det förfarande som kan leda till ett beslut om finansiell korrigering.

(26)  För att fastställa det finansiella förhållandet mellan de ansvariga myndigheterna och unionens budget bör kommissionen avsluta räkenskaperna för dessa myndigheter årligen. Beslutet om avslutande av de berörda räkenskaperna bör omfatta kontroll av att de är fullständiga, exakta och sanningsenliga, men inte huruvida utgifterna överensstämmer med unionslagstiftningen.

(27)  Det är viktigt att kommissionen, som enligt artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen har ansvar för unionslagstiftningens tillämpning, avgör huruvida de utgifter som medlemsstaterna betalat är förenliga med unionslagstiftningen. Medlemsstaterna bör ges rätt att motivera sina beslut om utbetalningar. För att ge medlemsstaterna rättsliga och ekonomiska garantier när det gäller gjorda betalningar bör det fastställas en längsta tidsfrist inom vilken kommissionen kan besluta om ekonomiska följder vid bristande efterlevnad.

(27a)  Det är viktigt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och ett effektivt genomförande, samtidigt som man säkerställer insyn, rättssäkerhet, tillgången till finansiering och lika behandling av stödmottagare.

(27b)  För att förenkla användningen av medlen och minska risken för fel och samtidigt möjliggöra differentiering där politikens särdrag så kräver, bör det stadgas om former för stöd, harmoniserade villkor för utgifternas stödberättigande, bland annat förenklade kostnadsalternativ. I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna anta nationella regler om stödberättigande utgifter.

(28)  För att främja budgetdisciplin bör det anges hur delar av budgetåtagandena för ett nationellt program kan dras tillbaka, särskilt om ett belopp kan undantas från tillbakadragandet, t.ex. när förseningar i genomförandet beror på ett rättsligt förfarande eller ett administrativt överklagande med uppskjutande verkan eller på force majeure.

(29)  För att de allmänna reglerna om tillbakadragande av åtaganden ska tillämpas korrekt bör reglerna i detalj beskriva hur tidsfristerna för tillbakadragande fastställs och hur beloppen beräknas.

(30)  Det är viktigt att göra allmänheten uppmärksam på vilka resultat som uppnås genom unionsfinansiering. Medborgarna har rätt att veta hur unionens medel används. Ansvaret för att lämpliga uppgifter kommuniceras till allmänheten bör vila på kommissionen, de ansvariga myndigheterna och stödmottagarna. För att göra kommunikationen med den breda allmänheten effektivare och stärka synergieffekterna mellan kommunikationsåtgärder på kommissionens initiativ, bör de budgetmedel som anslås för kommunikationsåtgärder i enlighet med denna unionsfinansiering också bidra till att täcka information om Europeiska unionens politiska prioriteringar i den mån de berör de allmänna målen i denna unionsfinansiering.

(31)  För att säkerställa en bred spridning av information om denna unionsfinansiering och för att informera potentiella stödmottagare om stödmöjligheter, bör närmare bestämmelser om information och kommunikation samt vissa tekniska egenskaper hos sådana åtgärder fastställas på grundval av denna förordning, och varje medlemsstat bör, åtminstone, skapa en webbplats eller webbportal med nödvändig information. Medlemsstaterna bör genomföra mer direkta former av kommunikationskampanjer för att verkligen informera potentiella stödmottagare bland annat genom att organisera regelbundna allmänna evenemang, så kallade informationsdagar och utbildningstillfällen.

(32)  Hur effektiva de understödda åtgärderna blir beror också på hur resultaten utvärderas och sprids. Man bör formellt fastställa medlemsstaternas och kommissionens ansvar i detta avseende samt metoden som garanterar utvärderingens tillförlitlighet och den tillhörande informationens kvalitet.

(32a)  För tillämpningen av förordningen, inbegripet utarbetandet av delegerade akter, bör kommissionen samråda med experter från samtliga medlemsstater.

(33)  I syfte att ändra bestämmelserna i denna förordning om de gemensamma principerna för utgifternas stödberättigande bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(34)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[7].

(35)  Granskningsförfarandet bör användas för genomförandeakter som fastställer gemensamma skyldigheter för medlemsstaterna, särskilt när det gäller tillhandahållandet av information till kommissionen, medan det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter som avser standardblanketterna för tillhandahållande av information till kommissionen, eftersom de är rent tekniska till sin natur.

(36)  Eftersom målet med denna förordning, dvs. att fastställa allmänna bestämmelser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. ▌

(36a)  I den mån som denna förordning anger allmänna regler som är nödvändiga för att möjliggöra genomförandet av särskilda förordningar som fastställer dess tillämplighet på dessa särskilda förordningar och som utgör akter som grundar sig på Schengenregelverket när det gäller länder för vilka dessa särskilda förordningar är tillämpliga på grundval av relevanta protokoll till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller på grundval av relevanta avtal bör denna förordning tillämpas tillsammans med dessa särskilda förordningar. I detta hänseende innebär detta att denna förordning kan skapa en koppling till och ha en direkt inverkan på bestämmelserna i de särskilda förordningar som utvecklar Schengenregelverket, och därmed påverka den rättsliga ramen för Schengenregelverket.

(36b)  I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Förenade kungariket meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(36c)  I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Irland meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(37)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(38)  Förordningens giltighetstid bör anpassas till rådets förordning om den fleråriga budgetramen för åren 2014–2020* [*EUT …]. Därför bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs allmänna regler för genomförande av de särskilda förordningarna med avseende på

a)  finansieringen av utgifter,

b)   partnerskap, programplanering, rapportering, övervakning och utvärdering,

c)  de förvaltnings- och kontrollsystem som medlemsstaterna ska införa,

d)   avslutandet av räkenskaperna.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  särskilda förordningar:

–  förordning ../2012/EU [om inrättande av asyl- och migrationsfonden för perioden 2014–2020],

–  förordning …/2012/EU [om inrättande, inom ramen för fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering, och

–  eventuella andra förordningar med föreskrifter om tillämpningen av denna förordning.

b)   programplanering: processen att i flera etapper organisera, fatta beslut och tilldela finansiering för att unionen och medlemsstaterna i ett flerårigt perspektiv ska genomföra gemensamma åtgärder för att uppnå målen för de särskilda förordningarna,

c)  åtgärd: ett projekt eller en grupp av projekt som valts ut av den ansvariga myndigheten för det berörda nationella programmet eller under dess ansvar, som bidrar till de allmänna och specifika mål som de särskilda förordningarna syftar till,

d)   unionsåtgärd: en gränsöverskridande åtgärd eller en åtgärd av synnerligt intresse för unionen enligt definitionen i de särskilda förordningarna,

e)  projekt: de särskilda praktiska medel som en mottagare av unionens bidrag använder för att genomföra en åtgärd helt eller delvis,

f)  bistånd vid nödsituationer: ett projekt eller en grupp av projekt för hantering av en nödsituation enligt definitionen i de särskilda förordningarna,

g)  stödmottagare: mottagaren av ett bidrag från unionen inom ramen för ett projekt, oavsett om det rör sig om ett offentligt eller ett privat organ, internationella organisationer Röda korset (ICRC) eller Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen.

KAPITEL II

PRINCIPER FÖR STÖD

Artikel 3

Allmänna principer

1.  De särskilda förordningarna ska genom nationella program, unionsåtgärder och bistånd vid nödsituationer ge stöd som kompletterar nationella, regionala och lokala insatser, i syfte att nå unionens mål och tillföra ett mervärde för unionen.

2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att det stöd som ges på grundval av de särskilda förordningarna och av medlemsstaterna är förenligt med relevant verksamhet, politik och prioriteringar inom ramen för Europeiska unionen, och att det kompletterar Europeiska unionens övriga instrument, samtidigt som det tar hänsyn till den särskilda situationen i varje medlemsstat.

3.  Stödet enligt de särskilda förordningarna ska genomföras i nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.

4.  Kommissionen och medlemsstaterna ska i enlighet med sina respektive ansvarsområden, tillsammans med Europeiska utrikestjänsten när det gäller åtgärder i och avseende tredjeländer, säkra samordningen mellan denna förordning och de särskilda förordningarna och med unionens övriga relevanta politikområden, strategier och instrument, även när det gäller unionens yttre åtgärder.

4a.  Kommissionen och medlemsstaterna ska, tillsammans med Europeiska utrikestjänsten när så är lämpligt, se till att åtgärder i och avseende tredjeländer vidtas i samverkan och samklang med andra åtgärder utanför unionen för vilka stöd beviljas genom unionsinstrument. De ska särskilt se till att åtgärderna

a)  stämmer överens med unionens utrikespolitik, respekterar principen om konsekvens i utvecklingspolitiken och överensstämmer med de strategiska programplaneringsdokumenten för regionen eller landet i fråga,

b)   i första hand avser åtgärder som inte är utvecklingsinriktade,

c)  tjänar unionens intressen när det gäller dess interna politik och överensstämmer med åtgärder som vidtagits inom unionen.

5.  Kommissionen och medlemsstaterna ska tillämpa principen om sund ekonomisk förvaltning i enlighet med artikel [30] i budgetförordningen, det vill säga i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

6.  Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att det stöd som ges enligt de särskilda förordningarna fungerar effektivt, inklusive genom övervakning, rapportering och utvärdering.

7.  Kommissionen och medlemsstaterna ska utföra sina respektive uppgifter när det gäller denna förordning och de särskilda förordningarna med målet att minska den administrativa bördan för stödmottagarna, medlemsstaterna och kommissionen, med hänsyn till proportionalitetsprincipen.

Artikel 4

Förenlighet med unionslagstiftning och nationell lagstiftning

Åtgärder som finansieras genom de särskilda förordningarna ska vara förenliga med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning.

Artikel 5

Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen

1.  När åtgärder som finansieras enligt denna förordning och de särskilda förordningarna genomförs ska kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att Europeiska unionens ekonomiska intressen skyddas genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäckts, återkrav av felaktigt utbetalda belopp, samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska påföljder.

2.  Medlemsstaterna ska förebygga, spåra och korrigera oriktigheter och återkräva belopp som betalats ut på otillbörliga grunder, tillsammans med eventuell ränta på försenade betalningar. De ska meddela kommissionen dessa oriktigheter och hålla den underrättad om betydande framsteg inom relaterade administrativa och rättsliga förfaranden.

3.  Om belopp som betalats ut på felaktiga grunder till en stödmottagare inte kan återkrävas och detta beror på fel eller försummelse från medlemsstatens sida, ska medlemsstaten vara skyldig att återbetala de förlorade beloppen till unionens ▌budget.

4.  Medlemsstaterna ska i synnerhet när det gäller områden med högre risknivå tillhandahålla ett effektivt förebyggande av bedrägeri, som ska vara avskräckande med hänsyn till åtgärdernas fördelar och proportionalitet.

5.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 54 vad avser medlemsstaternas skyldigheter enligt punkterna 2 och 3. Kommissionen ska anta genomförandeakter i enlighet med det rådgivande förfarandet i artikel 55.2 och ange tidsintervallerna för rapporteringen om oriktigheterna och vilken form som ska användas för den.

6.  Kommissionen, eller dess företrädare, och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner av dokument och på plats hos alla de stödmottagare, de aktörer som tilldelats kontrakt samt hos de underentreprenörer som mottagit medel från unionen i enlighet med denna förordning och de särskilda förordningarna.

7.  Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får genomföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på plats som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter i syfte att utröna om det har förekommit bedrägeri, korruption eller någon annan olaglig verksamhet som påverkar ▌unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller andra avtal som finansieras inom ramen för denna förordning och de särskilda förordningarna.

8.  Utan att det påverkar tillämpningen av ▌punkterna 1, 6 och 7 ska samarbetsavtal med tredjeländer och internationella organisationer, avtal, bidragsavtal och bidragsbeslut ▌som ingås med tillämpning av denna förordning och de särskilda förordningarna innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner kommissionen, revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

▌

KAPITEL III

BUDGETRAM FÖR UNIONSÅTGÄRDER, BISTÅND VID NÖDSITUATIONER OCH TEKNISKT BISTÅND

Artikel 7

Ram för genomförande

1.  Kommissionen ska inom ramen för de årliga anslagen i unionens budget fastställa det totala belopp som ställs till förfogande för unionsåtgärder, bistånd vid nödsituationer och tekniskt bistånd på kommissionens initiativ.

2.  Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta arbetsprogrammet för unionsåtgärder och bistånd vid nödsituationer. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 55.3.

3.  Kommissionen får separat anta ett arbetsprogram för bistånd vid nödsituationer för att säkerställa att resurser finns snabbt tillgängliga.

4.  Unionsåtgärder, bistånd vid nödsituationer och tekniskt bistånd på kommissionens initiativ får genomföras

–  direkt, av kommissionen eller via genomförandeorgan,

–  indirekt, av andra enheter eller personer än medlemsstater i enlighet med artikel ▌60 i budgetförordningen.

Artikel 8

Bistånd vid nödsituationer

1.  Kommissionen får besluta att ge bistånd i sådana nödsituationer som definieras i de särskilda förordningarna. I sådana fall ska den i god tid underrätta Europaparlamentet och rådet om detta.

2.  Biståndet vid nödsituationer får uppgå till 100% av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för tillgängliga resurser.

3.  Det får bestå av bistånd i medlemsstaterna och i tredjeländer enligt de mål och åtgärder som definieras i de särskilda förordningarna.

4.  Bistånd vid nödsituationer får användas för utgifter som uppkommit innan ansökan om stöd eller begäran om bistånd lämnades in, men inte före den 1 januari 2014 om det är nödvändigt för att åtgärden ska kunna genomföras.

5.  Bistånd vid nödsituationer får ges i form av bidrag direkt till unionsorganen.

Artikel 9

Unionsåtgärder och bistånd vid nödsituationer i eller avseende tredjeländer

1.  Kommissionen får besluta att finansiera unionsåtgärder och bistånd vid nödsituationer i eller avseende tredjeländer i enlighet med de mål och åtgärder som definieras i de särskilda förordningarna.

