Plenarhandling
21.2.2014
INTERIMSBETÄNKANDE
om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten
( COM(2013)0534 – 2013/0255(APP) )
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Salvatore Iacolino
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Ingeborg Gräßle, budgetkontrollutskottet
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen
PR_Consent_Interim
INNEHÅLL
Sida
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...............................................4
BILAGA TILL RESOLUTIONEN..........................................................................................13
MOTIVERING.......................................................................................................................22
YTTRANDE från budgetkontrollutskottet....................................................23
YTTRANDE från budgetutskottet.........................................................................29
YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor.........................................33
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET..................................................37
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten
( COM(2013)0534 – 2013/0255(APP) )
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av förslaget till rådets förordning ( COM(2013)0534 ),
– med beaktande av förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) ( COM(2013)0535 ),
– med beaktande av förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen ( COM(2012)0363 ),
– med beaktande av rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden,
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas[1],
– med beaktande av andra instrument på det straffrättsliga området som har antagits av Europaparlamentet och rådet genom medbeslutandeförfarandet, såsom direktiv 2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande, direktivet om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området osv.,
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
– med beaktande av artiklarna 2, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 86, 218, 263, 265, 267, 268 och 340,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 december 2013,
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 30 januari 2014,
– med beaktande av artikel 81.3 i arbetsordningen,
– med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från budgetkontrollutskottet, budgetutskottet och utskottet för rättsliga frågor ( A7-0141/2014 ), och av följande skäl:
A. De huvudsakliga målen med inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten är att bidra till att stärka skyddet av unionens ekonomiska intressen, öka EU-företagens och EU-medborgarnas förtroende för unionens institutioner och säkerställa effektivare och ändamålsenligare utredning och lagföring av brott som skadar EU:s ekonomiska intressen, samtidigt som de grundläggande rättigheterna enligt Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna respekteras fullt ut.
B. EU har åtagit sig att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, och ska i enlighet med artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen respektera unionen mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Brottsligheten verkar i allt högre grad över nationsgränserna, och i fall av brott mot unionens ekonomiska intressen – vilka åsamkar unionen allvarlig ekonomisk skada varje år – måste EU reagera på ett effektivt sätt som ger mervärde åt samtliga medlemsstaters samlade insatser, eftersom EU:s budget kan skyddas mot bedrägerier på ett bättre sätt på EU-nivå.
C. Principen om nolltolerans när det gäller EU:s budget bör tillämpas för att bekämpa bedrägerier riktade mot EU:s ekonomiska intressen på ett samordnat och effektivt sätt.
D. Medlemsstaterna har det primära ansvaret för genomförandet av ungefär 80 procent av unionens budget och för uppbörden av egna medel, enligt vad som fastställs i rådets beslut 2007/436/EG, Euratom[2], vilket inom kort kommer att ersättas av rådets beslut om kommissionens ändrade förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel ( COM(2011)0739 ).
E. Det är likaså viktigt att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas både vid uppbörden av EU:s medel och i samband med utgifter.
F. Av de utredningar som genomförs av Olaf gäller 10 procent fall av gränsöverskridande organiserad brottslighet, men dessa motsvarar hela 40 procent av den sammanlagda ekonomiska inverkan på EU:s ekonomiska intressen.
G. Rättsakten om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten är den enda på det straffrättsliga området för vilken det ordinarie lagstiftningsförfarandet inte tillämpas.
H. Förslaget till förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten är i allt väsentligt kopplat till förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), för vilka det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas.
I. Respekten för rättsstaten måste vara en vägledande princip för all unionslagstiftning, särskilt i frågor som rör rättvisa och skydd av grundläggande mänskliga rättigheter.
J. Fjorton kammare från elva medlemsstaters nationella parlament har använt sig av mekanismen för utfärdande av gult kort i samband med kommissionens förslag, och kommissionen beslutade den 27 november 2013 att bibehålla förslaget, samtidigt som den uppgav att den ämnar ta vederbörlig hänsyn till de motiverade yttrandena från de nationella parlamentens kammare under lagstiftningsförfarandet.
K. Enligt artikel 86.1 i EUF-fördraget krävs enhällighet i rådet om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet, och det förefaller högst otroligt att enhällighet kommer att uppnås. Därför är det troligare att vissa medlemsstater kommer att inrätta en europeisk åklagarmyndighet genom ett fördjupat samarbete, vilket skulle tvinga kommissionen att lägga fram ett nytt förslag.
1. Europaparlamentet anser att syftet med kommissionens förslag utgör ytterligare ett steg mot att inrätta ett europeiskt straffrättsligt område och stärka verktygen för att bekämpa bedrägerier riktade mot unionens ekonomiska intressen samt därigenom öka skattebetalarnas förtroende för EU.
2. Europaparlamentet anser att inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet skulle kunna ge särskilt mervärde åt området med frihet, säkerhet och rättvisa, förutsatt att alla medlemsstater deltar, eftersom unionens ekonomiska intressen och därmed de europeiska skattebetalarnas intressen måste skyddas i samtliga medlemsstater.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet att i hög grad involvera parlamentet i sitt lagstiftningsarbete genom ett konstant informationsflöde och löpande samråd med parlamentet, så att det blir möjligt att nå ett resultat som är förenligt med ändringarna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt efter Lissabonprocessen och som båda parter kan vara huvudsakligen nöjda med.
4. För att insatserna ska vara effektiva måste det råda konsekvens mellan Europeiska unionens samtliga åtgärder på området för rättsliga frågor, och Europaparlamentet uppmanar EU-lagstiftaren att vid behandlingen av detta förslag även beakta andra närliggande förslag, såsom förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och andra relevanta straffrättsliga instrument och instrument på det processrättsliga området, för att man ska kunna garantera att förslaget är fullt kompatibelt med ovannämnda och att genomförandet blir konsekvent.
5. Europaparlamentet betonar att Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter och verksamhet måste respektera de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och de konstitutionella traditionerna i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför rådet att ta vederbörlig hänsyn till följande rekommendationer:
i) I Europeiska åklagarmyndighetens arbete bör man strikt respektera rätten till en rättvis rättegång och därmed agera i överensstämmelse med principen om att få sitt fall avgjort i behörig domstol, vilket innebär att det på förhand klart och tydligt ska fastställas vilka kriterier som gäller för besluten om vilken domstol som ska vara behörig. Eftersom den nuvarande lydelsen i artikel 27.4 ger Europeiska åklagarmyndigheten alltför stort handlingsutrymme när det gäller att tillämpa de olika behörighetskriterierna, bör dessa kriterier göras bindande och rangordnas för att säkerställa förutsebarhet. I detta avseende bör de misstänktas rättigheter beaktas. Vidare bör fastställandet av behörighet i enlighet med dessa kriterier kunna bli föremål för rättslig omprövning.
ii) Europeiska åklagarmyndigheten bör vara fullständigt oberoende från både nationella regeringar och EU:s institutioner samt skyddas från alla politiska påtryckningar.
iii) Europeiska åklagarmyndighetens behörighetsområde bör fastställas exakt, så att man på förhand vet vilka slags brott det ska omfatta. Parlamentet efterlyser en noggrann översyn av definitionerna i artikel 13 i kommissionens förslag om underordnade befogenheter, eftersom de i sin nuvarande form överträder begränsningarna i artikel 86.1–86.3 i EUF-fördraget. Detta bör göras på ett sådant sätt att det säkerställs att Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter omfattar andra brott än dem som skadar unionens ekonomiska intressen endast då samtliga nedanstående villkor uppfylls samtidigt:
a) Handlingen i fråga utgör samtidigt ett brott som skadar unionens ekonomiska intressen och andra brott.
b) De brott som skadar unionens ekonomiska intressen är av överordnad betydelse och övriga brott är bara av underordnad betydelse.
c) De övriga brotten skulle inte kunna bli föremål för ytterligare prövning och bestraffning om de inte lagfördes och behandlades i domstol tillsammans med de brott som skadar unionens ekonomiska intressen.