2.  När sådana åtgärder genomförs direkt ska följande enheter tillåtas lämna in bidragsansökningar:

a)  medlemsstater,

b)   tredjeländer, i vederbörligen motiverade fall där bidrag krävs för att målen i denna förordning och de särskilda förordningarna ska uppnås,

c)  gemensamma organ som inrättats av tredjeländerna och unionen eller av medlemsstaterna,

d)   internationella organisationer, inbegripet regionala organisationer, samt organ, kontor och uppdrag inom FN-systemet, internationella finansiella institut och utvecklingsbanker och institutioner med internationell jurisdiktion, i den mån de bidrar till uppnåendet av målen för de särskilda förordningar som berörs,

e)  Internationella rödakorskommittén (ICRC) och Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen,

f)  icke-statliga organisationer som är etablerade och registrerade i EU och i de länder som har åtagit sig att delta i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

g)  unionens organ för bistånd vid nödsituationer.

Artikel 10

Tekniskt stöd på kommissionens initiativ

1.  På kommissionens initiativ eller på dess vägnar får de särskilda förordningarna stödja de åtgärder och aktiviteter för förberedelse, övervakning, administrativt och tekniskt bistånd, utvärdering, revision och kontroll som krävs för genomförandet av den här förordningen och de särskilda förordningarna.

2.  Dessa åtgärder och aktiviteter kan omfatta följande▌:

a)  Stöd till projektens utformning och bedömning.

b)   Stöd till förstärkning av den institutionella och administrativa kapaciteten för effektiv förvaltning av den här förordningen och de särskilda förordningarna.

c)  Åtgärder som rör analys, förvaltning, övervakning, informationsutbyte och tillämpning av den här förordningen och de särskilda förordningarna, liksom åtgärder rörande genomförandet av kontrollsystemen samt tekniskt och administrativt bistånd.

d)   Utvärderingar, expertutlåtanden, statistik och studier, även av allmän art, som hänför sig till de särskilda förordningarnas funktion.

e)  Åtgärder för att sprida information, stödja nätverksarbete, utföra kommunikationsinsatser, öka medvetenheten och främja samarbete och erfarenhetsutbyte, även med tredjeländer. För att göra kommunikationen med den bredare allmänheten effektivare och stärka synergieffekterna mellan de kommunikationsåtgärder som vidtas på kommissionens initiativ, ska de medel som anslås för kommunikationsåtgärder enligt denna förordning också bidra till spridning av information om Europeiska unionens politiska prioriteringar förutsatt att dessa avser de allmänna målen i denna förordning och de särskilda förordningarna.

f)  Inrättande, uppdatering, drift och samkörning av datasystem för förvaltning, övervakning, revision, kontroll och utvärdering.

g)  Utarbetande av en gemensam ram för utvärdering och övervakning samt av system för indikatorer, i förekommande fall med beaktande av nationella indikatorer.

h)  Åtgärder för att förbättra utvärderingsmetoderna och informationsutbytet om utvärderingspraxis.

i)  Konferenser, seminarier, workshoppar och andra gemensamma informations- och utbildningsåtgärder avsedda för utsedda myndigheter och stödmottagare om tillämpningen av denna förordning och de särskilda förordningarna.

ia)  Åtgärder som avser upptäckt och förebyggande av bedrägerier.

j)  Åtgärder rörande revision.

3.  Åtgärderna får även avse de tidigare och de senare budgetramarna.

KAPITEL IV

NATIONELLA PROGRAM

Avsnitt 1

Programplanering och genomföranderam

Artikel 10a

Programplanering

Målen för de särskilda förordningarna ska eftersträvas inom ramen för den fleråriga programplaneringen för perioden 2014–2020, med en halvtidsöversyn i enlighet med artikel 15.

Artikel 11

Insatser enligt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

1.  Medlemsstaterna och de myndigheter som medlemsstaterna utsett i detta syfte (utsedda myndigheter) ska ansvara för genomförandet av programmen och utföra sina uppgifter enligt denna förordning och de särskilda förordningarna på lämplig nivå, i överensstämmelse med medlemsstaternas institutionella, rättsliga och finansiella ram samt med denna förordning och de särskilda förordningarna.

2.  Bestämmelserna för genomförandet och användningen av det stöd som ges på grundval av de särskilda förordningarna, särskilt de ekonomiska och administrativa medel som krävs när det gäller rapportering, utvärdering, förvaltning och kontroll, ska utformas med hänsyn till proportionalitetsprincipen med beaktande av storleken på det tilldelade stödet och därigenom minska den administrativa bördan samt underlätta ett effektivt genomförande.

Artikel 12

Partnerskap

1a.  Varje medlemsstat ska▌, i enlighet med sina egna nationella regler och rutiner och med förbehåll för eventuella tillämpliga säkerhetskrav, upprätta ett partnerskap med ▌de myndigheter och organ som är relevanta i detta avseende för att ta sig an den roll som fastställs i punkt 3. Partnerskapet ska ingås med relevanta offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå, om så är tillämpligt. Det ska även, om det bedöms lämpligt, inbegripa relevanta internationella organisationer▌, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter.

2.  Partnerskapet ska genomföras i full överensstämmelse med respektive partnerkategoris institutionella, rättsliga och finansiella behörighet.

3.  Medlemsstaten ska inbegripa partnerskapet i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de nationella programmen. Partnerskapets sammansättning får variera under de olika etapperna av programcykeln.

4.  Varje medlemsstat ska inrätta en övervakningskommitté till stöd för genomförandet av de nationella programmen.

5.  Kommissionen får ge vägledning om övervakningen av de nationella programmen och, vid behov och i samråd med medlemsstaten, i egenskap av rådgivare delta i övervakningskommitténs arbete.

Artikel 13

Politisk dialog

1.▌  För att underlätta utarbetandet av de nationella programmen ska varje medlemsstat och kommissionen föra en dialog på högre tjänstemannanivå, med beaktande av de relevanta vägledande tidsramarna i artikel 14. Dialogen ska fokusera på de övergripande resultat som ska uppnås genom de nationella programmen för att möta medlemsstaternas behov och prioriteringar på de insatsområden som omfattas av de särskilda förordningarna, med hänsyn till utgångsläget i den berörda medlemsstaten och målen för de särskilda förordningarna. Dialogen ska även innebära ett tillfälle till diskussion om unionsåtgärder. Resultatet av dialogen ska tjäna som vägledning för utarbetandet och godkännandet av de nationella programmen och inbegripa en uppgift om det förväntade datum när medlemsstaten kommer att lägga fram de nationella programmen för kommissionen, och som kommer att möjliggöra att programmet antas i tid. Resultatet ska fastställas i ett godkänt protokoll.

1a.  Åtgärder som ska genomföras i och avseende tredjeländer ska inte vara direkt utvecklingsinriktade, och den politiska dialogen ska eftersträva fullständig samstämmighet med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik vad gäller det land eller den region som berörs.

1b.  Efter avslutandet av de politiska dialogerna ska kommissionen underrätta Europaparlamentet om det övergripande resultatet.

1c.  Om en medlemsstat och kommissionen bedömer det vara lämpligt får den politiska dialogen vid behov upprepas efter den halvtidsöversyn som avses i artikel 15, i syfte att genomföra en ny granskning av medlemsstatens behov och unionens prioriteringar.

▌

Artikel 14

Utarbetande och godkännande av nationella program

1.  Varje medlemsstat ska, på grundval av slutsatserna av den politiska dialogen enligt artikel 13.1, föreslå ett flerårigt nationellt program i enlighet med de särskilda förordningarna.

2.  Varje föreslaget nationellt program ska täcka de budgetår som omfattas av perioden 1 januari 2014–31 december 2020 och innehålla följande:

a)  En beskrivning av utgångsläget i medlemsstaten tillsammans med nödvändig information om de faktiska omständigheterna för att på ett korrekt sätt bedöma omfattningen av behovet.

b)   En analys av de krav som gäller i medlemsstaten och de nationella mål som utformats för att tillmötesgå dessa krav under den period som programmet omfattar.

c)  En lämplig strategi för att kartlägga vilka mål som ska eftersträvas med stödet från unionens budget, med målsättningar för hur de ska nås, en vägledande tidsplan och exempel på planerade åtgärder för att nå dessa mål.

ca)  En beskrivning av hur målen för de särskilda förordningarna behandlas.

d)   Mekanismer som garanterar samordning mellan de instrument som införs genom de särskilda förordningarna och de som införs genom andra unionsinstrument och nationella instrument.

e)  Information om den övervaknings- och utvärderingsram som ska införas och om de indikatorer som ska användas för att mäta vilka framsteg som gjorts när det gäller att nå de eftersträvade målen jämfört med utgångsläget i medlemsstaten.

ea)  Genomförandebestämmelserna för det nationella programmet, med uppgift om de utsedda myndigheterna, och en sammanfattande beskrivning av det planerade förvaltnings- och kontrollsystemet.

f)  En sammanfattande beskrivning av den metod som valts för att genomföra partnerskapsprincipen enligt artikel 12.

g)  Ett utkast till finansieringsplan som ska vara preliminärt indelad efter varje budgetår som perioden omfattar, inbegripet uppgifter om utgifter för tekniskt bistånd.

h)  De mekanismer och metoder som ska användas för att ge publicitet åt det nationella programmet▌.

▌

3.  Medlemsstaterna ska översända de föreslagna nationella programmen till kommissionen inom tre månader efter det att den politiska dialogen enligt artikel 13.1 har avslutats.

4.  De nationella programmen ska utarbetas efter den mall som antagits av kommissionen genom en genomförandeakt. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 55.3.

5.  Innan kommissionen godkänner ett föreslaget nationellt program ska den undersöka

a)  om programmet är förenligt med målen i de särskilda förordningarna och resultatet av den politiska dialog som avses i artikel 13.1,

aa)  distributionen av unionens finansiering mellan målen mot bakgrund av kraven i de särskilda förordningarna och, i förekommande fall, motiveringen till eventuella avvikelser från den minsta andel som anges i de särskilda förordningarna,

b)   om målen, indikatorerna, tidsplanerna och exemplen på åtgärder i det föreslagna nationella programmet är relevanta mot bakgrund av den strategi▌ som medlemsstaterna föreslår,

c)  om de genomförandebestämmelser som avses i punkt 2 fa är relevanta mot bakgrund av de åtgärder som planeras,

d)   om det föreslagna programmet är förenligt med unionslagstiftningen,

e)  om det är fråga om stöd som kompletterar stöd från andra unionsfonder, bland annat Europeiska socialfonden,

f)  om det råder överensstämmelse med principerna och målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik avseende landet eller regionen i fråga, såvida det rör sig om mål och exempel på åtgärder i eller avseende tredjeländer inom ramen för en särskild förordning.

6.  Kommissionen ska framföra sina synpunkter inom tre månader efter det att det föreslagna nationella programmet lämnats in. Om kommissionen anser att ett förslag till nationellt program är oförenligt med målen för den särskilda förordningen, med tanke på den nationella strategin eller att den unionsfinansiering som ska anslås för dessa mål är otillräcklig eller att programmet är oförenligt med unionslagstiftningen ska den uppmana den berörda medlemsstaten att lämna alla ytterligare upplysningar som behövs och i förekommande fall ändra förslaget till nationellt program.

7.  Kommissionen ska ▌godkänna varje nationellt program inom sex månader efter det att det formellt getts in av medlemsstaten, under förutsättning att kommissionens synpunkter beaktats på ett lämpligt sätt.

7a.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7 ska kommissionen underrätta Europaparlamentet om det övergripande resultatet av tillämpningen av punkterna 5 och 6 i denna artikel, inbegripet om uppfyllandet av eller avvikelsen från den lägsta procentsats som fastställts per mål i de aktuella särskilda förordningarna.

8.  Mot bakgrund av nya eller oförutsedda omständigheter får ett godkänt nationellt program på kommissionens eller den berörda medlemsstatens initiativ granskas på nytt och om nödvändigt ändras för resten av programperioden.

Artikel 15

Halvtidsöversyn

1.  Kommissionen och varje medlemsstat ska granska situationen på nytt 2018 med beaktande av de preliminära utvärderingsrapporter som medlemsstaterna lämnat in i enlighet med artikel 52.1 a, utvecklingen på unionens olika politikområden och i den berörda medlemsstaten.

2.  På grundval av denna nya granskning och mot bakgrund av dess resultat får de nationella programmen ändras.

3.  Bestämmelserna i artikel 14 om utarbetande och godkännande av nationella program ska i tillämpliga delar även gälla utarbetande och godkännande av de nationella program som setts över.

4.  ▌Efter avslutad halvtidsöversyn och som en del av den preliminära utvärdering som avses i artikel 52.2 a ska kommissionen rapportera om halvtidsöversynen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén▌.

Artikel 16

Finansieringsstruktur

1.  Det ekonomiska stödet inom de nationella programmen ska ges i form av bidrag.

2.  De åtgärder som stöds inom ramen för de nationella programmen ska medfinansieras från offentliga eller privata källor, ska genomföras utan vinstsyfte och får inte finansieras från andra källor i unionens budget.

3.  Bidraget från unionens budget får inte överstiga 75 % av de totala stödberättigande utgifterna för ett projekt.

4.  Bidraget från unionens budget får höjas till 90 % om det rör sig om särskilda åtgärder eller strategiska prioriteringar som definieras i de särskilda förordningarna.

5.  Bidraget från unionens budget kan också höjas till 90 % i vederbörligen motiverade undantagsfall, till exempel om projektet till följd av ekonomiskt tryck på den nationella budgeten annars inte skulle genomföras och målen för det nationella programmet inte skulle nås.

6.  Bidraget från unionens budget till tekniskt bistånd på medlemsstaternas initiativ får uppgå till 100 % av de totala stödberättigande utgifterna.

Artikel 17

Allmänna principer för stödberättigande

1.  Huruvida utgifter är stödberättigande ska fastställas utifrån nationella bestämmelser, utom när särskilda bestämmelser har fastställts i denna förordning eller de särskilda förordningarna.

2.  I enlighet med de särskilda förordningarna måste utgifter för att vara stödberättigande uppfylla följande krav:

a)  De ska omfattas av de särskilda förordningarna och målen för dessa.

b)   De ska vara nödvändiga för genomförandet av de verksamheter som det berörda projektet omfattar.

c)  De ska vara skäliga och följa principerna för sund ekonomisk förvaltning, särskilt de som gäller prisvärdhet och kostnadseffektivitet.

3.  Utgifterna ska berättiga till stöd enligt den särskilda förordningen om

–  stödmottagaren har ådragit sig dem▌ mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2022, och

–  de faktiskt har betalats av den utsedda ansvariga myndigheten mellan den 1 januari 2014 och den 30 juni 2023.

3a.  Utgifterna ska också berättiga till stöd om de har uppkommit mellan ikraftträdandet av denna förordning och den 1 januari 2014, för tekniska och administrativa stödåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa inrättande av förvaltnings- och kontrollsystem inom ramen för förordning XX/XXXX [fonden för inre säkerhet – polis].

3b.  Som ett undantag ska betalningar av utgifter som skett under 2014 också vara stödberättigande om de har betalats av den ansvariga myndigheten före det formella utseendet i enlighet med artikel 24, under förutsättning att ledningen och de kontrollsystem som tillämpades före det formella utseendet huvudsakligen är desamma som efter det formella utseendet av den ansvariga myndigheten.

4.  Utgifter som ingår i betalningsansökningar från stödmottagaren till den ansvariga myndigheten ska styrkas med fakturor eller redovisningshandlingar med likvärdigt bevisvärde, utom i fråga om stödformer enligt artikel 18.1 b, c och d. När det gäller sådana stödformer ska, genom undantag från punkt 3, de belopp som omfattas av betalningsansökan vara den kostnad som den ansvariga myndigheten ersätter stödmottagaren för.

5.  Nettoinkomst som direkt genererats av ett projekt medan det pågår och som inte tagits med i beräkningen vid godkännandet av projektet ska dras av från de stödberättigande utgifterna för projektet senast i den ansökan om slutbetalning som lämnas in av stödmottagaren.

Artikel 18

Stödberättigande utgifter

1.  Stödberättigande utgifter kan ersättas på följande sätt:

a)  Återbetalning av stödberättigande kostnader som mottagaren faktiskt ådragit sig och betalat, tillsammans med avskrivningar, där så är tillämpligt.

b)   Standardiserade skalor av enhetskostnader.

c)  Schablonbelopp.

d)   Finansiering till schablonsats som bestäms genom tillämpning av en procentsats på en eller flera definierade kostnadskategorier.

2.  De valmöjligheter som avses i punkt 1 får kombineras om var och en omfattar▌ olika kostnadskategorier eller om de används för olika projekt som ingår i en åtgärd eller för på varandra följande etapper i en åtgärd.

3.  Om ett projekt genomförs enbart genom offentlig upphandling av arbete, varor eller tjänster ska endast punkt 1 a gälla. Om den offentliga upphandlingen inom ett projekt är begränsad till vissa kostnadskategorier får alla valmöjligheter som avses i punkt 1 tillämpas.

4.  De belopp som anges i punkt 1 första stycket leden b, c och d ska fastställas▌ på ett av följande sätt:

a)  En rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod baserad på

i)  statistiska uppgifter eller annan objektiv information, ▌

ii)  kontrollerade äldre uppgifter för enskilda stödmottagare, eller

iii)  tillämpning av normala rutiner för kostnadsredovisning för enskilda stödmottagare.

b)   I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande standardiserade skala för enhetskostnader, schablonbelopp och schablonsatser som tillämpas i unionens program för liknande typer av ▌projekt och stödmottagare.

c)  I enlighet med bestämmelserna för tillämpning av motsvarande standardiserade skala för enhetskostnader, schablonbelopp och schablonsatser som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av ▌projekt och stödmottagare▌.

5.  I det dokument där stödvillkoren för varje projekt▌ anges ska det föreskrivas vilken metod som ska tillämpas för att fastställa kostnaderna för projektet och villkoren för utbetalningen av bidraget.

6.  Om genomförandet av ett projekt ger upphov till indirekta kostnader får de beräknas med en schablonsats på något av följande sätt:

a)  En schablonsats på upp till 25 % av stödberättigande direkta kostnader, under förutsättning att satsen beräknas på grundval av en rättvis och kontrollerbar beräkningsmetod eller en metod som tillämpas inom bidragssystem som finansieras helt och hållet av medlemsstaten för liknande typer av ▌projekt och stödmottagare.

b)   En schablonsats på upp till 15 % av stödberättigande direkta personalkostnader utan något krav på att medlemsstaten ska göra en beräkning för att fastställa den tillämpliga satsen. ▌

c)  En schablonsats på stödberättigande direkta kostnader baserad på befintliga metoder och motsvarande satser, som tillämpas i unionens program för liknande typer av ▌projekt och stödmottagare.

▌

6a.  För att fastställa personalkostnader för genomförandet av ett projekt får den tillämpliga timsatsen beräknas genom att de senaste dokumenterade årliga bruttopersonalkostnaderna divideras med 1720 timmar.

▌

8.  Utöver de metoder som föreskrivs i punkt 4 får de belopp som avses i punkt 1 b, c och d fastställas från fall till fall, om bidraget från unionens budget inte överstiger 100 000 EUR, på grundval av ett budgetförslag som förhandsgodkänts av den ansvariga myndigheten.

9.  Avskrivningskostnader får anses stödberättigande om följande villkor är uppfyllda:

a)  ▌Det nationella programmets regler för stödberättigande tillåter det.

b)   Utgiftsbeloppet har vederbörligen styrkts genom verifikationer med bevisvärde likvärdigt med fakturor för stödberättigande kostnader, när de återbetalas i den form som anges i punkt 1 första stycket led a.

c)  Kostnaderna hänför sig enbart till den period under vilken stöd beviljas för projektet.

d)   Stöd från unionens budget har inte bidragit till att de avskrivna tillgångarna har kunnat förvärvas.

9a.  Vid tillämpning av punkt 8, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 38, får medlemsstater som inte infört euron som sin nationella valuta, använda den fasta omräkningskurs för euron som fastställts det datum då projektet godkändes eller projektavtalet undertecknades, på grundval av den månatliga valutakurs för bokföring som kommissionen publicerar elektroniskt, och som inte ska ändras under projektets löptid.

Artikel 19

Ej stödberättigande utgifter

Följande kostnader ska inte berättiga till ett bidrag från unionens budget enligt de särskilda förordningarna:

a)  Skuldräntor.

b)   Köp av obebyggd mark.

c)  Köp av bebyggd mark om den behövs för att projektet ska kunna genomföras, i fråga om det belopp som överstiger 10 % av de totala stödberättigande utgifterna för det berörda projektet.

d)   Återbetalningsbar mervärdesskatt utom sådan som inte kan återbetalas enligt nationell lagstiftning för mervärdesskatt▌.

Artikel 20

Tekniskt bistånd på medlemsstaternas initiativ

1.  Genom de särskilda förordningarna får för varje nationellt program, på initiativ från en medlemsstat stöd ges till åtgärder för förberedelser, förvaltning, övervakning, utvärdering, information och kommunikation, skapande av nätverk, kontroll och revision samt åtgärder som ska stärka den administrativa kapaciteten för tillämpningen av denna förordning och de särskilda förordningarna.

2.  Dessa åtgärder får omfatta följande:

a)  Utgifter i samband med förberedelser, urval, bedömning, förvaltning och övervakning av program, åtgärder eller projekt.

b)   Utgifter för revision och kontroll av åtgärder eller projekt på plats.

c)  Utgifter för utvärderingar av program, åtgärder eller projekt.

d)   Utgifter för information, spridning och insyn i samband med program, åtgärder eller projekt, inbegripet utgifter som följer av tillämpningen av artikel 48 och utgifter för informationskampanjer och kampanjer för att öka medvetenheten om programmets syfte som organiseras bland annat på lokal nivå.

e)  Utgifter för förvärv, installation och underhåll av datoriserade system för förvaltning, övervakning och utvärdering av denna förordning och de särskilda förordningarna.

f)  Utgifter för möten i övervakningskommittéerna och underkommittéerna som gäller genomförandet av åtgärderna. Dessa utgifter kan även omfatta kostnader för experter och andra deltagare i dessa kommittéer, även deltagare från tredjeländer, om deras närvaro är nödvändig för att program, åtgärder eller projekt ska kunna genomföras på ett effektivt sätt.

g)  Utgifter för att öka den administrativa kapaciteten för tillämpning av denna förordning och de särskilda förordningarna.

3.  Medlemsstaterna får använda anslagen till stöd för åtgärder för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna och de behöriga myndigheter som avses i artikel 23 för att förvalta medlen, inklusive system för elektroniskt datautbyte, och åtgärder för att öka kapaciteten hos medlemsstaternas myndigheter och stödmottagarna när det gäller att förvalta och använda det stöd som de särskilda förordningarna tillåter.

4.  Åtgärderna får även avse de tidigare och de senare budgetramarna.

5.  Om en eller flera behöriga myndigheter är gemensamma för fler än ett av de nationella programmen, får anslagen för utgifter för tekniskt bistånd i vart och ett av de berörda programmen sammanföras, helt eller delvis.

Avsnitt 2

Förvaltning och kontroll

Artikel 21

Allmänna principer för förvaltnings- och kontrollsystem

För genomförandet av sitt nationella program ska varje medlemsstat inrätta förvaltnings- och kontrollsystem som ska sörja för

a)  en beskrivning av de funktioner varje myndighet som deltar i förvaltningen och kontrollen har och fördelningen av funktioner inom varje myndighet,

b)   överensstämmelse med principen om åtskillnad av funktioner mellan och inom sådana myndigheter,

c)  förfaranden för att säkerställa att de deklarerade utgifterna är korrekta,

d)   datoriserade system för redovisning, lagring och överföring av ekonomiska uppgifter samt uppgifter om indikatorer för övervakning och rapportering,

e)  system för rapportering och övervakning i de fall där den ansvariga myndigheten överlämnar verkställandet av uppgifterna till ett annat organ,

f)  rutiner för revision av hur förvaltnings- och kontrollsystemen fungerar,

g)  system och förfaranden för att säkerställa en tillräcklig verifieringskedja,

h)  förebyggande, upptäckande och korrigering av oriktigheter, inklusive bedrägeri, och återkrävande av felaktigt utbetalda stödbelopp, tillsammans med eventuell ränta vid sen betalning.

Artikel 21a

Ansvar vid delad förvaltning

I enlighet med principen om delad förvaltning ska medlemsstaterna och kommissionen ansvara för förvaltningen och kontrollen av de nationella programmen i enlighet med sitt respektive ansvar enligt denna förordning och de särskilda förordningarna.

Artikel 21b

Stödmottagarnas ansvar

Stödmottagarna ska samarbeta till fullo med kommissionen och de utsedda myndigheterna när dessa utför sina uppgifter i förhållande till denna förordning och de särskilda förordningarna.

Artikel 22

Medlemsstaternas ansvar

1.  Medlemsstaterna ska fullgöra de skyldigheter när det gäller förvaltning, kontroll och revision och åta sig det ansvar som följer därav som fastställs i bestämmelserna om delad förvaltning i budgetförordningen och denna förordning▌.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltnings- och kontrollsystem för nationella program har inrättats i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och att dessa system fungerar effektivt.

3.  Medlemsstaterna ska tilldela varje behörig myndighet tillräckliga resurser så att den kan utföra sina uppgifter under hela programperioden.

4.  Medlemsstaterna ska fastställa överskådliga regler och förfaranden för valet och genomförandet av projekt i enlighet med denna förordning och de särskilda förordningarna.

5.  Allt officiellt informationsutbyte mellan medlemsstaten och kommissionen ska ske via ett elektroniskt system för datautbyte. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa de villkor som detta elektroniska system för datautbyte ska uppfylla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 55.3.

Artikel 23

Behöriga myndigheter

1.  De behöriga myndigheterna ska vara följande:

▌

b)   En ▌ansvarig myndighet: ett offentligrättsligt organ i medlemsstaten, som ska vara ett utsett organ i den betydelse som avses i artikel 59 i budgetförordningen och som ensamt ska ansvara för korrekt förvaltning och kontroll av det nationella programmet och sköta all kommunikation med kommissionen.

c)  En revisionsmyndighet: En nationell myndighet eller ett nationellt offentligrättsligt organ som är funktionellt oberoende av den ansvariga myndigheten▌och som ska ansvara för att årligen ta fram det utlåtande som avses i artikel 59.5 andra stycket i budgetförordningen.

d)   I tillämpliga fall, en eller flera delegerade myndigheter: ett offentligt eller privat organ som utför vissa av den ansvariga myndighetens uppgifter under den myndighetens ansvar.

2.  Varje medlemsstat ska fastställa regler för förbindelserna mellan de myndigheter som avses i punkt 1 och deras förbindelser med kommissionen.

Artikel 24

Utseende av ansvariga myndigheter

1.  I enlighet med artikel 59.3▌ i budgetförordningen ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om det formella utseendet på ministernivå av de ansvariga myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för förvaltning och kontroll av utgifter enligt denna förordning, så snart som möjligt efter beslutet om antagande av det nationella programmet.

2.  Utseende ska beviljas organ som uppfyller de utseendekriterier i fråga om interna förhållanden, kontroller, information och kommunikation samt övervakning som fastställs i eller på grundval av denna förordning.

3.  Utseendet ska grundas på ett utlåtande från ett ▌revisionsorgan, som kan vara revisionsmyndigheten, som ska bedöma om den ansvariga myndigheten uppfyller utseendekriterierna. Detta organ kan vara den oberoende offentliga institution som ansvarar för övervakning, utvärdering och granskning av förvaltningen. Revisionsorganet ska fungera oberoende av den ansvariga myndigheten och utföra sitt arbete i enlighet med internationellt vedertagen god revisionssed. I enlighet med artikel 59.3 i budgetförordningen får medlemsstaterna grunda sitt beslut om vilket organ som ska utses på huruvida förvaltnings- och kontrollsystemen i princip är desamma som de som redan fanns under den tidigare perioden och om de har fungerat effektivt. Om befintliga revisions- och kontrollresultat visar att de utsedda organen inte längre uppfyller utseendekriterierna ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att se till att bristerna i genomförandet av dessa organs uppgifter åtgärdas, inbegripet att dra tillbaka beslutet om att utse dessa organ.