Vidare bör fastställandet av behörighet i enlighet med dessa kriterier kunna bli föremål för rättslig omprövning.
iv) Med tanke på att man ännu inte antagit det direktiv som avses i artikel 12 i förslaget och som anger de brott för vilka Europeiska åklagarmyndigheten kommer att ha behörighet, bör det i texten i förslaget anges att Europeiska åklagarmyndigheten inte kan lagföra brott som ännu inte anges i de relevanta medlemsstaternas lagstiftning vid tidpunkten för brottet. Vidare bör Europeiska åklagarmyndigheten inte utöva sin behörighet för brott som begåtts innan den inlett sin verksamhet till fullo. I detta avseende bör artikel 71 i förslaget ändras på motsvarande sätt.
v) Europeiska åklagarmyndighetens utredningsinstrument och utredningsåtgärder bör vara homogena, exakt utformade och kompatibla med rättssystemen i de medlemsstater där de genomförs. Vidare bör kriterierna för användning av utredningsåtgärder anges närmare så att man ser till att s.k. forum shopping kan uteslutas.
vi) Tillåtlighet och bedömning av bevismaterial i enlighet med artikel 30 är nyckelfaktorer i brottsutredningar. Bestämmelserna för detta måste vara tydliga och enhetliga inom hela det område som Europeiska åklagarmyndigheten omfattar, och de bör vara utformade så att de helt uppfyller rättssäkerhetsgarantierna. För att detta uppfyllande ska säkerställas bör reglerna för tillåtlighet av bevismaterial vara sådana att de respekterar alla rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europadomstolens rättspraxis.
vii) Rätten till effektivt överklagande bör alltid värnas under Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet i hela unionen. Europeiska åklagarmyndighetens samtliga beslut bör därför kunna bli föremål för rättslig omprövning vid den behöriga domstolen. I detta avseende bör beslut som fattas av Europeiska åklagarmyndigheten före eller oberoende av rättegången, såsom de som beskrivs i artiklarna 27, 28 och 29 om behörig domstol, avskrivande av ärenden eller förlikning, kunna överklagas vid unionens domstolar.
Därför bör artikel 36 i förslaget omarbetas för att undvika ett kringgående av fördragsbestämmelserna om unionsdomstolarnas verksamhetsområde och oproportionerlig inskränkning av rätten till ett effektivt rättsmedel i enlighet med artikel 47.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
viii) Artikel 28 i förslaget bör klart och tydligt ange att de nationella åklagarmyndigheterna, efter Europeiska åklagarmyndighetens avskrivning av ett ärende gällande ringa förseelser, inte ska förhindras att vidare utreda och väcka åtal i ärendet om de skulle få göra det enligt sina nationella lagar, och att en avskrivning är obligatorisk i de fall där en brist på relevanta bevis inte kan förutses bli avhjälpt genom vidare proportionerliga utredningsåtgärder. Dessutom bör förekomsten av obligatoriska skäl för avskrivning kontrolleras så snart som möjligt under utredningens gång, och avskrivningen bör följa utan dröjsmål när man konstaterar att något av de obligatoriska skälen är tillämpligt.
ix) En godtycklig rättskipning måste undvikas under alla omständigheter. Därför bör villkoret om ”lämplig rättskipning” som grund för förlikning enligt artikel 29.1 i förslaget ersättas av mer specifika kriterier. Förlikning bör särskilt uteslutas vid tiden för åtalet, och i alla händelser i ärenden som kan avskrivas enligt artikel 28 i förslaget liksom i allvarliga ärenden.
x) Eftersom Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter inte bara kräver domstolskontroll av EU-domstolen utan också tillsyn av Europaparlamentet och nationella parlament måste relevanta bestämmelser inkluderas särskilt för att säkerställa en effektiv och sammanhängande praxis i medlemsstaterna och förenligheten med rättsstatsprincipen.
6. Europaparlamentet betonar behovet av största möjliga respekt för grundläggande principer, såsom en rättvis rättegång och garantier för försvarets rättigheter i brottmål, och uppmanar därför rådet att ta hänsyn till följande rekommendationer och agera i enlighet med dem:
i) Europeiska åklagarmyndighetens åtgärder bör säkra ett gott skydd av rätten till försvar, särskilt med tanke på att unionen skulle kunna bli ett område där Europeiska åklagarmyndigheten skulle kunna agera inom ramen för sin normala verksamhet utan att behöva instrument för ömsesidig rättslig hjälp. För att Europeiska åklagarmyndigheten ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt är det av avgörande betydelse att EU:s miniminormer på området för enskilda personers rättigheter i straffrättsliga förfaranden respekteras i samtliga medlemsstater.
Det bör noteras att den färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden som rådet antog den 30 november 2009 ännu inte är helt färdigställd, och att förslaget nöjer sig med att återhänvisa många frågor till den nationella lagstiftningen, såsom rätten att tiga, oskuldspresumtionen, rätten till rättshjälp och till försvarsutredningar. Därför, i enlighet med principen om jämlikhet i medel, bör den lag som är tillämplig för misstänkta eller anklagade personer som deltar i Europeiska åklagarmyndighetens förfaranden också gälla för rättssäkerhetsgarantierna mot den senares utrednings- eller lagföringsåtgärder, utan att detta påverkar några ytterligare eller högre krav på de rättssäkerhetsgarantier som unionslagstiftningen ger.
ii) Efter utgången av den aktuella införlivandeperioden bör ett icke-införlivande eller felaktigt införlivande med nationell lag av en av akterna om processuella rättigheter i unionslagstiftningen aldrig tolkas till nackdel för en enskild person som är föremål för utredning eller åtal och de ska alltid tillämpas enligt rättspraxis i EU-domstolen och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
iii) Man måste se till att ne bis in idem-principen efterlevs, dvs. principen om att en person inte ska dömas mer än en gång för ett och samma brott.
iv) I det straffrättsliga förfarandet ska man följa artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktion, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt tillämplig unionslagstiftning om skyddet av personuppgifter. I synnerhet bör man uppmärksamma den registrerades rättigheter i de fall där personliga uppgifter överförs till tredjeländer eller internationella organisationer.
7. Europaparlamentet betonar att man måste se till att Europeiska åklagarmyndigheten har en smidig, flexibel och effektiv struktur och kan uppnå de allra bästa resultaten, och uppmanar därför rådet att ta hänsyn till följande rekommendationer:
i) För att säkra framgångsrika, rättvisa och samordnade utredningar måste man se till att de som ska leda dem har djupa kunskaper om rättssystemen i berörda länder. I detta syfte bör man genom organisationsmodellen för Europeiska åklagarmyndigheten säkerställa att det på central nivå finns lämpliga färdigheter, erfarenheter och kunskaper om rättssystemen i medlemsstaterna.
ii) För att besluten ska kunna fattas snabbt och effektivt bör man se till att Europeiska åklagarmyndigheten kan hantera beslutsprocessen med hjälp av delegerade nationella åklagare som har ansvar för specifika ärenden.
iii) För att Europeiska åklagarmyndigheten ska kunna garantera en hög standard vad gäller oberoende, effektivitet, erfarenhet och yrkeskunnande, måste dess personal vara så kvalificerad som möjligt och kunna garantera att målen som ställs upp i denna text kan uppfyllas. I synnerhet kan berörd personal komma från domarkåren, från advokatkåren eller från andra sektorer där de har skaffat sig tidigare nämnda erfarenhet och yrkeskunnande samt lämpliga kunskaper om medlemsstaternas rättsliga system. I detta hänseende bör kommissionens uppgifter i punkt 4 i motiveringen till förslaget avseende budgetkostnader kopplas till de verkliga kraven vad gäller Europeiska åklagarmyndighetens effektivitet och funktionalitet.
iv) En kontrollmekanism bör införas och bör årligen avlägga rapporter om Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet.
8. Europaparlamentet noterar idén om att upprätta Europeiska åklagarmyndigheten utifrån befintliga strukturer, en lösning som enligt kommissionen inte förväntas innebära några väsentliga nya kostnader för unionen eller dess medlemsstater, i och med att myndighetens administrativa tjänster ska skötas av Eurojust och dess personalresurser kommer att tas från existerande enheter, såsom Olaf.
9. Europaparlamentet ställer sig tveksamt till det argument om kostnadseffektivitet som förs fram i förslaget, eftersom Europeiska åklagarmyndigheten måste inrätta specialiserade avdelningar, en för varje medlemsstat, vilka kommer att behöva ha gedigna kunskaper om det nationella regelverket för att kunna göra utredningar och väcka åtal. Parlamentet efterlyser en analys för att uppskatta de kostnader som inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten kommer att innebära för EU:s budget och för de nationella budgetarna. En sådan analys bör även omfatta en utvärdering av fördelarna.
10. Europaparlamentet är oroat över att förslaget bygger på antagandet att de administrativa tjänster som Eurojust tillhandahåller inte kommer att få några finansiella eller personalmässiga konsekvenser för denna decentraliserade byrå. Parlamentet anser därför att finansieringsöversikten är vilseledande. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang sin begäran att kommissionen ska lägga fram en uppdaterad finansieringsöversikt i vilken hänsyn tas till eventuella ändringar som görs av lagstiftaren innan lagstiftningsprocessen slutförs.
11. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen i enlighet med artikel 86.1 i EUF-fördraget, enligt vilken rådet kan inrätta en europeisk åklagarmyndighet ”som baseras på Eurojust”, endast gör en överföring av ekonomiska resurser från Olaf till Europeiska åklagarmyndigheten, och att Europeiska åklagarmyndigheten drar nytta av den expertis och det mervärde som finns hos Eurojusts anställda.
12. Europaparlamentet betonar att det inte har lämnats något tydligt besked huruvida Europeiska åklagarmyndigheten, i egenskap av ett nyinrättat organ, omfattas av de personalminskningar som planerats för alla unionens institutioner och organ. Parlamentet påpekar att det inte skulle stödja ett sådant tillvägagångssätt.
13. Europaparlamentet uppmanar rådet att klargöra behörigheten för samtliga befintliga organ som ansvarar för att skydda unionens ekonomiska intressen. Parlamentet påpekar att det är av yttersta vikt att förhållandet mellan Europeiska åklagarmyndigheten och övriga redan befintliga organ, såsom Eurojust och Olaf, fastställs och avgränsas i högre grad. Parlamentet betonar att Europeiska åklagarmyndigheten bör utnyttja Olafs mångåriga erfarenhet och expertis när det gäller att genomföra utredningar, på både nationell nivå och EU-nivå, inom områden som är kopplade till skyddet av unionens ekonomiska intressen, inbegripet korruption. Parlamentet vill särskilt understryka att rådet bör klargöra på vilket sätt Olafs och Europeiska åklagarmyndighetens åtgärder kommer att komplettera varandra när det gäller interna och externa utredningar. Parlamentet betonar vidare att kommissionens nuvarande förslag varken klargör dess förhållande till Europeiska åklagarmyndigheten eller hur interna utredningar inom EU:s institutioner ska utföras.
14. Europaparlamentet anser att ytterligare analyser av samverkan mellan Olaf, Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten bör genomföras, i syfte att begränsa risken för konflikter mellan deras behörigheter. Parlamentet uppmanar rådet att redogöra för vilka respektive behörigheter dessa organ har, att identifiera eventuella delade behörigheter och ineffektiva förfaranden samt att föreslå lösningar på eventuella problem.
15. Med tanke på att flera medlemsstater kan förväntas välja att inte delta i inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet, kräver Europaparlamentet en analys för att klargöra vilka avdelningar inom Olaf och vilken personal som kommer att övergå till Europeiska åklagarmyndigheten och vilka som ska stanna hos Olaf. Parlamentet kräver också att Olaf får tillräckliga resurser för att genomföra alla de åtgärder för bedrägeribekämpning som inte tillhör Europeiska åklagarmyndighetens verksamhetsområde.
16. Europaparlamentet påpekar att Olaf kommer att förbli behörigt för de medlemsstater som inte deltar i Europeiska åklagarmyndigheten, och dessa bör kunna åtnjuta en likvärdig nivå av rättssäkerhetsgarantier.
17. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att bland de ändringar av Olaf-förordningen som blir följden av inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten ta med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier, inbegripet möjligheten till rättslig prövning av utredningsåtgärder som vidtas av Olaf.
18. Europaparlamentet anser att kraven på nationella myndigheter att underrätta Europeiska åklagarmyndigheten om beteenden som kan utgöra brott inom dess behörighetsområde bör anpassas till, och inte överskrida, de krav som redan finns på medlemsstatsnivå och respektera dessa myndigheters oberoende.
19. En särskild uppsättning regler bör tas fram på unionsnivå i syfte att säkra ett harmoniserat skydd för personer som slår larm om missförhållanden.
20. Europaparlamentet beklagar att Europeiska åklagarmyndigheten inte är behörig när det gäller grov gränsöverskridande brottslighet, såsom organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av denna fråga.
21. Europaparlamentet uppmanar rådet att verka för ännu effektivare domstolar i medlemsstaterna, vilket är ett villkor för att projektet med en europeisk åklagarmyndighet ska kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt.
22. Europaparlamentet välkomnar idén att integrera Europeiska åklagarmyndigheten i befintliga decentraliserade strukturer, genom att nationella delegerade åklagare medverkar som särskilda rådgivare. Parlamentet är medvetet om att det krävs ett förtydligande av de delegerade åklagarnas oberoende i förhållande till de nationella rättsväsendena och de insynsvänliga förfarandena för utnämning av dessa, för att undvika allt som skulle kunna antyda en favorisering från Europeiska åklagarmyndighetens sida.
23. Europaparlamentet anser att man på ett enhetligt och effektivt sätt bör ge de delegerade nationella åklagarna och deras personal utbildning i EU:s straffrättsliga lagstiftning.
24. Rådet och kommissionen påminns om att det är mycket viktigt att Europaparlamentet, som är medlagstiftare i straffrättsliga ärenden såväl avseende materialrätt som processrätt, får medverka fullt ut i processen med att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten, och att parlamentets synpunkter tas tillvara ordentligt i alla faser av förfarandet. Europaparlamentet önskar därför upprätthålla täta kontakter med kommissionen och rådet, för att få till stånd ett framgångsrikt samarbete. Parlamentet är fullt medvetet om att det är en svår uppgift och att det behövs rimlig tid för att genomföra den, och lovar att framföra sina åsikter, eventuellt i ytterligare interimsbetänkanden, om Europeiska åklagarmyndighetens framtida utveckling.
25. Europaparlamentet uppmanar rådet att ta sig den tid som krävs för en grundlig utvärdering av kommissionens förslag och att inte ha för bråttom att slutföra förhandlingarna. Parlamentet betonar att en förhastad övergång till ett fördjupat samarbete måste undvikas.
26. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att begära att parlamentet ska få fortsätta att delta i behandlingen av förslaget tillsammans med rådet.
27. Europaparlamentet påpekar för rådet att de politiska riktlinjerna ovan kompletteras av den tekniska bilagan till denna resolution.
28. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
BILAGA TILL RESOLUTIONEN
Skäl 22 | |
Modifieringsförslag 1 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
(22) Brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen har ofta nära kopplingar till andra brott. För att förfarandena ska vara effektiva och för att undvika eventuella överträdelser av principen ne bis idem, bör Europeiska åklagarmyndighetens behörighet även omfatta brott som i nationell lag inte är tekniskt definierade som brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen om de sakuppgifter som ligger till grund för brottet är identiska och oupplösligt sammankopplade med brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I sådana blandade ärenden, där det brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen utgör huvuddelen av ärendet, bör Europeiska åklagarmyndigheten utöva sin behörighet efter samråd med den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter. Detta bör fastställas på grundval av kriterier som brottets ekonomiska inverkan på unionen och de nationella budgetarna, antalet offer eller andra omständigheter kring brottets allvarlighetsgrad eller tillämpliga påföljder. | (22) Brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen har ofta nära kopplingar till andra brott. För att undvika eventuella överträdelser av principen ne bis idem, bör Europeiska åklagarmyndighetens behörighet även omfatta brott som i nationell lag inte är tekniskt definierade som brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen om de sakuppgifter som ligger till grund för brottet är identiska och sammankopplade med brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I sådana blandade ärenden, där det brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen utgör huvuddelen av ärendet, bör Europeiska åklagarmyndigheten utöva sin behörighet efter samråd med den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter. Detta bör fastställas på grundval av kriterier som brottets ekonomiska inverkan på unionen och de nationella budgetarna, antalet offer eller andra omständigheter kring brottets allvarlighetsgrad eller tillämpliga påföljder. |
Artikel 13 | |
Modifieringsförslag 2 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
1. När de brott som avses i artikel 12 är oupplösligt kopplade till brott utöver de som avses i artikel 12 och när deras gemensamma utredning och lagföring gynnar en god rättskipning ska Europeiska åklagarmyndigheten även ha behörighet för dessa andra brott, under förutsättning att de brott som avses i artikel 12 är övervägande och att de andra brotten grundar sig på samma omständigheter. | 1. När de brott som avses i artikel 12 är kopplade till brott utöver de som avses i artikel 12 ska Europeiska åklagarmyndigheten även ha behörighet för dessa andra brott, förutsatt att alla följande villkor är uppfyllda: |
| – Att en viss uppsättning fakta samtidigt utgör såväl brott som påverkar EU:s ekonomiska intressen som andra brott, och |
| – att det eller de brott som skadar unionens ekonomiska intressen är av överordnad betydelse och att övriga brott endast är av underordnad betydelse, och |
| – att vidare lagföring och straff när det gäller de övriga brotten inte längre skulle vara möjlig om de inte lagfördes och behandlades i domstol tillsammans med det/de brott som skadar unionens ekonomiska intressen. |
Om dessa villkor inte uppfylls ska den medlemsstat som har behörighet för de andra brotten även vara behörig för de brott som anges i artikel 12. | Om dessa villkor inte uppfylls ska den medlemsstat som har behörighet för de andra brotten även vara behörig för de brott som anges i artikel 12. |
2. Europeiska åklagarmyndigheten och de nationella åklagarmyndigheterna ska rådgöra med varandra i syfte att fastställa vilken myndighet som är behörig i enlighet med punkt 1. I enlighet med artikel 57 kan Eurojust i tillämpliga fall knytas till arbetet för att göra det lättare att fastställa behörigheten. | 2. Europeiska åklagarmyndigheten och de nationella åklagarmyndigheterna ska rådgöra med varandra i syfte att fastställa vilken myndighet som är behörig i enlighet med punkt 1. I enlighet med artikel 57 kan Eurojust i tillämpliga fall knytas till arbetet för att göra det lättare att fastställa behörigheten. |
3. Om meningsskiljaktighet uppstår mellan Europeiska åklagarmyndigheten och den nationella åklagarmyndigheten beträffande den behörighet som avses i punkt 1 ska den nationella rättsliga myndighet som är behörig att besluta om behörighetsfördelning avseende lagföring på nationell nivå besluta om kompletterande behörighet.