▌

5.  För att garantera att detta system fungerar väl ska kommissionen ha rätt att anta delegerade akter enligt det förfarande som avses i artikel 54 när det gäller följande:

a)  Minimivillkor för utseende av de ansvariga myndigheterna, som ska omfatta interna förhållanden, kontroller, information och kommunikation samt övervakning; dessutom ska kommissionen fastställa regler för förfarandet för beslut om beviljande och tillbakadraganden av ett utseende.

b)   Regler för övervakning och förfarandet för att granska utseendet av ansvariga myndigheter.

c)  De ansvariga myndigheternas skyldigheter vad gäller offentliga ingripanden samt innehållet i deras ansvar för förvaltning och kontroll.

Artikel 25

Allmänna principer för den kontroll som de ansvariga myndigheterna utövar

1.  För att uppnå en tillräcklig nivå av säkerhet ska de ansvariga myndigheterna genomföra systematisk administrativ kontroll▌ och komplettera dem med kontroller på plats, inbegripet, när så är lämpligt, oanmälda kontroller på plats av de utgifter som har ett samband med de ansökningar om slutbetalning från stödmottagarna som deklarerats i årsräkenskaperna.

2.  När det gäller▌ kontroller på plats ska den ansvariga myndigheten göra sitt stickprov på grundval av hela populationen av stödmottagare; stickprovet ska vid behov bestå av en slumpmässig del och en del som grundar sig på riskanalys för att få en representativ felfrekvens och en lägsta tillförlitlighetsnivå samtidigt som också de högsta felfrekvenserna upptäcks.

3.  Den ansvariga myndigheten ska upprätta en kontrollrapport om varje kontroll på plats.

4.  Om problem som upptäckts förefaller vara systemrelaterade och därför kan innebär en risk för andra projekt, ska den ansvariga myndigheten se till att ytterligare utredningar – och vid behov även ytterligare kontroller – genomförs för att fastställa vidden av sådana problem samt huruvida felprocenten ligger över acceptabel nivå. Den ansvariga myndigheten ska vidta nödvändiga förebyggande och korrigerande åtgärder och meddela dem till kommissionen i den sammanfattande rapport som avses i artikel 59.5 b i budgetförordningen.

5.  Kommissionen ska genom genomförandeakter anta de regler som krävs för enhetlig tillämpning av denna artikel. Dessa regler kan framför allt gälla

a)  bestämmelser om de administrativa kontroller och kontroller på plats inbegripet oanmälda kontroller på plats som den ansvariga myndigheten ska utföra med hänsyn till de skyldigheter, bland annat hur länge styrkande handlingar bör bevaras, åtaganden och regler för stödberättigande som följer av tillämpningen av denna förordning och de särskilda förordningarna,

b)   regler om den nivå som kontrollerna på plats minst måste motsvara för att riskerna ska hanteras effektivt, samt villkoren för medlemsstaternas skyldighet att göra fler sådana kontroller, eller göra färre kontroller i det fall medlemsstaten har ett väl fungerande kontrollsystem och godtagbara felfrekvenser,

c)  regler och metoder för rapportering om kontroller som utförts samt resultaten av dessa.

Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 55.3.

Artikel 26

Utbetalningar till stödmottagare

De ansvariga myndigheterna ska se till att stödmottagarna får hela det offentliga stödet så snabbt som möjligt och i dess helhet. Inga belopp får dras av eller hållas inne och inga särskilda avgifter eller andra avgifter med motsvarande effekt som kan minska beloppen till stödmottagarna får tas ut.

Artikel 27

Revisionsmyndighetens uppgifter

1.  I syfte att stödja det utlåtande som lämnas enligt artikel 59 i budgetförordningen ska revisionsmyndigheten se till att förvaltnings- och kontrollsystemen och ett lämpligt urval av de utgifter som ingår i årsräkenskaperna, blir föremål för revision. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 54 vad avser revisionsmyndigheternas ställning och de villkor som deras revisioner ska uppfylla.

2.  Om revisionerna genomförs av ett annat organ än revisionsmyndigheten ska denna se till att organet i fråga har den specialexpertis som krävs och åtnjuter ett tillräckligt oberoende när det utför sin verksamhet.

3.  Revisionsmyndigheten ska se till att revisionsarbetet utförs i enlighet med internationellt vedertagen god revisionssed.

Artikel 28

Samarbete med revisionsmyndigheterna

1.  Kommissionen ska samarbeta med revisionsmyndigheterna för att samordna deras respektive revisionsplaner och revisionsmetoder, och ska också sörja för att utbyte av resultaten från revisionerna av förvaltnings- och kontrollsystemen sker så snart som möjligt så att kontrollresurserna används på bästa möjliga och proportionella sätt och onödigt dubbelarbete undviks.

2.  Kommissionen och revisionsmyndigheterna ska sammanträda regelbundet▌för att utbyta åsikter om frågor som rör förbättringar av förvaltnings- och kontrollsystemet.

Artikel 29

Kommissionens kontroller och revisioner

1.  Kommissionen ska utifrån tillgänglig information, inklusive förfarandet för utseende, ansökningar om utbetalning av det årliga saldot enligt artikel 39 samt årliga genomföranderapporter och revisioner som utförts av nationella organ och unionsorgan, bedöma huruvida medlemsstaterna har inrättat förvaltnings- och kontrollsystem som överensstämmer med denna förordning och att dessa system fungerar effektivt under genomförandet av de nationella programmen.

2.  Utan att det påverkar de revisioner som utförs av medlemsstaterna, får kommissionstjänstemän eller bemyndigade företrädare för kommissionen utföra revisioner eller kontroller på plats under förutsättning att detta har meddelats minst tolv arbetsdagar i förväg till den behöriga nationella myndigheten, förutom i brådskande fall. Kommissionen ska respektera proportionalitetsprincipen genom att beakta behovet av att undvika onödig dubblering av revisioner eller kontroller som utförs av medlemsstaterna, risknivån för unionens budget och behovet av att minimera den administrativa bördan för stödmottagarna. Medlemsstatens tjänstemän eller bemyndigade företrädare får delta i sådana revisioner eller kontroller.

3.  Revisionerna och kontrollerna får framför allt omfatta

a)  en granskning av huruvida förvaltnings- och kontrollsystemen i ett nationellt program eller delar av ett sådant fungerar effektivt,

b)   en granskning av huruvida de administrativa rutinerna är förenliga med unionsreglerna,

c)  en granskning av huruvida de styrkande handlingar som krävs föreligger och huruvida de stämmer överens med de åtgärder som stöds genom de nationella programmen,

d)   en granskning av de villkor på vilka åtgärderna har vidtagits och kontrollerats,

e)  en bedömning av huruvida åtgärden och/eller det nationella programmet förvaltas på ett ekonomiskt sunt sätt.

4.  Kommissionens tjänstemän eller kommissionens företrädare som i vederbörlig ordning bemyndigats att utföra revisioner eller kontroller på plats, ska få tillgång till all nödvändig dokumentation och alla handlingar och metadata, oavsett på vilket sätt de lagras, som gäller projekt och tekniskt bistånd eller förvaltnings- och kontrollsystem. Medlemsstaterna ska, om kommissionen begär det, tillhandahålla kopior av sådan dokumentation samt sådana handlingar och metadata. De befogenheter som anges i denna punkt ska inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser som reserverar vissa åtgärder för ombud som utses särskilt enligt nationell lagstiftning. Kommissionens tjänstemän och bemyndigade företrädare får bland annat inte delta i hembesök eller formella förhör med personer inom ramen för den nationella lagstiftningen. De ska emellertid ha tillgång till den information som erhålls på detta sätt, utan att de nationella domstolarnas befogenheter påverkas och med fullständig respekt för de berörda rättssubjektens grundläggande rättigheter.

5.  På begäran av kommissionen och med medlemsstatens samtycke ska kompletterande kontroller eller utredningar av de åtgärder som omfattas av denna förordning genomföras av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten. Tjänstemän från kommissionen eller personer som bemyndigats av kommissionen får delta i sådana kontroller. För att förbättra kontrollen får kommissionen, med de berörda medlemsstaternas samtycke, begära att myndigheterna i dessa medlemsstater deltar i vissa kontroller eller utredningar.

6.  Kommissionen får kräva att en medlemsstat vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dess förvaltnings- och kontrollsystem fungerar effektivt eller att utgifterna är korrekta i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna.

Avsnitt 3

Ekonomisk förvaltning

Artikel 30

Budgetåtaganden

1.  Unionens budgetåtaganden för varje nationellt program ska göras i årliga delbetalningar under perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

2.  Kommissionens beslut om ▌godkännande av ett nationellt program ska utgöra ett finansieringsbeslut i den mening som avses i artikel 84 i budgetförordningen▌, och när beslutet anmälts till berörd medlemsstat ska det utgöra ett rättsligt åtagande i den mening som avses i den förordningen.

3.  För varje nationellt program ska ett budgetåtagande för den första delbetalningen följa på kommissionens godkännande av det nationella programmet.

4.  Budgetåtaganden för följande delbetalningar ska göras av kommissionen före den 1 maj varje år, på grundval av det beslut som avses i punkt 2 i ▌denna artikel, utom när artikel 16 i budgetförordningen gäller.

Artikel 31 

Gemensamma regler för utbetalningar

1.  Kommissionens utbetalning av bidragen från unionens budget till det nationella programmet ska göras i enlighet med budgetanslagen och under förutsättning att medel finns tillgängliga. Varje utbetalning ska överföras till det tidigaste öppna budgetåtagandet.

2.  Utbetalningarna ska ske i form av inledande förfinansiering, årlig förfinansiering, utbetalningar av det årliga saldot samt utbetalning av slutsaldot.

3.  Artikel 90 i budgetförordningen ska gälla.

Artikel 32

Ackumulering av inledande förfinansiering och årliga saldon

1.  Summan av utbetalningen av inledande förfinansiering och utbetalningarna av det årliga saldot får inte överstiga 95 % av bidraget från unionens budget för det nationella programmet.

2.  När taket på 95 % nåtts får medlemsstaterna fortsätta att överlämna betalningsansökningar till kommissionen.

Artikel 33

Arrangemang för inledande förfinansiering

1.  När kommissionen har beslutat att godkänna det nationella programmet ska den betala ut ett inledande förfinansieringsbelopp för hela programplaneringsperioden till den utsedda ansvariga myndigheten. Beloppet ska utgöra 4 % av det totala bidraget från unionens budget för det berörda nationella programmet. Det får uppdelas i två delbetalningar i mån av tillgängliga budgetmedel inom fyra månader.

1a.  Ett årligt förfinansieringsbelopp om 3% av det totala bidraget från unionens budget ska betalas ut till det berörda nationella programmet före den 1 februari 2015. Under åren 2016–2022 ska det uppgå till 5 % av det totala bidraget från unionens budget till det berörda nationella programmet.

2.  Om ett nationellt program godkänns 2015 eller senare ska den inledande förfinansieringen och den årliga förfinansieringen betalas ut senast 60 dagar efter det att det nationella programmet godkänts beroende på tillgängliga resurser.

2a.  Om det totala bidraget från unionens budget till ett nationellt program ändras ska de inledande såväl som de årliga förfinansieringsbeloppen ses över på motsvarande sätt, vilket ska återspeglas i finansieringsbeslutet.

3.  Förfinansieringen▌ska användas för utbetalningar till stödmottagare som genomför det nationella programmet och för behöriga myndigheter, för utgifter som avser tekniskt bistånd. Den ska omedelbart göras tillgänglig för den ansvariga myndigheten för dessa ändamål.

Artikel 33a

Avräkning av förfinansiering

1.  Det belopp som betalats ut som inledande förfinansiering ska vara helt avräknat i kommissionens räkenskaper i enlighet med artikel 36 senast när programmet avslutas.

2.  Det belopp som betalats ut som årlig förfinansiering ska räknas av helt i kommissionens räkenskaper i enlighet med artikel 35.

3.  Hela det belopp som utbetalats som förfinansiering ska återbetalas till kommissionen om ingen betalningsansökan enligt artikel 39 har lämnats in inom 36 månader från och med dagen för kommissionens första delbetalning av det inledande förfinansieringsbeloppet.

4.  Räntan på den inledande förfinansieringen ska gottskrivas det nationella programmet och avräknas från beloppet för offentliga utgifter i den slutliga betalningsansökan.

Artikel 33b

Interna inkomster avsatta för särskilda ändamål

1.  Följande ska betraktas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21 i budgetförordningen:

i)  Belopp som i enlighet med artiklarna 40 och 42 ska betalas till unionens budget, inklusive ränta på dessa belopp.

ii)  Belopp som efter att program inom ramen för den föregående fleråriga budgetramen avslutats ska betalas till unions budget, inklusive ränta på dessa belopp.

2.  De belopp som avses i punkt 1 ska betalas till unionens budget och vid återanvändning i första hand användas till att finansiera utgifter enligt de särskilda förordningarna.

Artikel 34

Definition av räkenskapsår

I denna förordning ska räkenskapsåret, enligt artikel 59 i budgetförordningen, täcka de utgifter och de inkomster som tas upp i den ansvariga myndighetens räkenskaper under den period som börjar den 16 oktober år ”n-1” och löper till den 15 oktober år ”n”.

Artikel 35

Utbetalning av årligt saldo

1.  Kommissionen ska betala det årliga saldot ▌på grundval av gällande finansieringsplan, årsräkenskaperna för motsvarande räkenskapsår för det nationella programmet och motsvarande beslut om räkenskapsavslutning.

2.  Årsräkenskaperna ska täcka de betalningar som den ansvariga myndigheten har gjort under räkenskapsåret, inbegripet betalningar som avser tekniskt bistånd, och som uppfyller kontrollkraven i artikel 25.

3.  I mån av tillgängliga budgetmedel ska det årliga saldot betalas senast sex månader efter det att den information och de handlingar som nämns i artiklarna 39.1 och 49 anses godtagbara av kommissionen och de senaste årsräkenskaperna har avslutats.

Artikel 36

Avslutande av programmet

1.  Medlemsstaterna ska lämna in följande handlingar senast den 31 december 2023:

a)  Den information som krävs för de sista årsräkenskaperna, i enlighet med artikel 39.1.

b)   En begäran om utbetalning av slutsaldot, och

c)  Den slutliga genomföranderapporten för det nationella programmet i enlighet med artikel 49.1.