| 3. Om meningsskiljaktighet uppstår mellan Europeiska åklagarmyndigheten och den nationella åklagarmyndigheten beträffande den behörighet som avses i punkt 1 ska den nationella rättsliga myndighet som är behörig att besluta om behörighetsfördelning avseende lagföring på nationell nivå besluta om kompletterande behörighet. |
4. Fastställandet av behörighet i enlighet med denna artikel ska inte kunna omprövas. | 4. Fastställandet av behörighet i enlighet med denna artikel kan av egen kraft omprövas av den domstol där förhandlingarna förs efter beslut i enlighet med artikel 27.4 i förslaget. |
| |
Modifieringsförslag 3 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
(46) De allmänna insynsbestämmelser som gäller för unionsorgan bör även vara tillämpliga på Europeiska åklagarmyndigheten, men endast för myndighetens administrativa uppgifter så att tystnadsplikten för myndighetens operativa arbete inte riskeras på något sätt. På samma sätt bör administrativa undersökningar som genomförs av Europeiska ombudsmannen också respektera den tystnadsplikt som gäller för Europeiska åklagarmyndigheten. | (46) De allmänna insynsbestämmelser som gäller för unionsorgan bör även vara tillämpliga på Europeiska åklagarmyndigheten, och administrativa undersökningar som genomförs av Europeiska ombudsmannen bör respektera den tystnadsplikt som gäller för Europeiska åklagarmyndigheten.
|
Artikel 27 | |
Modifieringsförslag 4 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
1. Den europeiska åklagaren och de delegerade nationella åklagarna ska ha samma befogenheter som nationella allmänna åklagare när det gäller att lagföra och väcka talan i ärenden, i synnerhet befogenheten att presentera svaromål, delta vid bevisupptagning samt användning av tillgängliga rättsmedel. | 1. Den europeiska åklagaren och de delegerade nationella åklagarna ska ha samma befogenheter som nationella allmänna åklagare när det gäller att lagföra och väcka talan i ärenden, i synnerhet befogenheten att presentera svaromål, delta vid bevisupptagning samt användning av tillgängliga rättsmedel. |
2. När en behörig delegerad nationell åklagare anser att utredningen är avslutad ska han eller hon lämna in en redogörelse för ärendet med ett förslag till lagföringsbeslut tillsammans med bevisförteckningen till Europeiska åklagarmyndigheten för granskning. När den delegerade åklagaren inte begär att ärendet ska läggas ned i enlighet med artikel 28 ska den europeiska åklagaren instruera den delegerade nationella åklagaren att väcka åtal vid behörig nationell domstol med ett lagföringsbeslut eller återförvisa ärendet för vidare utredning. Den europeiska åklagaren kan även på egen hand väcka talan vid behörig nationell domstol.
| 2. När en behörig delegerad nationell åklagare anser att utredningen är avslutad ska han eller hon lämna in en redogörelse för ärendet med ett förslag till lagföringsbeslut tillsammans med bevisförteckningen till Europeiska åklagarmyndigheten för granskning. När den delegerade åklagaren inte begär att ärendet ska läggas ned i enlighet med artikel 28, eller om åklagarens begäran om att erbjuda en förlikning i enlighet med artikel 29 inte godkänns, ska den europeiska åklagaren instruera den delegerade nationella åklagaren att väcka åtal vid behörig nationell domstol med ett lagföringsbeslut eller återförvisa ärendet för vidare utredning. Den europeiska åklagaren kan även på egen hand väcka talan vid behörig nationell domstol. |
3. Det bevismaterial som kommer att anföras under rättegången ska anges i det lagföringsbeslut som lämnas in till den behöriga nationella domstolen. | 3. Det bevismaterial som kommer att anföras under rättegången ska anges i det lagföringsbeslut som lämnas in till den behöriga nationella domstolen. |
4. Europeiska åklagaren ska i nära samråd med den delegerade nationella åklagare som lämnar in ärendet och med beaktande av god rättskipning, välja behörighetsområde och fastställa behörig nationell domstol med beaktande av följande kriterier: | 4. Den behöriga nationella domstolen ska fastställas utifrån följande kriterier och följande prioritetsordning: |
a) Platsen där brottet eller, i händelse av flera brott, majoriteten av brotten begicks. | a) Platsen där brottet eller, i händelse av flera brott, majoriteten av brotten begicks. |
b) Platsen där den anklagade personen har sin stadigvarande vistelseort. | b) Platsen där den anklagade personen har sin stadigvarande vistelseort. |
c) Platsen där bevismaterialet finns. | c) Platsen där bevismaterialet finns. |
d) Platsen där de direkta offren har sin stadigvarande vistelseort. | d) Platsen där de direkta offren har sin stadigvarande vistelseort. |
5. Om så är nödvändigt för uppbörd, administrativ uppföljning eller övervakning ska den europeiska åklagaren meddela behöriga nationella myndigheter, berörda parter och unionens relevanta institutioner, organ och byråer om lagföringsbeslutet. | 5. Om så är nödvändigt för uppbörd, administrativ uppföljning eller övervakning ska den europeiska åklagaren meddela behöriga nationella myndigheter, berörda parter och unionens relevanta institutioner, organ och byråer om lagföringsbeslutet. |
Artikel 28 | |
Modifieringsförslag 5 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
1. Europeiska åklagaren ska avskriva ett ärende när det har blivit omöjligt att lagföra av något av följande skäl: | 1. Europeiska åklagaren ska avskriva ett ärende när det har blivit omöjligt att lagföra av något av följande skäl: |
a) Om den misstänkta personen avlider. | a) Om den misstänkta personen avlider. |
b) Om det beteende som är föremål för utredning inte är ett brott. | b) Om det beteende som är föremål för utredning inte är ett brott.