2.  De utbetalningar som den ansvariga myndigheten gjort under perioden 16 oktober 2022–30 juni 2023 ska tas med i de sista årsräkenskaperna.

3.  När kommissionen har fått de handlingar som förtecknas i punkt 1 ska den betala slutsaldot ▌på grundval av gällande finansiella plan, de senaste årsräkenskaperna och motsvarande beslut om räkenskapsavslutning.

4.  I mån av tillgängliga budgetmedel ska slutsaldot betalas ut senast tre månader efter räkenskapsavslutningen för det sista budgetåret eller en månad efter godtagandet av den slutliga genomföranderapporten, beroende på vilken dag som infaller sist. De belopp som det fortfarande finns åtaganden för när slutbetalningen har gjorts ska kommissionen återta inom sex månader, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 47.

Artikel 37

Avbrott i betalningsfristen

1.  Den betalningsfrist som börjar löpa när en ansökan om utbetalning ges in får avbrytas av den delegerade utanordnaren, i den mening som avses i budgetförordningen, i högst sex månader om minst ett av följande villkor uppfylls:

a)  Om det enligt uppgifter från ett revisionsorgan på nationell nivå eller unionsnivå finns tydliga indikationer på en allvarlig brist i förvaltnings- och kontrollsystemen.

b)   Om den delegerade utanordnaren måste genomföra ytterligare kontroller efter att ha tagit del av uppgifter som tyder på att utgifter i en betalningsansökan står i samband med en oriktighet med allvarliga ekonomiska följder.

c)  Om en eller flera av de handlingar som krävs enligt artikel 39.1 inte har lämnats in.

Medlemsstaten får samtycka till en förlängning av avbrottsperioden med ytterligare tre månader.

2.  Den bemyndigade utanordnaren ska begränsa avbrottet till att gälla den del av utgifterna som omfattas av den betalningsansökan som berörs av omständigheter som avses i punkt 1 första stycket, såvida det inte är omöjligt att identifiera den del av utgifterna som påverkas. Den delegerade utanordnaren ska omedelbart skriftligen informera medlemsstaten och den ansvariga myndigheten om anledningen till avbrottet och be dem att åtgärda situationen. Den delegerade utanordnaren ska låta avbrottet upphöra så snart nödvändiga åtgärder har vidtagits.

Artikel 37a

Inställande av betalningar

1.  Kommissionen får helt eller delvis ställa in betalningen av det årliga saldot

a)  om det finns allvarliga brister i hur det nationella programmets förvaltnings- och kontrollsystem fungerar, vilket har inneburit en risk för unionens stöd till det nationella programmet, men utan att några korrigerande åtgärder har vidtagits, eller

b)   om utgifterna i årsräkenskaperna är kopplade till en oriktighet med allvarliga ekonomiska följder som inte rättats till, eller

c)  om medlemsstaten inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att åtgärda den situation som har föranlett ett avbrott i enlighet med artikel 37.

2.  Kommissionen får besluta att helt eller delvis avbryta utbetalningen av det årliga saldot efter att ha gett medlemsstaten möjlighet att ▌inkomma med sina synpunkter.

3.  Kommissionen ska häva inställandet av utbetalningen av hela eller delar av det årliga saldot om medlemsstaten har vidtagit de åtgärder som krävs för detta. ▌

Artikel 38

Användning av euro

1.  Belopp i de nationella program som medlemsstaterna lämnat in, prognoser över utgifter, utgiftsdeklarationer, ▌ansökningar om utbetalningar, årsräkenskaper samt utgifter som nämns i de årliga och slutliga genomföranderapporterna ska anges i euro.

2.  De medlemsstater som inte har infört euron som sin valuta på dagen för ansökan om utbetalning ska räkna om utgiftsbeloppen i den nationella valutan till euro. Beloppet ska räknas om till euro med hjälp av kommissionens månatliga valutakurs för bokföring för den månad under vilken utgifterna bokfördes i räkenskaperna för den ansvariga myndigheten för det berörda nationella programmet. Växelkursen ska offentliggöras elektroniskt av kommissionen varje månad.

3.  När euro blir valuta i en medlemsstat ska det omräkningsförfarande som anges i punkt 2 fortsätta att gälla för alla utgifter som den ansvariga myndigheten bokfört i räkenskaperna före den dag då den fasta omräkningskursen mellan den nationella valutan och euron trädde i kraft.

Avsnitt 4

Räkenskapsavslutningar och finansiella korrigeringar

Artikel 39

Ansökan om utbetalning av det årliga saldot

1.  Senast den 15 februari året efter räkenskapsåret ska varje medlemsstat till kommissionen inge de handlingar och uppgifter som krävs enligt artikel 59.5 i budgetförordningen: De inlämnade handlingarna ska fungera som ansökan om utbetalning av det årliga saldot. Tidsfristen den 15 februari får i undantagsfall förlängas av kommissionen till senast den 1 mars efter underrättelse från den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna får offentliggöra denna information på lämplig nivå.

▌

2.  Kommissionen får uppmana en medlemsstat att lämna ytterligare uppgifter för räkenskapsavslutningen. Om en medlemsstat inte tillhandahåller de begärda uppgifterna inom den tidsfrist som kommissionen beslutat, får kommissionen fatta beslut om räkenskapsavslutning utifrån de uppgifter den har tillgång till.

▌

4.  De handlingar som avses i punkt 1 ska utarbetas enligt de mallar som antagits av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 55.2.

Artikel 40

Årlig räkenskapsavslutning

1.  Senast den 31 maj det år som följer på det berörda budgetåret ska kommissionen besluta om avslutande av årsräkenskaperna för varje nationellt program. Beslutet om räkenskapsavslutning ska gälla de inlämnade årsräkenskapernas fullständighet, exakthet och sanningsenlighet och ska inte påverka senare finansiella korrigeringar.

2.  Kommissionen ska genom genomförandeakter ange villkoren för genomförandet av den årliga räkenskapsavslutningen vad gäller de åtgärder som ska vidtas i samband med antagandet av beslutet och dess genomförande, inklusive för utbyte av information mellan kommissionen och medlemsstaterna och de tidsfrister som ska iakttas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 55.3.

Artikel 41

Medlemsstaternas finansiella korrigeringar

Medlemsstaterna skall göra de finansiella korrigeringar som krävs när enskilda och/eller systemiska oegentligheter▌ upptäcks inom ramen för de nationella programmen. Finansiella korrigeringar innebär att det berörda bidraget från unionsbudgeten ställs in helt eller delvis. Medlemsstaterna ska ta hänsyn till oriktigheternas art och allvar och till den ekonomiska förlusten för unionens budget och göra en proportionell korrigering. Belopp som annullerats och återkrävda belopp samt räntorna på dessa belopp ska återföras till det berörda nationella programmet, utom de belopp som beror på oriktigheter som konstateras av Europeiska revisionsrätten och kommissionens avdelningar, inklusive Olaf. När det nationella programmet har avslutats ska medlemsstaten återbetala de återkrävda beloppen till unionens budget.

Artikel 42

Kommissionens kontroll av överensstämmelse och finansiella korrigeringar

1.  I syfte att från unionens finansiering utesluta utgifter som strider mot tillämplig▌ lagstiftning, även i samband med sådana brister i medlemsstaternas förvaltnings- och kontrollsystem som kommissionen eller Europeiska revisionsrätten upptäckt, ska kommissionen göra finansiella korrigeringar genom att helt eller delvis annullera unionens bidrag till ett nationellt program och genom återkrav från medlemsstaten.

2.  Överträdelser av tillämplig▌ lagstiftning ska leda till finansiella korrigeringar bara med avseende på utgifter som har deklarerats för kommissionen och när ett av följande villkor är uppfyllt:

a)  Överträdelsen har▌ påverkat urvalet av ett projekt inom ramen för det nationella programmet eller, om det på grund av överträdelsens karaktär inte är möjligt att fastställa den påverkan, det föreligger en styrkt risk att överträdelsen har haft sådan påverkan.

b)   ▌Överträdelsen har ▌påverkat de utgifter som deklarerats för återbetalning ur ▌unionens budget eller, om det på grund av överträdelsens karaktär inte är möjligt att kvantifiera dess ekonomiska verkningar, det föreligger en styrkt risk att överträdelsen har haft sådan påverkan.

3.  När kommissionen beslutar om▌en finansiell korrigering enligt punkt 1 ska den respektera proportionalitetsprincipen genom att ta hänsyn till av vilken art och hur allvarlig överträdelsen av tillämplig ▌lagstiftning är, och dess ekonomiska följder för▌ unionens budget.

4.  Innan något beslut fattas om finansieringsavslag ska slutsatserna från kommissionens kontroller och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen, varefter de båda parterna ska söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas.

5.  Finansiering får inte vägras på grund av

a)  utgifter som belastat den ansvariga myndigheten mer än 36 månader innan kommissionen skriftligen underrättar medlemsstaten om sina slutsatser,

b)   utgifter för fleråriga åtgärder inom ramen för de nationella programmen, om stödmottagarens slutliga förpliktelse uppstår mer än 36 månader innan kommissionen skriftligen underrättar medlemsstaten om sina slutsatser,

c)  utgifter för andra åtgärder inom ramen för nationella program än de som avses i led b, för vilka den ansvariga myndighetens utbetalning eller, i förekommande fall, slutbetalning sker mer än 36 månader innan kommissionen skriftligen underrättar medlemsstaten om sina slutsatser.

6.  Kommissionen ska i genomförandeakter fastställa villkoren för genomförandet av kontroll av överensstämmelse när det gäller åtgärder som ska vidtas i samband med antagandet av beslutet och dess genomförande, inklusive informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna och de tidsfrister som ska iakttas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 55.3.

Artikel 43

Medlemsstaternas skyldigheter

En finansiell korrigering som görs av kommissionen ska inte påverka medlemsstatens skyldighet att återkräva medel enligt artikel 21 h i denna förordning och att återkräva statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget och artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999[8].

Artikel 44

Återbetalning

1.  Återbetalningar till unionens allmänna budget ska göras före den förfallodag som anges i betalningskravet, som ska vara utformat i enlighet med artikel 80 i budgetförordningen. Förfallodagen ska vara den sista dagen i den andra månaden efter det att betalningskravet utfärdades.

2.  Varje försening av en återbetalning ska leda till att dröjsmålsränta tas ut från och med förfallodagen till och med den dag då betalning sker. Räntesatsen ska vara en och en halv procentenhet högre än den ränta som Europeiska centralbanken tillämpar för sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner den första arbetsdagen i den månad då förfallodagen inträffar.

Avsnitt 5

Tillbakadragande av åtaganden

Artikel 45

Principer

1.  Belopp inom de nationella programmen som omfattas av ett åtagande men som inte blir föremål för förfinansiering och årlig förfinansiering enligt artikel 33 eller betalningsansökningar enligt artikel 39 senast den 31 december det andra året efter året för budgetåtagandet ska dras tillbaka. Kommissionen ska beräkna det belopp som ska dras tillbaka genom att till varje budgetåtagande för åren 2015–2020 lägga en sjättedel av det årliga budgetåtagande som hänför sig till det totala årliga bidraget för 2014.

1a.  Genom avvikelse från punkt 1 ska tidsfristerna för återtagande av medel inte tillämpas på det årliga budgetåtagande som hänför sig till det totala årliga bidraget för 2014.

1b.  Om det första årliga budgetåtagandet hänför sig till det totala årliga bidraget för 2015 ska, genom avvikelse från punkt 1, tidsfristerna för tillbakadragande inte tillämpas på det årliga budgetåtagande som hänför sig till det totala årliga bidraget för 2015. I sådana fall ska kommissionen beräkna beloppet enligt punkt 1 genom att lägga till en femtedel av det årliga budgetåtagandet med anknytning till det totala årliga bidraget för 2015 till vart och ett av budgetåtagandena för perioden 2016–2020.

2.  Åtaganden för periodens sista år ska dras tillbaka enligt reglerna för avslutande av programmen.

3.  Om åtaganden ännu är öppna den sista dagen då utgifter är stödberättigande enligt de frister som anges i artikel 17.3 och den ansvariga myndigheten inte har gjort någon ansökan om utbetalning för dem inom sex månader efter den dagen, ska dessa automatiskt dras tillbaka.

Artikel 46

Undantag från reglerna om tillbakadragande av åtaganden

1.  Det belopp som ska dras tillbaka ska minskas med de belopp som den ansvariga myndigheten inte har kunnat deklarera till kommissionen på grund av att

a)  åtgärderna har ställts in genom ett rättsligt förfarande eller ett administrativt överklagande med uppskjutande verkan, eller

b)   force majeure allvarligt har påverkat genomförandet av hela eller delar av det nationella programmet. De ansvariga myndigheter som åberopar force majeure ska påvisa dess direkta följder för genomförandet av hela eller delar av det nationella programmet.

Det går att begära minskning en gång om inställandet eller force majeure varade upp till ett år, eller flera gånger, motsvarande hur länge force majeure varat eller antalet år mellan den dag då åtgärden ställdes in genom ett rättsligt eller administrativt beslut och dagen för ett slutligt rättsligt eller administrativt beslut.

2.  Medlemsstaten ska senast den 31 januari skicka information till kommissionen om de undantag som avses i punkt 1 för det belopp som ska deklareras senast vid utgången av föregående år.

3.  Den del av budgetåtagandena för vilken en betalningsansökan har gjorts men där utbetalningen minskats eller inställts av kommissionen den 31 december år n + 2 ska inte beaktas vid beräkningen av automatiskt återtagande.

Artikel 47

Förfarande

1.  När det finns risk för att åtagandena måste dras tillbaka enligt artikel 45 ska kommissionen underrätta medlemsstaterna så snart som möjligt.

2.  På grundval av de uppgifter som kommissionen förfogar över den 31 januari ska den underrätta den ansvariga myndigheten om hur stort belopp som kommer att dras tillbaka mot bakgrund av de uppgifter den har tillgång till.

3.  Medlemsstaten ska ha två månader på sig för att godkänna det belopp som ska dras tillbaka eller för att lämna synpunkter.

4.  Kommissionen ska automatiskt dra tillbaka beloppet senast nio månader efter den sista tidsfrist som följer av tillämpningen av punkterna 1–3.