|
c) Om den misstänkta personen beviljas amnesti eller immunitet. | c) Om den misstänkta personen beviljas amnesti eller immunitet. |
d) Om den nationella preskriptionstiden för att väcka åtal har löpt ut. | d) Om den nationella preskriptionstiden för att väcka åtal har löpt ut. |
e) Om den misstänkta personen redan har blivit slutligt frikänd eller dömd utifrån samma omständigheter inom unionen eller om målet har hanterats i enlighet med artikel 29. | e) Om den misstänkta personen redan har blivit slutligt frikänd eller dömd utifrån samma omständigheter inom unionen eller om målet har hanterats i enlighet med artikel 29. |
| f) Om det efter en fullständig, heltäckande och proportionell utredning gjord av Europeiska åklagarmyndigheten saknas relevant bevisning. |
2. Europeiska åklagaren kan också avskriva ärenden av något av följande skäl: | 2. Europeiska åklagaren kan också avskriva ärenden om brottet är ett ringa brott i enlighet med den nationella lagstiftning som införlivar direktiv 2013/XX/EU om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. |
a) Brottet är ett ringa brott i enlighet med den nationella lagstiftning som införlivar direktiv 2013/XX/EU om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. |
|
b) Brist på relevant bevismaterial. |
|
3. Europeiska åklagarmyndigheten kan vidarebefordra avskrivna ärenden till Olaf, till behörig nationell myndighet eller till rättsliga myndigheter för uppbörd, annan administrativ uppföljning eller övervakning. | 3. Europeiska åklagarmyndigheten kan vidarebefordra avskrivna ärenden till Olaf, till behörig nationell myndighet eller till rättsliga myndigheter för uppbörd, annan administrativ uppföljning eller övervakning. |
4. Om utredningen har inletts på grundval av information som har tillhandahållits av den drabbade parten ska Europeiska åklagarmyndigheten informera parten om detta. | 4. Om utredningen har inletts på grundval av information som har tillhandahållits av den drabbade parten ska Europeiska åklagarmyndigheten informera parten om detta. |
Artikel 29 | |
Modifieringsförslag 6 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
1. När ett ärende inte avskrivs och kan gynna god rättskipning kan Europeiska åklagarmyndigheten, efter det att skadan har kompenserats, föreslå att den misstänkta personen betalar de schablonmässigt fastställda böter som när de har blivit betalda utgör den slutliga upplösningen av målet (förlikning). Om den misstänkta personen godkänner detta ska denne betala de schablonmässigt fastställda böterna till unionen. | 1. När ett ärende inte kan avskrivas i enlighet med artikel 28 och om ett fängelsestraff skulle vara oproportionerligt även om beteendet bevisats fullt ut vid förhandlingarna kan Europeiska åklagarmyndigheten, efter det att skadan har kompenserats, föreslå att den misstänkta personen betalar de schablonmässigt fastställda böter som när de har blivit betalda utgör den slutliga upplösningen av målet (förlikning). Om den misstänkta personen godkänner detta ska denne betala de schablonmässigt fastställda böterna till unionen. |
2. Europeiska åklagarmyndigheten ska övervaka indrivandet av det belopp som inbegrips i förlikningen. | 2. Europeiska åklagarmyndigheten ska övervaka indrivandet av det belopp som inbegrips i förlikningen. |
3. När förlikningen har godkänts och förlikningsbeloppet har betalats av den misstänkta personen ska den europeiska åklagaren slutgiltigt avskriva ärendet och officiellt meddela behöriga nationella brottsbekämpande myndigheter och rättsliga myndigheter samt informera unionens relevanta institutioner, organ och byråer om detta. | 3. När förlikningen har godkänts och förlikningsbeloppet har betalats av den misstänkta personen ska den europeiska åklagaren slutgiltigt avskriva ärendet och officiellt meddela behöriga nationella brottsbekämpande myndigheter och rättsliga myndigheter samt informera unionens relevanta institutioner, organ och byråer om detta. |
4. Avskrivandet av ärenden i enlighet med punkt 3 ska inte vara föremål för rättslig omprövning. |
|
Artikel 30 | |
Modifieringsförslag 7 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
1. Bevisning som läggs fram av Europeiska åklagarmyndigheten till domstolen och där domstolen inte anser att dess användning skulle kunna påverka förfarandets opartiskhet eller rätten till försvar på ett negativt sätt i enlighet med artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tillåtas under rättegången utan godkännande eller liknande rättslig process även om den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där domstolen finns har andra regler om insamling eller framläggning av sådant bevismaterial. | 1. Bevisning som läggs fram av Europeiska åklagarmyndigheten till domstolen ska tillåtas i de fall där domstolen inte anser att dess användning skulle kunna påverka förfarandets opartiskhet eller rätten till försvar på ett negativt sätt i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 6 i EU-fördraget. |
2. När bevismaterialet väl har tillåtits ska den nationella domstolens befogenhet att fritt bedöma de bevis som läggs fram av Europeiska åklagarmyndigheten under rättegången inte påverkas. | 2. När bevismaterialet väl har tillåtits ska den nationella domstolens befogenhet att fritt bedöma de bevis som läggs fram av Europeiska åklagarmyndigheten under rättegången inte påverkas. |
Artikel 33 | |
Modifieringsförslag 8 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
1. Misstänkta och tilltalade som deltar i Europeiska åklagarmyndighetens ärenden ska i enlighet med nationell lagstiftning ha rätt att tiga vid förhör med avseende på de brott som de misstänkts ha begått, och ska upplysas om att de inte är skyldiga att misstänkliggöra sig själv. | 1. Misstänkta och tilltalade som deltar i Europeiska åklagarmyndighetens ärenden ska ha rätt att tiga vid förhör med avseende på de brott som de misstänkts ha begått, och ska upplysas om att de inte är skyldiga att misstänkliggöra sig själva. |
2. Misstänkta och tilltalade ska betraktas som oskyldiga tills de har funnits skyldiga enligt nationell lagstiftning. | 2. Misstänkta och tilltalade ska betraktas som oskyldiga tills de har funnits skyldiga. |
Artikel 34 | |
Modifieringsförslag 9 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
Den som misstänks eller tilltalas för ett brott som faller inom Europeiska åklagarmyndighetens behörighetsområde ska, enligt nationell lagstiftning, ha rätt till rättshjälp helt eller delvis utan kostnad från nationella myndigheter om han eller hon inte har tillräckliga tillgångar för att själv betala för rättshjälp.
| Den som misstänks eller tilltalas för ett brott som faller inom Europeiska åklagarmyndighetens behörighetsområde ska ha rätt till rättshjälp helt eller delvis utan kostnad från nationella myndigheter om han eller hon inte har tillräckliga tillgångar för att själv betala för rättshjälp. |
Artikel 36 | |
Modifieringsförslag 10 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
1. Europeiska åklagarmyndigheten ska betraktas som en nationell myndighet vad gäller domstolskontroll när myndigheten vidtar processuella åtgärder inom ramen för sin verksamhet. | I samband med juridisk granskning ska Europeiska åklagarmyndigheten betraktas som en nationell myndighet vad gäller de processuella åtgärder som den vidtar under utövandet av sin åklagarbefogenhet inför behörig förhandlingsdomstol. Europeiska åklagarmyndigheten ska i förbindelse med övriga handlingar och försummelser betraktas som ett av unionens organ. |
2. När bestämmelser i nationell lagstiftning blir tillämpliga genom denna förordning ska dessa inte betraktas som bestämmelser i unionens lagstiftning vid tillämpningen av artikel 267 i fördraget. |
|
| |
Modifieringsförslag 11 | |
Förslag till förordning | Ändringsförslag |
Europeiska åklagarmyndighetens administrativa verksamheter ska vara föremål för förfrågningar från Europeiska ombudsmannen enligt artikel 228 i fördraget. | Europeiska åklagarmyndighetens administrativa verksamheter ska i samband med fall av administrativa missförhållanden vara föremål för förfrågningar från Europeiska ombudsmannen enligt artikel 228 i fördraget. |
MOTIVERING
Bildandet av en europeisk åklagarmyndighet utgör ett steg framåt i processen för medlemsstaternas straffrättsliga samarbete. Europaparlamentet ska yttra sig över ett lagstiftningsförslag som, i en tid av budgetåtstramningar, tolkar medborgarnas konkreta önskemål om att Europeiska unionens ekonomiska intressen ska skyddas. Dessutom förtjänar de femhundra miljoner euro som varje år tas från välfärden och allmännyttan ett svar från EU.
Syftet med detta betänkande är att i linje med vad som föreskrivs i Lissabonfördraget utarbeta en rad förslag och ge klara indikationer av politisk karaktär om kommissionens text, så att rådet sedan kan ta ställning till de ändringar som föreslås. Föredraganden önskar att Europaparlamentet ska få delta ordentligt i diskussionen och i definitionen av det förslag som behandlas, och att medlagstiftaren ska ta hänsyn till parlamentets anmärkningar och föreslagna lösningar.
Föredraganden hoppas dessutom att samordningen mellan Eurojust, Olaf och Europol ska vara funktionell och komplettera de straffrättsliga åtgärderna, i väntan på ett fullständigt straffrättsligt samarbete där man i ett enda organ samlar viktiga nationella erfarenheter, med, om möjligt, medverkan av samtliga medlemsstater.
Framför allt behöver man se över möjligheterna till överklagande när det gäller valet av domstol, brott som ligger utanför åklagarmyndighetens behörighetsområde, utredningsåtgärder, bevistillåtlighet och avslutande av utredningar.
När det gäller rättssäkerhetsgarantier behövs det en rad principer och rättigheter som förstärker skyddet för de misstänkta, utan att man för den skull försvagar förfarandena för att identifiera och bestraffa brotten.
Slutligen föreslår föredraganden att myndigheten ska ha en smidig och flexibel struktur som garanterar höga standarder i fråga om oberoende, erfarenhet och yrkeskunnande, så att kraven på snabba beslut kan förenas med kraven på korrekta utredningar och kunskaper om hur de nationella strukturerna ser ut i de stater där brotten begås.
18.2.2014
YTTRANDE från budgetkontrollutskottet
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
om förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten
( COM(2013)0534 – C7‑0000/2014 – 2013/0255(APP) )
Föredragande (*): Ingeborg Gräßle
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen
PA_Consent_Interim
FÖRSLAG
Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt interimsbetänkande:
Rekommendationer
1. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att rikta in Europeiska åklagarmyndighetens verksamhetsområde och mandat mot att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier och andra olagliga verksamheter som skadar EU:s budget, i enlighet med artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
2. Europaparlamentet uppmanar rådet att klargöra behörigheten för samtliga befintliga organ som ansvarar för att skydda unionens ekonomiska intressen. Parlamentet påpekar att det är av yttersta vikt att förhållandet mellan Europeiska åklagarmyndigheten och övriga existerande organ, såsom Eurojust och Olaf, fastställs och avgränsas i högre grad. Parlamentet betonar att Europeiska åklagarmyndigheten bör få tillgång till Olafs mångåriga erfarenhet av att genomföra utredningar, både på nationell nivå och på EU-nivå, inom områden som är kopplade till skyddet av unionens ekonomiska intressen, inbegripet korruption. Parlamentet vill särskilt understryka att rådet bör klargöra på vilket sätt Olafs och Europeiska åklagarmyndighetens åtgärder kan komplettera varandra när det gäller så kallade interna och externa utredningar. Parlamentet betonar att kommissionens nuvarande förslag varken klargör dess förhållande till Europeiska åklagarmyndigheten eller hur interna utredningar inom EU:s institutioner ska utföras. I detta sammanhang begär parlamentet att EU:s tjänstemän ska behandlas på samma sätt som unionens övriga medborgare, genom ändringar av artikel 11a i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 19 i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän, så att Europeiska åklagarmyndigheten kan vidta omedelbara åtgärder.
3. Europaparlamentet anser att ytterligare analyser av samverkan mellan Olaf, Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten bör genomföras, i syfte att begränsa risken för konflikter mellan deras behörigheter. Parlamentet uppmanar rådet att klargöra vilka respektive behörigheter dessa organ har, identifiera eventuella delade behörigheter och ineffektiva förfaranden och föreslå lösningar på eventuella problem.
4. Europaparlamentet betonar samtidigt att de behöriga nationella myndigheternas och Europeiska åklagarmyndighetens kompletterande och underordnade behörigheter bör lyftas fram och förtydligas ytterligare, för att undvika ineffektiva och kostsamma överlappande åtgärder på de båda nivåerna. Parlamentet efterfrågar en analys i syfte att utreda detta. Parlamentet uppmanar rådet att överväga att införa en rättighet enligt vilken medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter måste informeras av Europeiska åklagarmyndigheten om dess utredningar och få möjlighet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, även i fall där Europeiska åklagarmyndigheten inte har påbörjat någon utredning eller har lagt ner en sådan utredning utan vidare åtgärd.
5. Europaparlamentet anser att det förfarande för utnämning av en europeisk åklagare som presenteras i kommissionens förslag är odemokratiskt och otydligt. Parlamentet måste få en mer central roll i utnämningsförfarandet och framför allt få rätt att utnämna hälften av medlemmarna i den panel som ansvara för att upprätta listan över förhandsuttagna. Parlamentet påpekar att chefsåklagaren bör utses gemensamt av parlamentet och rådet i syfte att säkra dennes oberoende. Parlamentet föreslår att ett formellt förfarande för avsättning av den europeiske åklagaren införs i förordningen om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet anser att de nuvarande bestämmelserna om detta i artikel 8 i kommissionens förslag är otillräckliga.
6. Europaparlamentet välkomnar idén att integrera Europeiska åklagarmyndigheten i befintliga decentraliserade strukturer, genom att nationella delegerade åklagare medverkar som särskilda rådgivare. Parlamentet anser att det krävs ett förtydligande av de delegerade åklagarnas oberoende gentemot de nationella rättsväsendena och de insynsvänliga förfarandena för utnämning av dessa, för att undvika allt som skulle kunna antyda en favorisering från Europeiska åklagarmyndighetens sida. Parlamentet kräver att en analys utförs för att uppskatta kostnaderna för inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten för EU:s budget, tillsammans med eventuella spridningseffekter för medlemsstaternas budgetar. I denna analys måste även fördelarna utvärderas.
7. Med tanke på att flera medlemsstater förmodligen kommer att välja att inte delta i inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet kräver Europaparlamentet en analys som klargör vilka avdelningar inom Olaf och vilka delar av dess personal som ska överföras till Europeiska åklagarmyndigheten och vilka som ska stanna hos Olaf. Parlamentet kräver också att Olaf får behålla tillräckliga resurser för att genomföra alla de åtgärder för bedrägeribekämpning som inte tillhör Europeiska åklagarmyndighetens verksamhetsområde.
8. Europaparlamentet påpekar att Olaf kommer att förbli behörigt för de medlemsstater som inte deltar i Europeiska åklagarmyndigheten, och dessa bör kunna åtnjuta en likvärdig nivå av rättssäkerhetsgarantier.
9. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att bland de ändringar av Olaf-förordningen som blir följden av inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten ta med tillräckliga rättssäkerhetsgarantier, inbegripet möjligheten till rättslig prövning av utredningsåtgärder som vidtas av Olaf.
10. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att klargöra hur Europeiska åklagarmyndigheten skulle fungera och finansieras om kommissionens förslag genomförs inom ramen för ett fördjupat samarbete enligt artikel 20 och artiklarna 326–334 i EUF-fördraget.
11. Europaparlamentet uppmanar rådet att – i en anda av största möjliga respekt för rättsstaten – beakta följande rekommendationer:
a. Europeiska åklagarmyndigheten bör strikt följa principen att en domstol ska ha inrättats genom lag, enligt vilken det krävs att man på förhand klargör att principen om obligatorisk lagföring tillämpas. Europeiska åklagarmyndigheten bör lagföra alla påstådda brott som faller inom ramen för dess behörighet, på grundval av öppna och objektiva kriterier för vilka domstolar som ska vara behöriga.
b. Omfattningen av Europeiska åklagarmyndighetens materiella behörighet, särskilt den underordnade befogenheten, bör fastställas så exakt och otvetydigt som möjligt i syfte att säkerställa en likvärdig tillämpning i samtliga medlemsstater och låta Europeiska åklagarmyndigheten utöva sitt mandat på ett ändamålsenligt sätt. Mandatet bör vara oupplösligt sammankopplat med skyddet av unionens ekonomiska intressen. För att åstadkomma detta föreslår parlamentet en grundlig översyn av definitionen av underordnad befogenhet enligt artikel 13 i kommissionens förslag.
c. Europeiska åklagarmyndighetens utredningsinstrument bör vara homogena och grundas på rättsliga EU-bestämmelser som är tillämpliga i hela området med frihet, säkerhet och rättvisa. Vidare bör de vara förenliga med lagstiftningen i den medlemsstat där det påstådda brottet är föremål för lagföring.
d. En särskild uppsättning regler bör tas fram på unionsnivå i syfte att stärka uppgiftsskyddet och säkra ett harmoniserat skydd för personer som slår larm om missförhållanden.
e. Särskilt inkräktande utredningsinstrument bör kräva rättsligt godkännande av behöriga nationella domstolar enligt harmoniserade normer och kriterier som fastställs på unionsnivå. Beslut som påverkar enskilda personers grundläggande friheter bör kunna överklagas inför alla högre domstolar och, i sista hand, inför Europeiska unionens domstol.
f. Tillåtligheten av bevis som i enlighet med skäl 32 och artikel 30 i kommissionens förslag samlats in av Europeiska åklagarmyndigheten utan hänsyn till nationell lagstiftning bör kraftfullt avvisas, i syfte att undvika att två olika sorters lagstiftning tillämpas parallellt i medlemsstaterna, skydda de berörda personers processuella rättigheter samt klargöra rättsläget för Europeiska åklagarmyndighetens verksamhet.
g. För att Europeiska åklagarmyndigheten ska kunna utföra sina utredningar med framgång måste den ha ingående kunskaper om de inblandade ländernas rättssystem. Därför bör myndigheten organiseras på så sätt att den på central nivå har sakkunskap om varje medlemsstats rättssystem, inbegripet deras respektive processuella och grundläggande rättigheter. Organisationsstrukturen bör utformas med hänsyn till principen om kostnadseffektivitet och ha begränsad inverkan på EU:s budget.
h. Beslut fattade av Europeiska åklagarmyndigheten när det gäller val av behörig domstol, avskrivande av ärenden och förlikning bör också kunna överklagas inför alla högre domstol och i sista hand inför Europeiska unionens domstol.
i. Kraven på nationella myndigheter att underrätta Europeiska åklagarmyndigheten om beteenden som kan utgöra brott inom dess behörighetsområde bör anpassas till, och inte överskrida, de krav som redan finns på medlemsstatsnivå och respektera dessa myndigheters oberoende.
j. Man bör se till att principen ne bis in idem följs, det vill säga att ingen får dömas mer än en gång för samma brott.