5.  Om belopp dras tillbaka automatiskt ska bidraget från unionens budget till det berörda nationella programmet reduceras för året i fråga med det automatiskt tillbakadragna beloppet. Unionens bidrag i finansieringsplanen ska minskas proportionellt, såvida inte medlemsstaten lägger fram en finansieringsplan som varit föremål för översyn.

KAPITEL V

INFORMATION, KOMMUNIKATION, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH RAPPORTERING

Artikel 48

Information och publicitet

1.  Medlemsstaterna och de ansvariga myndigheterna ska ansvara för

a)  ▌en webbplats eller en webbportal med information om och tillgång till alla nationella program i den medlemsstaten,

b)   informationen till potentiella stödmottagare om vilka finansieringsmöjligheter som finns inom ramen för de nationella programmen,

c)  publicitet med inriktning på unionsmedborgarna om den roll som de särskilda förordningarna spelar och om vilka resultat som uppnåtts, genom informations- och kommunikationsåtgärder som belyser resultaten och effekterna av de nationella programmen.

2.  För att garantera insyn i genomförandet av de nationella programmen ska medlemsstaterna upprätthålla en förteckning över de understödda åtgärderna inom varje nationellt program, som ska finnas tillgänglig via webbsidan eller webbportalen. Förteckningen över åtgärderna ska innehålla uppdaterad information om de slutliga stödmottagarna, namnen på projekten och hur mycket de tilldelas i form av unionsfinansiering.

2a.  I regel ska informationen offentliggöras förutom när den är skyddad på grund av att den omfattas av sekretess, i synnerhet avseende säkerhet, allmän ordning, brottsutredningar och skydd av personuppgifter.

3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 54 för att föreskriva regler om de informations- och offentlighetsåtgärder som riktar sig till allmänheten samt informationsåtgärder för stödmottagare.

4.  Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa de tekniska kraven för informations- och offentlighetsåtgärderna. Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 55.3.

Artikel 49

Genomföranderapporter

1.  Senast den 31 mars 2016 och senast den 31 mars varje år därefter till och med 2022 ska den ansvariga myndigheten till kommissionen lämna in en årlig rapport om genomförandet av varje nationellt program under det föregående budgetåret och får offentliggöra denna information på lämplig nivå. Den rapport som lämnas in 2016 ska omfatta budgetåren 2014 och 2015. Medlemsstaterna ska lämna in en slutlig rapport om genomförandet av de nationella programmen senast den 31 december 2023.

2.  De årliga genomföranderapporterna ska innehålla uppgifter om

a)  genomförandet av det nationella programmet i förhållande till de ekonomiska uppgifterna och till indikatorerna,

b)   eventuella frågor av betydelse som påverkar det nationella programmets resultat.

3.  Mot bakgrund av halvtidsöversynen ska i den årliga rapport om genomförandet som lämnas in 2017 följande anges och bedömas:

-a)  Den information som avses punkt 2▌.

a)  Framstegen med att nå de eftersträvade målen i det nationella programmet med hjälp av bidraget från unionens budget ▌.

b)   Det sätt på vilket de enligt artikel 12 relevanta partnerna deltar i programmet.

4.  Den årliga genomföranderapport som ska lämnas in 2020 och den slutliga genomföranderapporten ska, utöver de uppgifter och den bedömning som avses i punkt▌2 ▌, innehålla uppgifter om och en bedömning av de framsteg som gjorts i förhållande till det nationella programmet, med beaktande av resultatet av den politiska dialogen.

5.  De årliga genomföranderapporter som avses i punkterna 1–4 ska anses godtagbara om de innehåller alla uppgifter som krävs i de punkterna. Kommissionen ska inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av en årlig genomföranderapport underrätta medlemsstaten om rapporten inte är godtagbar, och om detta inte sker ska den anses vara godtagbar.

6.  Kommissionen ska underrätta medlemsstaten om sina iakttagelser om den årliga genomföranderapporten inom två månader från mottagandet av den årliga genomföranderapporten. Om kommissionen inte lämnar synpunkter inom denna tidsfrist ska rapporterna anses vara godkända.

7.  Kommissionen får lämna synpunkter på sådant i den ansvariga myndighetens årliga genomföranderapport som påverkar genomförandet av det nationella programmet. Om sådana synpunkter har lämnats ska den ansvariga myndigheten lämna alla de uppgifter som behövs med avseende på dessa synpunkter och, om så är befogat, inom tre månader informera kommissionen om vilka ▌åtgärder som har vidtagits.

8.  Den årliga och den slutliga genomföranderapporten ska utarbetas enligt de modeller som antagits av kommissionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 55.2.

Artikel 50

Den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen

1.  Kommissionen ska regelbundet övervaka tillämpningen av denna förordning och de särskilda förordningarna, vid behov i samarbete med medlemsstaterna.

2.  Genomförandet av de särskilda förordningarna ska bedömas av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna, i enlighet med artikel 52.

3.  En gemensam övervaknings- och utvärderingsram ska införas för att mäta åtgärdernas relevans, genomslagskraft, effektivitet, mervärde och hållbarhet samt de administrativa bördornas förenkling och minskning, mot bakgrund av målen för denna förordning och de särskilda förordningarna och de resultat som de ger i egenskap av instrument som bidrar till utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 54 för att vidareutveckla den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen.

5.  Medlemsstaterna ska förse kommissionen med ▌den information som behövs ▌för att denna förordning och de särskilda förordningarna ska kunna övervakas och utvärderas.

6.  Kommissionen ska också bedöma komplementariteten mellan åtgärder genomförda inom ramen för de särskilda förordningarna och åtgärder genomförda inom ramen för unionens relevanta politik, instrument och initiativ på andra områden.

6a.  Kommissionen ska särskilt uppmärksamma övervakningen och utvärderingen av de åtgärder och program som avser tredjeländer, i enlighet med artikel 9.

Artikel 51

Medlemsstaternas utvärdering av nationella program

1.  Medlemsstaterna ska göra de utvärderingar som avses i artikel 52.1. De utvärderingar som ska göras under 2017 ska i enlighet med den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen bidra till att förbättra kvalitén i utformningen och genomförandet av de nationella programmen.

2.  I detta hänseende ska medlemsstaterna se till att förfaranden har införts för att ta fram och samla in de uppgifter som krävs för utvärderingar, inklusive uppgifter som rör indikatorer i den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen.

3.  De utvärderingar som avses i artikel 52.1 ska göras av▌ experter som fungerar fristående från ansvariga myndigheter, revisionsmyndigheter och delegerade myndigheter. Dessa experter får vara knutna till en oberoende offentlig institution som ansvarar för övervakning, utvärdering och revision av förvaltningen. Kommissionen ska lämna vägledning om hur utvärderingarna ska utföras.

4.  De utvärderingar som avses i artikel 52.1 ska offentliggöras i sin helhet förutom när informationen är skyddad på grund av att den omfattas av sekretess, i synnerhet avseende säkerhet, allmän ordning, brottsutredningar och skydd av personuppgifter.

Artikel 52

Medlemsstaternas och kommissionens utvärderingsrapporter

1.  I enlighet med den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen ska medlemsstaterna lämna följande till kommissionen:

a)  En preliminär utvärderingsrapport senast den 31 december 2017 om genomförandet av åtgärder och framstegen med att nå målen i det nationella programmet.

b)   En rapport senast den 31 december 2023 om efterhandsutvärderingen av effekterna av de åtgärder som vidtas inom ramen för de nationella programmen.

2.  På grundval av de rapporter som avses i punkt 1 ska kommissionen förelägga Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén följande:

a)  Senast den 30 juni 2018 en preliminär utvärderingsrapport om genomförandet av denna förordning och de särskilda förordningarna på unionsnivå. Rapporten ska också innehålla en bedömning av den halvtidsöversyn som genomförts i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och de särskilda förordningarna.

b)   Senast den 30 juni 2024 en efterhandsutvärdering om effekterna av denna förordning och de särskilda förordningarna, efter avslutandet av de nationella programmen.

3.  I sin efterhandsutvärdering ska kommissionen också granska hur de särskilda förordningarna påverkat utvecklingen av området med frihet, säkerhet och rättvisa när det gäller deras bidrag till följande mål:

a)  Utvecklingen av en gemensam kultur när det gäller gränssäkerhet, samarbete inom brottsbekämpning och krishantering.

b)   Effektivare hantering av migrationsströmmarna till EU.

c)  Utvecklingen av ett gemensamt europeiskt asylsystem.

d)   Rättvis och lika behandling av tredjelandsmedborgare.

e)  Solidaritet och samarbete mellan medlemsstater i frågor som rör migration och inre säkerhet.

f)  En gemensam strategi för unionen gentemot tredjeländer i migrations- och säkerhetsfrågor.

▌

3a.  Alla utvärderingsrapporter som föreskrivs i denna artikel ska offentliggöras i sin helhet förutom när informationen är skyddad på grund av att den omfattas av sekretess, i synnerhet avseende säkerhet, allmän ordning, brottsutredningar och skydd av personuppgifter.

KAPITEL VI

▌ SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 54

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den delegering av befogenhet som avses i denna förordning ska ges till kommissionen för en period av sju år från och med ikraftträdandet av denna förordning. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av sju år. Delegeringen av befogenheter ska genom tyst medgivande förlängas med en period på tre år, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i denna förordning får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt denna förordning ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 55

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den gemensamma kommitté ▌för asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet, som härigenom inrättas▌. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, med undantag av artiklarna 14.4, 22.5, 40.2, 42.6 och 48.4 i denna förordning.

Artikel 56

Översyn

Europaparlamentet och rådet ska på förslag av kommissionen se över denna förordning senast den 30 juni 2020.

Artikel 57

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar    På rådets vägnar

Ordförande          Ordförande

 

___________________

 

BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

 

Kommissionens förklaring om antagandet av nationella program

 

”Kommissionen kommer att göra sitt bästa för att informera Europaparlamentet i förväg när nationella program antas.”

 

 

Kommissionens förklaring om artikel 5.4 andra stycket b i förordning 182/2011

 

”Kommissionen framhåller att det strider både mot ordalydelsen och andemeningen i förordning nr 182/2011 (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13) att systematiskt åberopa artikel 5.4 andra stycket b. För att denna bestämmelse ska användas måste det finnas ett särskilt behov av att avvika från principen om att kommissionen får anta ett utkast till genomförandeakt om inget yttrande avges. Eftersom detta är ett undantag från den allmänna regel som fastställs i artikel 5.4, kan inte användningen av andra stycket b anses ingå i lagstiftarens ”utrymme för skönsmässig bedömning”, utan användningen måste tolkas restriktivt och därmed också motiveras.”

 

14.9.2012

YTTRANDE från budgetutskottet

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering

( COM(2011)0752 – C7‑0444/2011 – 2011/0367(COD) )

Föredragande: Monika Hohlmeier

 

 

KORTFATTAD MOTIVERING

Budgeten för inrikes frågor

I juni 2011 lade kommissionen fram sitt förslag till flerårig budgetram. Hit hör en budgetram för inrikes frågor på 10,9 miljarder EUR för perioden 2014–2020.

Detta belopp omfattar utgifter för finansieringsprogram och även finansiering av storskaliga it-system och av de EU-byråer som är verksamma på området inrikes frågor[9].

 

Budgeten för inrikes frågor 2014–2020

Miljoner EUR (löpande priser)

Asyl- och migrationsfonden

inkl. vidarebosättningsprogrammet och Europeiska migrationsnätverket

3 869

Fonden för inre säkerhet

inkl. nya storskaliga it-system

4 648

Befintliga storskaliga it-system och it-byrån

822

Delsumma för belopp

9 339

Byråer

(Europol, Frontex, EASO, Cepol och EMCDDA)

1 572

Totalt

10 911

 

Den rättsliga ramen för de två fonderna

Kommissionen föreslår att man ska minska antalet fonder till två och upprätta övergripande bestämmelser för fondernas förvaltning. Syftet med detta är att förenkla finansieringsstrukturen för inrikes frågor och att anpassa utgifterna på EU-nivå med EU:s strategiska mål. De två fonderna fungerar därmed i mån av möjlighet med likadana mekanismer för tillhandahållande.

Denna förordning om ”allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och för instrumentet för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering” är därmed en del av EU-finansieringens ramverk inom ramen för två fonder:

·en asyl- och migrationsfond

·en fond för inre säkerhet (som består av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering).

Detta horisontella instrument som är tillämpligt såväl på asyl- och migrationsfonden som på de två delarna av fonden för inre säkerhet (antingen direkt eller genom korshänvisningar) fastställer regler för programplanering, förvaltning och kontroll, rapportering om ekonomisk förvaltning samt utvärdering.

Den här övergripande strukturen med fyra förordningar är nödvändig i ljuset av rådets olika röstningsregler som kommer från variabel geometri enligt protokoll 19 (om Schengenregelverket) och 21 (om Förenade kungarikets och Irlands ställning när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa) i fördragen. Genom denna horisontella förordning minskar antalet bestämmelser jämfört med om de skulle upprepas i varje akt.

De allmänna bestämmelserna

I denna förordning föreskrivs endast skyldigheter av ekonomisk och teknisk art, såsom regler för programplanering, förvaltning och kontroll, ekonomisk förvaltning, räkenskapsavslutning, avslutning av program och rapportering, samt utvärderingsmekanismer och mekanismer för tillhandahållande. I de tre särskilda bestämmelserna behandlas fastställande av politiska mål, stödberättigande åtgärder, resursfördelning och insatserna omfattning inom varje enskilt politikområde.

Ekonomiska konsekvenser

Eftersom det i denna förordning endast föreskrivs allmänna regler för finansiering av utgifter finns det inte några förutsedda anslag. Kommissionens förslag till flerårig budgetram omfattar i stället ett förslag på 3 869 miljoner EUR för asyl- och migrationsfonden och på 4 648 miljoner EUR för fonden för inre säkerhet (se tabellen ovan för löpande priser). Politiken för inrikes frågor genomförs huvudsakligen genom delad förvaltning, och den faktiska dagliga förvaltningen genomförs på nationell nivå.