12. Europaparlamentet beklagar djupt att förslaget om en europeisk åklagarmyndighet varken åtföljs av ett förslag om inrättande av en europeisk brottmålsdomstol som en specialdomstol knuten till tribunalen, inrättad i enlighet med artikel 257 EUF-fördraget, eller av ett förslag till europeiska processrättsliga ramar. Parlamentet efterfrågar en analys i syfte att utreda detta.
13. Europaparlamentet begär att det skapas en post i EU:s budget för att ge rättshjälp till medellösa personer som åtalas av Europeiska åklagarmyndigheten.
14. Europaparlamentet betonar att all verksamhet vid Europeiska åklagarmyndigheten måste tillgodose behovet av rättssäkerhet när det gäller skyddet av personuppgifter och uppfylla högsta standard när det gäller rätten till försvar, med tanke på att färdplanen för rättssäkerhetsgarantier i brottmål ännu inte har slutförts och att den bara hänvisar till de nationella rättssystemen för dessa rättigheter. Parlamentet begär att personalpolitiken vid Europeiska åklagarmyndigheten ska säkerställa en geografisk balans och jämvikt mellan könen på alla nivåer.
15. Europaparlamentet uppmanar rådet att upprätta ett nära samarbete med parlamentet under förhandlingarna om lagförslaget om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet. Parlamentet hyser tillförsikt om att principerna i kommissionens förslag – som grundas på en omfattande konsekvensbedömning och omfattar en jämförande analys av befintliga rättssystem och en grönbok – under förhandlingarna kommer att ligga till grund för en öppen och insynsvänlig diskussion mellan medlemsstaterna och tjäna som konstruktiv inspiration för inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten.
16. Europaparlamentet uppmanar rådet att ta sig den tid som krävs för en grundlig utvärdering av kommissionens förslag och att inte ha för bråttom att slutföra förhandlingarna. Parlamentet betonar att en förhastad övergång till ett fördjupat samarbete måste undvikas.
17. Europaparlamentet uppmanar rådet att ytterligare effektivisera och förbättra medlemsstaternas domstolar, eftersom detta är en nödvändig förutsättning för att projektet med en europeisk åklagarmyndighet ska kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande | 18.2.2014 |
|
|
|
Slutomröstning: resultat | +: –: 0: | 21 4 1 | ||
Slutomröstning: närvarande ledamöter | Marta Andreasen, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Ryszard Czarnecki, Tamás Deutsch, Martin Ehrenhauser, Jens Geier, Gerben-Jan Gerbrandy, Ingeborg Gräßle, Rina Ronja Kari, Bogusław Liberadzki, Jan Mulder, Monika Panayotova, Crescenzio Rivellini, Paul Rübig, Petri Sarvamaa, Theodoros Skylakakis, Georgios Stavrakakis, Michael Theurer | |||
Slutomröstning: närvarande suppleanter | Philip Bradbourn, Karin Kadenbach, Marian-Jean Marinescu | |||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) | Peter Jahr, Iosif Matula, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Marie-Thérèse Sanchez-Schmid | |||
22.1.2014
YTTRANDE från budgetutskottet
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten
( COM(2013)0534 – C7 – 2013/0255(APP) )
Föredragande: Alain Lamassoure
PA_Consent_Interim
FÖRSLAG
Budgetutskottet uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt betänkande:
Skäl
A. Enligt fördragen delar EU och medlemsstaterna på ansvaret för att skydda unionens ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier. Ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna är av avgörande betydelse för att dessa mål ska uppnås.
B. Medlemsstaterna har det primära ansvaret för genomförandet av ungefär 80 procent av unionens budget och för uppbörden av egna medel, enligt vad som fastställs i rådets beslut 2007/436/EG, Euratom[3], vilket inom kort kommer att ersättas av rådets beslut om kommissionens ändrade förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel ( COM(2011)0739 ).
C. Det är likaså viktigt att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas både vid uppbörden av EU:s medel och i samband med utgifter.
Rekommendationer
1. Europaparlamentet noterar idén om att bygga upp Europeiska åklagarmyndigheten på befintliga strukturer, en lösning som enligt kommissionen inte förväntas innebära några väsentliga nya kostnader för unionen eller dess medlemsstater, i och med att myndighetens administrativa tjänster ska skötas av Eurojust och dess personalresurser ska tas från existerande enheter, såsom Olaf.
2. Europaparlamentet ställer sig tveksamt till det argument om kostnadseffektivitet som förs fram i förslaget, eftersom Europeiska åklagarmyndigheten måste inrätta specialiserade avdelningar, en för varje medlemsstat, vilka behöver ha gedigna kunskaper om det nationella regelverket för att kunna göra utredningar och väcka åtal.
3. Europaparlamentet beklagar att förslaget inte innehåller en översyn över de personalresurser som Olaf behöver för att utföra sitt återstående viktiga bedrägeribekämpande arbete på områden som inte kommer att omfattas av Europeiska åklagarmyndighetens behörighet.
4. Europaparlamentet fruktar dessutom att vissa medlemsstater inte kommer att stödja eller delta i denna europeiska lösning. Parlamentet varnar för att eventuella beslut av medlemsstater att inte delta (opt-out) kommer att leda till att det skapas dubbla strukturer, vilket i sin tur kommer att kräva ytterligare resurser.
5. Europaparlamentet är oroat över att förslaget bygger på antagandet att de administrativa tjänster som Eurojust tillhandahåller inte kommer att få några finansiella eller personalmässiga konsekvenser för denna decentraliserade byrå. Parlamentet anser därför att finansieringsöversikten är vilseledande. Parlamentet understryker i detta sammanhang sin begäran att kommissionen ska lägga fram en uppdaterad finansieringsöversikt i vilken hänsyn tas till eventuella ändringar som görs av lagstiftaren innan lagstiftningsprocessen slutförs.
6. Europaparlamentet har inte fått något tydligt besked huruvida Europeiska åklagarmyndigheten, i egenskap av ett nyinrättat organ, omfattas av de personalminskningar som planerats för alla unionens institutioner och organ. Det skulle parlamentet inte stödja.
7. Europaparlamentet anser det vara av avgörande vikt att åstadkomma bästa möjliga synergier mellan Europeiska åklagarmyndigheten, Olaf, Eurojust och de berörda myndigheterna i medlemsstaterna, och betonar behovet av ett fortlöpande nära samarbete mellan dessa organ.
8. Europaparlamentet understryker vikten av kontroller av lagenligheten för Europeiska åklagarmyndighetens alla åtgärder och insatser. Parlamentet är övertygat om att endast domstolen kan utföra dessa lagenlighetskontroller. Parlamentet är samtidigt till fullo medvetet om att denna institution har över 2 000 mål under behandling, vilket innebär att det kommer att krävas effektivitetsvinster om domstolen ska kunna klara av både nya och pågående uppdrag.
9. Europaparlamentet konstaterar med oro att Europeiska åklagarmyndighetens föreslagna struktur kan ge upphov till överlappningar och konkurrerande strukturer, mångdubbling och spridning av uppgifter samt problem med särskild ansvarsskyldighet, vilket potentiellt skulle kunna undergräva strukturens rättsliga trovärdighet.
10. Europaparlamentet föreslår därför, mot bakgrund av de ovannämnda rättsliga övervägandena, att det ansvariga utskottet ska överväga att skjuta upp sin behandling av förslaget fram till dess att valet till Europaparlamentet ägt rum, i syfte att involvera de andra berörda utskotten närmare och se till att förslaget korrekt återspeglar subsidiaritetsprincipen och att det föreslagna regelverket blir rättsligt lämpligt.
11. Europaparlamentet betonar att beslut som den lagstiftande myndigheten fattar om den föreslagna förordningen inte får påverka beslut som budgetmyndigheten fattar inom ramen för det årliga budgetförfarandet.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande | 22.1.2014 |
|
|
|
Slutomröstning: resultat | +: –: 0: | 27 1 0 | ||
Slutomröstning: närvarande ledamöter | Richard Ashworth, Zuzana Brzobohatá, Jean-Luc Dehaene, Isabelle Durant, José Manuel Fernandes, Věra Flasarová, Eider Gardiazábal Rubial, Salvador Garriga Polledo, Ivars Godmanis, Lucas Hartong, Monika Hohlmeier, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Ivailo Kalfin, Jan Kozłowski, Alain Lamassoure, George Lyon, Jan Mulder, Juan Andrés Naranjo Escobar, Andrej Plenković, Dominique Riquet, László Surján, Helga Trüpel, Oleg Valjalo, Derek Vaughan, Angelika Werthmann | |||
Slutomröstning: närvarande suppleanter | Maria Da Graça Carvalho, Peter Šťastný, Georgios Stavrakakis | |||
12.2.2014
YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten
( COM(2013)0534 – C7-0000/2014 – 2013/0255(APP) )
Föredragande: Evelyn Regner
FÖRSLAG
Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
Skäl
A. Principen om ömsesidigt erkännande bör bli en grundsten för det straffrättsliga samarbetet och ses som en drivkraft för den straffrättsliga integrationen i Europa.
Rekommendationer
1. Europaparlamentet uppmanar rådet att, när det behandlar kommissionens förslag, tar hänsyn till följande rekommendationer:
i) Kriterierna för Europeiska åklagarmyndighetens underordnade befogenheter enligt artikel 13 i förslaget bör definieras klart och tydligt i förväg, i synnerhet vad gäller
a) att de brott som avses i artikel 13 endast bör vara sådana som anges i EU:s rättsakter,
b) att sådana brott bör betraktas som ”oupplösligt sammankopplade” med de brott som avses i artikel 12 i de fall där dessa bidrar till att de begås eller där de begås för att de inte ska kunna bestraffas,
c) att villkoret att de brott som avses i artikel 12 ska utgöra huvuddelen av ärendet också bör omfatta en kvalitativ – inte bara kvantitativ – bedömning,
d) att villkoret att de brott som avses i artikel 13 ska grunda sig på samma omständigheter bör utgå, så att de underordnade befogenheterna täcker både fall där samma förövare begår ett antal olika brottsliga handlingar och fall där en och samma handling utgör ett brott mot flera olika bestämmelser.
ii) Europeiska åklagarmyndighetens förbindelser med Eurojust, Europol och Olaf bör regleras i så stor utsträckning som möjligt i bestämmelserna för Europeiska åklagarmyndigheten. De överenskommelser som avses i artiklarna 57 och 58 i förslaget bör därför endast avse rent praktiska arrangemang.
iii) Under inga omständigheter får Europeiska åklagarmyndigheten utöva sin behörighet i fråga om brott som begåtts innan den inlett sin verksamhet till fullo. Artikel 71 i förslaget måste ändras på motsvarande sätt.
iv) För att garantera en bättre rättssäkerhet måste den behöriga instansen fastställas i förväg, i enlighet med principen om den laglige domaren. Artikel 27 i förslaget måste ändras på motsvarande sätt.
v) Homogenitet i utredningsinstrumenten måste garanteras för att undvika forum shopping, och instrumenten måste vara kompatibla med medlemsstaternas rättssystem.
2. Europaparlamentet välkomnar att domstolen, enligt reglerna för Europeiska åklagarmyndighetens utomobligatoriska ansvar, ska vara behörig att döma i tvister angående ersättning för skador på villkor som liknar villkoren i artikel 268 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmärksammar emellertid att två olika domstolar – på EU-nivå respektive nationell nivå – skulle pröva talan om Europeiska åklagarmyndighetens utomobligatoriska ansvar och talan om ogiltigförklaring av dess processuella åtgärder, inbegripet sådana som kan medföra rätt till ersättning för skada.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en enhetlig rättslig ram för Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust som återspeglar de båda organens olika funktioner i enlighet med artiklarna 85 respektive 86 i EUF-fördraget.
4. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen i enlighet med artikel 86.1 i EUF-fördraget, enligt vilken rådet kan inrätta en europeisk åklagarmyndighet ”som baseras på Eurojust”, endast överför ekonomiska resurser från Olaf till Europeiska åklagarmyndigheten, och att Europeiska åklagarmyndigheten drar nytta av den expertis och det mervärde som finns hos Eurojusts anställda.
5. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, i de fall där medlemsstaterna väljer att inte delta eller där ett fördjupat samarbete inrättas i enlighet med artikel 86.1 i EUF-fördraget, lägga fram lämpliga förslag för att reglera det rättsliga samarbetet mellan de medlemsstater som deltar och dem som inte deltar, i synnerhet vad gäller fall där gränsöverskridande brott begåtts eller där förövarna är etablerade i medlemsstater som inte deltar.
6. Europaparlamentet finner det beklagligt att det, utifrån de erfarenheter som hittills gjorts i fråga om ömsesidigt erkännande, är svårt att förvänta sig att medlemsstaterna kommer att vara villiga att erkänna och tillåta bevisning som samlats in i andra medlemsstater enligt helt andra normer. Parlamentet påpekar att de skillnader som råder mellan de olika medlemsstaternas lagstiftningar är särskilt tydliga vad gäller särskilda utredningsmetoder, i det att en metod ofta kan vara strikt reglerad i vissa medlemsstater, medan den inte är reglerad alls i vissa andra.
7. Europaparlamentet anser att Europeiska åklagarmyndigheten skulle kunna ansluta sig till Eurojusts kollegium som en ytterligare medlem i samband med att frågor som rör skyddet av unionens ekonomiska intressen diskuteras.
8. Europaparlamentet anser att tillämpningsområdet för den nationella processrätten bör undersökas noga och eventuellt begränsas, eftersom flexibla tillvägagångssätt vad gäller Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter skulle undergräva myndighetens effektivitet och uppmuntra till forum shopping och skulle inverka på misstänkta eller anklagade personers rättigheter.
9. Europaparlamentet anser att man på ett enhetligt och effektivt sätt bör ge de delegerade nationella åklagarna och deras personal utbildning i EU:s straffrättsliga lagstiftning.
10. Europaparlamentet välkomnar de kurser för jurister som organiseras gemensamt av European Criminal Bar Association (ECBA) och Europeiska rättsakademin, och efterlyser skräddarsydda kurser för att förbättra försvaret i straffrättsliga förfaranden som genomförs av Europeiska åklagarmyndigheten.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande | 11.2.2014 |
|
|
|
Slutomröstning: resultat | +: –: 0: | 19 4 0 | ||
Slutomröstning: närvarande ledamöter | Raffaele Baldassarre, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Marielle Gallo, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sajjad Karim, Klaus-Heiner Lehne, Antonio López-Istúriz White, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka | |||
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) | Eva Lichtenberger, Angelika Niebler, József Szájer, Axel Voss | |||
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 187.2) | Sylvie Guillaume, Jan Mulder, Jaroslav Paška | |||
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande | 20.2.0014 | |
Slutomröstning: resultat | +: –: 0: | 34 7 1 |
Slutomröstning: närvarande ledamöter | Jan Philipp Albrecht, Edit Bauer, Emine Bozkurt, Arkadiusz Tomasz Bratkowski, Salvatore Caronna, Philip Claeys, Carlos Coelho, Ioan Enciu, Frank Engel, Kinga Gál, Kinga Göncz, Nathalie Griesbeck, Anna Hedh, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Timothy Kirkhope, Juan Fernando López Aguilar, Svetoslav Hristov Malinov, Véronique Mathieu Houillon, Anthea McIntyre, Louis Michel, Georgios Papanikolaou, Carmen Romero López, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Renate Sommer, Wim van de Camp, Axel Voss, Renate Weber, Cecilia Wikström, Janusz Wojciechowski, Tatjana Ždanoka, Auke Zijlstra | |
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) | Michael Cashman, Cornelis de Jong, Mariya Gabriel, Franziska Keller, Jean Lambert, Marian-Jean Marinescu, Juan Andrés Naranjo Escobar, Salvador Sedó i Alabart | |
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 187.2) | Zdravka Bušić, Ingeborg Gräßle, Constanze Angela Krehl | |