Ändringsförslagen

Föredraganden föreslår dessutom att man klart ska betona att de verksamheter som finansieras måste föra med sig ett mervärde för EU. Därför bör även de relevanta behöriga EU-byråerna i tillräcklig utsträckning rådfrågas avseende den politiska dialogen med medlemsstater som förberedelse för att upprätta nationella program.

För att så långt som möjligt hindra att EU-stöd missbrukas föreslår föredraganden att man ska tillåta oanmälda kontroller och inspektioner på plats. Mot bakgrund av varje medlemsstats egna bidrag föreslår föredraganden att insatser i nödsituationer inte ska vara stödberättigade till 100 procent utan att medlemsstaterna alltid ska bidra med ett minimum av medfinansiering, om än på mycket låg nivå. Syftet med detta är att uppnå effektiv och målinriktad finansiering av stöden.

Föredraganden föreslår att man ska tillhandahålla årliga förfinansieringsbelopp för att säkra stödens kontinuitet.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag    1

Förslag till lagstiftningsresolution

Punkt 1a (ny)

 

Förslag till lagstiftningsresolution

Ändringsförslag

 

1a. Europaparlamentet påpekar att den finansieringsram som specificeras i lagförslaget bara utgör en vägledning för lagstiftningsmyndigheten och inte kan fastställas innan en överenskommelse nåtts om förslaget till förordning om den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

 

Ändringsförslag    2

Förslag till lagstiftningsresolution

Punkt 1b (ny)

 

Förslag till lagstiftningsresolution

Ändringsförslag

 

1b. Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 8 juni 2011 ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla”. Parlamentet upprepar att det behövs tillräckligt med extra medel i nästa fleråriga budgetram för att unionen ska kunna fullfölja sina nuvarande politiska prioriteringar och de nya uppgifter som följer av Lissabonfördraget, och dessutom kunna reagera på oförutsedda händelser. Parlamentet påpekar att till och med en ökning av resursnivån för nästa fleråriga budgetram med minst fem procent jämfört med 2013 endast i begränsad utsträckning kan bidra till att nå unionens överenskomna mål och åtaganden och principen om solidaritet inom unionen. Rådet uppmanas, om det inte delar denna inställning, att tydligt identifiera vilka av dess politiska prioriteringar eller projekt som kan strykas helt och hållet, trots deras påvisade europeiska mervärde.

 

__________

1 Antagna texter, P7_TA(2011)0266

 

Ändringsförslag    3

Förslag till lagstiftningsresolution

Punkt 1c (ny)

 

Förslag till lagstiftningsresolution

Ändringsförslag

 

1c. Europaparlamentet understryker att kommissionen i sitt förslag behöver återspegla dessa politiska prioriteringar på ett förutseende och lämpligt sätt, i ljuset av de uppgifter som unionen redan identifierat och slutfört.

 

Ändringsförslag    4

Förslag till lagstiftningsresolution

Punkt 1d (ny)

 

Förslag till lagstiftningsresolution

Ändringsförslag

 

1d. Europaparlamentet upprepar att det i Lissabonfördraget föreskrivs att delegerade akter endast är akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som rör icke-väsentliga delar av en rättsakt. Parlamentet vidhåller därför sin kritik mot det utbredda användandet av delegerade akter och insisterar på att varje väsentlig del måste fastställas i den aktuella lagstiftningsakten.

 

Ändringsförslag    5

Förslag till förordning

Skäl 2a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(2a) I sin resolution av den 8 juni 2011 ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla”1 betonade Europaparlamentet behovet av en samordnad strategi för brådskande invandrings- och asylfrågor samt för förvaltning av unionens yttre gränser, med tillräcklig finansiering och stödverktyg som ställs till förfogande för att hantera krissituationer under iakttagande av mänskliga rättigheter och i en solidarisk anda mellan alla medlemsstater, samt med respekt för det nationella ansvaret och en tydlig definition av uppgifterna. Parlamentet konstaterar vidare med anledning av detta att de allt större utmaningarna för Frontex, för det europeiska stödkontoret för asylfrågor och för fonderna för solidaritet och hantering av migrationsströmmar måste beaktas på vederbörligt sätt.

 

––––––––––––––––––––––

1 Antagna texter, P7_TA(2011)0266

Motivering

Punkt 106 i resolutionen av den 8 juni 2011 ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla”.

 

Ändringsförslag    6

Förslag till förordning

Skäl 2b (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(2b) I sin resolution av den 8 juni 20111, betonade Europaparlamentet vidare att bättre synergieffekter måste skapas mellan olika fonder och program, och påpekade att en förenkling av förvaltningen av fonderna och möjligheten till korsfinansiering gör att ytterligare medel kan avsättas för gemensamma mål. Parlamentet välkomnade kommissionens avsikt att minska antalet budgetinstrument på området för inrikes frågor till en tvådelad struktur och när detta är möjligt med delad förvaltning. Denna strategi bör i hög grad bidra till ökad förenkling, rationalisering, konsolidering och insyn i de nuvarande fonderna och programmen. Parlamentet underströk dock att det måste garanteras att de olika inrikespolitiska målen inte blandas ihop.

 

______________

1 Antagna texter, P7_TA(2011)0266

Motivering

Punkt 108 i resolutionen av den 8 juni 2011 ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla”.

 

Ändringsförslag    7

Förslag till förordning

Skäl 3a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(3a) Användningen av medel på det här området bör samordnas bättre för att uppnå kompletteringseffekter, bättre effektivitet och synlighet samt för att förbättra budgetsynergierna.

 

Ändringsförslag    8

Förslag till förordning

Skäl 3b (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(3b) Rättesnören för att uppnå målen för stöden bör vara att förbättra genomförandet och kvaliteten avseende utgifterna, samtidigt som man ser till att de finansiella resurserna används optimalt.

 

Ändringsförslag    9

Förslag till förordning

Skäl 7

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(7) Yttre åtgärder bör vara enhetliga och konsekventa enligt artikel 18.4 i EU‑fördraget.

(7) Yttre åtgärder bör vara enhetliga och konsekventa enligt artikel 18.4 i EU-fördraget. Kommissionen bör tillsammans med Europeiska utrikestjänsten inrätta en effektiv mekanism för att säkerställa sådan enhetlighet.

 

Ändringsförslag    10

Förslag till förordning

Skäl 11

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(11) Huruvida utgifter är stödberättigande enligt de nationella programmen bör fastställas i nationell lagstiftning, på grundval av gemensamma principer. Den första och sista dagen för stödberättigande utgifter bör fastställas på ett sätt som ger enhetliga och rättvisa regler som är tillämpliga på de nationella programmen.

(11) Huruvida utgifter är stödberättigande enligt de nationella programmen bör fastställas i nationell lagstiftning, på grundval av gemensamma principer som fastställs i denna förordning. Den första och sista dagen för stödberättigande utgifter bör fastställas på ett sätt som ger enhetliga och rättvisa regler som är tillämpliga på de nationella programmen.

 

Ändringsförslag    11

Förslag till förordning

Skäl 12

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(12) Tekniskt bistånd bör göra det möjligt för medlemsstaterna att stödja genomförandet av sina nationella program och bistå stödmottagarna så att de kan fullgöra sina skyldigheter och följa unionslagstiftningen.

(12) Tekniskt bistånd är av avgörande betydelse när det gäller att göra det möjligt för medlemsstaterna att stödja genomförandet av sina nationella program, bistå stödmottagarna så att de kan fullgöra sina skyldigheter och följa unionslagstiftningen samt i sin tur öka synligheten och tillgängligheten avseende EU-fonder.

 

Ändringsförslag    12

Förslag till förordning

Skäl 13

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(13) För att säkerställa en ändamålsenlig ram för snabbt tillhandahållande av bistånd vid nödsituationer bör denna förordning möjliggöra stöd till åtgärder för vilka utgifterna uppstod innan ansökan om sådant bistånd lämnades in, i enlighet med den bestämmelse i budgetförordningen som medger sådan flexibilitet i väl motiverade undantagsfall.

(13) För att säkerställa en ändamålsenlig ram för snabbt tillhandahållande av bistånd vid nödsituationer bör denna förordning möjliggöra stöd till åtgärder för vilka utgifterna uppstod innan ansökan om sådant bistånd lämnades in, i enlighet med den bestämmelse i budgetförordningen som medger sådan flexibilitet i väl motiverade undantagsfall.

1 Treårsöversynen av budgetförordningen: kommissionens förslag KOM (2010) 0260 .

1 Förordningen om de finansiella reglerna för Europeiska unionens årliga budget ( COM(2010)815 av den 22.12.2010).

Motivering

Korrigerad hänvisning.

 

Ändringsförslag    13

Förslag till förordning

Skäl 16a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(16a) Det är en nyckelprioritering att använda stöden på ett korrekt sätt, men samtidigt bör det bli enklare att använda stöden i de berörda politikområdena. I detta syfte bör kontrolltätheten minska om medlemsstatens felkvot vid tillämpningen av denna förordning och tillhörande särskilda bestämmelser inte överstiger 2 %.

 

Ändringsförslag    14

Förslag till förordning

Skäl 22

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(22) I samband med treårsöversynen av budgetförordningen¹ införs ändringar i principerna för delad förvaltning som måste beaktas.

(22) I samband med treårsöversynen av budgetförordningen1 införs ändringar i metoden för delad förvaltning som måste beaktas.

1 Treårsöversynen av budgetförordningen: kommissionens förslag KOM (2010) 0260 .

1 Förordningen om de finansiella reglerna för Europeiska unionens årliga budget ( COM(2010)815 av den 22.12.2010).

Motivering

Delad förvaltning är inte en princip för att genomföra, utan en metod för att genomföra EU:s budget.

 

Ändringsförslag    15

Förslag till förordning

Skäl 22a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(22a) När kommissionen genomför budgeten tillsammans med medlemsstaterna (”delad förvaltning”) bör genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna. Kommissionen och medlemsstaterna bör rätta sig efter principerna om sund ekonomisk förvaltning, öppenhet och icke-diskriminering, och se till att EU:s insats framgår tydligt när de förvaltar unionens medel. Kommissionen och medlemsstaterna bör för detta ändamål uppfylla alla sina respektive kontroll- och revisionsskyldigheter samt åta sig det ansvar som följer därav enligt denna förordning. Kompletterande bestämmelser bör fastställas i det sektorsspecifika regelverket.

 

Ändringsförslag    16

Förslag till förordning

Skäl 27a (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(27a) Det är nödvändigt att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av programmet och dess genomförande på ett sätt som är så effektivt och användarvänligt som möjligt, samtidigt som klarheten om rättsläget och tillgången till instrumentet garanteras för alla deltagare. Eftersom delar av verksamheten inom ramen för dessa fonder utförs under delad förvaltning bör medlemsstaterna avstå från att lägga till ytterligare bestämmelser som komplicerar stödmottagarnas användning av fonderna.

 

Ändringsförslag    17

Förslag till förordning

Artikel 3 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. De särskilda förordningarna ska genom nationella program, unionsåtgärder och bistånd vid nödsituationer ge stöd som kompletterar nationella, regionala och lokala insatser, i syfte att nå unionens mål.

1. De särskilda förordningarna ska genom nationella program, unionsåtgärder och bistånd vid nödsituationer ge stöd som kompletterar nationella, regionala och lokala insatser, i syfte att nå unionens mål, och som skapar ett EU-mervärde.

Motivering

EU-stöd bör alltid skapa EU-mervärde och inte ersätta nationellt stöd.

 

Ändringsförslag    18

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Kommissionen ska agera för att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt de särskilda förordningarna genom att vidta förebyggande åtgärder, utföra effektiva kontroller och – om oriktigheter upptäckts – återkräva felaktigt utbetalda medel, samt vid behov fastställa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

1. Kommissionen ska agera för att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt de särskilda förordningarna genom att vidta förebyggande åtgärder, utföra effektiva kontroller och – om oriktigheter upptäckts – återkräva felaktigt utbetalda medel, samt vid behov fastställa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder. Utan att det påverkar punkt 3 i denna artikel, ska kommissionen, om de administrativa kraven på rätt genomförande inte föreligger, vidta lämpliga åtgärder för att bistå medlemsstaten med att inrätta de administrativa strukturer som behövs.

 

Ändringsförslag    19

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 4

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4. Medlemsstaterna ska erbjuda effektivt skydd mot bedrägeri, i synnerhet när det gäller områden med högre risknivå; skyddsåtgärderna ska vara avskräckande, verkningsfulla och proportionella.

4. Medlemsstaterna ska erbjuda effektivt skydd mot bedrägeri, i synnerhet när det gäller områden med högre risknivå; skyddsåtgärderna ska vara avskräckande, verkningsfulla och proportionella. Det kan bl.a. handla om oanmälda kontroller och inspektioner på plats.

Motivering

För att så långt som möjligt hindra att EU-stöd missbrukas bör det vara möjligt att göra oanmälda kontroller och inspektioner på plats.

 

Ändringsförslag    20

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 4 – stycke 2 (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4. Unionsåtgärder, bistånd vid nödsituationer och tekniskt bistånd på kommissionens initiativ kan genomföras

4. Unionsåtgärder, bistånd vid nödsituationer och tekniskt bistånd på kommissionens initiativ kan genomföras

– direkt, av kommissionen eller via genomförandeorgan,

– direkt, av kommissionen eller via genomförandeorgan,

– indirekt, inte av medlemsstater utan av enheter eller personer i enlighet med artikel [57] i budgetförordningen.

– indirekt, inte av medlemsstater utan av enheter eller personer i enlighet med artikel [57] i budgetförordningen.

 

Kommissionen är fortsatt ansvarig för att genomföra EU:s budget enligt artikel 317 i EUF-fördraget och ska informera Europaparlamentet och rådet om verksamhet som utförts av enheter enligt den andra strecksatsen.

Motivering

Genom ändringsförslaget blir texten förenlig med den reviderade budgetförordningen.

 

Ändringsförslag    21

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Biståndet vid nödsituationer kan uppgå till 100 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för tillgängliga resurser.

2. Biståndet vid nödsituationer kan uppgå till över 90 % men inte utgöra 100 % av de stödberättigande utgifterna, inom ramen för tillgängliga resurser och utan hinder av artikel 16.

Motivering

Det är nödvändigt att medlemsstater alltid medfinansierar verksamheter och därmed säkrar målinriktad användning av unionens stöd. Syftet är att säkra att EU-stöd används och stämmer överens på ett effektivt och ansvarsfullt sätt. I nödfall kan stödet behöva överstiga 90 % av utgifterna, men det bör inte utgöra 100 %.

 

Ändringsförslag    22

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Inför programperioden ska kommissionen föra en politisk dialog med varje medlemsstat om de nationella behoven och hur unionsbudgeten kan bidra till uppfyllandet av dessa krav, med hänsyn tagen till utgångsläget i den berörda medlemsstaten och målen för de särskilda förordningarna. Den politiska dialogen ska konkretiseras i godkända protokoll eller en skriftväxling som ska kartlägga den berörda medlemsstatens särskilda behov och prioriteringar och tjäna som ram för utarbetandet av de nationella programmen.

1. Inför programperioden ska kommissionen föra en politisk dialog med varje medlemsstat om de nationella behoven och hur unionsbudgeten kan bidra till uppfyllandet av dessa krav, med hänsyn tagen till utgångsläget i den berörda medlemsstaten och målen för de särskilda förordningarna. Den politiska dialogen ska konkretiseras i godkända protokoll eller en skriftväxling som ska kartlägga den berörda medlemsstatens särskilda behov och prioriteringar och tjäna som ram för utarbetandet av de nationella programmen.

 

För att säkra det nödvändiga EU-mervärdet ska den politiska dialogen omfatta lämpligt samråd med de behöriga EU-byråerna och möjliggöra ett åsiktsutbyte om EU-aktiviteter.

Åtgärder som ska genomföras i och avseende tredjeländer ska inte vara direkt utvecklingsinriktade, och den politiska dialogen ska eftersträva fullständig samstämmighet med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik vad gäller det land eller den region som berörs.

Åtgärder som ska genomföras i och avseende tredjeländer ska inte vara direkt utvecklingsinriktade, och den politiska dialogen ska eftersträva fullständig samstämmighet med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik vad gäller det land eller den region som berörs.

Motivering

Både medlemsstater och behöriga EU-byråer behöver inleda en konstruktiv dialog om hur man identifierar uppgifter och prioriteringar, för att säkra det nödvändiga EU-mervärdet av EU:s utgifter. Vid förberedelsearbetet inför nationella program bör samråd därför hållas med de relevanta behöriga EU-byråerna, samtidigt som medlemsstaterna bör ha möjlighet att ha synpunkter på EU-aktiviteterna.

 

Ändringsförslag    23

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 2 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c) En lämplig strategi för att kartlägga vilka mål som ska eftersträvas med stödet från unionens budget, med målsättningar för hur de ska nås, en preliminär tidsplan och exempel på planerade åtgärder för att nå dessa mål.

(c) En lämplig strategi för att kartlägga vilka mål som ska eftersträvas med stödet från unionens budget, med målsättningar för hur de ska nås, en preliminär tidsplan och exempel på planerade åtgärder för att nå dessa mål. Denna strategi ska i varje medlemsstat garantera en rättvis och skälig fördelning av medlen – fördelade inom ramen för de specifika förordningarna – med avseende på vart och ett av de mål som fastställs i de specifika förordningarna.

 

Ändringsförslag    24

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 6a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

6a. Alla nationella program ska godkännas senast den 31 december 2014.

 

Ändringsförslag    25

Förslag till förordning

Artikel 22 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Medlemsstaterna ska fullgöra sina skyldigheter när det gäller förvaltning, kontroll och revision och åta sig det ansvar som följer därav enligt bestämmelserna om delad förvaltning i budgetförordningen och denna förordning. I enlighet med principen om delad förvaltning ska medlemsstaterna ansvara för de nationella programmens förvaltning och kontroll.

1. Medlemsstaterna ska fullgöra sina skyldigheter när det gäller förvaltning, kontroll och revision och åta sig det ansvar som följer därav enligt bestämmelserna om delad förvaltning i budgetförordningen. I enlighet med metoden om delad förvaltning ska medlemsstaterna ansvara för de nationella programmens förvaltning och kontroll, och kommissionen är fortsatt ansvarig för att genomföra unionens budget enligt artikel 317 i EUF-fördraget.

Motivering

Genom ändringsförslaget blir texten förenlig med den reviderade budgetförordningen.

 

Ändringsförslag    26

Förslag till förordning

Artikel 31 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Betalningarna ska ske i form av inledande förfinansiering, betalningar av det årliga saldot samt betalning av slutsaldot.

2. Betalningarna ska ske i form av inledande förfinansiering, årlig förfinansiering, betalningar av det årliga saldot samt betalning av slutsaldot.

Motivering

Det är nödvändigt att även tillhandahålla årlig förfinansiering för att garantera stödens kontinuitet.

 

Ändringsförslag    27

Förslag till förordning

Artikel 33 – rubriken

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Arrangemang för inledande förfinansering

Arrangemang för inledande och årlig förfinansering

Motivering

Det är nödvändigt att specificera tidsfrister för betalningar och även tillhandahålla årlig förfinansiering för att garantera stödens kontinuitet.

 

Ändringsförslag    28

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. När kommissionen har beslutat att godkänna ett nationellt program ska den betala ut ett inledande förfinansieringsbelopp för hela programperioden. Beloppet ska utgöra 4 % av bidraget från unionens budget för det berörda nationella programmet. Det kan uppdelas i två delbetalningar under förutsättning att det finns tillgängliga medel.

1. När kommissionen har beslutat att godkänna ett nationellt program ska den betala ut ett inledande förfinansieringsbelopp för hela programperioden. Beloppet ska utgöra 4 % av bidraget från unionens budget för det berörda nationella programmet. Det kan uppdelas i två delbetalningar under förutsättning att det finns tillgängliga medel inom 6 månader.

Motivering

Det är nödvändigt att specificera tidsfrister för betalningar och även tillhandahålla årlig förfinansiering för att garantera stödens kontinuitet.

 

Ändringsförslag    29

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 1a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

1a. Ett årligt förfinansieringsbelopp på 5 % av det totala stödet från unionens budget ska betalas ut till det aktuella nationella programmet före februari varje år inom den fleråriga budgetramen.

Motivering

Det är nödvändigt att specificera tidsfrister för betalningar och även tillhandahålla årlig förfinansiering för att garantera stödens kontinuitet.

 

Ändringsförslag    30

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Om ett nationellt program godkänns 2015 eller senare ska delbetalningarna betalas ut under det år då programmet godkänns.

2. Efter det första året efter den fleråriga budgetramens ikraftträdande ska delbetalningarna betalas ut senast två månader efter godkännandet av det nationella programmet, under förutsättning att det finns tillgängliga medel och nödvändiga administrativa strukturer.

Motivering

Det är nödvändigt att specificera tidsfrister för betalningar och även tillhandahålla årlig förfinansiering för att garantera stödens kontinuitet.

 

Ändringsförslag    31

Förslag till förordning

Artikel 45 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Belopp inom de nationella programmen som omfattas av ett åtagande men som inte blir föremål för förfinansiering enligt artikel 33 eller betalningsansökningar enligt artikel 39 senast den 31 december det andra året efter året för budgetåtagandet ska dras tillbaka.

1. Belopp inom de nationella programmen som omfattas av ett åtagande men som inte blir föremål för förfinansiering enligt artikel 33 eller betalningsansökningar enligt artikel 39 senast den 31 december det andra året efter året för budgetåtagandet ska dras tillbaka.

 

För tillbakadragande av åtaganden ska kommissionen beräkna beloppet genom att lägga till en sjättedel av det årliga budgetåtagandet avseende 2014 års totala årliga bidrag till vart och ett av budgetåtagandena för perioden 2015–2020.

Motivering

Kommissionen och medlemsstaterna bör se till att de nationella programmen för fonden för inre säkerhet och asyl- och migrationsfonden antas under 2014. Med tanke på möjliga svårigheter under det första MFR-året bör förlusten av medel för åtaganden med koppling till den delade förvaltningen undvikas och bestämmelserna om tillbakadraganden av åtaganden anpassas. Sålunda bör ett tillbakadragande för det första MFR-året göras genom ett tillägg av en sjättedel av 2014 års budgetåtagande till vart och ett av budgetåtagandena för perioden 2015–2020.

 

Ändringsförslag    32

Förslag till förordning

Artikel 45 – punkt 1a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

1a. Genom undantag från punkt 1 första stycket ska tidsfristerna för tillbakadragande inte tillämpas på det årliga budgetåtagandet avseende 2014 års totala årliga bidrag.

Motivering

Kommissionen och medlemsstaterna bör se till att de nationella programmen för fonden för inre säkerhet och asyl- och migrationsfonden antas under 2014. Med tanke på möjliga svårigheter under det första MFR-året bör förlusten av medel för åtaganden med koppling till den delade förvaltningen undvikas och bestämmelserna om tillbakadragande av åtaganden anpassas. Sålunda bör ett tillbakadragande för det första MFR-året göras genom ett tillägg av en sjättedel av 2014 års budgetåtagande till vart och ett av budgetåtagandena för perioden 2015–2020.

 

Ändringsförslag    33

Förslag till förordning

Artikel 45 – punkt 1b (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

1b. Om det första årliga budgetåtagandet gäller 2015 års totala årliga bidrag ska, genom undantag från punkt 1, tidsfristerna för tillbakadragande inte tillämpas på det årliga budgetåtagandet avseende 2015 års totala årliga bidrag. I sådana fall ska kommissionen beräkna beloppet enligt punkt 1 första stycket genom att lägga till en femtedel av det årliga budgetåtagandet avseende 2015 års totala årliga bidrag till vart och ett av budgetåtagandena för perioden 2016–2020.

Motivering

Om det första budgetåtagandet gäller 2015, och med tanke på möjliga svårigheter under det första MFR-året, bör förlusten av medel för åtaganden med koppling till den delade förvaltningen undvikas och bestämmelserna om tillbakadragande av åtaganden anpassas. Sålunda bör ett tillbakadragande för det första MFR-året göras genom ett tillägg av en femtedel av 2015 års budgetåtagande till vart och ett av budgetåtagandena för perioden 2016–2020.

 

Ändringsförslag    34

Förslag till förordning

Artikel 52 – punkt 2a (ny)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

2a. I de rapporter som avses i punkt 2 a och b ska kommissionen ge konkreta belägg – om sådana finns att tillgå – för den komplementaritet och de synergier som uppnåtts mellan EU-fonderna och medlemsstaternas budgetar och för EU-budgetens gynnsamma effekter i medlemsstaterna när det gäller att uppnå de mål som anges i Stockholmsprogrammet.

 

Ändringsförslag    35

Förslag till förordning

Artikel 53 – stycke 2 (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

I de rapporter som avses i artikel 52.2 a och b ska kommissionen ge konkreta belägg – om sådana finns att tillgå – för den komplementaritet och de synergier som uppnåtts mellan EU-fonderna och medlemsstaternas budgetar och för EU-budgetens gynnsamma effekter i medlemsstaterna när det gäller att uppnå de mål som anges i Stockholmsprogrammet.

 

 

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Allmänna bestämmelser - Asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet

Referensnummer

COM(2011)0752 – C7-0444/2011 – 2011/0367(COD)

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

LIBE

15.12.2011

 

 

 

Yttrande från

       Tillkännagivande i kammaren

BUDG

15.12.2011

Föredragande av yttrande

       Utnämning

Monika Hohlmeier

15.2.2012

Antagande

6.9.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

29

2

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marta Andreasen, Richard Ashworth, Reimer Böge, Zuzana Brzobohatá, Jean-Luc Dehaene, Göran Färm, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazábal Rubial, Jens Geier, Lucas Hartong, Jutta Haug, Monika Hohlmeier, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Anne E. Jensen, Ivailo Kalfin, Sergej Kozlík, Jan Kozłowski, Alain Lamassoure, Giovanni La Via, George Lyon, Claudio Morganti, Jan Mulder, Juan Andrés Naranjo Escobar, Dominique Riquet, Derek Vaughan, Angelika Werthmann

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Burkhard Balz, Maria Da Graça Carvalho, Edit Herczog, Jürgen Klute, Peter Šťastný, Georgios Stavrakakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Luigi Berlinguer

 

 

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Allmänna bestämmelser - Asyl- och migrationsfonden och fonden för inre säkerhet

Referensnummer

COM(2011)0752 – C7-0444/2011 – 2011/0367(COD)

Framläggande för parlamentet

15.11.2011

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

LIBE

15.12.2011

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

BUDG

15.12.2011

 

 

 

Föredragande

       Utnämning

Lorenzo Fontana

9.2.2012

 

 

 

Behandling i utskott

20.3.2012

10.7.2012

11.10.2012

27.11.2012

 

9.1.2014

 

 

 

Antagande

9.1.2014

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

40

9

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Philipp Albrecht, Roberta Angelilli, Edit Bauer, Emine Bozkurt, Salvatore Caronna, Philip Claeys, Carlos Coelho, Ioan Enciu, Frank Engel, Cornelia Ernst, Tanja Fajon, Kinga Gál, Kinga Göncz, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Timothy Kirkhope, Baroness Sarah Ludford, Svetoslav Hristov Malinov, Véronique Mathieu Houillon, Anthea McIntyre, Claude Moraes, Antigoni Papadopoulou, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Renate Sommer, Wim van de Camp, Axel Voss, Renate Weber, Cecilia Wikström, Tatjana Ždanoka, Auke Zijlstra

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Alexander Alvaro, Lorenzo Fontana, Mariya Gabriel, Stanimir Ilchev, Ulrike Lunacek, Hubert Pirker, Zuzana Roithová, Joanna Senyszyn, Marie-Christine Vergiat

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Leonardo Domenici, Christian Engström, Enrique Guerrero Salom, Nadja Hirsch, Olle Ludvigsson

Ingivande

13.1.2014

 

 

[1] EUT C 299, 4.10.2012, s. 108.
[2] EUT C277, 13.9.2012, s. 23.
[3]  EUT C, , s. .
[4]  EUT C, , s. .
[5]  ▌Förordning 966/2012
[6]  ▌ Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.
[7]  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
[8]  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.
[9] Källa: Meddelande från kommissionen ”Att bygga ett öppet och säkert Europa: budgeten för inrikes frågor för perioden 2014–2020” – COM(2011)0749 .